Helen Merrill, amerikansk jazzsångerska med rötter i Kroatien
27 april 2012 14:02 | Musik | 6 kommentarerJag vet inte hur känd jazzsångerskan Helen Merrill är här i Sverige. Hon föddes 1930 i New York som Jelena Ana Milcetic, vilket senare vittnar om att hennes föräldrar var kroater. Hon har turnerat i Japan och i många år bott i Italien, men jag har en känsla av att hon inte är lika känd här i Sverige. Det vore hon värd: Hon sjunger och textar väl, och hon finns i inspelningar med mycket skickliga jazzmusiker, vilket CD-titeln ”Helen Merrill with Gil Evans & Clifford Brown” (Emarcy 838 292-2, PolyGram, 1990) vittnar om. För egen del har jag hittat den via 11 CD-boxen ”Ladies On Verve”, Verve, 2006, distribution Universal.
Den här CD-utgåvan innehåller material från två LP, utgivna i mitten av 1950-talet: ”Helen Merrill” (1954) och ”Dream of You” (1956).
Den bästa av dem – det som alltså utgör inledningen på CD-utgåvan – är inspelningarna från 1954 med trumpetaren Clifford Brown och basisten och cellisten Oscar Pettiford bland musikerna och den då mycket unge Quincy Jones som arrangör; Jimmy Jones på piano är inte så dum han heller. De låtar jag talar om är främst Cole Porters ”You’d Be So Nice To Come Home To”, Harts och Rogers’ ”Falling In Love With Love”, Ira & George Gershwins ”’S Wonderful” och så ”Don’t Explain” (Billie Holiday-A Herzog).
På låtarna från 1956, där vi hör samme Pettiford på bas men Art Farmer på trumpet, är det Gil Evans som står för arrangemangen, och jag vet inte om det är han eller tiden som har satt sina spår på det mer softa soundet. Men här och var – till exempel i ”By Myself” och ”You Are Lucky to Me” – blir det svängigare. Rogers’ och Hammersteins ”People Will Say We Are In Love” får liv med hjälp av Art Farmers trumpet, och den avslutande ”Dream of You”, av Sy Oliver, börjar med en snygg basgång signerad Oscar Pettiford.
6 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Tack för en ny bekantskap, Helen Merrill, igen!
Vilken stor, bred röst hon hade, intressant!
Jag tänkte på Gil Evans (ursprungligen Ian Ernest Gilmore Green) som arbetade med så många begåvningar, och gjorde så många härliga album, som tex. ”Porgy och Bess”. Du påminner och inspirerar tillbaka till gamla låtar, som ”Don´t explain” , som inte så många vet Billie Holiday har gjort osv. osv. Jag beundrar din musikaliska bredd!
Comment by Tar O´ger — 2012 04 27 15:39 #
Till Tar O’ger: Tack! Naturligtvis finns det luckor i mitt musikkunnande, men jag försöker verkligen lyssna mig fram till det bästa i många olika slag av musik.
Comment by Enn Kokk — 2012 04 27 18:18 #
Ja, vi har också njutit av Helen Merrill sedan några år.
Två CDs
Hej då!
Comment by Kerstin Pettersson — 2012 06 22 1:14 #
Till Kerstin Pettersson: Då är hon ändå lite mer känd här i Sverige än jag vågade tro.
Comment by Enn Kokk — 2012 06 22 9:15 #
Nja … jag tror nog att hon är relativt välkänd blamd oss ännu överlevande gamla jazzdiggare. Vi är kanske inte många men vi finns ett tag till.
Prova gärna ”Something Special” med Helen och Dick Katz och bl.a. Thad Jones, Ron Carter, Elvin Jones …
Lyssna t.ex. på ”I want a little boy” och ”My Funny Valentine” (den sistnämnda i duett med Ron Carter).
Om man inte får allergiska symptom kan man prova att använda det något dubiösa begreppet
”ståpäls”. Annars går det bra med ”andlös” – med risken att man blir andlös hela skivan. Den varar 40 minuter …
Comment by Claes-Otto Nelander — 2012 10 11 16:01 #
Till Claes-Otto Nelander: Jag och säkert flera tackar för tipsen!
Comment by Enn Kokk — 2012 10 11 17:33 #