Varför måste våren tveka?

I morse, när jag var ner till brevlådan för att hämta tidningarna, var det sol och milt vårväder, så med tidningarna under armen tog jag, fortfarande klädd bara i morgonrock, en lov runt vår ganska stora tomt.

Jag stannade till vid Birgittas växthus, som just har gjorts i ordning för säsongen; i går hade hon hjälp av en stark ung man som vi känner och som brukar ställa upp mot betalning, så nu var jorden i odlingsbäddarna där inne utbytt mot ny fin jord, som han hade hämtat hem åt oss på Konsum – jorden räckte för övrigt också till att fylla de två stora krukorna på ömse sidor om grinden. Och så hade han tvättat de många fönsterglasen i växthuset både utvändigt och invändigt.

Han hjälpte oss också med att bära ut de tunga utemöblerna ur boden och ställa dem på sin plats, rulla in den ännu tyngre snöslungan i samma bod, befria fruktträden från sina vinterskyddshöljen, nätskydd mot harar och rådjur, hänga upp vattningsslangarna på sina vindor och ytterligare sådant.

En annan, mycket trädgårdskunnig man, som vi också tar hjälp av, har redan tidigare beskurit fruktträden, och han kommer senare att hjälpa oss med gräsklippning och en del tunga grävjobb.

Vi har båda hjärtproblem och är på grund av detta och stigande ålder numera för svaga för att själva orka göra allt det som vi tidigare gjorde själva. Våra vuxna barn bor för långt borta och har fullt upp med sina egna liv, så alternativet till att anlita betald hjälp vore i praktiken att steg för steg lägga ner den älskade trädgård vi själva under årtiondens möda har anlagt.

Men än så länge kan vi alltså leva kvar i det Paradis vi själva har skapat. I min rabatt i slänten mellan arbetsrummet och gatan ser jag narcisserna lysa, och gräsmattan nedanför den är ljuvligt himmelsblå av scilla, som jag tidigare har satt, lök för lök i gräsmattan, i hål gjorda med ett ogräsjärn. Fortsätter bara vårvärmen, kommer snart körsbärsträden att blomma och gräsmattan under dem att se ut som det hade snöat.

Nu är det eftermiddag, och det mulnar på. Senare i veckan ska det visst komma regn, och då brukar det också bli kallare.

Varför måste våren tveka?