Besök av en skröplig lillbrorsa

11 december 2011 15:41 | Mat & dryck, Resor, Ur dagboken | 13 kommentarer

Min estlandsfödda familj håller på grund av frånfälle efter frånfälle på att bli ganska liten här i Sverige. Kvar från min ursprungliga kärnfamilj finns nu egentligen bara min lillebror Mikko, född den 1 april 1944 i Riihimäki i Finland.

Ja, lillebror och lillebror – han är pensionär han också.

Han bor egentligen inte så vansinnigt långt ifrån mig, dock i Skutskär som är mer vänt mot Gävle än mot Uppsala, så framför allt efter det att vår mellanbror Matti dog, har vi inte setts så ofta. Matti var en sammanbindande länk, eftersom han och Mikko ofta var ute och fiskade tillsammans, medan jag aldrig har delat deras intresse för fiske.

Men det som också har lagt hinder i vägen är att jag och Birgitta saknar inte bara bil utan också körkort. Tidigare har Mikko kommit till Uppsala eller Öregrund, alltid i bil, men nu har han drabbats av fysiska krämpor som gör det omöjligt för honom att själv köra bil. Den räddande ängel, som i dag äntligen möjliggjorde en återförening, heter Eva Wikman; hon är sedan ett antal år tillbaka Mikkos särbo – de hade en romans i ungdomsåren, bildade sedan familj på ömse håll men har på gamla dar hittat varann igen.

Sånt händer. Och eftersom hon inte har drabbats av de skröpligheter Mikko har drabbats av, kan hon alltså bland annat frakta honom i bil.

De har tillsammans gjort resor till till exempel mitt gamla hemland Estland, så jag passade naturligtvis på att visa dem, framför allt Mikko, den bok om vår estniska hemby Juminda jag fick tidigare i höst från släktingar i Estland. Det visade sig då, att Mikko har några av de fotografier, som finns återgivna i boken – det är nämligen han som har fått ärva vår bror Mattis fotosamling.

Jag lagade mat – persikokyckling efter ett recept från Azerbajzjan och till det råris – och sen satt vi en stund och småpratade, drack kaffe och åt av Birgittas hembakta kakor. Vi var också överens om att vi måste ordna fler såna här träffar.

13 kommentarer

  1. Enn Kokk jag är nyfiken på varför du och din hustru inte har tagit körkort. Mina föräldrar hade inte heller körkort men jag vet människor som var födda på 1800-talet som hade körkort så det kan ju inte vara en åldersfråga. Är det en klassfråga?

    Comment by Lizbet — 2011 12 11 16:57 #

  2. Till Lizbet: Birgittas tre yngre syskon har alla körkort, och mina två yngre bröder, den ene nu död, skaffade också körkort. Birgittas förste man i henne ungdomsäktenskap hade körkort.

    När vi blev ett par, resonerade vi om saken och kom fram till att vi inte behövde bil och körkort. Vi inrättade därefter vårt liv utifrån detta, köpte till exempel sommarhus i Öregrunds centrum, dit man utan några besvär kan komma med buss – barn och en smula bagage lät sig enkelt tas med på bussen.

    Det här var ju långt före den moderna miljödebatten om bland annat problemen med bilismen, men när vi senare har talat om vårt beslut i unga år, har vi funnit att det var ett klokt beslut: naturligtvis finns det de som behöver bil, men väldigt många av dem som ständigt använder bil skulle faktiskt inte, även om de hävdar motsatsen, behöva förflytta sig på just det sättet.

    Comment by Enn Kokk — 2011 12 11 18:11 #

  3. Ni kanske har kompenserat miljövinsterna med att flitigt flyga kors och tvärs i arbetet ?

    ”men väldigt många av dem som ständigt använder bil skulle faktiskt inte, även om de hävdar motsatsen, behöva förflytta sig på just det sättet.”

    Det betvivlar jag. Vardagen skulle bli väldigt annorlunda för de flesta bilägare om alla transporter till/från förskola, skola, aktiviteter, köpcentrum , arbete etc skulle företas med apostlahästarna eller för den skull med avgasspyende moped/mc eller vinglig cykel.

    Kanske häst och vagn är något du vill rekommendera ? En ko släpper ju ut avsevärda mängder gaser, vet inte om en häst är lindrigare mot miljön.

    Comment by Jonny Disenfeldt — 2011 12 11 19:11 #

  4. Till Jonny Diesenfeldt: Nu är du larvig. Vi har använt benen, ibland cykel, här hemmavid. Själv åkte jag alltid, under alla åren jag yrkesarbetade, buss till och från järnvägsstationen, tåg på sträckan Uppsala-Stockholm.

    När jag reste i Sverige i jobbet, använde jag praktsikt taget alltid tåg – jag hade årskort på SJ.

    Också flyg kan man använda med förstånd, till exempel för långa utlandsresor.

    Comment by Enn Kokk — 2011 12 11 20:39 #

  5. Hej kära Enn och Birgitta !
    Idag stod hästen kvar i stallet
    kossan kvar i lagår´n,
    cykeln har punktering ,
    missa bussen till stan!
    Använda bilen, det blev valet
    en massa gas, det är galet.
    Men vi kan mjölka kossan,
    hon har ju metan!
    Tack för en härlig dag med er! Eva.

    Comment by Eva Wikman — 2011 12 11 21:25 #

  6. Hej Enn och Birgitta!

    Undrar hur ni som socialdemokrater ser på några skolfrågor:
    1. Många skolor i Uppsala och Sverige har en dålig arbetsmiljö. Arbetsmiljöverkets inspektioner i skolorna har halverats sedan 2006. Kommunerna är mycket dåliga på att följa upp arbetsmiljöfrågorna i skolorna. Varför driver inte S denna fråga mera aktivt?

    2. Är det rättvist att bara de barn som redan kan sjunga får gå i Uppsalas musikklasser?

    Detta undrar Magnus Andersson här i Uppsala, hör gärna av er på tel 018-500 965, 070-29 48 301

    Comment by Magnus Andersson — 2011 12 11 22:05 #

  7. Enn Kokk jag förstår dina bevekelsegrunder men tycker ändå det är lite konstigt om du inte har tagit körkort av det skälet. Man behöver ju inte köra i onödan för att man har körkort, man behöver inte ens äga en bil. Lika lite som man behöver dricka i onödan och missbruka alkohol för att man tycker om att ta en cognac ibland.
    Körkort kan ju faktiskt vara bra att ha av rent praktiska skäl, till exempel om man vill hyra eller låna en bil och åka och hälsa på sin bror nån gång om året. Har du aldrig övningskört och försökt ta körkort? Det finns ju de som försöker men helt enkelt inte klarar av det.

    Comment by Lizbet — 2011 12 11 22:27 #

  8. Till Lizbeth: Nej, jag har aldrig ens varit inne på tanken att ta körkort.

    En fördel med att inte ha bil, förutsatt alltså att man medvetet har inrättat sitt liv efter att inte ha tillgång till sådan, är att man, för en bråkdel av det bilköp och -innehav kostar, i stället då kan åka taxi när man verkligen behöver bil – och ändå blir det billigare på årsbasis.

    Comment by Enn Kokk — 2011 12 11 23:20 #

  9. Till Magnus Andersson: 1) Jag vet faktiskt inte. Men självfallet är arbetsmiljön i skolorna oerhört viktig.
    2) Musikundervisning och sång förekommer ju också i andra skolor. Musikklasserna ska väl ses som en del av all den diversifiering som finns i dagens skola, där eleverna efter lust och fallenhet kan välja mer av det de är intresserade av. Men naturligtvis vore det bra om ännu fler kunde beredas plats.

    Comment by Enn Kokk — 2011 12 11 23:28 #

  10. Till Eva Wikman: Det var jättetrevligt att ha er här. Vi får gemensmt se till att det inte blir alltför långt mellan tillfällena.

    Comment by Enn Kokk — 2011 12 11 23:33 #

  11. Körkort har jag men har sedan 1972 på hösten aldrig någonsin kört bil. Jag betraktar detta som mitt bidrag till den allmänna trafiksäkerheten. Dock har jag förstått att omge mig med kvinnor som är fenomenala bilförare.

    Comment by Björn Kumm — 2011 12 12 13:33 #

  12. Till Björn Kumm, om du fortfarande har körkort så måste du ju ha förnyat det med jämna mellanrum under alla år. Själva kortet har ju begränsad giltighet. Varför gör du så hela tiden om du aldrig har kört sen hösten 1972?

    Comment by Bengt G — 2011 12 13 9:50 #

  13. Till Bengt G: tack för ditt klargörande. Eftersom jag inte någonsin har förnyat körkortet (när jag körde upp hösten 1957 var det så, tror jag, att man tilldelades kortet för evigt) kan jag tydligen i dag stolt säga att jag ICKE äger körkort.

    Comment by Björn Kumm — 2011 12 13 13:37 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^