Vad socialdemokratin vill
10 februari 2012 18:17 | Politik | 29 kommentarer1975 års socialdemokratiska partiprogram formades av en programkommission i vilken Olof Palme var ordförande.
Det är ett radikalt program, ett program som speglar sin röda tid men också förvaltar socialdemokratins idépolitiska arv som vänsterrörelse.
Tonen slås an redan i programmets inledning:
”Vad socialdemokratin vill
Socialdemokratin vill låta demokratins ideal sätta sin prägel på hela samhällsordningen och människornas inbördes förhållanden för att därigenom ge var och en möjlighet till ett rikt och meningsfyllt liv.
I detta syfte vill socialdemokratin så omdana samhället, att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer, att medborgarna frigörs från beroende av varje slags maktgrupper utanför deras kontroll och att en på klasser uppbyggd samhällsordning lämnar plats för en gemenskap av på frihetens och likställighetens grund samverkande människor.
Denna socialistiska samhällsuppfattning är uttryck för viljan att förverkliga idéerna om frihet, jämlikhet, demokrati och solidaritet. Dessa idéer har omformats av nya erfarenheter och ständigt skänkt styrka åt strävandena att bereda människorna ett friare och rikare liv. Sina djupaste rötter har socialdemokratins idéer i övertygelsen om varje människas okränkbarhet och alla människors lika värde.”
Men det mesta av den här texten fanns, till stor del ordagrant, också i 1960 års partiprogram, och några av de bärande meningarna fanns redan i inledningen till 1944 års partiprogram, det som väsentligen formulerades av Ernst Wigforss.
Med brett stöd från partiorganisationerna fördes den här texten, i det närmaste intakt, sedan över också till 1990 års partiprogram. Jag var huvudsekreterare i programkommissionen både 1975 och 1990, även om naturligtvis programtexten formulerades av ett sekretariat. Flera personer – bland dem alltså jag – har formulerat grundtexter till programmets olika avsnitt, och sedan har dessa texter förelagts den kongressvalda programkommissionen; till mina uppgifter som huvudsekreterare hörde att också bearbeta samtliga texter så att de fick en enhetlig språklig och stilistisk utformning.
Naturligtvis har jag då också brottats med frågor om disposition och kontinuitet. De olika partiprogrammen är ju något olika så till vida att de delvis söker svar på frågor, specifika för sin tid. Men ambitionen bör ju samtidigt vara att de ger uttryck för en idémässig kontinuitet, både vad gäller värderingar och grundläggande samhällsanalys. Det är sålunda att märka att både 1975 års och 1990 års partiprogram – och det är mitt verk – liksom de tidigare partiprogtrammen innehåller en av marxismen starkt präglad samhällsanalys.
Om 2001 års partiprogam, i vars utarbetande jag inte deltog, kan man säga mycket, men en sak är påfallande: Det är påfallande olikt tidigare partiprogram redan så till vida att det har en helt annan disposition än de tidigare partiprogrammen.
När nu partivänner, ofta gruppvis, diskuterar utformandet av nästa partiprogram, skulle jag vilja rekommendera dem att inte utgå bara från 2001 års partiprogram.
Särskilt för en reformistisk rörelse är det viktigt att i programsammanhang utgå från partiets samlade idéarv – om man, som socialdemokratin, inte à la revolution vill kasta allt över ända på en gång, är det viktigt att fundera över vad vår rörelse, också under sina tidigare släktled, har försökt staka ut för kurs för framtiden. Naturligtvis måste den kursen på basis av nya erfarenheter kunna revideras, frmför allt när det gäller medlen för att nå målen – men det skadar kanske inte att känna till vilka de där målen var enligt rörelsens tidiga banerförare och deras efterföljare.
Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek gav 2001 ut boken ”Socialdemokratins program 1897 till 1990”, där jag har skrivit introducerande texter till partiets olika program – programtexterna återges in extenso.
Jag skulle rekommendera dem som nu sitter i programcirklar eller eljest är intresserade att läsa också de här äldre programtexterna.
Boken finns tillgänglig på nätet: Gå in på http://www.arbarkiv/se och gå sen vidare till ladda-ner.
29 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Till Enn Kokk: Mycket bra skrivet av dig särskilt vad det gäller stycket ”Särskilt för en reformistisk rörelse….”. Det känns för mig, och för många andra socialdemokrater, oerhört viktigt att man i ett nytt partiprogram inte glömmer vad man en gång stod. Jag nämner exempelvis i ett tidigare inlägg om just den demokratiska socialismen, som Olof Palme så elegant beskrev den, vilken en gång fick mig att engagera mig i den socialdemokratiska rörelsen.
Comment by Bengt Eliasson — 2012 02 10 19:01 #
Till Enn Kokk: Så har då Mona Sahlin intagit TV-studion och talat ut hos Skavlan. Hon har, säger hon där, verkat i mer än trettio år inom den socialdemokratiska politiken. En viss skadeglädje kunde hon i vissa lägen känna. Jag måste säga att det hade varit klädsamt av henne om hon hade avstått från dylika uttalanden då läget för partiet är synnerligen allvarligt. Det är inte hennes under många år egen regeringschef, Göran Persson, hon kommit närmast, på ett mer privat plan utan Olof Palme och Ingvar Carlsson. Med hänsyn till de två senares syn på privatmoral, så är det förvånande att inte Mona Sahlin kunde förstå, att projektet att bli partiets första kvinnliga partiledare, och därmed statsministerkandidat, stängdes för alltid när Toblerone-affären graserade i medierna.
Att partiet befinner sig i ett så prekärt läge just nu har, enligt min mening, två förklaringar: dels Håkan Juholts tillkortakommanden på det mera personliga planet, dels att den ideologiska debatten inom partiet helt avstannade under Göran Perssons och Mona Sahlins år som partiledare. Det brukar heta att var tid har sina ledare, men frågan måste ställas: Var Persson och Sahlin rätta ledare för partiet? Jag vill dock på intet sätt förringa deras arbete, ty båda har gjort stora insatser för partiet. Minns bara Göran Perssons kraftfulla arbete för att sanera Sveriges finanser, efter att landet haft en borgerlig regering som under sin mandatperiod ägnade sig åt vanstyre i den högre skolan.
När det gäller Juholt så finns det skäl att väcka allvarlig kritik mot ledamöterna i partistyrelsen, som skulle ha reagerat betydligt tidigare och förmått Juholt att avsäga sig uppdraget som partiordförande.
Du trodde att Juholt skulle klara stormen, men jag kände direkt när uppgifterna om bostadsbidragen kom att det var ”kört” för Juholt, för han hade brutit mot det grundläggande inom vad som brukar kallas ”arbetarrörelsehedern”.
Ja, nu återstår det väl bara för Håkan Juholt att gästa Skavlans berömda studio.
Så fortsättning följer vad det lider.
Comment by Bengt Eliasson — 2012 02 10 21:56 #
Bengt:
Ingvar Carlsson ansåg inte att det faktum att Mona Sahlin slarvat med ekonomin och tagit ut förskott på lönen var ett hinder för henne som partiledare. Och det tycker jag inte heller i grunden. Problemet med Mona Sahlin är inte hennes privatmoral utan hennes politiska ståndpunkter.
Comment by Niklas — 2012 02 11 11:50 #
Till Niklas: Jag delar inte din uppfattning, ty hennes Toblerone-affär skymde allting annat. I grunden samma problem med Håkan Juholt. Det var händelserna på det privata planet som knäckte de två partiledarna.
Comment by Bengt Eliasson — 2012 02 11 19:12 #
Till Niklas: Låt mig också tillägga att vad det gäller Ingvar Carlssons stöd till Mona Sahlin är han känd att vara en tämligen diplomatisk och taktfull person. Vad han kände privat när medierna körde Toblerone-affären mot Mona Sahlin kommer vi aldrig att få veta, men jag är inte helt övertygad om att den uppfattning han visade utåt är hela bilden av historien. Med hänsyn till att han var en av ”Erlander-pojkarna” och fostrad i dennes sätt att tänka när det gäller etik och moral. Ingvar Carlsson måste ha haft svåra dagar under Toblerone-affären. Ty kunde han säga något annat än det han sade?
Det borde ha varit fler, när det var aktuellt efter 2006 års förlustval att byta partiordförande, som skulle sagt det jag skriver nu: Mona Sahlin skulle aldrig ha ställt upp som partiledare. Någon eller några skulle ha talat förstånd med henne. Hade någon annan blivit partiledare, exempelvis Pär Nuder eller Thomas Östros, hade chanserna för S varit betydligt bättre att komma tillbaka år 2010.
Då hade vi heller inte behövt uppleva turerna kring Håkan Juholt, som har skadat partiet enormt.
Comment by Bengt Eliasson — 2012 02 11 20:17 #
1) När Göran Persson avgick löd ropen ”Dags för en kvinna”. Kompetensen var av underordnad betydelse.
2) Vi kan vara alldeles säkra på att om Ingvar Carlsson hade ansett Mona Sahlin, som olämplig hade tillräckligt många inflytelserika socialdemokrater fått veta det för att stoppa henne.
Eller hur Enn Kokk?
Comment by jean — 2012 02 11 22:06 #
Bengt:
Vad Ingvar Carlsson innerst inne tycker lär vi förstås aldrig få veta. Jag lyssnade dock nyligen på en radiodokumentär om ”Tobleroneaffären” där Ingvar Carlsson var intervjuad. Han uttryckte då åter sitt stöd för Mona Sahlin och han menade att Tobleroneaffären var en väldigt liten grej som inte borde ha förstört Mona Sahlins chanser att bli hans efterträdare.
Comment by Niklas — 2012 02 12 0:54 #
Till Jean: Ingvar Carlsson backade utan tvekan upp Mona Sahlin – men vad han sen tyckte under resans gång är svårare att veta.
Comment by Enn Kokk — 2012 02 12 10:41 #
En tolkningsfråga till Enn: När du skriver ”backade utan tvekan” menar du då att Carlsson inte tvekade eller att vi andra inte ska tveka om hans stöd för Sahlin?
Comment by jean — 2012 02 12 12:41 #
Man kan inte bortse från samhällsförändringarna när man analyserar socialdemokratins utveckling under de gångna decennierna. Att tro att man ska kunna återgå till 70-talsslagorden idag är enbart en from förhoppning. Världen förändras, och de reformistiska rörelserna med den.
Comment by Robin — 2012 02 12 13:26 #
Till Jean: Närmast avsåg jag för egen del det senare, men det förra gällde säkert också.
Comment by Enn Kokk — 2012 02 12 16:41 #
Till Enn: Tack för svaren!
Comment by jean — 2012 02 12 16:49 #
Lyssna på Tony Bennett och STRANGER IN PARADISE. Härligt gammal evergreeen.
Comment by Ami — 2012 02 12 18:20 #
Till Enn Kokk m fl: Historien om den svenska socialdemokratin hade sett annorlunda ut om Anna Lindh inte hade fallit offer för en mördare (hon var f ö min föreningsordförande i Uppsala innan hon blev SSUs förbundsordförande). Hon hade blivit en mycket kompetent partiordförande med sin synnerligen höga intelligens.
Comment by Bengt Eliasson — 2012 02 12 21:15 #
Jag tror personligen, att partiet behöver politik och inte bara en intelligent ledare. Jag var inne på det tidigare, att man har haft lång oppositionstid att forma och planera huvuddragen i den slagkraftig politik, som vi skulle använda vår tid att diskutera i stället för att snyfta över gångna tider! ”Inget jobbskatteavdrag för inkomsterna över 1 milj.”:man gråter! Och precis som Enn har skrivit i den socialdemokratiska anda som är både historiskt rätt och demokratiskt och rättvist reformerande för arbetande och pensionerade, sjuka och arbetslösa delen av svenska folket. Fyll i gärna! När partiordförande nu preciserar skattereformer till inkomstklasserna över 600000 och 1 milj. kronor, så tappar man ju tron på socialdemokratin alldeles.För övrigt ”skall man se över och planera ca 1 år”??! hur skatterna skall reformeras(i ”Agenda” på kvällen den 12. 2. 2012, när Stefan Löfvén intervjuades).Har partiet verkligen ingen färdig politik annat än ”inga skattehöjningar till låginkomstagare”,”inga bensinprishöjningar”,”inga höjda fastighetsskatter för dyra hus annat än i blocköverskridande överenskommelser, så att FOLK kan planera”,”pensionärerna beskattas orättvist, men vi vågar inte säga när vi har råd att beskatta dem rättvist” osv osv. Allvarligt?!Jag visste inte,att det var så illa!Och också användningen av uttryck i stil med:”Det får vi problematisera kring”???!, får ju en att bli riktigt kritisk mot den ” egna svansen”, igen!.Vad skall vi göra Enn?
PS Passar på att önska lycka till! till Birgitta!
Comment by Tar O´ger — 2012 02 12 22:26 #
Lätt att kritisera andras felsägningar och själv skriva fel: menade förstås ”rättvist reformerade”; även om man man säkert kan få in en viss automatik med en bra början;)
Comment by Tar O´ger — 2012 02 12 23:36 #
I Aftonbladet/United Minds väljarundersökning ökar S med 2,4 %. Man kan nog så smått börja tala om en Löfven-effekt i väljaropinionen. Det jag uppskattar kanske mest hos Stefan Löfven är hans rättframma sätt och att han ”står stadigt med fötterna på jorden”, om läsarna förstår vad jag menar.
Alliansens företrädare brukar ju tala om verklighetens folk. Jag tror nu att de i Stefan Löfven mött sin överman i kampen om Rosenbad, för är det något som Stefan Löfven representerar så är det just verklighetens folk. De som sliter och släpar för att få vardagen att gå ihop.
Jag har förvisso tidigare föredragit en annan person som S-ledare, men jag är nu övertygad om att Löfven är rätt man för arbetet att fälla den borgerliga regeringen. För det är ju det som landet behöver allra mest just nu – en S-regering! Tänk på att var dag är en dag närmare Rosenbad.
Comment by Bengt Eliasson — 2012 02 13 9:24 #
Kloka inlägg ovan tycker jag. Givetvis skulle väl jag som fd sosse inte lägga mig i vad ni ”trogna” diskuterar er emellan, men några punkter kanske jag ändå kan få framföra i egenskap av pensionerad pappersbruksarbetare.
Till Bengt E: ”De som sliter och släpar för att få vardagen att gå ihop” säger du. Menar du då att det bara är svetsare från Hägglunds i Örnsköldsvik och andra metallare som har fötterna på jorden? Har inte alla andra löntagare, oavsett yrken, ”fötterna på jorden” och ”sliter och släpar”? Synnerligen dåligt ordval! För mig låter det som ett inlägg från 30-talets Kommintern.
Till Enn Kokk: ”I detta syfte vill socialdemokratin så omdana samhället, att bestämmanderätten över produktionen och dess fördelning läggs i hela folkets händer” skrev ni 1975. Just sådana formuleringar av SAP skrämde iväg många socialdemokratiska industriarbetare, bl.a. mig, som då hellre röstade på något parti som inte ville socialisera produktionsmedlen. Vi ”gamla” sossar inom industrin hade i årtionden kämpat mot kommunismen inom såväl det politiska som det fackliga livet. Så får vi läsa inför riksdagsvalet 1976 att SAP hade som mål att implementera 30- och 40-talets kommunistiska mål i våra industrier! Inte undra på att SAP förlorade valet 1976! Se Sven Anderssons memoarer: ”På Per Albins tid”!
Dessutom hade vi industrianställda sett hur Lennart Geijer i egenskap av justitieminister, utnämnd och starkt understödd av Palme, framfört sina perversa idéer om hur vi svenskar borde se med ”nya ögon” på blottare och incest m.m. Att detta senare även följdes av ”Geijeraffären” där Palme förnekade att han hade läst Carl Perssons PM om risken med Geijers ”kontakter” gjorde ju inte saken bättre för SAP. Jämfört med dessa saker är ju Tobleroneaffären ”blaggarns”.
Min åsikt är fortfarande, och välgrundad, att socialdemokratin förlorade en stor del av sin själ på 70-talet under Palme. Att denne partiledare sedan böjde sig för LO-trycket för införandet av löntagarfonder på 80-talet ( se K-O Feldts memoarer)var ytterligare ett bevis på Palmes svaghet och oförstående för industrin villkor.
Comment by Lars Rudström — 2012 02 15 17:37 #
Till Lars Rudström: Mycket av det här har vi ju diskuterat tidigare.
Det jag här skulle vilja betona är att begreppet ”i hela folkets händer” är en mycket äldre programformulering, som fanns i partiprogrammet också då du själv var socialdemokrat. Dessutom är det ett vitt begrepp, inte liktydigt med just socialisering/statligt ägande. Folklig makt kan utövas så men också på många andra sätt, till exempel ramlagstiftning som sätter villkor för företagen på marknaden.
Comment by Enn Kokk — 2012 02 15 18:15 #
Till Enn Kokk: Du har säkert rätt i att ordvalet fanns redan ”på min tid”. Som ung lokal SSU-ordförande och fackligt aktiv inom SPIAF och ABF läste man nog inte alla ”teorier” så ingående.
Jag gillar din sista mening!
Comment by Lars Rudström — 2012 02 15 18:26 #
Till Lars Rudström: Apropå ”fötterna på jorden”: Är Du möjligen svartfot?
Comment by Bengt Eliasson — 2012 02 15 21:52 #
Till Lars Rudström igen: Var Du möjligen med på 1960-70-talen i hetskampanjerna mot Olof Palme? Man får onekligen lite den bilden med hänsyn till Dina inlägg.
Comment by Bengt Eliasson — 2012 02 15 22:00 #
Till Bengt Eliasson: Har just kollat in mina fötter, och de är INTE svarta(sic!). Inte tidigare heller, det kan jag lova! Och ”guling” har jag heller aldrig varit! Men du tror väl inte på att någon annan kan ha ett rent samvete? Som jag tex.
Din andra fråga: ”Hetskampanjerna”, som du kallar dem, stod de svenska medierna för. De olika fack, som jag var medlem i under den tidsperiod du anger, hade inte någon som helst ”hetskampanj” mot O Palme. Sådant stod vi över!
Men visst förstår jag dig när du läser in ”mellan raderna” vad du tycker är relevant för dig i mina texter. För mig, som är uppväxt i ett genuint arbetarhem på 30- till 50-taletoch och själv i många år pappersbruksarbetare och fackligt aktiv, var Palme sänket för socialdemokratins framtid. Det är bara att studera vad som hände efter ”vårt” fina valresultat 1968. Erlander var en klok herre, och trots sin akademiska och mellanborgerliga uppväxt i Ransäter, mycket omtyckt och respekterad bland oss industriarbetare. Hans CV borde dock även innehålla hans största blunder som partiledare: att stödja Palmes kanditatur som partiledare! För mig och många andra inom industrin var det en stark missräkning. Men så gick det också som det gick vid valet 1976!
Jag är väl medveten om många nutida socialdemokraters vurm för Palme. Tyvärr var nog inte så många av dem med på den tiden. Mina åsikter här får inte tas som personliga anklagelser mot döda personer, men mot deras inkompetenta politik som SAP nu får lida av!
Comment by Lars Rudström — 2012 02 16 16:11 #
Till Lars Rudström: Jag har gjort sökningar på nätet och funnit att Du ofta uttrycker Dig på ett tämligen hånfullt, nedsättande och hätskt sätt om det socialdemokratiska partiet och, framför allt, dess tidigare ledare Olof Palme.
Genom Dina olika inlägg får man också veta att Du under en längre tid bott i Spanien. Jag har mycket goda kontakter med det övriga Europa, då särskilt med Italien. Det som skiljer svenskar från exempelvis italienare är att de senare, hur illa de än kan tycka om olika poltiska skeenden i sitt hemland, aldrig skulle komma på att tala illa om sitt eget land inför främmande människor. Det gör, tyvärr, svenskar ofta.
I ett annat inlägg, f ö på denna blogg, skrivet år 2007, säger Du också att Du är en ”ärlig sekulär humanist” och ”min empati mot medmänniskor kanske djupare än t. o. m. ärkebiskopens”. När man sedan t ex läser Dina inlägg mot den tidigare riksdagsledamoten Arne Kjörnsberg (S) kan man ju inte direkt påstå att de är skrivna av en person som vill framstå som en humanist och sann intellektuell. Du har i olika sammanhang kallat Dig för f d socialdemokrat. Ett mer passande epitet borde, enligt min mening, vara ulv i fårakläder.
Sedan detta med hatkampanjerna mot Olof Palme, som enligt din uppfattning drevs endast av medierna. Din uppfattning kan antingen bero på direkt okunskap om det faktum att Olof Palme fick genomlida en organiserad hatkampanj under sin levnad, som torde sakna motstycke under 1900-talets politiska historia. En hatkampanj som var organiserad av mäktiga intressen på högerkanten. Idag är det väl ingen som minns exempelvis sådana som Alf Enerström och Gio Petré, vilka förde en frenetisk hatkampanj mot Palme och kallade sig, i likhet med Dig, f d socialdemokrater. Eller så beror din inställning på att du, genom att egentligen sympatisera med dylika fenom, vill försöka negligera hatkampanjerna med att påstå att de fördes bara av medierna.
Vad som är imponerande är att Olof Palme, trots alla dessa hatkampanjer, orkade med en sådan arbetsbelastning, ja att han överhuvudtaget orkade gå till arbetet. Vi andra hade nog gett upp långt tidigare. Man får inte glömma att dessa kampanjer är en del av förklaringen till mordet på honom. Man kan bara uttrycka sin djupa sympati och respekt för Lisbet Palme, som aldrig fick möjligheten att uppleva ålderdomen med sin make.
Comment by Bengt Eliasson — 2012 02 18 17:56 #
Bengt E: Skilj på sak och person! Om du blir lyckligare genom att följa mina olika inlägg rörande den kristna religionen, den ärftliga monarki eller min aversion mot SAP:s och Palmes tillkortakommande i politisk sak efter 1968 – nota bene ej person- så har du nog slösat bort en del av din dyrbara tid. Du dömer ut mig som en ”ulv i fårakläder” dvs personattack i stället för att bemöta mig i ”sak”. Jag tror att du nog har en del att lära av dina diskussionsvänner. Återigen: Skilj på sak och person!
PS. Har du inte funnit på ditt ”nät” att jag också bott och arbetat i Tyskland, Frankrike, Kina, Kuba och USA? Du må väl söka vidare på min ”person”, vad nu det har att göra med en sakdiskussion.
Vad angår din hypotes om Palmehatet, blanda inte in mig i det. Jag och fem andra studenter vid SU, Handels (Sthlm) och KTH tillsammans med Vilhelm Moberg träffade både Palme och Geijer våren 1969 och framförde (i egenskaper av aktiva och oroade socialdemokratiska medlemmar) till dem våra åsikter om SAP:s politiska klavertramp. De ”lyssnade”, men jag tror inte att de ”hörde” vad vi sa.
Comment by Lars Rudström — 2012 02 19 20:22 #
Till Lars Rudström: Mina omdömen om Dina inlägg på diverse bloggar står fast. Dina olika inlägg talar sitt tydliga språk. Ord kan, i likhet med handlingar, både avslöja och klä av en människa fullständigt.
Comment by Bengt Eliasson — 2012 02 19 20:55 #
Världens största bankrån i historien!
Vem skall lägga beslag på ”nyckeln” d.v.s. Saif Gadaffi, sonen?
ICC eller Libyen?
En trillion av dollar har försvunnit spårlöst av alla Gadaffis internationella banktillgångar.
Om ICC tar över får världen aldrig veta vilka som plundrat alla bank konton. Om det nya Libyen kör loppet får vi kanske veta vilka som har stoppat pengarna i sina privata fickor.
Libyen har till dags dato bara fått småsmulor.
Var är bovarna? Kina, England, Amerika, Sverige…
Fantastiskt krigsbyte!
Comment by Ture Sjolander — 2012 04 08 15:05 #
Till Ture Sjölander: En ofantlig summa. Motsvarar 1 000 miljarder dollar eller 6 750 miljarder SEK. Sveriges statsskuld är ju bara ungefär en sjättedel så stor. Var har du hittat uppgifterna? Blir ett enormt arbete att ta reda på var pengarna hamnat.
Comment by Hans — 2012 04 08 15:34 #
Har vida publicerats i svenska tidningar att Sverige hade endast 14 miljarder kronor i banker här hemma av Gaddafi’s investeringar men detta har tystats ner.
Hur mycket de övriga ”bankrånarna” tagit av konton i alla andra länder familjen hade torde sonen ha ett begrepp om.
Det handlar ej heller bara om digitala nummer utan också om materiella tillgångar i övriga länder, som t.ex. guld, antikviteter, konst….
Det är en chockartad tystnad som råder bland världens folkvalda ledare därute i dimmorna.
Tystnadsplikt råder i bankerna och belönas med en släng av sleven. De som möjligtvis kunde tala eller rikerar att bli lösmynta, blir säkert subjekt för ”delete” knappen.
Comment by Ture Sjolander — 2012 04 08 16:46 #