Vad som är ett uselt resultat i ett land kan vara en strålande framgång i ett annat

23 oktober 2011 11:50 | Politik | 12 kommentarer

Dagens bottensiffror för Socialdemokraterna är knappast helt oväntade men känns icke desto mindre nedslående.

I andra länder och under andra förhållanden kan samma nivå i mätningarna i stället väcka jubel bland partiets anhängare.

Ett färskt exempel finns att hämta i Estland. Där har SDE, Sotsiaaldemokraatlik erakond, från en tämligen modest nivå på relativt kort tid vuxit till att bli landets näst största parti. De estniska socialdemokraterna har sedan septembermätningen gått upp med en procent till nu 23 procent.

Det populistiska, i enskildheter ibland vänsterpopulistiska Keskerakond (Centerpartiet) har i en rad mätningar haft en nedåtgående kurva men segade sig åter upp en bit i septembermätningen. Partiet faller från 24 procent i september till 20 procent i oktober.

Än så länge är dock nyliberala Reformierakond (Reformpartiet) ohotat i rollen som Estlands största parti. Eftersom partiet utgör kärnan i regeringen och därmed får massor av gratispublicitet, är dess ställning svår att rubba. I den senaste mätningen har partiets stöd till och med vuxit med en procentenhet, från 31 procent i september till 32 procent i oktober.

Dess koalitionspartner i regeringen, IRL (Isamaa ja Res Publica liit, förbundet Fäderneslandet och Res Publica), ett socialkonservativt parti, som för inte så länge sedan var ett större parti än Socialdemokratena, landar nu på 16 procent (+-0).

Detta är de fyra partier som har representation i Riigikogu, den estniska riksdagen.

Rohelised (De gröna) hade under förra mandatperioden representation i Riigikogu men åkte ur i årets val. De fick i oktobermätningen ungefär lika stort stöd som i september, 4 procent, och skulle kanske ha chans att åter få parlamentarisk representation i ett kommand val – men partiet har betydande problem; bland annat har det av ekonomiska skäl just varit nödgat att lägga ner sin hemsida.

Chanslöst i ett kommande val är säkert det landsbygdsbetonade partiet Rahvaliit (Folkförbundet eller -unionen). Stora delar av dess aktiva kadrer, inklusive partiets ledning, gick redan långt före årets val över till Socialdemokraterna, och en del av dess forna ledare återfinns nu i Riigikogu, fast som socialdemokrater. Partiet får i oktober 2 procent, samma som i september, och det finns faktiskt ingenting som tyder på någon parlamentarisk återkomst.

För min del tror jag att SDE, Socialdemokraterna, kommer att fortsätta växa – partiet är nu obestridligt det ledande oppositionspartiet, alternativet till den borgerliga regeringen. Socialdemokraterna har också, i motsats till Keskerakond som med Edgar Savisaar som ledare är en enmansprocession, en mängd duktiga och aktiva företrädare, och det har växt även medlemsmässigt. Under de senaste månaderna har socialdemokraternas ledande företrädare gjort turnéer i olika delar av Estland och varje gång lyckats värva ett betydande antal nya medlemmar, några av dem betrodda kommunala företrädare, valda på lokala listor, några av dem övergångare från de flesta andra partier. Min politiska näsa säger mig att fler sådana övergångar väntar, främst från Centerpartiet. Går några riktigt kända namn över, kan gapet mellan Socialdemokraterna och Centern komma att öka ännu mer.

12 kommentarer

  1. Hej Enn!

    De senaste opinionssiffrorna för S är, enligt min mening, mycket oroande och jag finner det något märkligt att Du verkar ta ganska lätt på dessa. Jag tror inte att Håkan Juholt är, med hänsyn till vad som förevarit, rätt person att leda partiet. Beslutet av partiets VU att ställa sig bakom Juholt är djupt tragiskt och kommer att påverka partiet under lång tid framöver. Ett parti som under mycket lång tid varit statsbärande och format det samhälle vi idag lever i. Om S inte lyckas att återvinna makten i 2014 års val, kommer VU att då ställa sina platser till förfogande? Det borde ju bli konsekvensen av sitt tidigare beslut att stödja Juholt.

    Man kan bara hålla med den insiktsfulle Peter Wolodarski att ”det fanns en gång ett parti som hette Socialdemokraterna” (DN 2011-10-16)

    Comment by Bengt Eliasson — 2011 10 23 12:17 #

  2. Till Bengt Eliasson: Jag tar inte alls lätt på dagens opinionssiffror här i Sverige – jag startade bara min artikel om opinionsläget i Estland med en paradox.

    Fast sen tror jag att VU (inklusive Juholt) med den sammansättning det fick vid senaste partikongressen innebar en nödvändig vänsterkorrigering av socialdemokratins politiska kurs. Jag är inte ens främmande för att drevet mot Juholt innehåller poltiskt motiverade överdrifter – vilket inte innebär att jag inte anser att Juholt inte har gjort några tabbar. Men han var alltså inte ensam om dessa, och när jag ser hur lätt syndarna från Moderaterna och Centerpartiet får komma undan, är jag inte så säker på att just han måste fällas.

    Comment by Enn Kokk — 2011 10 23 12:29 #

  3. Tack för Ditt svar! Det jag är mycket oroad över är att Håkan Juholt skall hamna i samma situation som Mona Sahlin, vilken aldrig lyckades tvätta bort Toblerone-stämpeln. Juholt har många bra egenskaper, bl a att vara en mycket skicklig retoriker. Hans tal när han valdes till partiordförande var en njutning för en vilsen socialdemokratisk gräsrot. Den senaste partiledardebatten visade också detta, då Reinfeldts ansiktsuttryck avslöjade att han var hårt trängd av Juholt. Det är självklart så, som Du skriver, att det handlar om ett drev med politiska förtecken. Det är tråkigt att S inte har påtalat att även företrädare för andra partier fått bidrag de ej varit berättigade till Jag tror inte ett ögonblick på de uppgifter som framförts i debatten, att det skulle vara oppositionella inom partiet som s a s läckt uppgifter till medierna, utan det är personer inom Alliansen som grävt i offentliga arkiv för att hitta uppgifter som kan användas för att skada sin huvudmotståndare. Ty Alliansen har insett att Juholt är en tuff motståndare.
    Jag tror också, i likhet med Dig, att det är nödvändigt med en viss vänsterorientering i rörelsen, ty partiet skall inte vara en blek kopia av Alliansen. Det stora problemet är nu att vända opinionen. Många har räknat ut socialdemokratin som politisk kraft, men det gäller att övertyga människor om att det finns en socialdemokrati för var tid och att det är solidaritet och inte egoism som behövs i det svenska samhället. Man kan bara hoppas att Juholt och den övriga partiledningen klarar av detta.

    Comment by Bengt Eliasson — 2011 10 23 13:37 #

  4. Socialdemokraterna i Sverige har nu halverats sedan toppen på 60-talet om man ska tro dagens opinionssiffror. Personligen tror jag på en viss återhämtning framöver. Många av de väljare som försvunnit under Juholtaffären kommer nog tillbaka, men frågan är om partiet någonsin kommer att attrahera mer än 35 % av väljarna. Helgens stämma i Örebro visade dock som jag ser det att Moderaterna tagit över socialdemokraternas gamla roll som maktparti. Hos Moderaterna finns inget nytänkande.

    Comment by Oskar — 2011 10 23 14:13 #

  5. Till Oskar: Så nyckeln till framgång är att vara ett maktparti utan nytänkande?

    Comment by Enn Kokk — 2011 10 23 14:45 #

  6. Nej, vad jag menar är att högmod går före fall. Om Socialdemokraterna lyckas formulera spännande tankar går utvecklingen att vända medan Moderaterna just nu präglas av högmod.

    Comment by Oskar — 2011 10 23 15:38 #

  7. Borgarpressen är inte sen till att utnyttja möjligheten för att försöka skapa missmod hos Socialdemokraterna och allmän misstro mot Håkan Juholt. Därför väljer man att renodla opinionsläget till veckan, då Juholt befann sig mitt i det massmediala drevets stormöga. Det tar lite tid att lösgöra sig från bindningen till Expressens och Aftonbladets försök, att blåsa upp och förlänga intrycket av katastrof genom en strävan efter att skada sitt ”offer”.

    Socialdemokrater är känsliga för historier där man kan misstänka att de förtroendevalda försöker ”sko sig”. Då faller det sig naturligt att ta på sig det fulla ansvaret. Att som Håkan Juholt se det hela ur ett ideologiskt och moraliskt perspektiv. Något som sker bäst genom att åka ut till partivänner och försöka klargöra händelseförloppet. Det går inte att frånkänna S-ledaren en stark och imponerande insats mitt i detta enormt påfrestande drev. Hela Sveriges mediala värld hade redan avsatt honom. Att överleva den pressen visar på verkliga kvaliteter.Därför är jag övertygad om att vinden så småningom vänder och att Juholt går stärkt ur krisen. Därmed kan ocksa grunden läggas till en valseger 2014.

    Comment by Sven-Eric Forsén — 2011 10 23 18:14 #

  8. Så ”Sven-Erik Forsén” menar således att SAP:s ”förlorade heder” bland oss gamla gråsossar genom dess partiledare ”Krutröken” Juholts ”pudlar” ger en valseger 2014. Då har du nog tyvärr inte förstått hur svagt SAP:s politiska relevans är idag. SAP förlorade sin heder och själ redan under Olof Palme med hans problem med ”Geijer-affären” och alla efterkommande förnekelser av översitteri/arrogans hos nomenklaturan under 70-90-talet. Läs gärna K-O Feldts ”Alla dessa dagar” så förstår du nog vad jag menar. Att Palme och Malm kallades ”Svensk ekonomis dödgrävare under 80-talet framgår tydligt i den skriften. SAP har aldrig, trots Sveavägens retoriker, återfått sitt förtroende bland de svenska industriarbetarna.

    Comment by Lars Rudström — 2011 10 23 23:08 #

  9. Jag som länge trott att S gått in för att avskaffa sig självt eftersom man systematiskt gjort sig av med sina tidningar och dessutom tydligen lagt all ideologisk skolning på sophögen.

    Det säger sig självt att ett parti som inte har någon större dagstidning kommer att vara ett lätt offer för borgerlig press. S kan nog utgå ifrån att det inte spelar någon roll vilken ledare man har, de kommer alla att råka ut för samma sak, såvida man inte lyckas övertala ärkeängeln Gabriel att ställa upp.

    Comment by Kerstin — 2011 10 24 13:33 #

  10. Till Kerstin: Det ironiska är att landets största tidning, Aftonbladet, har en ”oberoende s”-märkt ledarsida – men att nyhetsdelen av tidningen den här gången har lett kampanjen mot Håkan Juholt.

    Comment by Enn Kokk — 2011 10 24 16:30 #

  11. Till Kerstin och Enn: Ja, vad skall man säga om Aftonbladet. Denna tidning styrs, i likhet med de flesta andra, endast av en sak: att kunna sälja så många lösnummer som möjligt. Aftonbladet har genomgått en sorglig utveckling från att ha varit landets ledande tidning med sådana storheter som exempelvis Dieter Strand.

    Comment by Bengt Eliasson — 2011 10 24 21:51 #

  12. Ledarsidan i AB är ju skaplig – ibland, liksom kultursidan. Men resten HUA. AB blir bara värre och värre med alltfler sidor kändisskvaller.
    Jag slutade prenumerera på och läsa DN i början av 90-talet då jag tyckte att tidningen hade degenererat ordentlig. Kvällstidningarna hade jag inte ens tittat i dessförinnan, men nu upptäckte jag att AB ofta hade bra kulturartiklar och började köpa AB, det slutade jag med för några år sen. Då började jag skämmas för förstasidan och löpsedlarna.

    Och som sagt, om ett parti saknar dagstidning, hur ska det då komma ut och ha en chans, om det sitter i opposition?

    Comment by Kerstin — 2011 10 26 19:51 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^