Från hjärtkliniken klockan fem ett litet mumintroll gick hem

20 december 2011 18:32 | Barnkultur, Mat & dryck, Politik, Ur dagboken | 8 kommentarer

Att gå upp klockan halv sex var en del av vardagsrutinerna förr då jag skulle ta sjutåget till Stockholm och jobbet på Socialdemokratiska partistyrelsen. I morse kändes det inte det minsta naturligt, men jag ville följa med Birgitta till hjärtkliniken på Akademiska, så det måste gå – och det gick.

Birgitta hade nämligen äntligen fått tid för en ny konvertering av hjärtat, och även om det är precis före jul, ville hon inte skjuta ytterligare på det, så länge som hon redan hade fått vänta.

En konvertering betyder i princip att man stoppar hjärtat och sen sätter i gång det igen, fast nu i rätt rytm. Det lyckades också förra gången, men sedan återtog hennes hjärta sina mer oregelbundna vanor.

Ankomsten till sjukhuset i svinottan innebar, att hon fick sin behandling som nummer två i dagens kö. Vi var först på undersökning på en hjärtavdelning med detta som specialitet, och sedan förflyttade vi oss till en annan hjärtavdelning där konverteringen skulle göras och där hon sedan skulle bli inlagd för efterkontroll.

Konverteringen gick oerhört fort; jag fick sitta bara en ganska kort stund och vänta utanför rummet där den genomfördes. Ganska snart rullades sängen där hon låg ut – själv var hon då fortfarande inte vaken, men när hon hade legat en kort stund i ett transfer/kontrollrum, slog hon upp ögonen. Och fick äntligen dagens frukost: svart kaffe och två mackor.

När man hade konstaterat att hjärtat nu faktiskt hade rätt rytm och jag samtalsvis hade kunnat konstatera, att patienten efter omständigheterna mådde hyggligt, tog jag farväl av hustrun och lovade komma tillbaka senare.

Jag promenerade ner till centrum och startade med att klippa mig inför jul, och sen fortsatte jag arbetet med att, med hjälp av anlända önskelistor, inhandla julklappar. I dag handlade jag julkiappar åt de än så länge yngsta barnbarnen – bland annat hittade jag det som enligt vad jag har hört är dottersonens önskejulklapp.

Även stora får julklappar i vår familj, men självklart är det allra roligast att hitta något att ge som får ögonen att tindra av glädje hos en liten kille eller en liten tjej.

Jag åt lunch på stan och fortsatte sen med julklappshandlandet innan jag kände tröttheten komma och beslöt mig för att ta bussen hem.

Kort mejlrapport till våra barn och till Birgittas syskon om hur det hade gått på sjukhuset, och sedan var det dags att ta bussen till Ackis igen.

Personal visade vänligt vägen till Birgittas rum – det visade sig att hon delar sal med två andra patienter. Jag hade med mig Aftonbladet och choklad och befann mig snart halvt bakom den skärm som avskiljer Birgittas lilla egna revir i salen. Inga nya komplikationer hade tillstött, men hon kommer att få en ny medicin, vars eventuella biverkningar man förstås inte vet något om i just hennes fall, så prognosen var att hon hålls kvar ända till på fredag. Medan jag var kvar fick hon också radio och, viktigt, en telefon inkopplad, så nu har jag vidarebefordrat hennes direktnummer till våra barn och till Birgittas syskon.

I morgon eftermiddag ska jag besöka henne igen. På förmiddagen, med början klockan åtta, ska nämligen vår våning julstädas av en inhyrd städpatrull. Inte heller mitt muminhjärta, som numera går med hjälp av pacemaker, tål nämligen längre så värst mycket fysisk ansträngning.

8 kommentarer

  1. Hej Enn! Jag hoppas verkligen att hjärtat klappar i rätt takt fortsättningsvis, bluestakt är ju trevligt :)! För övrigt vill jag önska dig och de dina en fridfull och skön jul. Jag ser fram emot nya betraktelser från dig framöver. Själv ska jag skriva en roman har jag tänkt, med början 2 januari. Jag ger mig själv tre månader, blir det inget så kan jag lägga det åt sidan för gott. Man lär ju ha lite nya projekt hela tiden.

    Comment by Ann Christin Sandlund — 2011 12 20 19:03 #

  2. Ann Christin Sandlund, denna din uppmuntransvärda ambition får mej att tänka på vad Birger Vikström skrev i ett brev till kollegan Stig Carlson, återgivet i den nya BV-boken:
    ”Själv har jag nu beslutat mej för att bli en stor författare och börjar därmed omkring den 10 april eller så”.

    Comment by HO — 2011 12 20 19:25 #

  3. Våra varmaste hälsningar till er båda, men denna gång lite extra till Birgitta. Vi hoppas att konverteringen lyckas bättre – och står sig – denna gång. God Jul till er båda!

    Comment by Kristina Strömberg — 2011 12 20 23:00 #

  4. Till Kristina Stömberg: God jul också till dig och Olle!

    Comment by Enn Kokk — 2011 12 21 7:24 #

  5. HO: det var det absolut bästa jag kunde få i ryggsäcken inför mina stora resa ;)Det ska skrivas ut och sättas upp vid skrivplatsen. God Jul!

    Comment by Ann Christin Sandlund — 2011 12 21 10:45 #

  6. Alla har vi en liten(stor)dröm om det litterära skymningslandets sista strålar men jag tänker iallafall börja imorgon för idag har jag inte tid….kanske i övermorgon förresten.

    Comment by Urban Sjölander — 2011 12 21 13:04 #

  7. Hej Enn! Hälsa Birgitta så mycket att hon ska krya på sig. Hoppas att ni båda får en skön jul med hjärtan som slår i takt;-) Vi ses till sommaren i Öregrund!

    Comment by Karin — 2011 12 22 8:57 #

  8. Till Karin: God jul själv, till dig och de dina.

    Går allt som det ska, gör vi själva en kort visit över nyår och trettonhelg till Öregrund – kanske ser vi åtminstone dina föräldrar då.

    Comment by Enn Kokk — 2011 12 22 11:36 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^