I tingen och minnena lever alla jular

25 december 2011 12:44 | Barnkultur, Film, Mat & dryck, Media, Musik, Prosa & lyrik, Ur dagboken | 9 kommentarer

Julaftonen blir lugn och fridfull när det bara är ett gammalt par som bestämmer takten. Inga barn längre som stojar och glammar – men jag erkänner gärna att jag ibland längtar tillbaka till den tiden då barnens glädje lyste upp vintermörkret.

Den här julen känner jag den största glädjen över att Birgitta fick komma hem från sjukhuset, åtminstone över helgerna. Hjärtkonverteringen lyckades inte den här gången heller, och man hittade nya komplikationer, så hon kommer att bli inlagd igen för ny behandling. Det här gör att vi, för första gången på mycket länge, inte kommer att åka ut till vårt älskade sommarhus i Öregrund över nyår och trettonhelg. Men Birgittas hälsa är viktigare.

I vårt hem råder julefrid.

Allt det där som är specifikt för julen är avlagringar av ett långt liv tillsammans. På bordet i vardagsrummet ligger en blå linneduk som jag fick av Birgitta när vårt förhållande var nytt och jag fortfarande bodde i hörnet av Linnégatan och Kungsgatan. På den står bland annat en tomte med en stickad luva neddragen ner på näsan, ett arv också från den där våningen, som jag delade med min bor Matti. Matti är död, men hans tomte – en likadan – finns nu på samma bord hemma hos oss.

Och i en hög vas – evigt samma blåa keramikvas – står en bukett högskaftade vita syrener, sju till antalet; det står också 7! på det medföljande kortet – tolka det som ni vill. Vita syrener köper jag varje jul till Birgitta.

I dörren mellan vardagsrummet och köket står julgranen, en riktig gran, som vanligt köpt vid blomsterhandeln uppe vid torget. När barnen var små, klädde jag den alltid natten till julafton – den skulle stå där och lysa, när ungarna på julaftons morgon tassade in i vardagsrummet på bara fötter, och under den – på julgransmattan som Birgitta har broderat – hittade de då var sina morgonklappar.

Också granen är klädd med avlagringar ur vårt liv: Överst, under toppstjärnan av halm, finns alltid en grupp som ursprungligen kom till i mitt och brorsans viste där på Linnégatan/Kungsgatan: en präst, upphängd i en sytråd, ”hängda prästen” i familjetraditionen, omgiven av två änglar och två svarta katter och så ett antal klockor i olika färger. År efter år hänger jag också upp en rund, flat rosa karamell, som min vän Anders Thunberg en gång hade med sig hem från Italien, där han var korre åt Sveriges radio. Karamellen har ett litet hack – en jul kunde en då mycket liten Anna inte låta bli att knapra lite på den. Och de senaste jularna har jag, tack vare vår dotter Kerstin, kunnat pryda granen med något som fanns i vår julgran i barndomens Juniskär: istappar av glas.

Nu när vi bara är två hemma större delen av julen, äter vi våra måltider vid köksbordet, som täcks av en duk som Birgitta har broderat och där hon har ställt upp ett med åren allt längre luciatåg.

Jag kan berätta att min estniska julsylta i år blev en av de läckraste jag någonsin har lagat. Birgittas julskinka, inköpt i en gårdsbutik med ekologiska produkter, blev också jättegod. En av julens mathöjdpunkter är att göra ett par hårdbrödmackor med julskinka och Apotekets julsenap och äta dem med ett glas Verum fettsnål hälsofil, ett glas Coop Prima apelsinjuice med fruktkött och ett par koppar nybryggt svart kaffe.

Jo, vi ger varann julklappar också. Det blir mycket böcker, skivor och filmer.

Själv fick jag dessutom en varm och skön morgonrock – Pelle Vävare – att ersätta min nu ganska utslitna med ute på landet. Den ska jag ha bland annat när jag på morgnarna går till brevlådan nere vid grinden för att hämta dagens tidningar och när jag och Birgitta badar bastu och sen sitter under plommonträden med var sitt glas dry martini.

Min lite snarlika present till Birgitta var ett Marimekko-nattlinne, långt och med långa ärmar. Den här damen är lite frusen av sig även i vanliga fall, och det här har accentuerats av de krämpor hon just nu lider av.

Hon har redan sovit en natt i sitt nya nattlinne.

Men ännu roligare ska det bli att få träffa och ge presenter åt barnbarnen – alla våra tre barn med familjer kommer hit tredjedag jul för årets julkalas.

Och då kan jag väl passa på att berätta att det också är ytterligare ett barnbarn på väg. Välkommen hit hon med, än så länge i sin mammas allt rundare mage.

Den här gången blir jag farfar för första gången.

9 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. Så vackert…

    Comment by Ellen — 2011 12 25 23:03 #

  2. Din text visar på fattigdomen hos dem som avfärdar ”saker” som oviktiga och betydelselösa. Det är ju just som bärare av minnen och påminnare om dessa som de blir så oändligt värdefulla för oss som människor.
    God Fortsättning och ett Gott Nytt År!

    Comment by Mats Werner — 2011 12 25 23:19 #

  3. Till Mats Werner: Jo, så är det: Ting bär minnen, och det har inget att göra med om tingen är dyra i pekuniär mening.

    God fortsättning och gott nytt år själv, Mats!

    Comment by Enn Kokk — 2011 12 26 9:56 #

  4. Alla djur äter samma mat de äter varje dag trots den här årstiden. Konstigt!
    Måste ta en till promenad i skogen och kolla om jag såg rätt…

    Comment by Ture Sjölander — 2011 12 26 11:05 #

  5. God fortsättning och grattis till nya barnbarnet.

    Comment by Ann Christin Sandlund — 2011 12 26 12:21 #

  6. Till Ann Christin Sandlund: Sköna helger önskar jag även dig!

    Comment by Enn Kokk — 2011 12 26 12:49 #

  7. Ann Christin Sandlund, jag kan julhälsa från Norlatjål. Båda affärerna lyste med sin frånvaro, om man säjer så, och inte ens rumänen i sitt nyinköpta semesterhus med utsikt över Fjällsjöälven såg ut att vara på plats. Men i ett av de gamla skolfönstren brann faktiskt juleljus.

    Comment by HO — 2011 12 27 12:18 #

  8. HO; -du hade rätt! Tyvärr är US borta.
    Skall norrut till nyår och tala med fler gamla lamrater.

    Comment by Urban Sjölander — 2011 12 27 17:00 #

  9. Tack HO! Affärerna har lyst med sin frånvaro länge, men jag minns Anna-Lisa mycket väl, liksom byns taxichaufför, som mellan turerna fördrev dagen där. Det var inget självplock där inte…rumänen har jag hört talas om, och är hälften sant är det bra ;)

    Comment by Ann Christin Sandlund — 2011 12 28 14:20 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^