Nazisternas judeutrotning som serieroman

Art Spiegelman är amerikansk serietecknare, men han föddes faktiskt i Stockholm år 1948. Som man kan ana av hans efternamn är han jude, och efter att ha läst historien om hans föräldrar, främst far, ”Maus” (Brombeergs, 2010) vet jag, att de – båda medborgare i det förkrigstida Polen – hamnade i koncentrationsläger, Auschwitz-Birkenau, något som båda genom en blandning av under och list lyckades överleva. Efter äventyrliga irrfärder i Tyskland i krigsslutet återförenades pappan, Vladek, och mamman, Anja, i Polen, varifrån de kom över till Sverige, där sonen, Artie, föddes. Men mamman ville vidare till USA, där en av hennes få överlevande släktingar levde, och så kom de att bosätta sig i New York.

Den 1996 (senast 2010) utgivna ”Maus” är en samlingsutgåva av två separat utgivna serieböcker, som utgör del 1 och del 2 av samma historia: ”Maus 1: Min far blöder historia” (svensk översättning Jan Wahlén, 1987, i original ”MAUS: A Survivor’s Tale: My Father Bleeds History”, 1973), och ”Maus 2: Och här började det svåra” (svensk översättning Joanna Bankier, 1992, i original ”Maus 2: A Survivor’s Tale: And Here My Troubles Bagan”, 1986).

Boken behandlar ett mycket svårt ämne, nazisternas massutrotning av judar och vad som sedan hände med dem som lyckades överleva, och den klarar detta genom att skickligt blanda seriekonstens förenklingar och schabloner med nyanseringar som inte alltid är smickrande för de människor som skildras.

Titelns MAUS syftar på att judarna generellt avbildas som möss, i den här historien (liksom i verkligheten) offer för katter, det vill säga nazister/tyskar. Polackerna, onda så väl som (några få) goda, tecknas som grisar. Fransmän blir grodor och svenskar blir – renar.

På omslaget ser vi svastikan med en dödskalle, den senare dock från en katt med tydliga drag av Hitler.

Det här betyder inte att samtliga inom de här olika kategorierna också har samma egenskaper. Tydligast är detta när det gäller skildringen av polackerna. Några av dem framställs om veritabla svin, men bland dem finns också medkännande och hjälpsamma grisar.

Och Art Spiegelman heroiserar ingalunda judarna som grupp. Det fasansfulla tryck med ständigt dödshot koncentrationslägertillvaron utgör pressar de flesta av fångarna till att bli näriga egoister, som främst är intresserade av att rädda sitt eget skinn. Sin egen far, Vladek, skildrar Art Spiegelman som lika sjukligt närig under hans vistelse i USA, och han drar sig inte ens för att visa upp pappans fördomar mot en svart amerikan, en shvartser.

Men framför allt skildras tillvaron i koncentrationsläger som det helvete det var: ständig svält, ett meningslöst men nedslitande arbete, dödandet främst av de svaga (en av dem som försvann för evigt var det här parets förste son), senare i allt större skala, hur gaskammarsystemet i detalj fungerade, godtyckligheten och bestialiteten, till slut nedbrytandet av alla spår av mänsklig värdighet. Inte heller de få som till slut undkom med livet kunde alltid leva med det de hade upplevt. Bland dem som, då i USA, inte orkade leva längre med de här minnena utan tog sitt eget liv fanns mamman i den här familjehistorien, Anja.