Folket i Bild och filmen

3 oktober 2008 16:29 | Film, Media | 3 kommentarer

Gamla Folket i Bild präglades tidigt av medvetenhet om filmens stora genomslagskraft. Många av tidningens följetonger var filmade romaner och illustrerades ibland med filmbilder. Men även filmgenren i sig ägnades utrymme.

Lasse Bergström är säkert mest ihågkommen som initiativrik chef för Norstedts. Men på 1950-talet var han också en mycket känd och respekterad filmkritiker i Folket i Bild. Varje nummer innehöll recensionsavdelningen Filmrutor, där han skrev om och betygsatte nya filmer.

Han var verkligen inte en filmskribent som i onödan höjde mer eller mindre mediokra filmer till skyarna. I nummer 14 1956, som jag just har fått genom ett Tradera-köp, blir betygen på veckans tre recenserade filmer Ba, B respektive Bc.

Under veckans recensioner kunde man hitta betygsomdömen på fortfarande något så när aktuella, tidigare recenserade filmer. Rubriken var FiB rekommenderar.

Jag noterar att jag, när det begav sig, såg alla de fyra filmer som Lasse Bergström gav betyget A: ”Rififi”, Sommarnattens leende”, ”Överrocken” och ”La Strada.” Och av de filmer som fick AB såg jag alla utom en: ”Hemsöborna”, ”Okänd soldat” (som för övrigt gick som följetong i FiB med filmbilder), ”Ung rebell” och ”Mannen med den gyllene armen”. Den AB-film jag inte minns är ”Utflykt i det gröna”.

I samma nummer finns ett bildreportage om den allra första utdelningen av FiBs nyinstiftade filmpris. Priset, skapat av skulptören Arne Jones, delades ut av Tage Erlander. Bland pristagarna fanns Ingmar Bergman, som mycket riktigt belönades för ”Sommarnattens leende”, Eva Dahlbeck, Sven-Eric Gamble, Harriet Andersson och Olle Nordemar, den senare för Astrid Lindgren-filmatiseringen ”Luffaren och Rasmus”.

Folket i Bild var då fortfarande ett framgångsrikt folkrörelseföretag, dessutom, med alla sina ombud (av vilka jag var ett), en folkrörelse för att sprida bildning på litteraturens eller, som här, filmens område, självfallet respekterad också av hela det skapande kulturlivet.

Giv oss en sådan arbetarrörelse åter!

3 kommentarer

  1. Till flydda tider återgår min tanke än så gärna…
    Jo, nog gör tanken på Folket i Bild en gammal man nostalgisk.
    Tidningen förde in kulturen i mitt hem.
    Mitt hem i Hammarbyhöjden var enkelt. Den litteratur som fanns inskränkte sig länge till ett pärmlöst exemplaret av farsans italienska uppslagsbok i ett band. När jag fyllde sex år fick jag min första Pelle Svanslösbok som sedan följdes av flera vartefter de kom ut. Under min värsta Pellesvanslösperiod – när jag var i sju-åttaårsåldern – gjorde tidningen Folket i Bild på sin förstasida reklam för sin Pelle Svanslösserie. Pelle Svanslös, tecknad av Einar Norelius, kom glatt springande mot mig på tidningens förstasida. Jag kunde inte undgå att se den eftersom tobaksaffären låg mittemot vårt fönster på Boråsvägen. Jag tjatade på morsan tills hon köpte tidningen. Tidigare hade vi bara läst gamla nummer av ”En rolig halvtimma” som vi ärvt av Larssons och så kunde det hända att morsan köpte ”Hemmets Veckotidning” eller ”Veckorevyn” någon gång.
    Men eftersom jag var bra på att tjata och eftersom morsan var snäll följdes detta första nummer av Folket i Bild av flera. Med tiden började morsan läsa novellerna och följetänger av goda svenska författare som Vilhelm Moberg, Bernhard Nordh, Ivar Lo-Johansson, Jan Fridegård, Moa Martinson, Sven Edvin Salje och Per Anders Fogelström och de utländska författarna som Linna, Laxness och Steinbeck. Illustrationerna gjordes av konstnärer som Bertil Bull Hedlund, Eric Palmqvist, Uno Stallarholm och Stig Södersten. Fotografen K.W. Gullers gjorde fotoreportage och omslag från arbetares vardag. Serien ”Biffen och Bananen” av Ritola höll också bra kvalitet. Ett stort inslag i tidningen var reseskildringar av bl.a. Albert Viksten, Sten Bergman, Rolf Blomberg och Artur Lundkvist. Tidningen hade en frimärksklubb som jag gick med i och morsan anmälde sig till bokklubben så att vi fick hem FIBs böcker. Farsan köpte Bonniers folklexikon på avbetalning och ett skrivbord med bokhylla som snart måste kompletteras med en Stringhylla.
    Folket i Bild var tillräckligt populärt hållen för att morsan och jag skulle gilla den och den höll samtidigt en så pass god standard att den höjde vår bildningsnivå och smak. Jag tror att den hade stor betydelse för min utveckling.

    Comment by Mario Matteoni — 2008 10 03 16:55 #

  2. Till Mario Matteoni: Din sammanfattning av vad gamla Folket i Bild var är träffsäker. Jag har själv, då och då, skildrat bitar av det innehåll du beskriver.

    Roligt att se att du läser min blogg, förresten!

    Comment by Enn Kokk — 2008 10 03 17:38 #

  3. Jo, jag tittar in i bland. Med åren har jag alltmer uppskattat det du skriver. Kanske beror det på att vi bägge är gubbar som bloggar. Gör gärna ett återbesök på min bloggsida http://matteoni.blogspot.com/

    Comment by Mario Matteoni — 2008 10 06 8:42 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^