En film om förälskelse

30 november 2011 18:06 | Film | Inga kommentarer

Clint Eastwood, som vi oftast förknippar med mer actionfyllda filmer, regisserade och spelade själv den manliga huvudrollen i en film, som snarare måste betecknas som romantisk, ”The Bridges of Madison County” (1995), på svenska ”Broarna i Madison County”. Den är baserad på en roman med samma titel av Robert James Waller, men efteresom jag inte har läst den, har jag ingen berättigad uppfattning om den.

Filmen är mycket amerikansk, inte bara för att den utspelar sig i Iowa, desutom i en miljö där folk noga håller reda på varandras privatliv. Också filmens kärlekshistoria är, när det gäller den mer fysiska sidan av saken, skildrad med amerikansk återhållsamhet. Enda gången då vi får se den kvinnliga huvudpersonen naken är hon ensam i badkaret och då med mängder av badskum strategiskt placerat över sig. Den manliga huvudpersonen exponerar sig ungefär lika mycket/lite, när han ses tvätta sig vid en utomhuspump.

Fast när jag skriver om detta, gör jag filmen orättvisa. Den skildrar med stark inlevelse och medvetet återhållna konstnärliga medel en förälskelse mellan två vuxna människor, av vilka den ena år bunden av äktenskap, man plus två halvvuxna barn.

Huvudhistorien börjar vardagligt ute på en gård ute på landsbygden i Iowa: Där lever Francesca – Franny – Johnson (Meryl Strep) sitt liv tillsammans med man och tonårsbarn – de övriga i familjen ska dock just i väg till en flera dagar lång marknad på annan ort. På vägen utanför huset stannar därefter en bil med en ensam man, Robert Kincaid (Eastwood), som frågar efter vägen till en bro en bit därifrån.

Filmens passionshistoria är från och med då, ett lite trevande samtal och lite iste inne i köket, gjord i ett långsamt och övertygande tempo, där ingenting skildras som avgjort på förhand. Genom samtalet får vi till att börja med, liksom de själva genom frågor och svar, en bild av de här båda: Han fotograf på uppdrag för National Geografic – så småningom framgår det också att han är frånskild. Hon född i Syditalien men medförd till USA av en amerikansk soldat, till hans fädernesgård, där hon efter en period som lärarinna blir hemmafru med två barn.

Hon har uppenbarligen gjort sin plikt som god hudstru och mor, även om hon, hunnen så här långt i livet, så småningom inför besökaren kan erkänna, att livet kanske inte blev riktigt som hon hade drömt.

Och det här långsamma tankeutbytet mellan dem, det kanske skickligaste i hela filmen, leder naturligtvis till den attraktion som får henne att följa med i bilen och visa honom vägen till bron han letar efter och sen att bjuda honom på middag hemma, vilket till slut ändar i pssionerat sex (som vi alltså inte konkret får se men ändå starkt upplever).

De här dagarna av underbar samvaro och passion måste naturligtvis på något sätt få en lösning innan Francescas man och barn kommer tillbaka hem. Ska hon lämna dem och åka i väg med Robert?

Han säger, och verkar mena det, att han visserligen genom åren har haft historier med olika kvinnor på olika håll, men att den här attraktionen inte liknar någon annan. Men till slut bävar hon ändå inför en brytning och låter Robert åka sin väg. Så nästa dag välkomnar hon, med tillkämpad glättighet, maken och barnen hem igen. Någon dag senare ser hon, för ett ögonblick lämnad ensam i makens bil, Robert ute på gatan i den närbelägna staden, och därefter åker han i sin egen bil ut ur hennes liv.

På det konkreta planet i alla fall.

När hon till slut dör – maken har dött före henne – hittar de nu vuxna och själva gifta barnen inte bara hennes testamente utan också en dokumentation, riktad till dem i form av foton och dagböcker, av den där för dem dittills okända passionshistorien, också en minnessak hon gav Robert innan de skildes åt. Det visar sig att den och fotona har skickats till henne efter hans död.

Nu kommer också förklaringen till något vi tittare konfronteras med redan i filmens början, att mamman i sitt testamente uttryckligen önskar bli kremerad och få askan strödd i vattnet från en av de där broarna i Madison County. Askan efter hennes kortvariga kärlek Robert har nämligen också strötts ut där.

Det här slutet, inklusive scenen där sonen och dottern faktiskt står på bron och strör ut hennes aska, har inte bara romantiska utnn också sentimentala drag, men som helhet är ”Broarna i Madison County” ändå en sevärd bitterljuv kärlekssaga.

Också musiken och skildringen av landskapet med dess olika skiftningar och av samhället med människor och bilar och billjud bidrar till att göra ”Broarna i Madison County” till en sevärd film.

No Comments yet »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^