Lille Bror Söderlundh

25 februari 2009 9:58 | Musik, Politik | 17 kommentarer

Lille Bror Söderlundh, kompositör, orkesterledare, gitarrist, violinist och sångare, föddes 1912 och dog, blott 45 år gammal, i hjärtinfarkt år 1957. Som kompositör var han mångsidig, men framför allt har han satt djupa avtryck i svenskt musikliv genom att skriva musiken till en rad dikter och visor som i dag räknas till vår sångskatt.

Många av hans mest kända (plus några av hans mindre kända) kompositioner finns tillgängliga på CDn ”Lille Bror Söderlundh: Den vackraste visan…” (Svenska favoriter, Ancha ANC 0202-2, 2002), där Anders Eldeman står för urval och sångintroduktioner och Christina Mattsson (gift med Lille Brors son konstnären Michael Söderlundh) skriver om Söderlundhs liv och musikskapande. En utförligare presentation av Lille Bror Söderlundh finns i Christina Mattssons bok ”Lille Bror Söderlundh. Tonsättare och viskompositör” (Atlantis, 2000).

Det finns i Lille Bror Söderlundhs vismelodier ofta ett drag av folkton, som kan förleda en att tro att det rör sig om bearbetningar av melodier mycket äldre än det tidsspann den här CDn spänner över, 1939-1951. Men på den här CDn finns bara ett exempel på bearbetning av ett svenskt lån, ”Kavaljersvisa från Värmland”, som i filmatiseringen av Peder Sjögrens roman om finska vinterkriget ”Kärlekens bröd” (1954) hördes med en text som delvis var skriven av Sten Selander:

Kavaljersvisa från Värmland

//: Det gör detsamma vart jag kommer när jag dör.
Det gör detsamma vart jag kommer när jag dör.
Ty vänner, det har jag på bägge ställena.
Det gör detsamma vart jag kommer när jag dör.

Det gör detsamma var du stupar, kavaljer.
Det gör detsamma var du stupar, kavaljer.
Ty rosorna de glöda i dödens högkvarter.
Det gör detsamma var du stupar, kavaljer. ://

Lille Bror Söderlundh kom ursprungligen från Värmland, närmare bestämt från Kristinehamn, men blev mot slutet av sitt liv och även senare mycket mer förknippad med Dalarna, inte bara för att han från 1943 och framåt bodde i Leksand och var gift med keramikern och formgivaren Lisbet Jobs. Många förknippar honom också, helt korrekt, med Rune Lindström (1916-1973), vars versdrama ”Ett spel om en Wäg som till himla bär” (som för övrigt fortfarande spelas i Leksand) Söderlundh skrev musik till, när det 1942 filmades under titeln ”Himlaspelet”. CDn innehåller två exempel på samarbetet mellan Söderlundh och Lindström, dels ”Träskolunken”, inspelad med Harry Brandelius 1949, dels den mycket bättre ”En midsommarvisa”, inspelad 1950 med Tatjana Angelini och Åke Jelvings ensemble. Fast jag skulle förstås gärna också ha hört den senare i Harry Brandelius’ version, den som tydligen hade med så tydliga sexanspelningar att den svartlistades av Radiotjänst.

En av Söderlundhs mest kända kompositioner är hans musik till Ture Nermans dikt om första världskriget, ”Den vackraste visan om kärleken”. Här nämner jag den bara helt kort, eftersom jag har skrivit en separat text om den; den återfinns under Kulturspegeln, Sångtexter. På CDn finns den i två insjungningar, dels med den i dag tämligen okända (men mycket hörvärda) Eva Helena Grill, dels med Lille Bror Söderlundh själv. I det senare fallet, liksom i andra fall där han själv sjunger, slås man av vilken ljus röst han hade.

Annars är förstås Lillebror Söderlundhs långvariga samarbete med skalden Nils Ferlin legendariskt. Tillsammans har de åstadkommit en rad pärlor till den svenska visskatten: ”En valsmelodi” (som vi hör med Söderlundh själv i en inspelning från 1942), ”När skönheten kom till byn” (med Karin Juel 1949 och med Harry Brandelius 1939), ”På Arendorffs tid” (med Anders Börje och Sven Arefeldts orkester 1944), ”Får jag lämna några blommor” (med Lille Bror Söderlundh själv 1942 respektive med Zarah Leander samma år) och ”En liten konstnär” (med kompositören själv 1942).

Åtskilligt mer vore värt att nämnas, men jag nöjer mig med att peka på att Lille Bror Söderlundh också hade en politisk sida och då inte bara när det gällde den redan nämnda ”Den vackraste visan om kärleken”.

Söderlundh samarbetade med Karl Gerhard och ledde Folkans orkester. Ett närmast legendariskt resultat var antinazistiska ”Den ökända hästen från Troja”, där Söderlund bearbetade och textanpassade musik av Isaak Dunajevskij. När den framfördes i revyn ”Gullregn” 1940, utövade tyskarna så starka påtryckningar (bland annat via UD), att den ströks – bara för att sedan återkomma i uppsättningarna i Göteborg och Malmö.

Intressant ur samma perspektiv är också Staffan Tjernelds text från 1940 om det tyskockuperade København, ”Balladen om den tysta staden”, med musik av Söderlundh. När Karin Juel lite senare djärvdes att sjunga den i den ockuperade danska huvudstaden, greps hon av Gestapo och utvisades.

Allra sist på den här fina och representativa skivan ligger en skapelse av Evert Taube, sjungen av honom själv: ”Balladen om Viola Brun och Spelman Söderlundh”, en hyllning som först publicerades i Vecko-Journalen 1948 och sedan i Taubes vissamling ”Ballader i det blå” samma år.

Allt det här plus ytterligare mycket annat gör att den här skivan är ett måste för alla som är intresserade av svensk viskonst.

17 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget.

  1. När jag läser hör jag de flesta visorna i mitt minne. Jag förflyttas till mormors kök i Svedjan, utanför Nordantjäl, Ångermanland. På radion spelades en helt annan musik då, på 1960-talet, än den man hör idag. I mitt minne skriver jag boken om mitt liv, så här långt, och det är fullt av musik, dofter och bilder. Dina texter bär mig i olika riktningar i mitt minnesskrivande.

    Comment by Ann Christin Sandlund — 2009 02 25 10:41 #

  2. Ja kanske du också skulle tillägga att Lille Bror Söderlundh har en indirekt sundsvallsanknytning – vår gemensamme skolkamrat, pianisten Janne Sjöblom, fick sitt första engagemang i just Lille Brors orkester. Bör ha varit 60-61.
    För övrigt var Lille Bror utsatt för SÄPO:s intresse. Anledning?- ja han hade framträtt och spelat på en av SKP:s interna möten i en lokal på Kungsholmen. Den sortens framträdande räckte för att man man skulle bli registrerad i SÄPO:s register.

    Comment by Anders Thunberg — 2009 02 25 21:41 #

  3. Till Anders Thunberg: 60-61? Lille Bror själv dog redan 1957.

    Comment by Enn Kokk — 2009 02 25 21:47 #

  4. Till Ann Christin Sandlund: Det märkvärdiga är hur dikt och tonsättning så ofta har ingått en oupplöslig förening, inte minst när det gäller de dikter av Nils Ferlin Lille Bror Söderlund har satt melodi till. Man minns inledningarna ihop med musiken: ”Dagen är släckt, / mörkret har väckt / stjärnor och kattor och slinkor” (”En valsmelodi”; ”När skönheten kom till byn då var klokheten där”; ”Nu är tillvaron hård / så på gata som gård / så på krog som på pilsnerkafé.” (”På Arendorffs tid”); ”Får jag lämna några blommor, / ett par rosor i din vård, / och du må ej varda lesen min kära”; ”Vinden är vresig, kälden sträng” (”En liten konstnär”).

    Comment by Enn Kokk — 2009 02 26 17:12 #

  5. Till Enn; Ja du får hjälpa till lösa den här gåtan: Endera fortsatte en orkester att verka med >Lille Brors namn – eller också hoppade Janne in en sejour/en vid sommarturné redan 1957, i så fall kanske Lille Brors sista?

    Comment by Anders Thunberg — 2009 02 26 21:47 #

  6. Lille Bror verkar också ha en blogg, http://piggstian.blogspot.com/

    Comment by Alex — 2009 03 26 10:51 #

  7. En liten rättelse: Det förekom att Ferlin satte toner till egen vers. ”På Arendorffs tid” är ett exempel på detta. ”Kuckeliku” ett annat.

    Comment by magnus andré — 2009 07 23 12:06 #

  8. Till Magnus André: Jag har själv, i en av kommentarerna till det här inlägget, skrivit att Ferlin själv tonsatte en del av sina texter. Men ”På Arendorffs tid” hör nog inte dit – den tonsattes av Lille Bror Söderlundh.

    Comment by Enn Kokk — 2009 07 23 12:48 #

  9. Till Anders Thunberg: blandar Du inte ihop Söderlundarna. Jag tror Du avser Lill-Arne Söderlund. Lille-Bror var trubadur och kompositör men hade mig veterligen aldrig någon orkester vilket däremot Lill-Arne Söderlund hade.

    Comment by Mats Werner — 2009 07 23 23:56 #

  10. Ju fler kokkar… Ber om tillgift, men den i särklass mest kända arendorfftonsättningen står Ferlin för själv, insjungen bl a av Sven Bertil Taube m fl. Jag lånade söderlundhskivan i går kväll och kunde då lyssna på hans egen tonsättning som, trots att jag anser mig tämligen visbevandrad, jag aldrig tillförne hört.Vågar man tycka att Ferlins egen är betydligt bättre, rent av kongenial som det brukar heta?
    F ö skall nog Lill-Arne heta Söderberg och inget annat, dragspelare och med i Vårat Gäng på den tiden det begav sig sig!

    Comment by magnus andré — 2009 07 24 9:46 #

  11. Min pappa, Knut Nylin, var musiker(fiol och trumpet)och var bla med på Folkan i ”Gullregn”. Lille Bror och Nils Ferlin var ofta på besök hos mamma och pappa på Vanadisvägen i Stockholm.

    Comment by ulla nylin — 2012 04 15 14:24 #

  12. Dagens datum är 2012.04.14 och inget annat.Jag var inte tillräckligt uppmärksam.

    Comment by ulla nylin — 2012 04 15 14:28 #

  13. Gratulerar till att Ni fått ett nytt barnbarn och till Dina ömsinta rader rörande denna händelse.

    Comment by Agneta Johansson — 2012 04 15 14:35 #

  14. Till Ulla Nylin: Sånt händer. Tack för den här minnesglimten i alla fall.

    Comment by Enn Kokk — 2012 04 15 16:12 #

  15. Till Agneta Johansson: Ja, finns det något större, utom förstås att själv få barn.

    Comment by Enn Kokk — 2012 04 15 16:13 #

  16. Ville bara tacka för den intressanta artikeln om LBS. Jag hade stor nytta av den när Kristinehamn hade ett LBS-jubileum för några veckor sedan. Förutom att en lokal trubadur sjöng några av hans mest kända tonsättningar visade vi en kortfilm från 1939, ”Skärgård” (finns att ladda ner gratis på nätet). Där får man se LBS framföra en visa – och filmen är en riktig liten pärla.
    Vi var ett drygt 100-tal firare varav två damer som berättade lite om sina personliga minnen av denna stora musikprofil.

    Comment by Louise Hamilton — 2012 12 14 9:21 #

  17. Till Louise Hamilton: Tack. Som musikskribent skriver man för att dela med sig av sina egna upplevelser och kunskaper, och det är då alltid roligt att få höra, att någon annan faktiskt har haft glädje av det man har skrivit.

    Comment by Enn Kokk — 2012 12 14 11:21 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^