Psykedelisk rock som ekar sjuttiotal

Jag ser i tidningarna att trummisen Thomas Mera Gartz är död. Det föranleder mig att plocka fram CDn ”Hemlösa katter” (Gåshud 2009-2, 2009, distribution Border) med Träd, gräs och stenar, ett band som han spelade i ända från dess start 1969. Den kärna som bildade det senare så långlivade Träd, gräs och stenar, utöver Thomas Mera Gartz Bo Anders Persson, gitarr, Torbjörn Abelli, bas, och Arne Ericsson, elcello, hade från 1967 och fram till dess också spelat ihop i Pärson Sound, International Harvester och Harvester. Alla de här konstellationerna brukar räknas som viktiga beståndsdelar i den svenska proggeran, men även om man hittar en viss politisk touche också hos dem, är de inte främst proggband i politisk mening – det Träd, gräs och stenar spelar är experimentell, psykedelisk musik, dock med influenser från andra musikgenrer.

Ericson slutade 1972, och sedan den ovan nämnda CDn kom ut har även Torbjörn Abelli dött. Av CD-konvolutet till ”Hemlösa katter” framgår att Bo Anders Persson har beslutat sig för att lägga av – dock medverkar han på alla låtar utom en. Återstår att se om senare tillkomna medlemmar – Jakob Sjöholm och Reine Fiske, båda gitarr, kan återföda Träd, gräs och stenar i någon ny konstellation, men i så fall handlar det ju om ett helt nytt band. Hur som helst låter ”Tänkte bara undra” med Sjöholm, sång och gitarr, och Fiske, gitarr, lovande.

Det medföljande CD-häftet kastar inte mycket ljus över just låtvalet. Texterna handlar om spelningar i Ryssland och Japan – möjligen kan man i ”Hemlösa katter – Till vankelmodets lov” spåra några japanska tonfall i musiken.

Den, liksom låtar som ”Frukta inte norrskenet”, ”Ensamhetens törnen” och ”Tillförsikt” (den sist nämnda mycket riktigt med det driv titeln antyder), är annars mycket typiska för det vi förknippar med begreppet psykedelisk rock. Textlös är också den avslutande tunga ”Det oförmodade mötet i september”, som snarast hör hemma inom området symfonisk rock.

Typisk för den alternativmusikvåg Träd, gräs och stenar var en del av var också musikalisk korsbefruktning. En av låtarna på ”Hemlösa katter” kallas visserligen för ”Sommardisco”, men den ekar av vildvuxen svensk folkmusik, gjord för lössläppt fridans, och en annan låt, ”Svärmors brudpolska”, är i grunden en folklig polska, spelad på elgitarr i stället för fiol.

Slutligen finns här naturligtvis också en flirt med den politiska delen av proggeran: ”Folkets lok i obeskrivlig rörelse” är visserligen textlös, men den underbara titeln kunde ha varit formulerad av sjuttiotalets KFML.