Född: en liten tjej. Och nu är jag farfar också
12 april 2012 21:27 | Barnkultur, Resor, Ur dagboken | 17 kommentarerSedan länge är jag van vid att kallas morfar, men nu har det yngsta av mina egna barn, sonen, också blivit far, och det betyder att en liten tjej så småningom kommer att börja kalla mig farfar.
Den här tjejen kom till världen redan den 3 april, klockan 06.03 närmare bestämt, men föräldrarna, vår son Matti och hans Karin, har bett mig ta det lugnt med att berätta om det här på bloggen till dess att de själva hade hunnit berätta för dem som de ville vara först med att berätta det för. De har också velat ta det lugnt hemma med babyn de allra första dagarna.
I dag har jag och Birgitta varit hemma hos Matti och Karin och själva för första gången sett det här lilla livet; samtidigt har jag fått lov att berätta. Den lilla tjejen är inte bara frisk utan verkar också lugn och harmonisk, det senare till och med när farmor och farfar höll henne i famnen.
Så småningom kommer vi säkert att bli förtrogna vänner. Hon kommer med sina föräldrar hit till Öregrund redan i sommar, och så småningom tror jag nog att hon, liksom nu Kerstins Viggo och Klara, kommer att bo över hos oss, kanske så småningom under någon hel vecka. Matti har i mejl till mig påmint om hur han och Kerstin på vinterlov och under sommaren hälsade på hos mina föräldrar i Juniskär utanför Sundsvall – han minns fortfarande hur han sov middag på sin farfars säng och i farfars famn; farfar sov också middag tillsammans med honom.
Jag hade köpt en orkidé till de nyblivna föräldrarna och Birgitta hade både köpt och själv sytt babykläder. Mycket vackra, liksom de egenstickade saker efter Matti och Kerstin hon också hade med sig till Mattis och Karins nyfödda.
Båda föräldrarna är inledningsvis föräldralediga samtidigt, vilket jag tycker är mycket bra för bådas kontakt med barnet och vice versa, och de kommer senare att dela på föräldraledigheten.
Det här lilla knytet, ännu inte namnat, kan skatta sig lycklig över att ha både en mamma och en pappa som inte bara älskar henne utan också båda tar hand om henne.
Och i den nära krets som också kommer att hjälpa till med att lotsa ut henne i livet finns dessutom farfar och farmor, morfar och mormor samt föräldrarnas syskon och syskonbarn.
17 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Grattis till hela familjen! Ingen lycka kan vara större.
Comment by Ann Christin Sandlund — 2012 04 12 22:01 #
Stort grattis till er allihop.
Comment by Erik Laakso — 2012 04 12 23:06 #
Gratulerar er alla.
Comment by Kerstin — 2012 04 13 13:21 #
Till farfar Enn Kokk: Och vem vet, en dag står detta lilla flickebarn på barrikaderna och fortsätter det arbete för en bättre framtid som tidigare generationer startade…….Grattis!
Comment by Bengt Eliasson — 2012 04 13 14:34 #
Tack allihop! Och till Bengt: Det här barnets föräldrar har samma grundvärderingar som hennes farfar och farmor – men framför allt hoppas jag att hon själv så småningom ska bilda sig en egen uppfattning.
Comment by Enn Kokk — 2012 04 13 16:09 #
Till Enn Kokk: Det påminner mig om historien om Olof Palme och den på 1970-80-talen tämligen unge herr Bildt. Palme såg nog mycket av sig själv i ynglingen Bildt – men han blev ju moderat! Visst är livet fantastiskt.
Comment by Bengt Eliasson — 2012 04 13 20:51 #
Grattis till nya barnbarnet – farmor och farfar!
Skickar våra varma lyckönskningar till Matti, Karin och den lilla flickan.
Comment by Kristina Strömberg — 2012 04 14 13:37 #
Till Kristina Strömberg: Tack Kristina, farmor till Viggo och Klara! Och hälsa från oss till farfar Olle.
Comment by Enn Kokk — 2012 04 14 13:42 #
Fast Enn Kokk, måste komma med en kommentar här:
Människor bildar sig aldrig ”egna åsikter”, de påverkas av omgivningen och om inte jag, som förälder, försöker påverka mina barn kommer någon annan att göra det, och idag, som tidigare, företrädesvis borgerliga media.
När jag var ung resonerade min pappa också så (det var modernt även bland socialdemokrater att såga så), att jag skulle få ”bilda mig min egen uppfattning” så han talade aldrig om vad han röstade på, eller varför, talade aldrig politik hemma. Jag blev folkpartist! Det blev jag av det enkla skälet att det blev skolan och media som påverkade mig istället. Att jag hade blivit lurad av skola och samhälle under hela min uppväxt insåg jag inte förrän jag började studera statskunskap på universitetet – och insikten om detta blev en psykologisk chock och jag menar det, hela min världsbild rasade samman och det var psykiskt mycket plågsamt.
Jag önskar än idag att mina föräldrar hade satt in lite moteld mot den borgerliga propaganda, som även på den tiden dominerade i media och i den skola jag gick i.
Nej, jag tror inte att du och fru Birgitta avstod från att tala politik hemma och därmed från att påverka era barn, men själva påståendet om att ”barnen ska få bilda sig sin egen uppfattning” leder så fel och kan påverka andra på ett tragiskt sätt.
Comment by Kerstin — 2012 04 15 13:42 #
Till Kerstin Berminge: Jag tror du missförstod mig här. Vårt hem har aldrig varit någon uppväxtmiljö fri från värderingar, och självfallet har vi därmed påverkat våra barn. Men det har alltid handlat om just värderingar, inte om att till exempel försöka tvinga barnen att gå med i SSU. Lika fullt har alla tre i perioder varit politiskt aktiva. Och röstar gör de självfallet alltid.
Comment by Enn Kokk — 2012 04 15 13:55 #
Till Enn Kokk m fl: Självklart skall barnen själva få finna sin egen politiska uppfattning, sin egen politiska identitet – föräldrahemmet skall ge verktygen till detta sökande. Alltför många människor i detta land har låtit sig påverkas av sina föräldrar utan att riktigt själva tagit sig tiden att ta ställning till de ”stora” frågorna i livet, exempelvis den viktiga frågan om människovärdet.
Comment by Bengt Eliasson — 2012 04 15 14:13 #
Enn Kokk och Bengt Eliasson:
Problemet är att när man uttalar denna fras ”de ska själva få bilda sig en uppfattning”, som väldigt många gör och sen inte förklarar för sina barn vad man själv tycker och varför, som min pappa gjorde och många andra, så kommer barnen att indoktrineras av andra istället. Därför kunde man lika gärna säga: ”Jag vill att mina barn ska påverkas bara av andra och att ska andra bestämma deras åsikter.”
Min tyckte det som så många sade redan då, att jag skulle bilda mig min uppfattning själv. Han var socialdemokrati!!! Fast det förstod jag inte förrän jag var 23 år gammal, och då jag redan hade blivit folkpartist på grund av andras påverkan.
Comment by Kerstin — 2012 04 16 3:36 #
Blev lite skrivfel där. Min pappa var socialdemokrat, men jag tror det gick att förstå.
Ännu ett litet påpekande om saken: Varför ska man alltid känna sig skyldig att säga att ”mina barn får själva bilda sig en åsikt”. Det är närmast löjligt eftersom man under alla omständigheter inte kan tvinga dem att tycka som man själv tycker, när de väl är vuxna. Så vad menar man egentligen med påståendet? Endera mena man ingenting förnuftigt med det eller så menar man att man aldrig själv ska försöka påverka barnen och då säger man att det är bättre att andra gör det. Varför är det det?
Comment by Kerstin — 2012 04 16 3:41 #
Till Kerstin Berminge: Jag har alltid gett uttryck för mina egna värderingar, också argumenterat för dem om det har behövts, så också min hustru, så våra barn har aldrig behövt tveka om vad vi tyckte. Och vi tog med oss barnen på Första maj-demonstrationer och politiska möten.
Men vi har aldrig drivit på dem att organisera sig politiskt. Det gjorde de ändå när de själva kände för det.
Comment by Enn Kokk — 2012 04 16 8:40 #
Till Enn Kokk m fl: Frågan om vilka värderingar barn får med sig från föräldrahemmet är mycket dagsaktuell, då vi nu på bästa sändningstid kan följa rättegången mot den norske massmördaren och terroristen Anders Behring Breivik.
Breivik visar med sitt fullständigt nonchalanta sätt inför andras lidande och död, att han är en fullständig gåta för oss andra.
Comment by Bengt Eliasson — 2012 04 16 11:36 #
Enn Kokk.
Du missförstår mig nog. Jag tror inte för ett ögonblick att du och hustru Birgitta har låtit bli att tala om politik hemma hos er för att undvika att ni skulle påverka era barn. Detta är inte vad jag är ute efter, utan bara detta: Varför känner sig nästan alla föräldrar skyldiga att hävda att ”naturligtvis ska barnen själva få bilda sig en åsikt” och jag menar att man borde sluta säga detta. Det är en floskelartad självklarhet som förblindar.
Jag kan inte bestämma mina barns åsikter, hur mycket jag än försöker påverka dem. När de är vuxna bestämmer de själva vad de ska tycka. Men däremot kan jag vara ärlig mot dem och tala om vad jag tycker och varför jag gör det (vilket ni säkert har gjort).
Så alltså: Jag har alltid protesterat när jag hört vänner och bekanta uttala den där frasen. Istället har jag alltid hävdat att ”Jag försöker verkligen påverka mitt barn, för om inte jag gör det så gör någon annan det och varför skulle andra vara bättre på det än jag och får hon mina åsikter med sig in i livet så har hon ju en chans att välja sen, eftersom hon då får båda sidorna, en från mig den andra, borgerliga sidan från media?
Det är detta, menar jag, som vi ska betona, inte ständigt försöka försöka framställa oss som så väldigt liberala, så liberala att vi tänker låta barnen bestämma själva.
Det handlar alltså om själva uttalandet av denna fras: ”Barnen ska/måste förstås få bestämma själva…” Bort med den! Överlåt den åt borgarna.
Comment by Kerstin — 2012 04 17 2:32 #
Till Kerstin: Värderingsfria hem och neutrala föräldrar har jag aldrig trott på, långt mindre handlat i den andan. Det enda jag har hävdat är att man inte bör försöka tvinga barnen att organisera sig i den politiska organisation man själv tillhör – det kan rent av visa sig kontraproduktivt. I ett hem präglat av värderingar och ständiga politiska diskussioner, även med deltagande av barn/ungdomar, finns ändå en värdegrund man vill förmedla.
Comment by Enn Kokk — 2012 04 17 8:18 #