2011 års Olof Palme-pris till Lydia Cacho och Roberto Saviano
29 januari 2012 17:22 | Mat & dryck, Musik, Politik, Ur dagboken | 21 kommentarerOlof Palme-priset är arbetarrörelsens största pris, 75.000 USD, och delas sedan 1987 årligen ut till personer som har gjort insatser i Olof Palmes anda. Priset delas ut i anslutning till Olof Palmes fördelsedag den 30 januari; i år skedde prisutdelningen i fredags, den 27 januari.
Årets pristagare, mexikanskan Lydia Cacho och italienaren Roberto Saviano, har båda, med risk för sina egna liv, gjort stora insatser för att bekämpa kriminella nätverk. Cacho har bekämpat korruption, också bland politiker, pedofilnätverk, trafficking och kvinnoförtryck. Saviano har skrivit om maffiaorganisationen Camorran. Priset de båda får betala för sitt engagemang är ständigt dödshot – heder åt människor som vägrar att tiga och blunda!
Prismotiveringarna lästes upp av Palmefondens ordförande Pierre Schori och prisen överlämndes, med ytterligare några personliga ord, av Lisbet Palme; även paret Palmes söner var som vanligt närvarande. Efter prisceremonin frågades de båda pristagarna ut av Titti Nylander, som behärskar också italienska, det språk Saviano känner sig tillräckligt hemma på – Cacho talar flytande vårt universalspråk, engelska. Prisceremonin ramades in med ett par fina sångnummer av Titiyo.
Efteråt blev det konkurrens om uppmärksamheten.
Bland de närvarande gästerna i publiken fanns, som alltid, den socialdemokratiska partiledningen och ett antal mycket kända partiveteraner, dock tyvärr inte min hustru som är hemma på tillfällig permission från Akademiska. Bland de här ledande partivännerna fanns förstås också den alldeles nyvalde (på partistyrelsemöte tidigare samma dag) partiordföranden Stefan Löfven.
När det värsta fotoståhejet hade lagt sig och jag hade gått in i lokalen där gästerna bjöds på snittar, frukt och ett glas vin, stötte jag på Stefan i vimlet. Jag tillhör en lite äldre generation, så jag känner honom inte närmare, även om vi har träffats och hälsat, men han stannade till när han fick syn på mig, och jag tryckte då hans hand och önskade honom lycka till, vilket jag verkligen menar – nu behöver både han och vårt sargade parti uppslutning och god vilja.
I övrigt träffade jag en mängd forna arbetskamrater och goda vänner – hann också för dem och flera av partiveteranerna förklara varför Birgitta inte kunde vara med i dag. Jag fick mängder av hälsningar med mig hem.
Bland dem jag träffade fanns också några som själva har varit med om hela karusellen kring först Juholts avgång, sedan delaktiga i beslutet att låta budet gå till Löfven. Med en av dessa, till vilken jag sedan gammalt har en förtrolig relation, fick jag också ett intressant samtal om läget i vårt parti. Men vad som sas där är inget för era öron.
21 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Till Enn: Du skriver ”fick jag också ett intressant samtal om läget i vårt parti. Men vad som sas där är inget för era öron”. Det var tråkigt att höra, men inte för att du inte berättar innehållet i samtalet. De flestas slutsats av dina ord är nog att det måste ha varit en för partiet negativ bild du fick beskriven, annars hade du säkert delat med dig av innehållet.
Comment by jean — 2012 01 29 23:34 #
Palme priset till Julian Assange! Basta!
Comment by Ture Sjölander — 2012 01 30 0:55 #
Till Jean: Nej, så var det inte. Men man måste, för att kunna fortsätta ha förtroliga samtal med gamla vänner, hålla på att vissa samtal faktiskt är förtroliga.
Comment by Enn Kokk — 2012 01 30 10:31 #
Till hr Sjölander: En stilla undran – varför skall man ge det fina Palme-priset, som utdelas till minnet av Sveriges största 1900-tals politiker, till hr Assange, en uppenbart kriminellt handlande person?
Comment by Bengt Eliasson — 2012 01 30 11:42 #
Ge det till mig då hr Eliasson så ger jag det vidare till Assange med tanke på alla andra internationella priser med högre rank än Palme priset, Assange givits senaste året.
I Hyltebruk augusti 1993 satt jag och lyssnade på ”allmogen” under ledning av min vän Bengt Göransson f.d. kulturminister om prisets innebörd.
Jag uppmärksammar ditt frågetecken, och finner din stilla undran något sanslös.
Jag vill gärna återkomma i denna fråga mer utförligt denna vecka när jag har mer tid och belysa svenska statens skuld i detta ärende, som så bedrägligt och strategiskt överförts till medborgarna, som en kollektiv skuld.
Det mest bedrägliga är Sveriges förhållningssätt beträffande medverkan till ”människosmugglingen” befarad att ske till USA och den rättsliga proceduren som allmänt kallas för INCOMMUNICADO.
På återhörande.
Comment by Ture Sjölander — 2012 01 30 13:14 #
Till Enn: Jag ser i tidningarna att Fredrik Reinfeldt har kommenterat vår nya S-ledare Stefan Löfven. Reinfeldt tycker att Löfven inte är tillräckligt förändringsvillig i arbetet att förnya partiets politik.
Det är uppenbart att Reinfeldt är oroad över den nye S-ledaren och försöker forma omvärldens syn på Löfven och partiet. Det är säkert efter råd av reklambyrån, ty jag är övertygad om att det är just reklambyråer som bygger upp hela Reinfeldts politiska värld. Säkert också psykologer, för Reinfeldt sade ju tidigare i en intervju att han är intresserad av psykologi.
Varför har socialdemokratin så dåliga taktiker, ty det är ju nu partiet måste gå till attack mot statsmannen Reinfeldt. S måste fråga honom vad det är exempelvis för statsmannakonster han ägnar sig åt som gör att de allra mest fattiga drabbas i de beslut som han fattar. Se exempelvis den omtalade situationen med de svårt cancersjuka som fick indragen sjukersättning. Det var ett gyllene tillfälle för S att gå till generalangrepp mot regeringen, särskilt då statsministern som alltid brukar tala om detta med att ta ansvar. Men man tog inte chansen!
Och vad är det för politikerkonster man håller på med när man som fru Reinfeldt mer eller mindre ger bort vårdcentraler, som sedan några läkare kan göra miljonklipp på?
Varför har S så dåliga taktiker? Vet du, Enn?
Comment by Bengt Eliasson — 2012 01 31 21:50 #
Till Bengt Eliasson: Reinfeldts omdöme att Löfven inte är tillräckligt förändringsvillig låter lovande: Statsministern är med andra ord orolig för att Löfven inte ska gå i den moderatledda regeringens ledband.
Så lugn – Löfven har ju knappt hunnit tillträda.
Comment by Enn Kokk — 2012 01 31 22:56 #
Till Enn Kokk: Vi socialdemokrater har så svårt att få ut vårt budskap, för att vi helt enkelt inte har satsat tillräckligt mycket på en marknadsföring passande vårt synnerligen intensiva mediesamhälle, som väcker väljarna för vår politik. Partiet har förvisso sådan, men det är uppenbart att de personer inom rörelsen som skall sköta detta inte håller måttet. Man kan bara hoppas att Stefan Löfven också gör förändringar på detta viktiga område.
Det är också uppenbart att Fredrik Reinfeldt gjort flera lyckade kampanjer mot S och fackföreningsrörelsen. Det är dags för oss socialdemokrater att VÅGA möta honom på hans egen hemmaplan och, bit för bit, klä av honom hans torftiga argument för en politik ytterst drabbar de sämst ställda i samhället.
Ty frågan gäller ytterst: Vem skall teckna bilden av dagens socialdemokratiska parti – Fredrik Reinfeldt eller vi själva?
Comment by Bengt Eliasson — 2012 02 01 10:17 #
Till Enn Kokk: Vi socialdemokrater har så svårt att få ut vårt budskap, för att vi helt enkelt inte har satsat tillräckligt mycket på en marknadsföring passande vårt synnerligen intensiva mediesamhälle, som väcker väljarna för vår politik. Partiet har förvisso sådan, men det är uppenbart att de personer inom rörelsen som skall sköta detta inte håller måttet. Man kan bara hoppas att Stefan Löfven också gör förändringar på detta viktiga område.
Det är också uppenbart att Fredrik Reinfeldt gjort flera lyckade kampanjer mot S och fackföreningsrörelsen. Det är dags för oss socialdemokrater att VÅGA möta honom på hans egen hemmaplan och, bit för bit, klä av honom hans torftiga argument för en politik som ytterst drabbar de sämst ställda i samhället. Så att han, inför väljarna i valet 2014, står lika naken som kejsaren i den berömda danska sagan
Ty frågan gäller ytterst: Vem skall teckna bilden av dagens socialdemokratiska parti – Fredrik Reinfeldt eller vi själva?
Comment by Bengt Eliasson — 2012 02 01 10:24 #
Statssekreteraren tilllika propagandaministern Per Schlingmann ser ju till att kommunikationen ”tillförsäkras politisk förankring” samtidigt, som man försvårar tex. pressens möjligheter att ta del av informationsplanen på Regeringskansliet-verkligen hemlig och synnerligen effektiv propagandastrategi! Alltså ”råkar” Reinfeldt inte fälla slumpmässiga kommentarer om Stefan Löfvén utan agerar enligt propagandastrategin.Litet svårt att hänga med nuförtiden så att man kan ana syftet bakom utlåtanden ,som verkar självpåhittade och oplanerade! Just därför behövs det starka kommunikatörer hos S också; annars blir det ingen rättvis match!
Comment by Tar O´ger — 2012 02 01 14:08 #
Jag ser nu på i medierna att Stefan Löfven verkar fatta galoppen, när han nu angriper regeringen för dess uppfattning att näringslivet är ett ”särintresse”. Det är precis så han skall göra (se mitt tidigare inlägg ovan)!
Man får hoppas att han har modet att göra om hela organisationen, så att partiet får ett slagkraftigt opinionsarbete. Det är uppenbart, med hänsyn till tidigare valresultat, att det finna anställda på den socialdemokratiska partistyrelsen som borde ägna sig åt annat än opinionsarbete.
Comment by Bengt Eliasson — 2012 02 01 19:40 #
Jag ser i tidningarna ikväll att Stefan Löfven har fattat galoppen då han nu har hårt angripit regeringen för dess uppfattning att näringslivet är ett ”särintresse”.
Man kan bara hoppas att han, självfallet tillsammans med partisekreteraren Jämtin, har kraften och modet att göra en ordentlig genomgång av de resurser som finns hos den socialdemokratiska partistyrelsen, så att partiet verkligen har de optimala förutsättningarna att möta den borgerliga regeringens opinionsarbete.
Comment by Bengt Eliasson — 2012 02 01 20:10 #
Vi med!
Comment by Bengt Eliasson — 2012 02 01 21:15 #
I korthet: Palme var av samma grundskäl lika hatad av USA då som Assange är nu. Tänkvärt!
Skulle gissa att USA helst skulle vilja ha gett dem båda det stora Warfarin priset om jag kände USA då som idag rätt. Sverige, känner jag inte alls igen, idag.
Men vad som pågår är en Opera Buffa kan jag se trots allt.
Comment by Ture Sjölander — 2012 02 07 1:03 #
Till Ture Sjölander: Din parallell mellan Assange och Palme är tänkvärd om man utgår från USA – men det svenska utlämningskravet i fråga om Assange har kaappast med det att göra.
Här i Sverige handlar debatten om Assange om något helt annnat, nämligen om han, utan deras samtycke, har haft oskyddat sex med två kvinnor. Dagens Sverige – det tror jag att du håller med om, trots att du sen länge bor i Australien – har mycket lite kvar av den attityd som i vår ungdom fanns mot utomäktenskapligt sex, så det är inte det debatten och målet handlar om.
Jag känner en av de berörda tjejerna en liten smula – har bland annat länk till hennes blogg på min blogg – och jag kan faktiskt inte tro att hon har några bimotiv för sitt agerande, vilket en (av alltså andra skäl) assangevänlig opinion i en del andra länder har försökt göra gällande.
Comment by Enn Kokk — 2012 02 07 14:07 #
Till Enn Kokk! Mycket bra skrivet om hr Assange!
Comment by Bengt Eliasson — 2012 02 07 14:28 #
Till Ture Sjölander! Det torde icke vara i förening med verkligen att påstå att Olof Palme var hatad i USA. Det är en missuppfattning, särskild bland dem som bedrev en synnerligen osmaklig hatkampanj under nästan alla de år Olof fick verka inom politiken.
Jag vet inte varför jag kommer att tänka på det just nu, men jag minns från mordnatten 1986 att ungmoderater åkte omkring i bilar på Östermalm och skrek ut att ”äntligen är Palme borta”.
Det säger i all sin enkelhet en hel del om våra motståndare inom borgerligheten.
Särskilt utlandssvenskar har haft en osmaklig bild, som de dessutom har spridit bland icke-svenskar, av sitt hemland. Det land som en gång sett dem födas.
Comment by Bengt Eliasson — 2012 02 07 14:37 #
Så här har vi en liten lokal geografisk debatt om en av de berörda tjejerna jag känner en liten smula,
i ett begränsat fig-språkområde, kanske även med en government issued dialekt t.o.m. inte större än Wasastan kan erbjuda, och med ett perspektiv på ett land som en gång sett dem födas.
Milda makter hur patetisk får man vara?
Bilden jag får av Sverige av idag är helt enkelt Royal Demokratisk Fascism 2012.
Oavsett vilken regering som sitter eller må tillträda.
Alla som får titeln ”hr” i Sverige kanske bör gripas, ett ord som den Pavlovska svenska nyhetspressen älskar.
Jag är glad att vara utanför smittskyddsområdet mina herrar och även ännu gladare över att inte ha någon partitillhörighet varken i Sverige eller någon annanstans. Skulle känna en stor befrielse att bli statslös!
Comment by Ture Sjölander — 2012 02 07 23:15 #
Talar herrarna och damerna utländska eller bara kanslisvenska, och då bara i smyg?
http://www.abc.net.au/unleashed/3814812.html
Comment by Ture Sjölander — 2012 02 07 23:28 #
Vad sa vi nu igen?
Comment by Ture Sjölander — 2012 03 06 4:31 #
Det är kul att bläddra i gamla artiklar.
Comment by Ture Sjölander — 2012 03 15 10:12 #