Nä, jag vill ha mina pengar i handen
27 september 2011 13:46 | Media, Politik, Ur dagboken | 39 kommentarer”Drygt hälften av dem som är 77 år eller äldre saknar förmåga att själva välja utförare inom sjukvård och äldreomsorg, visar en ny, ännu opublicerad studie från Karolinska institutet”, läser jag i en debattartikel på DN.Debatt i dag (27 sepember 2011). Detta är visserligen inte ämnet för min nätbetraktelse i dag, men citatet ger ändå en sidobelysning åt mitt egentliga ämne: tjänstesamhället, till exempel banktjänsterna, får inte automatiseras så långt, att människor på grund av ålder eller sjukdom eller allmän oförmåga exkluderas.
Har ni aldrig stött på den där ensamma tanten eller farbrorn i kassakön på banken, han/hon som sinkar hela kön genom att ha blandat ihop något eller glömt fylla i något och som måste få hjälp av kassörskan för att hitta rätt bland sina ibland alltför många, ibland i något avseende ofullständiga papper? Och jag menar: inte bara själva blivit stressade utan känt medkänsla och kanske rent av tacksamhet över att även gamla och sjuka och bortkomna kan få mänsklig hjälp.
Själv har jag besökt det lokala bankkontoret (medan det fortfarande hanterade pengar), postkontoret (medan det fanns kvar) och Svensk kassaservice (innan också de stängde) under pensionsutbetalningsdagar och sett köerna av äldre som väntade på sin tur. Ganska många av de här människorna har sannolikt – i motsats till mig – inte haft någon dator hemma, och skulle de ha haft det, skulle de ändå inte ha förstått hur man fick ut sina pensionpengar ur den där burken.
Men framför allt: det lokala bankkontoret och det lokala postkontoret var – inte en kö utan en mänsklig mötesplats. Många kände varann i sitt eget grannskap, och även andra kunde man prata med. Och på Svensk kassaservice och på de centrala bankkontoren har jag sett kunder och kassapersonal föra små vänliga samtal med varann, lika viktiga som penningtransaktionerna i luckan. På ett kassaservicekontor, som jag under en period regelbundet besökte, erbjöd sig en gång en kassörska – som jag bara hade träffat ett antal gånger där i kassaluckan – att utföra ett ärende åt mig i den intilliggande men just då stängda kemtvätt som låg vägg i vägg.
Penningtjänstesamhällets personliga sidor håller gradvis på att rationaliseras: vi ska själva utföra dem, i våra datorer eller i automater i väggen. Själv vägrar jag envist: går till mina båda banker, SwedBank och Nordea, och tar ut kontanter i de portioner jag för tillfället behöver. Eftersom båda bankerna – Nordea är där värst – tar ut hutlösa avgifter för förmedling av pengar – priserna är satta för att få oss att sluta göra så – går jag numera oftast till Forex och betalar tidskriftsprenumerationer och annat liknande.
Eftersom Nordea i Öregrund sedan länge är ett kontantlöst bankkontor och vår lokala SwedBank har bommat igen, brukar jag samla mina bankärenden till de besök jag gör i Uppsala. Det hände senast i går: jag var in på SwedBank vid Stora torget och tog ut en lämplig summa kontanter, och eftersom jag skulle vidare till öregrundsbussen, betalade jag också den senaste räkningen från En bok för alla där. Jag skulle betala 145 kronor för tre barnböcker, vilket kostade 150 kronor i förmedlingsavgift! Killen i luckan insåg naturligtvis det absurda i avgiften och började den vanliga valsen om vad jag i stället borde göra. Jag förklarade för honom att jag i vanliga fall skulle ha gjort den här inbetalningen på Forex men att det i dag handlade om tidsrationalitet.
När han fortsatte att argumentera och till slut förklarade att SwedBank kommer att sluta helt och hållet med den här typen av manuella penningtjänster, förklarade jag, att jag – en hyggligt välbeställd man – över huvud taget inte, av principiella skäl, äger något bankkort av något slag, och att jag, som har varit kund i banken sen jag fick min första sparbanksbok under småskoletiden, om detta sker omedelbart kommer att byta till en bank som fortsatt har kontanthantering.
Han försökte då med att alla banker kommer att göra som SwedBank, varvid jag kontrade med att jag då tänkte lägga mig ner och svälta ihjäl, dock först efter att ha underrättat pressen.
Nu såg jag att även kassörskan i luckan intill intresserat lyssnade.
Tro nu inte att jag stod och röt högljutt. Nej, jag talade leende, med mitt nästan orubbliga lugn bevarat. Det senare kanske i det här fallet beroende på att det naturligtvis kommer att finnas kvar ställen som Forex, dit jag kan flytta mina pengar från SwedBank och Nordea, banker som jag en gång i världen valde på grund av deras ursprungliga ägarkaraktär: kooperativ respektive statlig.
Det slår mig att om vi många, som inte vill ha det kontantlösa samhället, på något sätt kunde organisera oss och erbjuda oss att flytta våra konton till en bank, som lovar att fortsatt ge oss våra egna pengar i handen, så skulle kanske till och med de av mig nämnda stora bankerna kunna förmås att fortsätta med kontanttjänster, kanske till och med sådana som kostar mindre än de belopp man via dessa tjänster förmedlar.
PS Ni ser mig på nätet, praktiskt taget varje dag. Men dra inte av detta slutsatsen att jag någonsin använder nätet för att betala någon som helst räkning. Jag har beställt böcker, skivor och gamla tidskrifter på nätet, till och med samlarporslin – men sen travar jag i väg till ett bankkontor och betalar kontant. Jag är absolut konsekvent.
39 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Enn Kokk, härmed anmäler jag mej som medlem i din organisation.
Jag kan också berätta om liknande episoder och erfarenheter. Senast fick jag betala en avgift som översteg det lilla belopp jag skulle kvittera ut. Kassörskan föreslog att jag skulle sätta in beloppet på mitt konto och slippa avgiften (jag är kund i banken, Handelsbanken, sedan nästan 50 år). Nej, svarade jag och öppnade plånboken, här får du avgiften, jag är innerligt glad att jag än så länge slipper betala inträde när jag går in här.
Nyss köpte jag en tidskrift i Pressbyrån. Jag höll fram en hundralapp och fick till svar av ynglingen i kassan: vi föredrar att du betalar med kort. Jo, det är alldeles sant.
Comment by Emil E — 2011 09 27 15:33 #
Enn (och Emil): Ni har alltså blivit den digitala världens amish! Trevligt men opraktiskt
Comment by Bengt O. Karlsson — 2011 09 27 15:53 #
Hur ska vi som är barn förhålla oss till dessa våra folkhemsbyggande föräldrar. De som verkade i nykterhetslogen, SSU, Partiet och de delar av stats-, kommunal, och landstingsförvaltningen. När de nu av någon slags drömska skäl inte vill använda mobiltelefon, internetbank, så har de i många fall lämnat den framtidsväg som de så tydligt stod upp för tidigare. Kan inte någon av Enns barn hjälpa honom på vägen mot moderniteterna.
Comment by Dan Töllborn — 2011 09 27 17:52 #
Till Dan Töllborn: Ja, men jag är väl förtrogen med internet, har till och med – som kassör i en förening med internetkonto – gjort internettransaktioner. Så min vägran beror inte på att jag inte kan utan på att jag, bland annat av solidaritet med andra som inte kan, inte vill.
Comment by Enn Kokk — 2011 09 27 17:59 #
Till Bengt O Karlsson: Jag har sett filmer och läst böcker i amishmiljö, och även om jag tyckte att din turnering var rolig, kände jag mig för egen del inte träffad.
Jag är, som du vet, inte religiös – mina invändningar mot att en del saker som är tekniskt möjliga ändå måste begränsas, ibland förbjudas, har snarare sociala förtecken. En av mina viktigaste invändningar mot till exempel kärnkraften är att den, på grund av att det är människor som sköter den, aldrig är hundraprocentigt säker och, vad som är värre, att följderna av ett haveri kan bli nästan ofattbart stora. Så stora risker ska vi inte ta!
De system vi på olika samhällsområden bygger upp måste – för att återgå till ämnet banktjänster – alla utgå från att vi människor är olika kapabla och olika funtade, inte utgå främst från de mycket intelligenta och rationella och handlingskraftiga.
Comment by Enn Kokk — 2011 09 27 18:48 #
Jag delar Enns uppfattning. Jag betalar aldrig på internet. Jag litar heller inte på säkerheten. Det finns många problem i den låtsasperfekta tekniska värld vi nu lever i. Otyget med telefoner, som man inte kommer fram på direkt. I dessa fall krävs det knapptelefon och ett oändligt sökande för att komma fram – ofta förgäves. I Uppsala kan man inte komma fram utan knapptelefon inom vård och sjukvård. Det är många som inte har knapptelefon eller som ger upp halvvägs till det svar som lämnas av en automat.
Comment by Birgitta Dahl — 2011 09 27 20:15 #
Hej Enn,
kul läsning, jag känner likadant ibland!
En av mina döttrar som är 14 år har ett bra motto som passar in här: ”Bara för att man kan betyder det inte att man måste”.
Comment by Pyttan — 2011 09 27 23:53 #
Jag instämmer. Men ni båda, Enn Kokk och Birgitta Dahl, varför försöker ni inte i stället för en speciell organisation få ert parti engagerat i denna fråga?
Comment by Sixten Andréasson — 2011 09 28 0:12 #
Men – HUR GICK DET?
Mycket rolig och målande beskrivning av knasigheterna, som kan förekomma i en bank i dag. Vi kanske kan mötas för kollektiv svältning – eller vad gjorde banken?
Comment by Elisabet — 2011 09 28 1:56 #
Har du läst denna fantastiskt underhållande skildring av en vanlig kunds möte med bankbyråkratin? http://zenigen.blogspot.com/2010/10/bonus-pa-banken.html
Comment by Tobias — 2011 09 28 4:40 #
På ledarsidan i dagens DN berättar Hanne Kjöller om ett företag som har satt detta med avgifter i kommersiellt system (med statens goda minne). Och tjänar miljoner på det. Ungefär vad man har väntat på.
Det gäller sånt som förr kallades kvarglömt gods, hittegods, på tåg och annorstädes. Förr var det bara att gå till hittegodsavdelningen. Nu måste man betala en avgift på mellan 80 och 200 kronor för att få tillbaka sin lilla pryl.
Comment by René — 2011 09 28 9:35 #
Jag kan bara uppmana alla att läsa inlägget som ”Tobias” länkar till ovan. Sen reser det en annan fråga: hur mycket måste man respektera ”jag gör ju bara mitt jobb”-attityden? I Sverige är det ju dogm men det innebär också att företagen kan använda sina anställda som ”human shields.”
Comment by Bengt O. Karlsson — 2011 09 28 10:24 #
TACK TOBIAS för vansinnigt kul berättelse ur ”levande livet”.
Comment by Elisabet — 2011 09 28 14:08 #
Kontantfrågan är trots allt en politisk fråga, även om det bara var en av alla kandidater på valpejl.se som drev den i höstas och den personen råkade representera Piratpartiet (och råkade vara jag).
Föreslår ändringar i diverse lagar för att Återupprätta Kontanter som Betalningsmedel.
Den som inte har beröringsångest med Piratpartiet kan ju ta del av vad jag skrivit på min blogg. Till exempel börja med posten som är länkad ovan. Tack för ordet.
Comment by Viktualiebrodern — 2011 09 28 14:56 #
Det är roligt att kunna registrera alla entusiastiska tillrop – även om någon enstaka kommentator fördomsfullt men felaktigt utgår från att min principiella inställning i den här frågan skulle ha sin grund i en gammal mans personliga oförmåga att ta till sig ny teknik.
Nu är det så att jag under mycket lång tid i mitt tidigare yrkesliv har haft stort ekonomiskt ansvar, även innehaft visakort.
Under min tid som chefredaktör och ansvarig utgivare upprättade jag varje år en budget för en tidskrift med 140.000 prenumeranter samt granskade, signerade och konterade därefter inkommande räkningar, gjorde också månadsvisa avstämningar.
Därefter administrerade jag sammanträdesdelen av den verksamhet som bedrevs av Socialdemokraternas VU och partistyrelse, hade ensam ansvaret för partiets nordiska och baltiska verksamhet och skrev partiets vitbok om IB, ett arbete som innefattade intervjuresor runt om i landet och till våra nordiska grannländer, vilket fordrade tre olika budgetar vars utgiftsdelar ofta betalades med mitt Visa-kort.
Jag har alltså genom åren hanterat travar av notor och räkningar, som alla skulle bevaras, konteras och – om andra deltog till exempel i restaurangrepresentation – förses med namn på deltagarna och skälet till att jag hade bjudit dem på mat.
Jag är ingen galen fanatiker – naturligtvis inser jag fördelarna med att, med det jobb jag hade då, slippa ha fickorna fulla av sedlar och i stället använda plastkort.
Men av det drar jag inte slutsatsen att alla alltid borde göra likadant. Mina kunskaper om sociala sammanhang och om människor och deras tillkortakommanden säger mig att ett betalningssystem, där reda pengar generellt har ersatts av kort och nättransaktioner, vore ett svårt slag mot väldigt många människor.
De stora bankernas logik är naturligtvis främst dikterad av deras vinstmotiv – den sociala rättfärdigheten är inte deras gebit. Så eftersom mina privata affärer numera, när jag är pensionär, är föga komplicerade, ställer jag mig på deras sida som i motsats till mig inte ens kan och använder numera kontanter till och med när jag går på krogen med hustrun.
Comment by Enn Kokk — 2011 09 28 16:14 #
Men – igen – hur gick det på banken till slut?
Skall försöka länka detta till ”min” bankkontakt och höra vad de tycker.
Kul att läsa dina skriverier över huvud taget!
Comment by Elisabet — 2011 09 28 18:22 #
Jaha, själv är jag nu 66 år gammal och har sedan 1998 betalt alla mina räkningar via internet, och det har inte en endaste gång fallerat. Det är alltså en ganska stor summa pengar jag sparat genom att inte besöka banken när det är dags att betala räkningarna. Privatgirot inte att förglömma, men det är ju heller inte avgiftsfritt.
Comment by Kent Skoog — 2011 09 28 18:51 #
Till Elisabet: Ja, än så länge har ju inte reglerna ändrats, så jag fick – mot svindyr betalning – min betalning till En bok för alla förmedlad, och så fick jag ut de kontanter – mina egna pengar – som jag hade begärt.
Comment by Enn Kokk — 2011 09 28 20:04 #
Tack för svaret!
Ack ja, det är för miserabelt! Det skall bli roligt att höra, vad bankfolket ”mitt” tycker. Lycka till – onödig önskan, förstås – med fortsatt opposition mot galenskaper. Härregud, det är ju dina/våra slantar. Tänk, om madrassen blir lösningen…
Comment by Elisabet — 2011 09 28 20:30 #
Till Kent Skoog: Hustrun har Plusgiro för större gemensamma räkningar som månadsavgiften för lägenheten, och också jag har alltså använt mig av Plusgiro. Men jag anser att också kontanttjänsterna ska finnas kvar i bankerna, bland annat av hänsyn till de många som till exempel inte klarar av att hantera internet.
Comment by Enn Kokk — 2011 09 28 20:51 #
Har du tänkt på att ett kontantlöst samhälle skulle om inte utplåna så i alla fall avsevärt försvåra de svarta affärer som omsätter hundra miljarder årligen.Pengar som man i stället skulle kunna nyttja till att höja pensionerna. Dessutom är rånen av värdetransporter ingen trevlig upplevelse. Men vad som skulle behövas är enkla sätt att identifiera sig t.ex. genom fingeravtryck eller ögats iris.
Comment by Kjell Ryder — 2011 09 28 22:21 #
Men herregud va många bakåtsträvande människor!
Läs vad Kjell Ryder skriver.
Comment by G Algoth — 2011 09 28 23:11 #
Optimister!
Comment by Enn Kokk — 2011 09 29 9:34 #
Ibland är principer dyra, Enn.
Redan för 35 år sen när jag började betala mina egna räkningar som 17-åring kunde jag inte förstå varför folk stod på posten och skulle betala sina räkningar. Nej, där stod folk i timslånga köer. Mycket irriterande när man själv bara skulle hämta ett paket. Det fanns ju postgiro och bankgiro och det går väl fortfarande att skriva betalningsordrar manuellt och posta. Till o med min gamla farmor som dog 97 år gammal på 80-talet fixade detta. Inte behöver man gå till bank e. dyl.
Idag har mina barn 23 år resp. 25 år aldrig några kontanter på sig. De betalar allt med kort. Det är nog framtiden vare sig vi vill eller inte.
Däremot håller jag med Birgitta Dahl om detta förbannade knapptryckande när man ringer till en växel. Jag klarar det knappt fast jag anser mig både frisk och ung. Men, har man någon som helst funktionsnedsättning kommer man sällan fram dit man ska.
Din envisa kamp om mer kontanter i samhället är nog förgäves.
Comment by Dan — 2011 09 29 13:25 #
Jag håller med Enn,
vi lever i ett samhälle där vi tar för givet att alla skall klara allting.
Men vi måste förstå att det finns gamla,sjuka och folk som inte klarar datorer eller bankomater och som kanske inte kan få hjälp med det heller.
Comment by Pyttan — 2011 09 29 13:48 #
Forex kan väl ha sina goda sidor, men jag hoppas att du såg Uppdrag Gransknings reportage förra säsongen. Forex visade sig där vara ett utomordentligt bra ställe för att tvätta svarta pengar.
Comment by Kjell Ryder — 2011 09 29 22:21 #
Såg i reklambladet idag att Swedbank här i stan ska ”bli en bättre bank fr o m 14 november, vilket innebär att du inte längre kommer att kunna ta ut eller sätta in sedlar och mynt inne på bankkontoret”! Vill du ha kontanter måste du använda kortet i väggen eller ta ut i butiken när du handlar. Vad ska man ha banken till om man vare sig kan ta ut eller sätta in sina pengar där?
Helkorkat enligt min mening.
Comment by Kristina Strömberg — 2011 09 29 22:34 #
Till Kjell Ryder: Alla system, så även penninghantering där Forex till slut kan vara ensam på plan, drar till sig människor med bristande moral. Men slutsatsen måste kanske inte vara att man, för att slippa penningtvätten, får lov att stoppa hederliga människors uttag och insättning samt förmedling av pengar.
Comment by Enn Kokk — 2011 09 30 11:48 #
Till Kristina Strömberg: Det är en absurd idé att man inte ska kunna ta ut respektive sätta in sina egna pengar på ett bankkontor.
Comment by Enn Kokk — 2011 09 30 11:50 #
Jag håller naturligtvis med dig om att kontanttjänsterna skall finnas kvar i bankerna. Jag ville bara peka på hur smidigt och lättvindigt det är att använda Internetbanken om man har den möjligheten. Sedan skall man inte glömma alla andra tjänster och möjligheter man har med internet, men det känner du naturligtvis till Enn!
Comment by Kent Skoog — 2011 09 30 18:14 #
Jag noterar att du använder ordet ”kanske”. Det är naturligtvis ingen enkel fråga med en enkel lösning.
Men svartjobb och penningtvätt är enorma problem i vissa länder, dock i mindre grad i Sverige, fast även här rör det sig om hundratals miljarder. Men i och med att kontanthandeln minskar, så ökar guldrånen och pensionärer med pengar på fickan eller i bostaden , är ju också en riskgrupp.
”Kanske” det ändå är bättre att satsa mera pengar på att förenkla identifikationen vid kortbetalningarna och ge personlig hjälp till de som ändå inte klarar av det hela. Är du mot autogiro också?
Även om det är en utopi att tro att man kan utrota brottsligheten,så hindrar det ju inte att försvåra den, men naturligtvis inte till vilket pris som helst.
Överhuvud taget behöver många äldre pensionärer hjälp med många saker i dagens valsamhälle.
Jag har själv hjälpt flera i min närhet med många saker.
Sökt bostadsbidrag till flera, som inte trott att de skulle vara bidragsberättigade och förklarat hur bostadsbidraget är konstruerat. Något som är obekant för de flesta, inte bara pensionärer.
Sett till att de har gjort ett aktivt val när det gäller elavtalet.
Valt en billig och bra telefonlösning.
Ja, dagens valsamhälle är svårt inte bara för pensionärer. Ta t.ex. PPM-valet.
Comment by Kjell Ryder — 2011 10 01 18:45 #
Jag betalar också mina räkningar på internetbank och tycker det är smidigt – men!
Det tar sin tid att lära sig. Man måste öva några gånger och det är inte helt intuitivt. Vissa sällanfunktionssaker begriper jag fortfarande inte. Och jag har ändå datorvana, sedan 1980. Hur många åttiåringar har nån datorvana över huvud taget?
Och det finns massor av såna här verksamheter som vi nu förutsätts klara över internet. Var och en gör man kanske en gång och aldrig mer. Och måste alltså varje gång förstå hur programmeraren har tänkt – inte alltid på det mest självklara sättet.
Och därtill kommer att det finns oändligt många byråkratiska blanketter som var nästan obegripliga även i sin för-digitala version, och krävde kunniga byråkrater som förklarade dom. Deklarationsblanketter till exempel (även om dom har blivit enklare med åren).
Så mänskliga röster är nödvändiga. Finns inget telefonnummer på en webbplats undviker jag den, hellre än att råka in i en labyrint som jag bara kan lämna genom att släcka rutan (och kanske riskera att jag har betalat något).
Comment by Jan Wiklund — 2011 10 03 12:45 #
Kanske en lite avvikelse från ämnet, men..
Jag deltar i insamlingen till Världens Barn sedan flera år tillbaka. Har noterat att fler och fler (framför allt yngre personer) inte kan lägga pengar i bössan ”för jag har bara kortet på mig”. Insamlingsreultatet har stadigt minskat och jag tror inte det beror på sämre tider.
Dessutom: Var ska man kunna sätta in insamlingspengarna om inte banken tar emot kontanter? Ska ICA eller Coop hjälpa till att sätta in pengarna till Radiohjälpen i framtiden?
Comment by Kristina Strömberg — 2011 10 03 21:11 #
Till Kristina Strömberg: På väg hem från Konsum i Öregrund träffade jag en dam med insamlingsbössa – hon samlade pengar till de nödlidande på Afrikas horn. Jag gav henne ett hyggligt bidrag, och då berättade hon, med namns nämnande, vilka (mycket få) som i övrigt hade gett henne sedlar. Hon hade också fått lov att ha sin bössa stående i Konsums kassa, men det hade nästan inte gett någonting. Det slår mig att detta kanske har att göra med just att folk numera så ofta betalar med kort.
Comment by Enn Kokk — 2011 10 04 16:05 #
Jag ville bara tacka för dina fina kommentarer och tankar om musik och politik.
Behärskar nog inte datorvärlden….
Comment by Lars Möllberg — 2011 10 04 16:42 #
Läste just inlägget om bankernas agerande när det gäller hantering av våra pengar,de flesta banker vägrar bestamt att betala ut våra eget förvärvade medel,har det någon gång prövats i domstol för jag anser att det är egenmäktigt förfarande när man vägrar mig att förfoga över mina egna pengar.
Ett samhälle utan kontanter kommer att gå under.
Comment by Roger Fransson — 2011 12 05 8:23 #
Det är bara en tidsfråga innan det är stopp överallt för att betala med kontanter. Häromdan skulle jag hyra en bil hos Hertz och hade gott om pengar med mej men inget kort. Dom vägrade ta emot mina pengar trots att jag vädjade och bad, jag behövde bilen då men jag fick inte hyra den. ”Vi tar bara kort” fick jag veta.
Comment by Lizbet — 2011 12 05 19:16 #
Så då skulle Kinas internationella valuta reserv falla ihop som ett korthus. Enligt trovärdiga uppgifter har Kina mer utländska riktiga tryckta pengar från de flesta nationer än några andra länder i världen.
Skrämmande. De skulle då bara kunna spela Monopol spelet med dem. Givetvis skulle alla andra länder hamna i samma vacum.
Gudarnas skymning. Förr i tiden blev den stora allmänheten förnekad all viktig kunskap och i nutiden dränker ”man”* den stora allmänheten i floden av kunskapsinformationen.
Dikteras allt detta skeende av det utvalda folket (man*) eller tillkommer det som en struktur helt av sig själv?
I Nya Guinea tittade folket ute i skogarna på mina USA dollars som om det var endera toalett eller cigarett papper eller kunde användas som bränsle för att starta brasan innan matkokningen började.
Trots allt fick jag många bananer och cockosnötter för att överleva mot en Swiss fickkniv och några Coca cola burkar.
Comment by Ture Sjölander — 2011 12 06 1:26 #
Vi måste protestera mot bankmaffians tvångsförvaltning av våra pengar och hutlösa avgifter.
Dom pratar om rånrisk och penningtvätt men dom största penningtvättarna och rånarna sitter inom bankvärlden,det spekuleras bort miljarder som vi ska vara med och betala.
Det är väl med det här som med allt annat så länge vi får ha våra bidrag och s.k välfärd så håller vi käften,vi tycker det räcker med att sitta vid köksbordet över en grogg och gnälla lite.
Comment by Roger Fransson — 2011 12 07 7:14 #