En mosa-Lotta-kampanj
4 november 2008 17:53 | Politik | 22 kommentarerJag omnämns i Lotta Grönings ”Sanning eller konka. Mona Sahlins politiska liv” (Bonniers, 2008) men i fråga om en ganska perifer sak, det faktum att jag inte inbjöds till den partikongress där hon valdes till partiordförande.
Jag känner Lotta allt sedan dess att hon liksom jag jobbade på Socialdemokratiska partistyrelsen, och vi betraktar oss som vänner, detta utan att vi numera ses särskilt ofta. När hon började skriva sin Mona-biografi, hörde hon av sig och ville träffa mig för att prata om Mona – hon hade, som så många andra, förstås läst vad jag här på bloggen skrev om Mona, när Mona på nytt fördes fram som ordförandekandidat. Men trots att jag sa OK och trots upprepade signaler från Lottas sida om en träff, fick hon inte till något samtal med mig om Mona.
Lotta arbetade i ett och ett halvt år som politisk sakkunnig hos Mona när Mona var arbetsmarknadsminister, så jag är uppriktigt nyfiken på hur Lotta uppfattar Mona, då, nu och över huvud taget. Somligt från Lottas tid på arbetsmarknadsdepartementet känner jag igen: ”Jag fick klara mig själv. Jag drev egna projekt, jag fick rycka in i stället för henne när hon var sjuk och skulle tala på möten.” Också att ”hon släppte få in på livet”.
Innan jag själv läste Lottas bok om Mona, läste jag en mängd kritiska kommentarer till den, bland annat på en rad s-bloggar, i Expressen och i min gamla tidning Aktuellt i politiken; bland bloggarna fanns det rent av några som tillstod att de själva inte hade läst boken men lika fullt fördömde den.
Lite grann kände jag igen de reaktioner jag fick, när jag själv skrev om Mona när hon nu senast kandidaerade till partiledarposten. Jo, jag hade många mycket kritiska synpunkter på henne, men jag såg till exempel också hennes personliga utstrålning och gillade hennes antikärnkrafthållning, och framför allt bedömde jag flera andra kandidater på samma hårdhänt granskande sätt.
Lotta har i en replik på sin blogg gett en rad exempel på att hennes bok innehåller många positiva omdömen om Mona, och jag skulle med lätthet kunna ge fler exempel. I bokens slutord skriver Lotta om Mona: ”Som person tycker jag mycket om henne.” Men där finns också det där som Monas både anställda och frivilliga försvarsstab inte tål: ”Det är med blandade känslor jag tänker på henne. Hos mig väcker hon både frustration och ilska, men också innerlig värme.” Värme får man gärna visa partiledaren. Men inte ilska och frustration!
Följande (och annat liknande), som illustrerar varför Lotta är frustrerad över Mona, har fått ett helt drev att gå loss i något som man frestas kalla ”mosa-Lotta-kampanj”. Det var inte Monas affärer som knäckte Lottas förtroende för henne. ”Det var politiken och den roll hon accepterade som främsta talesman för en krispolitik som förde socialdemokratin åt höger och inlemmade partiet i en nyliberal anda i EU-tappning.”
Ytterst handlar reaktionerna mot Lottas bok alltså – är någon förvånad? – om var en socialdemokrati, ledd av Mona Sahlin, bör placera sig på den gamla kära höger-vänster-skalan.
Därmed inte sagt att ”Sanning och konka. Mona Sahlins politiska liv” är en allt igenom bra bok. Lotta Gröning har gett sina kritiker lättköpta poäng genom att här och var slarva med fakta. För att vara skriven av en person som är filosofie doktor i historia är den också märkvärdigt befriad från fotnötter och andra typer av källhänvisningar, vilket både gör det svårt att kontrollera fakta och att tidsbestämma citerade utsagor.
I stället har Lotta Gröning skrivit journalistiskt och psykologiserande. I mångt och mycket står den bild hon ger av Mona Sahlin i överensstämmelse med vad vi vet om Mona genom andra källor, och den bild av Mona hon ger är alltså mycket mer balanserad än vad som har framkommit i kommentarerna.
Själv skulle jag ha velat få veta mer om det bristande självförtroende Lotta Gröning tillskriver Mona – och hur denna sviktande självkänsla går ihop med den väl åskådliggjorda rollen som Come Back Girl.
Men det är kanske mer en fråga för en psykolog än för en politisk journalist.
22 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Ja, så dök då upp en joker från den tidigare kampanjen mot Mona. Kanske är det så att den gamla mosa-monakampanjen kan slå armkrok med den nya?
Jag tycker Mona istället har gjort starkt ifrån sig genom att i demokratisk anda vika när hon får kritik. Intressant med Lottas kontakt med dig för att få informationer för sin bok. Det förklarar måhända en del.
Comment by Bo Widegren — 2008 11 04 18:55 #
Till Bo Widegren: Nu blev det ju aldrig någon kontakt. Annars är det ju mycket vanligt att författare som gör research för en kommande bok intervjuar olika personer. Även Christer Isaksson ville – när han höll på att skriva sin Mona-bok – intervjua mig – men den gången åkte jag in på Akademiska med lunginflammation, så det blev aldrig av. Trots att Isaksson är mycket positiv till Mona, citerar han mycket urförligt den bloggtext jag skrev inför partiledarvalet.
Comment by Enn Kokk — 2008 11 04 19:24 #
Tack för att du så snabbt reagerade på min beställning om en recension av Lottas bok. Det var ju en försiktigt uppskattande text och ett berättigat ilsket utfall mot dem som vill mosa Lotta enligt gammal god socialdemokratisk tradition (kampanjen alltså), något som gav mig rysningar redan på SSU-tiden i Uppsala. Jag läser nog boken när jag kommer över den. Annars håller jag med om det som Lotta Gröning sa i någon morgonsoffa här om veckan, att om inte Mona bestämmer sig snart och intar sin ställning som ledare och visar vad hon vill är det kört. Reinfeldt och Anders Borg plockar den ena poängen efter den andra på att låtsas stå på socialdemokratins vänsterkant medan Mona Sahlin inte har några kanter alls och både Thomas Östros och hon är påtagligt tysta om finanskris och lågkonjunktur. Jag vill verkligen inte ha kvar Borg och Reinfeldt längre än till 2010 men jag skulle vilja ha en antydan om vad man kan få i stället. Som det nu är ser det ut som om högern är erfarna statsmän som vet vad de talar om medan SAP inte vet något alls.
Comment by Hans O — 2008 11 04 20:28 #
Det som jag tycker är märkligt med hela historien är att när det kommer saklig kritik mot Mona så hävdar vissa att man kritiserar henne för att hon är kvinna, och skyller även detta på media, och hävdar att de är överdrivet kritiska. Sen ser man flera dagar i rad socialdemokratiska bloggare som sitter och spyr galla över Lotta Gröning helt oavbrutet men väldigt märkliga angrepp. En Lotta Gröning fri dag i veckan och allt möjligt. Där verkar det inte finnas några som helst gränser för hur många påhopp man får göra, dessutom skulle jag säga att kritiken på S-bloggar mot Lotta är betydligt mer personlig än den kritiken som har kommit mot Mona. Det verkar som att Lotta har fått en stämpling av många socialdemokrater där de kan säga precis vad som helst och sedan få en klapp på ryggen. Sen när man kommer med saklig kritik mot Mona, ja då är man kritisk bara för att hon är kvinna..
Comment by Stefan Lejonbalk — 2008 11 04 21:19 #
Till Stefan Lejonbalk: Själv höll jag under hela debatten om vem som skulle bli ny socialdemokratisk partiledare benhårt fast vid att det borde bli en kvinnlig partiledare, men föreslog ett par andra kvinnor.
Lotta Grönings bok är inte felfri – jag påtalar själv brister – men mycket av det som har skrivits är groteskt överdrivet. Den person Lotta Gröning försöker beskriva är en person med både förtjänster och brister, men av reaktionerna att döma får man inte göra Mona Sahlin till något annat än ett helgon.
Comment by Enn Kokk — 2008 11 04 21:26 #
Jag tyckte att det var bra om det blev en kvinna enbart för att ta död på diskussionen, men jag tycker att det var fel att låsa sig i den diskussionen. Nu har man öppnat för nästa problem. Vad gör man när nästa frågor kommer?
”Socialdemokraterna har aldrig haft en partiledare med en ”avvikande” sexuell läggning”
”Socialdemokraterna har aldrig haft en partiledare….”
Felet som jag ser med detta är att man sätter det ytliga i form av kön, ursprung, etnicitet etc före ledaregenskaperna. Det innebär ju dock inte att det alltid måste bli en man. Sen tycker jag att det blir tokigt med synen på människan om man konstant sätter det i fokus. Ska vi se alla som människor och mäta de sakliga egenskaperna kan vi inte jämt gå runt och jämföra män/kvinnor etc..jag tror bara att vi på det sättet hindrar en mer öppen och naturlig människosyn. Grundproblemet som jag ser det är snarare styrkulturer än kön. Vissa allierar sig med andra och gör allt för att behålla och skaffa sig makt och kunna kontrollera allt som händer, och ha full kontroll. Det är den typen av kultur som måste bekämpas internt. Men det är ganska tydligt att den fortfarande lever kvar.
Comment by Stefan Lejonbalk — 2008 11 04 21:44 #
Till Stefan Lejonbalk: I princip har du rätt. Men när det begav sig fanns det flera kvinnor med goda kvaliteter, som skulle ha blivit utmärkta partiledare, så därför tyckte jag att det var dags att slå till. Kvinnorna utgör ju halva befolkningen, och det kändes dörför viktigt att, för första gången i partihistorien, välja en kvinna till ordförande. Mig kan man alltså inte anklaga för att jag skulle ha avvisat Mona Sahlins kandidatur för att hon är kvinna.
Comment by Enn Kokk — 2008 11 04 21:54 #
Jag tyckte bara att det var fel att man låste sig, speciellt eftersom att de flesta av kandidaterna som diskuterades innan ”låsningen” var kvinnor. Då tycker jag att man kunde ha haft lite mer is i magen så hade man både fått en kvinna som partiordförande samtidigt som man hade slippt följdproblematiken som man öppnar för nu. Ska jag vara ärlig såg jag inga kandidater som jag tyckte stack ut mer än någon annan. Men hade jag själv fått valt hade det blivit ett namn som inte direkt fanns med i diskussionerna – Marita Ulvskog. Den typen av ledare jag efterfrågar i framtiden är samma typ som jag efterfrågade den här gången som jag inte såg. En ledare med stark karaktär, med en tydlig tro på framtiden, en ledare som tror på våra möjligheter att kunna påverka verkligheten med politiken, en ledare som sätter människan före marknaden och slutligen en ledare som talar mer om socialdemokratin än det utanför. Den ledartypen har jag inte sett på länge.
Jag tycker i och för sig att man ser förändringarna inom socialdemokratin ganska tydligt i partiprogrammen. Rent spontant så var de på 70-talet enligt min mening väldigt inspirerande även om de kanske inte är tidsenliga nu. Det som finns idag tycker jag mer känns som ett akademiskt sömnpiller med avsikten att skydda sig från kritik. Känns nästan lite som att självförtroendet och tydligheten dog med Palme.
Comment by Stefan Lejonbalk — 2008 11 04 22:04 #
Enn, uppfattar din recension av Lotta Grönings bok som lite vag. Det verkar som du har mer att säga, men för tillfället avstår. Nog skulle det vara intressant att knyta an till beskrivningen av Mona Sahlin som en politikens motsvarighet till ”pastor Janson” (jmfr Hasse Alfredsons monolog) Och som är så spridd. Men här verkar du mera vara inne på att Mona Sahlin snarare är en högerpolitiker i s-kläder, alltså en som vill orientera partiet åt den politiska mitten. Annars brukar hon betecknas som en skicklig ”kommunikatör”, en politiker som har förmågan att i rätt ögonblick känna hur vinden blåser och uttrycka det passande budskapet i ”one-liners”. Ta t ex då hon i Rapport utanför Systemet förklarade att nog borde också Systembolaget ha öppet på lördagar… eller när hon förklarade att visst skulle vi svenskar få se professionell boxning, som övriga Europa. Alltså symboluttalanden som väl inte berör politiska kärnfrågor men som är tacksamt medieanpassade, kanske skulle man kunna säga en postmodernistisk politikertyp. Alltså mer är yta, mediaframtoning än innehåll. Man behöver bara tänka på den avslutade presidentvalkampanjen i USA för att förstå hur den här nya typen av politiker kan framtona. Ge inga klara löften, kom inte med några tydliga ideologiska ställningstaganden… Kommer kommer vi i valrörelsen 2010 kanske få se två huvudkombattanter som båda framställer sig som politiker som önskar famna allt och alla men utan att ge väljarna några klara ideologiska besked och tydliga löften? Och som i stället ägnar sig åt olika populistiska utspel i politikens utkanter? Måhända maskerat med fraser: Vi ska lyssna rörelsen (alt. vad folk önskar sig)
Sen undrar jag om inte debatten om Lotta Grönings bok har vissa likheter med det bemötande som Per Nuders bok har fått. Här har Göran Persson på bästa TV-tid underhållit svenska folket med sin syn på politiska kollegor och företeelser i politikervärlden. Här har vi valt en partiledare som förklarat att det högt på hennes politiska agenda står öppenhet och dialog, och så reagerar folk inom partiapparaten med att skicka ut bannbullor mot en f d finansminister som ger sig in i debatten och kommer med sin version…Och Lottas Gröning är inte ens vald politiker utan en hederlig journalist som känner ett behov att orienter sig i tillvaron. Kielos (s) tog upp den här tråden i senaste numret av Fokus. ( Nuder kan här lika väl bytas ut mot Lotta Gröning.)
”Kommer Nuder efter sitt chockerande avslöjande om att (hör och häpna) Göran Persson ibland kunde vara något av en skitstövel vakna upp med ett hästhuvud i sängen? Eller, nöjer sig Ahlin med att springa runt i media och göra reklam för den nya öppna socialdemokratin genom att tala om att en riktig sosse minsann håller käft och att så kallad debatt sker bäst bakom stängda dörrar? Den som lever får se. Urban Ahlin säger till DN att han måhända är gammeldags. Nej Urban, du är inte gammeldags. Du är en dinosaurie. Men det är okej. Alla ska med!
Comment by Anders Thunberg — 2008 11 04 22:28 #
Till Anders Thunberg: Eftersom det här är en recension av Lotta Grönings bok, kommenterar jag nu det som står där. Egna bedömningar av Mona Sahlin gjorde jag i samband med partiledarvalet, och jag har också – av och till – kommenterat det hon har gjort, ibland kritiskt, ibland med gillande.
Comment by Enn Kokk — 2008 11 04 22:54 #
Till Stefan Lejonbalk: Som du kanske vet, var jag med om att skriva 1975 års partiprogram, det som utformades under Olof Palmes ledning. Mitt under tillblivelsen av det senaste partiprogrammet hoppade jag av från posten som huvudsekreterare i programkommissionen.
Comment by Enn Kokk — 2008 11 04 22:57 #
Anders Thunberg ger Urban Ahlin det föga smickrande epitetet ”dinosaurie”, och de ska ju också ”med”. Hemska tanke!
Jag vill givetvis inte påstå att fru Sahlin är en dinosaurie eller att dagens SAP är ett dinosaurie-parti, men när man läser alla socialisters inlägg på nätet så förundrar man sig inte över att partiet tappar medlemmar.
För övrigt tycker jag att Enn Kokk är den, som lyckas hålla ett viss, klok distans till alla socialistiska besserwissrar. Lotta G
är enligt min mening en frisk fläkt och det behövs flera sådana bland ALLA partier.
Comment by Lars Rudström — 2008 11 04 23:04 #
Hej
När jag läser Lotta Gröning i Aftonbladet häpnar jag ofta över hur icke-klok hon är. Det är lite pinsamt att hon har en vänsterstämpel på sig. Pinsamt för vänstern alltså.
Comment by ulf — 2008 11 04 23:42 #
Till Ulf: Du är mer än lovligt oprecis, när det gäller Lottas åsikter i Aftonbladet. Men vad har de att göra med boken om Mona Sahlin? Det är den vi diskuterar nu.
Comment by Enn Kokk — 2008 11 04 23:49 #
Det var verkligen bra gjort! I det programmet fanns en tydlig röd tråd, med skarpa formuleringar, det var tydligt vart man skulle, vilka problem man såg. Ska jag uttrycka mig helt fritt tycker jag att dagens partiprogram är som ett akademiskt sömnpiller.
Comment by Stefan Lejonbalk — 2008 11 05 1:55 #
Min personliga uppfattning är att utgivningen av Nuders och Grönings böcker skadat partiet tillsammans med den oförvägne gossen Ruda(Ohly) betydligt mer än vredesutbrotten i bloggvärlden mot Nuder och Gröning. Ahlin har reagerat sunt och är ingen dinosaurie i mina ögon,utan en man med fötterna på jorden, som ännu inte blivit depraverad av Stockholmsträsket. I Stockholm syns egoresorna och vänskaperna vara så viktiga att ingen vågar eller vill höja rösten internt i ett så vällovligt syfte som att få partiet att fungera bättre.
Jag fördrar att skvallra om redan prövade kort.
Nuder fick kejserligt storhetsvansinne. Läs gärna hans skvallriga, namedroppande och ointressanta krönikor samt kommentarerna på http://www.newsmill.se/ Fy för den lede. Är det ett adelsmärke för en manlig politiker att vara arrogant? Nuder syns ha större svagheter än vad Sahlin någonsin kommer att kunna uppvisa så grattis Sahlins till en klok omplacering!
Comment by Eva — 2008 11 08 22:20 #
Till Eva: Pär Nuder har aldrig tillhört mina personliga favoriter bland socialdemokratiska politiker. När jag inför partiledarvalet skrev min så ofta citerade bloggtext om Mona Sahlin, avfärdade jag där även Pär Nuder som en lämplig partiledare.
Hans bok har jag ännu inte läst och har därför ingen berättigad uppfattning om den. Däremot har jag alltså läst Lotta Grönings bok om Mona Sahlin och finner den intressant av två skäl. Dels har Lotta arbetat nära Mona i ett och ett halvt år och har därför (liksom jag själv) kunnat iaktta henne på närmare håll än de allra flesta som så frejdigt uttalar sig om henne. Dels är Lottas bok, i motsats till vad som har påståtts i bloggosfären, inte alls så ensidigt kritisk. Lotta Gröning ser många positiva sidor hos Mona Sahlin men är alltså också kritisk.
Och här tror jag kärnan finns i det du har emot både Grönings och Nuders böcker: socialdemokrater får inte lov att skriva kritiskt om partivänner och om sitt eget parti.
Själv älskar jag det socialdemokratiska parti jag har verkat i allt sedan unga år och fortfarande verkar i. Men att tiga om brister och fel är inte att hjälpa detta parti. Läs gärna mitt inledningskapitel, ”Vart tog den där elden vägen?”, i Ordfront-antologin ”Var bkev ni av, ljuva drömmar?” (2002).
Lotta Gröning är förvisso debattredaktör på Aftonbladet, men knappast någon som känner henne skulle hävda att hon är präglad av något stockholmsträsk. Den som har hört henne i radio förstår snabbt, att hennes dialekt kommer från Bergslagen (Norberg, där hennes far var ledande (s)-politiker). Hon jobbade i rätt många år som politisk redaktör på Norrländska Socialdemokraten och bodde då i Luleå. Numera bor hon åter igen i Norberg, ute på landet.
Comment by Enn Kokk — 2008 11 09 11:38 #
Till Eva X : du är inne på ett intressant tema: politiker som efter en tid vid makten har drabbats av storhetsvansinne. Skall vi göra upp en lista från partihistorien? Mina personliga erfarenhet som iakttagande journalist går bara tillbaka till 60-talet, men det finns mycket längre tillbaka i historien att gräva i. Inte minst från små kommuner finns det många goda exempel att dra fram…
Comment by Anders Thunberg — 2008 11 09 13:47 #
Enn Kokk.
Man kan befinna sig i stockholmsträsket utan att bo i Stockholm.
Skvaller/skrävelträsket skulle man också kunna kalla det, ett imaginärt träsk där ni kanske är rädda för att sjunka under ytan och aldrig mer komma att synas.
Gör LG´s fars arbete inom partiet henne till ett slags oantastligt frälse? Var och en bör mätas efter sina egna meriter eller arbetar du på Animal Farm?
Anders Thunborg
Sahlin har en inre resning som jag uppskattar och jag tror att hon är immun mot storhetsvansinne. Kanske ett lärosäte nappar på din fråga men en bra undersökning bör vara prospektiv – framåtblickande.
Comment by Eva — 2008 11 09 22:27 #
Till Eva: Lotta Gröning har aldrig ens bott i Stockholm. Under åren på Socialdemokratiska partistyrelsen och i regeringskansliet (bland annat hos Mona Sahlin) bodde hon liksom jag i Uppsala.
Men jag inser nu att även jag av dig räknas in i stockholmsträsket. Alla som har kritiska synpunkter på Mona Sahlin räknas dit.
Men vad ska vi ta oss till med Mona själv med hennes utpräglade stockholmsaccent?
Comment by Enn Kokk — 2008 11 09 22:54 #
ha,ha…Enn Kokk
Du är en mästare i att knyta an till den egen person i det du skriver.
Jag har naturligtvis inget emot kritiska synpunkter på hur Sahlin agerar som partiledare eller oppositionspolitiker om de framförs i lämpligt forum, men Sahlins stockholmsaccent eller andra personliga karaktäristika tror du väl kan väl ändå inte att någon kan eller bör försöka förändra?
Jag hamnade här på din blogg för att du kommenterat på LG´s blogg på en tråd direkt efter mig.
Man redovisar sin förförståelse av ett ämne när man gör en kvalitativ undersökning. När man gör det i andra sammanhang tycker jag att man flyttar fokus från det man påstår sig skriva om. Jag tänker nu på LG´s bloggtråd där du gjorde ditt avtryck.
Enligt min mening skriver LG slarvigt och distanslöst. Jag hoppas att det inte är så illa, att du tar henne i försvar, för att ni två delar negativa och subjektiva uppfattningar om Sahlin.
LG har nu kanske fått smaka på sin egen medicin och om möjligt insett varför människor har blivit så upprörda över hennes bok?
Ämnet är avklarat för min del. Tack för diskussionen.
Comment by Eva — 2008 11 10 3:20 #
Till Eva: Fortfarande undrar jag hur många av Lottas kritiker som verkligen har läst hennes bok. (Några kommentatorer på s-bloggar har direkt sagt att de varken har läst eller kommer att läsa boken.) För den är ju mycket mer balanserad än vad som har framkommit av de här inläggen.
Och visst kan man ha kritiska synpunkter på den här boken. Det hade också jag i min recension.
Comment by Enn Kokk — 2008 11 10 10:45 #