Nattmorfar
20 november 2008 21:36 | Barnkultur, Mat & dryck, Ur dagboken | 7 kommentarerSist jag hämtade barnbarnen, var det regn och full storm. Jag använde fortfarande cykel men fick leda den en stor del av vägen efter det att kapellet på cykelkärran, där Klara, tre, satt, blåste i väg, just när vi korsade en bred bilgata.
En bil stannade, och snart kom en dam som av brytningen att döma var invandrare gående med det bortblåsta regnskyddet. Hon och hennes man hjälptes sen åt med att hämta rep och nödtorftigt fästa kapellet, så att det inte skulle blåsa bort igen.
Ibland är man tacksam för att det finns hjälpsamma medmänniskor.
I dag var det dags igen, men den här gången ska jag hämta och lämna och hämta barnen igen två dagar i sträck. Barnbarnen bor hos morfar i natt – mormor är bortrest på uppdrag de här båda dagarna.
Nu är det kallgrader och isgata, så att cykla är inte längre att tänka på. Jag hämtar först Viggo, sex, i Domarringens skola, och sen promenerar vi tillsammans till Klaras dagis, som ligger bredvid Tunabergsskolan. Därifrån är det sen inte allt för långt att gå hem till oss.
Men allt promenerande tar på krafterna, och när vi kommer hem, är båda ungarna redan hungriga. Morfar, som kan laga all möjlig slags mat, har tagit det säkra före det osäkra och helt sonika köpt hem varm korv med bröd. Det säger ungarna inte nej till.
Sen ser vi på Bolibompa tillsammans, och jag märker att Klara trots den relativt tidiga timmen håller på att somna, så jag föreslår att hon ska byta till nattlinne, vilket hon gör. Hon får en flaska välling också, och när den är urdrucken, vill hon borsta tänderna och gå och lägga sig. Morfar ska läsa saga!
I packningen, som pappa Bo tog hit i går kväll, finns en bok som tydligen är favorit just nu: Gunilla Bergströms ”Mera monster, Alfons”. Den lever sig Klara starkt in i. Sen väljer hon en bok hon känner igen från besöken i Öregrund, Caroline Bruces och Ingela P Arrhenius ”Kjell och jag har ont i halsen”.
Måtte det senare inte vara ett dåligt omen! På dagis har jag fått veta, att Klaras bästis där, Meja, har fått åka hem på grund av magsjuka.
Sen är Klara uppe igen och leker en stund med Viggo, men när morfar är i köket och diskar, hör han gråt. Något har gått Klara emot. Hon gråter först efter mamma men låter sig sen tröstas av morfar, som erbjuder sig att läsa mera. Men det visar sig att Klara har bajsat i nattblöjan, så det första som krävs är lite sanering. Sen vill hon ha ytterlgiare en flaska välling – men när morfar kommer med den, har hon somnat.
Om en stund är det dags också för Viggo att gå och lägga sig. Han har, medan morfar har tagit hand om Klara, bläddrat i en leksakskatalog och prickat för sånt han önskar sig i julklapp. För sexåringen är det Wall-E och Star Wars som gäller.
Han byter om till pyjamas och väljer själv ut tre böcker ur det från Öregrund hemförda barnboksförrådet: Holly Kellers ”Jakobs träd”, Rindert Kromhouts & Annemarie van Haeringens ”Lilla Åsnan och födelsedagspresenten” och så Larserik Erikssons ”Hus är gott, sa Oskar”. Ni läste väl förresten Larseriks meddelande här på bloggen, att Rabén & Sjögren snart ger ut en ny upplaga av hans barnboksklassiker?
Sen kröp Viggo belåtet ner i sängen bredvid lillsyrran. Vi har i biblioteket en bäddsoffa, som kan göras om till dubbelsäng vid såna här tillfällen.
Jag lämnar förstås, när jag går och lägger mig, tänt i hallen, så att det lätt – om någon av ungarna skulle vakna under natten – går att hitta till morfar i hans sovrum.
Jag får gå och lägga mig tidigt. I morgon bitti måste jag nämligen upp vid en tidpunkt, som numera känns otillständigt tidig: barnen ska ha frukost, kläs på (men de gör det mesta själva – även treåringen) och promeneras till dagis respektive skola.
Sen ska de hämtas igen på eftermiddagen, den här gången dock inte för övernattning. Mormor Birgitta kommer hem från sitt värv på eftermiddagen, och efter jobbet kommer även barnens mamma, vår dotter Kerstin, hem till oss. Det ska bli fredagsmiddag, välkänd för Kerstin från kulna fredagskvällar i Öregrund när hon själv var liten: rykande varmt thé och flera sorters gott matbröd med ännu fler sorters goda pålägg.
7 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Men Enn Kokk!
Har du ingenting att säga om resultat av omröstningen om Lissabonfördraget?
Comment by Kerstin — 2008 11 22 1:47 #
”Nudist” är ju rätt och det kommer sig av att det var gamla ”Kvällstoppen”:s signaturmelodi ”The stripper” som spelades
Comment by lars-erik hallenfur — 2008 11 22 12:09 #
Till Kerstin Berminge: Ja, vad ska jag säga?
Som framgår av den bloggtext du har fäst din kommentar vid, har jag torsdag-fredag varit upptagen av helt andra och mer hjärtevärmande ting.
Lissabonomröstningen och hur den kunde och borde hanteras har jag skrivit tidigare om: Jag drev då linjen att Sverige borde skjuta på beslutet till dess att vi hade fått uttryckliga garantier för de fackliga rättigheter som hotades av lavaldomen.
Jag har under resans gång per mejl fått anmaningar att på nytt skriva om den här saken, främst då att bilda opinion för att de kritiska (s)-ledamöterna i riksdagen skulle rösta nej, vilket, förutsatt att de blev tillräckligt många, kunde ha bidragit till att förhala ratificeringsbeslutet.
Men i motsats till de allra flesta som förekommer här i bloggosfären känner jag till hur hårt trycket är för att i en sådan här situation rätta in sig i ledet – talet om partipiska är i de flesta fall mycket överdrivet, men i en fråga av den här karaktären viner den. De riktigt ståndaktiga fick följaktligen lov att freda sitt samvete genom att lägga ner sin röst – men att rösta emot? Aldrig! Att frondera genom att rösta nej kan möjligen någon som har sin politiska framtid bakom sig – en sådan som Centerns Sven Bergström – kosta på sig men aldrig den som aspirerar på en attraktiv utskottsplats eller rent av en ministerpost. Formellt regleras det här av statuterna för partigruppen, men det jag skriver är den reala sanningen.
Jag kunde förstås ha skrivit det här i form av en bloggpost också. Men ibland känns inlägg av det här slaget som att skriva i vatten. Jag delar den trötthet Nina Björk skriver om på dagens (22 november 2008) DN Kultur och, åtminstone bildligt, hennes reaktion:
”Jag stod inte ut med samtiden och läste P O Enquist. Och där fanns det ju. Språket. Motståndet. Sanningen.”
Comment by Enn Kokk — 2008 11 22 12:35 #
En både underhållande och lärorik sida. Kul att jag har funnit den.
Än en gång: Tack för hjälpen med Melodikrysset! Jag gillar dina kommentarer.
Comment by Ingvor Börjeson — 2008 11 22 12:53 #
Enn Kokk:
Ja suck, du har förstås rätt. Den egna karriären är viktigare för riksdagsmän/kvinnor än både demokratin och väljarnas framtid. Men dystert är det.
Comment by Kerstin — 2008 11 23 1:54 #
Tillägg:
Det du skriver här är så viktigt att det inte borde gömmas i en kommentar, och ännu viktigare för att det är du som skriver det. Om du inte själv vill ta fram det här som ett inlägg så undrar jag om jag får lägga in ditt svar här på min blogg, tillsammans med min fråga?
Comment by Kerstin — 2008 11 23 1:58 #
Till Kerstin Berminge: Jag har inte gömt det i en kommentar – det rörde sig ju om ett svar på en fråga från dig.
Visst får du lyfta fram det om du vill.
Comment by Enn Kokk — 2008 11 23 10:28 #