Gun-Britt Sundström bjuder på bitar av sig själv

27 januari 2009 9:32 | Politik, Prosa & lyrik | 8 kommentarer

Jag känner ofta stark själsfrändskap med Gun-Britt Sundström.

Egentligen är det långt ifrån givet att det borde vara så. Hon bär på ett religiöst arv, som jag själv gjorde upp med i mycket unga år. Hennes var förstås mycket tyngre än mitt: föräldrarna var missionsförbundare, pappan pastor och senare tidskriftsredaktör i detta samfund. Har jag läst hennes självbiografiska bok ”Bitar av mig själv” (Norstedts, 2008) rätt, är hon visserligen numera inte medlem i Missionsförbundet, men hennes förhållningssätt till det religiösa arv hon bär med sig är verkligen inte antagonistiskt; en stor del av sitt yrkesverksamma liv har hon dessutom arbetat som språkexpert åt Bibelkommissionen. Tvärt om finns det bitar av det här arvet, inte minst från föräldrarna, som hon finner vara äkta övertygelse, värd att respektera. Minnestexten över pappan, ”Plats för sorgen”, hör för övrigt till de finaste i boken. Jag grät när jag läste den.

Också i ett annat avseende är det långt ifrån självklart att Gun-Britt Sundström skulle ha blivit den själsfrände till mig som hon faktiskt är. Hon är född 1945 och tillhör sextioåttagenerationen. Men hennes texter om den röda epoken kring 1968 är osekteristiska och mycket sympatiska – de betonar glöden, engagemanget.

Själv blev hon hur som helst socialdemokrat. Säkert spelade det en roll att hennes pappa var broderskapare och att hon sen barnsben kände sig hemma i den folkrörelsemiljö som åtminstone Missionsförbundet fortfarande förvaltar. Hösten 1976, efter den socialdemokratiska valförlusten, sökte hon medlemskap i Socialdemokratiska arbetarepartiet och blev vad jag förstår till och med hyggligt aktiv i en av föreningarna inom Stockholms arbetarekommun.

De texter Gun-Britt Sundström skriver om sig själv och politiken är så roliga att läsa därför att de speglar ett äkta engagemang utan ett uns av karriärism eller maktlystnad, därför att de är så insiktsfulla och så radikala. Föga förvånande handlar en av hennes texter om Lars AhlinsTåbb med manifestet”, romanen vars huvudperson brinner för en sak. En annan text – texterna är oftast korta, bloggartade, kåserande men med ett element av skarp reflektion – rymmer en intressant diskussion både om politikerförakt och om folkrörelsernas framtid. I avsnittet ”Föreningslivets lärdomar” skriver hon om det vackra, vardagsgrå arbetet i de svenska folkrörelserna och citerar Svante FoerstersI detta land, kamrat”: …ty det är på det grå språket / som demokratins grundlag blivit formulerad: / ”Votering är begärd / och skall verkställas”.. I ”En lektion i valfrihet” hudflänger hon den marknad som styrs av kapitalismens vinstmaximeringsprinciper, och i ett annat, skarpt inlägg får Skattebetalarnas förening vad den förtjänar. Inte heller friskolorna har någon uppbackare i Gun-Britt Sundström – vad trodde ni?. Hon försvarar demonstrerandet Första maj och har, för övrigt i likhet med min hustru, ett brinnande engagemang för att hjälpa de många människor runt om i världen, vilka tvingas dö därför att de som sitter på kapital och makt inte ser tillräckliga vinster i att utrota de i u-länderna härjande svåra infektionssjukdomarna.

Den här damen är en av de många som sedan också lämnade vårt parti. Varför, måste man ju fråga – hon är ju ursosse! Svaret finns i den här korta texten:

”När jag ringde och begärde utträde ur partiet – jag blev tvungen att ringa efter att två gånger ha misslyckats med att skriva, jag började gråta så förskräckligt varje gång jag kom till ‘medlem genom Matteus stadsdelsförening 1976′ att det blev plumpar på papperet – då frågade ingen någonting. Inget kryss i kolumnen för EU-tvivlare, ingenting.”

I en viss mening är vi gamla sosseradikaler, sådana som Gun-Britt Sundström och jag, konservativa: Vi är övertygade om att åtskilliga av socialdemokratins klassiska hållningar är värda att hålla fast vid.

Och vi är konsekventa, kommer till liknande slutsatser också på helt andra områden. Läs hennes text ”Språkpoliserna” och vad hon i övrigt skriver – alltid lärt, alltid roligt – om språkfrågor, så förstår ni vad jag menar.

Många av er har säkert läst någon av hennes romaner, till exempel ”Maken” som förresten kom i ny upplaga så sent som 2008. Men missa heller inte ”Bitar av mig själv”, av författaren själv karaktäriserad som ”en generationsbok”.

8 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget.

  1. Hade totalt missat att Gun-Britt Sundström kommit ut med en självbiografi. Tack för tipset, ska genast beställa. Trots total brist på religiöst frändskap blev Maken en stor upplevelse för mig. Den om något var en generationsroman!

    Delar din uppfattning om sosseradikalismen och konservatismen. Visst är det sorgligt att det ska flyta ihop!

    Comment by Annaa Mattsson — 2009 01 27 11:06 #

  2. Jag har tyvärr endast läst någon enstaka bok av Gun-Britt Sundström. Efter att ha läst vad du skrivit kommer jag definitivt att läsa mer.

    Beträffande sosseradikalism och konservatism kan mycket sägas. Jag vill inte betrakta mig som ursosse men är uppvuxen i ett ”ursossigt” hem där vägarna var ”tapetserade” med alla rörelsens ideal. En ledstjärna var bl.a. att strävan efter bildning och kunskap var viktigt. Ja nästan viktigare än materiellt välstånd. Kultur och utbildning var väsentliga delar av politiken. Många framstående socialdemokrater har genom historien betonat detta både i teorin och genom praktiska handlingar. Flera borgerliga politiker har också haft bildningsideal. Men inom socialdemokratien har det varit en del av ideologin. Men sedan ett tjugotal år sedan är detta enbart historia. Idag verkar inga politiker, oberoende av färg, (Jag bortser helt från alla konstiga utspel från FP:s ledare) tycka att detta är viktigt och politikernas krassa syn är att inga väljare vinns genom att hålla kulturens fana högt.

    Jag har nästan alltid lagt min röst på (S). Dock har jag många gånger tvekat och detta beror främst på utbildningspolitiken, som någon gång på slutet av sjuttiotalet tappade kontakten med verkligheten och samhällsnyttan och framför allt släppte de gamla idealen om bildning och kunskap. Detta var lika smärtsamt att uppleva för min gamle far som det var för mig.

    Enn, jag läste din text om ditt engagemang som kulturpolitiker i Uppsala. Det har härligt att notera att det finns ”gamla” sossar som fortfarande tror på kultur och kunskap. Det är dock minst sagt tråkigt att det var länge sedan jag såg din like på riksplanet.

    Comment by Lennart J — 2009 01 27 16:16 #

  3. Till Lennart J: Själv är jag, som du kanske har läst, i unga år invuxen i arbetarrörelsen med de bildnings- och kulturideal, som gamla Folket i Bild, vars ombud jag var i många år, stod för. När jag under nio år var chefredaktör för Aktuellt i politiken (s), redigerade jag detta partiorgan i Folket i Bilds anda. Dagens namne har inte mycket gemensamt med tidningen då.

    Comment by Enn Kokk — 2009 01 27 17:17 #

  4. Ja det verkar som vi är uppvuxna med samma ideal men jag blir inte riktigt klok på om du som jag anser att dessa ideal sedan lång tid tillbaka försvunnit från sossarnas dagordning.

    Comment by Lennart J — 2009 01 27 17:25 #

  5. Till Lennart J: Delvis lever de nog fortfarande. Men jag tror att du sumpade min kritik av dagens Aktuellt i politiken (s). Där hittar man knappast något av det som utmärkte gamla Folket i Bild.

    Och för att säga det ännu tydligare: av dagens politiker, socialdemokrater så väl som andra, är det påfallande många som saknar just detta slags bildning.

    Comment by Enn Kokk — 2009 01 27 17:35 #

  6. Jag måste erkänna att Aktuellt i politiken(s) noterade jag enbart som något som min far fick i brevlådan. Då var det tidigt sextiotal. Jag kan inte erinra mig att jag läst den någon gång. Tyvärr så kom jag alltså aldrig i kontakt med tidningen när du var redaktör. Däremot läste jag FIB regelbundet på den gamla goda tiden.
    Jag tror vi verkar vara överens om att det finns stora svagheter i sossarnas kulturpolitik men än värre är det tyvärr med utbildningspolitiken. Tyvärr som jag antytt tidigare så är avsaknaden av av några idéer från regeringssidan ännu mindre.

    Comment by Lennart J — 2009 01 27 18:03 #

  7. Till Enn: Roligt att du uppmärksammar Gun-Britt S! Hon hör till mina själsfränder också. ”Maken” är en av de få romaner från svenskt sjuttiotal som jag tror kommer att bli läst även 2070. Ungefär som Söderbergs ”Den allvarsamma leken” fortfarande läses.

    Comment by Mats Rosin — 2009 01 28 8:05 #

  8. Till Mats Rosin: ”Maken” kom i pocketupplaga så sent som förra året, vilket är en god fingervisning om bokens vikt.

    Comment by Enn Kokk — 2009 01 28 10:26 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^