Bovils Flygkamraterna i Folket i Bild
1 oktober 2008 11:43 | Barnkultur, Media, Serier | 4 kommentarerEn av Sveriges stora, tidiga serietecknare kallade sig Bovil. Det är fråga om en ganska lättydd signatur: i verkligheten hette tecknaren Bo Vilson.
Bo Vilsons seriekarriär, som inleddes 1941, blev tyvärr kort. Han var född 1910 och avled redan 1949. Trots detta hann han genomföra flera större serieprojekt, värda att minnas. Själv minns jag framför allt hans tecknade version av ”Tusen och en natt”, som, saga för saga, gick i Vecko-Revyn 1944-1949. Det var en vacker, detaljrik och fantasieggande serieversion av den klassiska sagosamlingen. Jag läste den inte från början – jag kom till Sverige först hösten 1944 och måste först lära mig tala och läsa svenska – men jag kom så småningom att läsa den här serien.
Hans storstilade och mycket spännande debutverk som seriemakare missade jag av samma skäl helt. 1941-1945 tecknade han för Folket i Bild originalserien ”Flygkamraterna”. Själv kom jag att bli ombud för och läsare av just Folket i Bild, men vid det laget hade ”Flygkamraterna” försvunnit från tidningens spalter.
Först när jag under senare år på Tradera gradvis har köpt in nummer för nummer, i vissa fall nu hela årgångar, av gamla Folket i Bild, har jag alltså stiftat bekantskap med den här serien, ivrigt påhejad av min gamle vän Björn Kumm, seriefan och i yngre år än jag FiB-läsare.
Senast har jag, eftersom jag har lyckats köpa in ett parti Folket i Bild från 1945, läst stora delar av avsnittet ”Flygkamraterna i Atlantis”. Det handlar om ett mycket väl utfört pojkboksäventyr med varelser som lever under vattnet, med pirater som utöver att röva i vår vanliga värld kan förvandla sig till amfibier, om flygkamraternas kvinnliga partner Greta (bara det!) som de försöker återfinna i Atlantis, om en märklig flygfarkost med för samtiden okända egenskaper och annat sådant, alltsammans skildrat med oupphörligt upprätthållen och ofta stegrad spänning och så en detaljrikedom och fantasi, som slår det mesta i genren.
Det som i dag känns föråldrat är främst att förklarande handling och repliker är lagda som tryckt text under serierutorna; till exempel pratbubblor förekommer inte. Men den här serien är faktiskt så bra, att den borde återutges i samlad form. Att till exempel avsnitten från Afrika med dagens mått mätt inte i allo är politiskt korrekta tycker jag man får leva med.
Det här är de avsnitt av ”Flygkamraterna” Bovil tecknade för Folket i Bild (källa: Seriewikin):
”Flygkamraterna i inkariket”, nummer 2 1941-nummer 20 1942.
”Flygkamraterna i Afrika”, nummer 21 1942-nummer 23 1944.
”Flygkamraterna i Atlantis”, nummer 24 1944-nummer 37 1945.
”Flygkamraterna far till Norpolen och Kanada”, nummer 38 1945-nummer 53 1945.
Flygkamraterna återgavs i det man brukar kalla falsk fyrfärg: röd dekorfärg adderades till det svarta och det vita, vilket medgav allt från rosa till brunt.
4 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Härligt, Enn, att du tar upp min favorit! Tyvärr avslutades ”Flygkamraterna” snöpligen redan 1945 när de med sin farkost Flyghajen (ersättare för kapsejsade Magikoma, som utrustats med en gravitetsupphävande meteorit – vilken, tror jag, räddades till det senare planet) landade någonstans hos föräldrarna i Värmland efter väldiga äventyr. Bäst minns jag seansen när trollkarlen Hoan, försedd med gälar och fisknäbb, förvandlar flygkamraten Greta till sjöjungfru. Afrikasekvensen var nog, som du anmärker, knappast pc, men om det visste jag föga kring 1944-45.
Bovil var oerhört mångsidig och produktiv. Utöver ”Tusen och en natt” och ”Flygkamraterna” gjorde han ”Fältskärns berättelser”, ”Göingehövdingen”, ”Harald Handfaste”, omslag till Indianboken, mycket reklam och skissade när han dog på en nordisk gudasaga, ”Ask och Embla” som Lucke Bonnier tycks ha refuserat. Bovils son Björn Vilson gav 1992 ut en bok hos Carlsen Comics om sin far, försedd med förord av en annan seriefreak, Olle Dahllöf. Björn Vilson har också gjort cd-skivor med faderns serier.
Comment by Björn Kumm — 2008 10 01 15:35 #
Kul inlägg!
Tusen och en natt – jag har för mig att jag läste en serie om de sagorna när jag växte upp, men jag växte upp och min mor köpte Veckorevyn först under 50-talet. Kan berättelserna ha gått i repris? Eller blandar jag ihop det med Illustrerade Klassiker?
Fantomen i färg fanns i vart fall.
Flygkamraterna känner jag inte till, men jag läste med förtjusning om andra hjältar som flög; givetvis Biggles (samt King och Worrals av WE Johns, hjälte/inna som inte flög) samt Kalle Looping, som skrevs av Torsten Scheutz, en annan kille som medverkade i Veckorevyn en tid.
Men, den serie som fascinerade mig mest var Buck Rogers i TFA, Teknik för Alla, en tidning som min biltokige morbror hade i garderoben.
På den tiden sparade man allt, så de skatter man missat som spädbarn kunde tas igen.
Comment by Gunnar Bergquist — 2008 10 02 22:11 #
Till Gunnar Bergquist: Flera av Tusen och en natt-sagorna återutgavs också i albumform. Album har i allmänhet längre livslängd än serietidningar – kan det ha varit i något sådant du kom i kontakt med Tusen och en natt?
Comment by Enn Kokk — 2008 10 03 15:10 #
Ja, det låter sannolikt.
Jag slukade dem i vart fall så fort jag fick tag i dem.
Comment by Gunnar Bergquist — 2008 10 03 19:26 #