4 kommentarer

1. Judy Collins kanske allra största insats är dock förmodligen varken som folksångerska eller som singer-song-writer. Utan som talangscout. Det var hon som upptäckte att Leonard Cohen, den kanadensisk-judiske poeten, också skrev sånger och dessutom kunde framföra dem.
   Det var en eftermiddag 1966 som Collins öppnade sin port och fann en ”lång, mörk kanadenskättling” stående på yttertrappan. Det berättar musikjournalisten Phil Alexander i en intervju med Collins i MOJO. Cohen hade då varit etablerad som poet redan ett tiotal år, hade levt på ön Hydra i Grekland med norskan Marianne Ihlen, men aldrig mött en publik med sina sånger. Det var Marty Martin, som arbetade för Dylans manger Albert Grossman som hade lyssnat på Cohens sånger och uppmanat honom att söka upp Judy Collins. Bland de tidiga Cohen-sångarna var ”Susanne” och en sång med titeln ” Dress Rehearsel Rag”. Djupt tagen av poesin i Cohens sånger lät Collins omedelbart spela in de två sångerna och införliva dem i albumet ”In My Life”, som Elektra gav ut 1966 och där det också fanns material från Dylan, Jacques Brel, Kurt Weil, Donovan och Lennon & McCartney (titellåten).

   Collins inspelning av ”Susanne” ändrade tillvaron totalt för poeten Cohen. Senare fick Collins också Leonard Cohen att uppträda på scen tillsammans med henne (trots att han skakade som lönnlöv vid de första offentliga konserterna). Collins hade själv hållit sig borta från eget sångskrivande, sedan hon under skolåren av sin lärare hade anklagats för att ha bl a plagierat T. S. Eliots ”The Cocktail Party”, men inspirerad av Cohen började Judy Collins att skrivna egna sånger. Hon var då 28 och hade haft en sångkarriär sen hon var 21, men hållit sig borta från ett eget skrivande. Den första sången hon skrev, ”Since You Asked”, spelade hon upp i telefon för Cohen, för att få hans kritik. Tack vare Collins insats framträdde också en annan av Collins skyddslingar på Newport-festivalen 1968, nämligen Joni Mitchell.Collins satt med i festivalens ledning tillsammans med bl a Pete Seeger och hade ett visst inflytande över vilka som skulle få framträda, men hon erinrar sig, enligt artikeln av Phil Alexander i MOJO, att upplägget i Newport var väldigt traditionsbetonat. ”Du skulle endera vara 95 år och komma från Mississippi, eller också skulle du var en /folk-arkivsamlare/ typ Ralph Rinzler, som samlade sånger från Mississippi och spela dem på banjo.Men jag tog tog varje tillfälle i akt att ändra på den saken och till slut hade jag tillfälle att få ihop en workshop som inbegrep förutom Leonard också Joni Mitchell, Janis Ian, Tom Paxton m fl. Det var en eftermiddagsworkshop, men det var en oerhört viktig konsert. Den visade att något nytt var på gång.”

   Jag tar mig friheten att citera de här raderna, Enn, eftersom enligt min mening Leonrad Cohen är en singer-song writer, som inte ett dugg har förlorat sin tidiga storhet, medan många andra från 60-talet har sjunkit bort i glömska och inte hållit för tidens tand.
   Så här ska Judy Collins ha en hyllning.

   Comment by Anders Thunberg — 2008 11 12 2:49 #

2. Till Anders Thunberg: Tack för den här texten, Anders! Jag har själv aldrig skrivit om Cohen, vilket inte hindrar att jag har lyssnat mycket på honom; jag har ett drygt dussin plattor med honom i skivhyllorna.

   Och jag känner också till hans författarskap. I bokhyllan finns ”Beautiful Losers” (1966) i svensk översättning från 1971, ”Sköna förlorare”.

   Comment by Enn Kokk — 2008 11 12 11:31 #

3. Till Enn: Vad gäller Cohen finns det en intressant tråd som jag gärna rekommenderar hans fans och blivande sådana att följa, nämligen den som leder till Fredrico Garcia Lorca, den spanska poeten och pjäsförfattaren. Cohen brukar ofta på sina konserter förklara att det var tack vare Lorca som han som han började skriva poesi. I sin hemstad Montreal fann han i en boklåda en engelsk översättning/tolkning av Lorcas Zigenarballader ( med all sannolikhet Langston Hughes´ utgåva ”Five Gipsy Ballads”, en underbart vackert illustrerad bok som f öv finns utlagd på nätet. Cohen lät som en hyllning till den spanske poeten t o m döpa sin dotter till ”Lorca”, f 1974. Cohen själv har f öv kongenialt tolkat Lorca i sången ”Take This Waltz”. Den framförs ofta på hans konserter och det finns ett otal videoclips av den utlagd på nätet, bl a en version från en konsert i Stockholmn på 80-talet? ( televiserad av SvT). Lorcas Zigenarballader, utgiven på 20-talet, gav L. tidigt en ställning som en av den spansktalande världens mest bemärkta poeter, och inspirerade f öv Karin Lannby till skrivande. Men det ska jag senare berätta om. Det är en poäng, tycker jag att peka på alla dessa osynliga trådar som finns under ytan vad gäller singer-songwriter- världen och den moderna poesin. Den som vill läsa Lorca, och inte har spanska som sitt modersmål, rekommenderas att ta del av Lasse Söderbergs tolkningar av honom… ja fler svenska Lorca- tolkningar/ översättningar lär vara på gång…

   Comment by Anders Thunberg — 2008 11 12 13:08 #

4. Till Anders Thunberg: Som medlem av FiBs lyrikklubb allt sedan starten har jag förstås Lasse Söderbergs Lorca-antologi från 1987 med tolkningar gjorda av bland andra Hjalmar Gullberg, Artur Lundkvist, Arne Häggqvsit, Göran O Eriksson och Söderberg själv.

   Dessutom har jag ”Sviter” med tolkningar av Marika Gedin (Themis, 2002).

   Comment by Enn Kokk — 2008 11 12 13:18 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.