Kongenial Forster-filmatisering

19 januari 2012 9:48 | Film, Prosa & lyrik | 4 kommentarer

E M (Edward Morgan) Forster (1879-1970) var en brittisk författare, en av medlemmarna i den så kallade Bloomsburygruppen i vilken ingick bland andra Virginia Woolf. På svenska har han introducerats relativt sent, bland annat i samband med de många filmatiseringarna av hans romaner. I Tidens klassikers engelska serie utgavs dock ”Där änglar vägra gå” (översättning Karin Alin) 1956, vilket i det här fallet är tidigt – men originalet, ”Where Angels Fear To Tread”, utkom redan 1905. Tyvärr har Norstedts, som numera äger Tidens förlag, försummat att nyutge och utvidga Tidens förnämliga klassikerserie.

Forster fick en renässans mot slutet av 1900-talet, och något som också verkar ha satt fart på nyutgivningen, bland annat på svenska, av Forsters sammanlagt faktiskt ganska få romaner är en serie mycket lyckade filmatiseringar under 1980- och 1990-talen. ”A Room With a view”, 1908, filmatiserades av James Ivory 1985 och utkom 2006 på svenska under titeln ”Ett rum med utsikt”. Samme Ivory filmatiserade 1992 ”Howards End” från 1910, som i översättning av Maria Ekman under samma titel gavs ut i Atlantis’ klassikerserie 1993.

James Ivory är en regissör med stark känsla för både tidsepok, människor och story, och han har i ”Howards End” liksom i den likaledes sevärda ”Återstoden av dagen” från året därpå (”The Remains of the Day”, 1993) arbetat med en rad ypperliga skådespelare, som delvis återfinns i båda filmerna: Anthony Hopkins och Emma Thompson.

I E M Forsters romaner sker ofta kollisioner mellan skilda livsstilar och miljöer, och i ”Howards End”, vars handling utspelar sig i och utanför London 1910, är motpolerna dels de tre syskonen Schlegel (med tyskt påbrå), Margaret (Emma Thompson), Helen (Helena Bonham Carter) och Tibby (Adrian Ross-Magenty), dels familjen Wilcox, Henry (Anthony Hopkins), makan Ruth (Vanessa Redgrave) och sönerna Paul (Joseph Bennett) och Charles (James Wilby).

I filmens början lär vi känna miljöerna och människorna: bland annat för slumpen (i form av ett paraply på villovägar) samman de här familjerna, och lillasyster Helen och familjen Wilcox’ yngste son, men det förhållandet tar snart slut. Mamma Wilcox hinner dock fatta sympati för schleglarna, och innan hon dör, testementerar hon familjens lantställe Howards End till storasyster Schlegel; dock väljer familjen Wilcox att bortse från det i hast nedtecknade testamentet och bränner det.

Ödet, eller vad det nu är, för ändå de här familjerna samman, för Mr Wilcox faller för Margaret, friar och får ja.

Under själva bröllopsfesten träder, genom den godhjärtade Helens förmedling, paret Bast, Leonard (Samuel West) och Jacky (Nicola Duffett) in i huvudhandlingen. Vi har mött honom tidigare i filmen, när han – efter ett, som det visade sig, dåligt råd från Mr Wilcox, bytte jobb från en bank från en till en annan, med påföljden att han blev arbetslös. Margret bönar hos sin nye make för den arbetslöse Bast – men så visar det sig att Mrs Bast en gång i världen, kanske av fattigdom och olyckliga omständigheter, har tvingats vara älskarinna åt Mr Wilcox, och då är det kört, med moraliska argument från hans sida och allting. Det här är ett stycke engelskt överklasshyckleri, som man åtminstone kan hoppas var vanligare på den tid filmen och boken tilldrar sig i.

Till storyns många förvecklingar hör också att Leonard, som Helen även fortsatt försöker hjälpa, under en roddtur gör henne med barn, något som hon försöker dölja bland annat genom upprepade resor till Tyskland.

När Helen trots att Henry Wilcox har förbjudit det, ändå gör ett kort besök i sommarhuset Howards End, där ingen bor för tillfället, skickar han yngste sonen, Charles (James Wilby), dit och denne möter där Leonard, som har kommit för att träffa Helen. Charles slår, i en blandning av vrede och överklassarrogans, ihjäl Leonard med ett svärd som hänger på väggen. Han fängslas för dråp.

Till sist landar filmhandlingen på Howards End nästa sommar. Helen har fött sitt barn, och Henry skriver ett nytt testamentet i vilket han villfar den första hustruns, Ruths, vilja: Howsards End ska ärvas av hans nuvarande hustru Margaret.

4 kommentarer

  1. Bra sammanfattning men det heter väl ”DÄR änglar vägra gå”. Du måste ha skrivit fel.

    Sedan hör till dessa ”urengelska” Forster/Ivory-filmatiseringarna ytterligare ett verk: Maurice (1987).

    Dessa filmer är så förföriska i all sin mysiga ”urengelskhet”! (Jag trodde att alla engelsmän var ”så” trevliga och behagliga som Ivory-filmernas gestalter! Sedan började jag jobba på ett brittiskt företag och fick ommöblera min bild av britterna. Rejält.)

    Comment by Kasper Wall — 2012 01 19 10:46 #

  2. Till Kasper Wall: Jo, det var en felskrivning. Det är rättat nu. Tack för påpekandet!

    Comment by Enn Kokk — 2012 01 19 14:06 #

  3. Ännu en rättelse: den arrogante och utomordentligt korkade sonen Wilcox slår visserligen mot unge Leonard med det schlegelska svärdet, men denne krossas och dör när bokhyllan faller över honom, en död i skönhet om man så vill. Sen tycker jag uttrycket ”gjorde henne med barn” låter onödigt macho. Man får ändå en känsla av att Helen (underbart spelad av Bonham-Carter) gärna – och inte så passivt – älskade den sorgmodige Leonard som hon också är lite skuldmedveten inför. Mycken klasskänsla finns det i filmen, med repliker som ”Är de där lämpliga människor?”, men båda systrarna Schlegel är ju faktiskt också revoltörer, liksom den homosexuelle Forster också var, betraktare från sidan av den engelska överklassen.

    Comment by Björn Kumm — 2012 01 19 21:24 #

  4. Till Björn Kumm: Jag medger att min formulering om Leonards död är för långtgående, men sonen Wilcox orsakar hur som helst Leonards död, och naturligtvis kan även andra formuleringar diskuteras. Jag har återgett handlingen ur mitt minne – tack för kompletteringarna!

    Comment by Enn Kokk — 2012 01 19 22:20 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^