Spännande men inte historiskt helt korrekt

Vi fastnade för att avsluta söndagskvällen med att se en film i TV, ”Den siste samurajen” (”The Last Samurai” från 2003) som ingen av oss tidigare hade sett.

”Den siste samuarajen” är en bitvis spännande, bitvis även våldsam film i regi av Edward Zwick, men som historisk berättelse är den inte riktigt tillförlitlig: den roll USA här ges i förvästligandet av Japan i mitten av 1870-talet hade egentligen Storbritannien, Tyskland och Frankrike. Det samurajuppror mot kejsaren som skildras i filmen har däremot ägt rum. Mass-scenerna med slaget mellan de två härarna mot slutet imponerar och är spännande.

Huvudpersonen, den amerikanske kaptenen Nathan Algren, spelas utmärkt av Tom Cruise i de äventyrsbetonade delarna, till exempel stridsscenerna – Cruise lär till och med ha gått i mycket lång judoträning och uppträder mycket behärskat och trovärdigt i den sortens närkamper. Personskildringen av den här amerikanske hjälten i först inbördeskriget men också indiankrigen, sen alltså i ett japanskt samurajuppror, lämnar däremot en del övrigt att önska. När vi först möter honom är han ett nervigt och lätt nersupet vrak på en amerikansk varieté, uttrycker sig rent av rasistiskt om indianerna, men i Japan blir han – efter att ha tillfångatagits under en strid med samurajerna – för sitt hjältemod tagen till nåder av samurajernas ledare Katsumoto (Ken Watanabe) och utvecklar i fångenskapen både samurajdygder och samurajernas säregna stridskonst med pil och båge och framför allt svärd, identifierar sig så småningom, kanske främst genom det dagliga umgänget med kvinnor och barn, med samurajernas sätt att leva och se på världen.

I det stora slutslaget rider han tillsammans med Katsumoto i spetsen för samurajarmén, som också lyckas slå ner den första vågen från den anfallande kejserliga armén. Men sen kommer en ny våg av soldater från denna, och de här soldaterna är utrustade med veritabla dödsmaskiner, importerade från USA, kulsprutor i en tidig variant. En stor del av samurajarmén mejas ner, och dess ledare blir tillfångatagna.

Segrarna och deras militära uppbackare från USA vill förstås slutgiltigt tillintetgöra de ansvariga, inklusive överlöparen, men när kapten Algren ställs inför själve kejsar Meiji (Schichinosuke Nakamura), reagerar denne både oväntat och ädelt: Det samurajuppror kapten Algren har stött var ändå ett stöd för Nippons självständighet och storhet – så det blir de amerikanska rådgivarna som får ge sig i väg.