Olof Palme-priset till Denis Mukwege

Efter Olof Palmes död bildades bland annat Olof Palmes minnesfond, som 1987 inrättade det sedan dess utdelade Olof Palme-priset, The Olof Palme Prize. Det är ett mycket prestigefyllt och aktat internationellt pris, som årligen delas ut för insatser för fred, internationell förståelse och antirasism; prissumman är för närvarande 75.000 US-dollar. Utöver detta stöder fonden internationellt ungdomsutbyte.

Palmefonden bildades gemensamt av Olof Palmes familj och Sveriges socialdemokratiska arbetareparti. Ordförande är Pierre Schori. Du kan stödja minnesfondens verksamhet genom att sätta in pengar på plusgiro 37-2 eller på bankgiro 5828-7400. Mer att läsa om fonden finns här.

Olof Palme-priset delas ut på Olof Palmes födelsedag, 30 januari, och i år liksom tidigare hade min hustru och jag fått inbjudan till prisutdelningen, som den här gången ägde rum i Riksdagens andrakammarsal.

Årets pristagare var doktor Denis Mukwege och han fick priset för sina insatser för fred och mänskliga rättigheter i det av förfärliga konflikter sönderslitna Demokratiska Republiken Kongo.

Doktor Mukwege driver där Panzisjukhuset, där han har gjort och gör enastående insatser för att hjälpa de nästan ofattbart många kvinnor och flickor – kring en halv miljon i Kongo-Kinshasa – som har våldtagits och stympats, ofta på ett bestialiskt sätt av män som finns i de rivaliserande skaror av soldatesk, som bland annat slåss om de rika naturtillgångarna i de här delarna av Kongo.

Prismotiveringen lästes upp av Pierre Schori, och Denis Mukweges insatser presenterades sedan av Lena Ag. När han tog emot priset ur Lisbet Palmes hand och när doktor Mukwege hade hållit sitt svarstal hyllades han stående och länge av publiken i andrakammarsalen, och en ganska stor grupp kongoleser dansade och sjöng spontant för att hylla honom. Helt underbart!

Mycket annat vore värt att nämna från prisutdelningsceremonin, men jag nöjer mig här med att nämna den film från svenska UNICEF, i vilken vi fick möta några av de krigsoffer doktor Mukwege har lyckats lappa ihop till en ny start i livet. Sällan har Palme-priset gått till en mer meningsfull verksamhet.

Du kan läsa mer om prisutdelningen hos min bloggarkollega Anna-Lena Lodenius, som för övrigt satt i bänken bredvid min och Birgittas.

* * *

Anna-Lena Lodenius var verkligen inte den enda av mina gamla bekanta, som var med vid den här prisutdelningen, och nu tänker jag inte främst på att kända socialdemokrater från vår tid – utöver Pierre Schori och Lisbet Palme till exempel Ingvar Carlsson och Gertrud Sigurdsen – kom fram och hälsade hjärtligt på Birgitta och mig.

Nej. vad som åter igen slog mig var, att det bland dem som hade samlats fanns så påfallande många som jag känner sedan min tid på partiexpeditionen, människor som i hjärtat bär en djupt känd känsla av solidaritet och internationellt engagemang. Roligt att se er där även i år, ingen nämnd och ingen glömd!