60 kommentarer

1. Så hur resonerar du när det gäller de områden i vårt närområde som har tex. rysk, svensk eller finsk majoritetsbefolkning, ska de delarna bli självständiga eller inkorporeras i grannstaten som har samma majoritetsspråk?

   Comment by Bo Strömberg — 2008 08 10 16:49 #

2. Till Bo Strömberg: Det finns inga enkla mallar för att lösa problem av det här slaget.

   Ryssarna i Estland och Lettland är till största delen en produkt av den ganska korta och närliggande sovjetockupationen. Båda länderna har släppt tanken att återfå till Ryssland avträdda områden i öster – dessa är ju också helt förryskade i dag. De kvarvarande ryssarna i Estland och Lettland får med i övrigt fulla medborgerliga rättigheter finna sig i att Estland och Lettland är esternas respektive letternas land och de måste då lära sig behärska majoritetsspråket. På sikt kommer de här ryssarna att gradvis estnifieras respektive lettifieras.

   Svenskarnas närvaro i Finland har mycket längre historisk hävd: stora delar av kustbygderna både i söder och väster har i århundraden varit svenskspråkiga, en del av dem enspråkigt svenska. Men också i Finland pågår för fullt den process jag förutspår för Estland och Lettland: minoriteten uppslukas av majoriteten.

   Åland klarar sin svenskhet på grund av sitt självstyre och sin språklag. Men i takt med att svenskheten i övriga Finland allt mer försvinner, blir det också allt mindre naturligt att ön är en del av Finland, inte av Sverige. Det som talar emot att Åland skulle vilja ansluta sig till Sverige är snarast att Sverige inte skulle kunna eller vilja ge ön det slags ekonomiska favörer den nu har.

   Samernas problem i det här avseendet är att de ingenstans i de områden i Norge, Sverige, Finland och Ryssland (Kolahalvön) där de lever befinner sig ens i närheten av att bilda befolkningsmajoritet, vilket väl också har att göra med att deras dominerande näring är en nomadkultur. Vore det inte så, skulle jag gärna se, att de fick bilda en samisk stat, ett stor-Sápmi. Nu får man i stället se till att samerna åtminstone har självstyrelse på för dem viktiga områden.

   Comment by Enn Kokk — 2008 08 10 17:24 #

3. I detta svåra ämne håller jag helt med Enn Kokk! Det borde nationalekonomiskt vara fullt möjligt att bilda Ossetien (nord plus syd). De har tillräckligt med naturresurser av olika slag för att bilda en egen stat. Men det finns ju andra ”utbrytarregioner” runt om! Vart ska dessa små ta vägen som egna stater? För mig får gärna samerna bilda en egen stat uppe i norr så kanske jag slipper att ”tvingas” se på Sametinget på SVT Europa.

   Comment by Lars Rudström — 2008 08 10 18:06 #

4. Vi kommer nog inte förbi steget med nationalstat för varje (rimlig) etnisk grupp, även om det borde finnas andra grunder för samarbete och organisation i dag. Det tragiska och oerhört nedslående är att krig anses som en rimlig reaktion på problematiken. Måtte världsamfundet ta sig samman och göra detta vansinne korlivat.

   Comment by Ann Christin Sandlund — 2008 08 10 20:41 #

5. Pedagogisk undervisning om de små staternas problem och historia. Tänk om pressen kunde ge samma raka information. Nu fattar jag problemet – tror jag.
   Vänliga hälsningar

   Comment by Leif Ekstedt — 2008 08 10 20:43 #

6. Till Leif Ekstedt med flera: Bara en sådan sak som att osseterna talar ett språk, som varken är likt georgiska eller ryska. Det borde svenska media upplysa läsarna/tittarna/lyssnarna om.

   Comment by Enn Kokk — 2008 08 10 21:27 #

7. Håller inte med dig, Enn. Utom när du sktiver att det inte finns några enkla mallar. Det märkliga är att Josef Stalin, själv ursprungligen osset och innan han blev självhärskare, skrev förnuftigt om den nationella frågan.
   Erkännandet av Kossova har aktualiserat felaktiga och farliga vägar i frågan. Mängder av stater riskerar nu ännu mer att falla sönder i smärre stater, som inte alls blir självständiga utan på grund av sin svaga ekonomi, brist på erfarenhet att styra sig och ingen erfarenhet av internationell politik kommer att ramla ner i beroende av än den ena än den andra större staten, inklusive EU och USA.
   Bättre lösning vore att minoriteter kämpar sig till bättre respekt och rättigheter i det egna landet. T ex tror jag att minoriteterna i Kina har det ganska hyfsat redan i den meningen. Men att det kan bli ännu bättre. Hur skulle det gå med egen Tibetstat? Ska alla tibetaner i Kina flytta dit och hankineser där köras ut?
   Samma fråga kan ställas om uigurerna i Xinjiang?
   Och vilket elände ev krig blir det om Tibet och Uigurrepubliken sen litar till stora stater med fientlig agenda mot Kina?
   Väldigt knepigt blir det nu fredliga Vojvodina i Serbien. Där finns det kanske stÖrsta antalet vad gäller ursprungliga etniciteter. För länge sen läste jag att Kaukasus är det område i världen som har det största antalet språk på sin yta.
   Nej, motverka splittringen med fredliga medel i alla folks intresse.

   Comment by Sixten Andréasson — 2008 08 10 21:31 #

8. Till Sixten Andréasson: I grundfrågan är vi uppenbart oeniga. Enligt min mening bör människor med gemensamt språk, i vart fall om de är i majoritet på ett någorlunda stort nationellt territorium, i princip få bilda egna stater. Men som du mycket riktigt påpekar, är detta ibland i praktiken inte möjligt, därför att den språkliga splittringen på en liten yta är alltför stor.

   I fallet Kosovo, som du nämner, skulle jag för egen del ha valt en annan lösning än den som nu förverkligades: Det rimliga hade varit, att större delen av området hade anslutits till Albanien.

   Av ungefär samma skäl har jag alltid ansett att en stat som Belgien är en absurditet. Att döma av utvecklingen där tycks också en majoritet av belgarna vara av samma mening som jag.

   Av liknande skäl borde åtminstone delar av Vojvodina (och av samma skäl delar av Transsylvanien i Rumänien) föras ihop med Ungern.

   Självständighet för Tibet och för en uigurrepublik skulle sannolikt medföra folkförflyttningar i dubbla riktningar.

   Den här sortens gränsjusteringar behöver ingalunda leda till väpnade konflikter. När Estland och Lettland efter första världskriget och ryska revolutionen vann självständighet, fanns det områden med blandad estnisk-lettisk befolkning, som försvårade gränsdragningen mellan de båda nya nationalstaterna. Detta löstes med fredliga medel och i bästa samförstånd: Man fastställde gränsen efter folkomröstningar i kommun efter kommun, och sen tillerkändes den minoritet som hade hamnat på fel sida om gränsen förutom språkliga och kulturella minoritetsrättigheter också rätt att utan större krångel korsa gränsen länderna emellan.

   Comment by Enn Kokk — 2008 08 10 22:10 #

9. Enn Kokk:
   Jag brukar vara enig med dig i det mesta, och vad gäller frågan om Ossetien ska få bli självständigt eller inte, har jag egentligen ingen åsikt eftersom jag inte är tillräckligt insatt i frågan. Men jag reagerar med ryggmärgen mot vad som låter som obehagliga nationalistiska tongångar i ditt inlägg.
   Drar du ut dina resonemang till sin spets så riskerar du att hamna i en ruggig position i många känsliga frågor och bifall från grupper du troligen inte vill ha bifall ifrån.
   Jag menar nog att det inte är så enkelt som att varje språkgrupp bör få utgöra en självständig stat, för hur ska man resonera vad gäller minoriteter, som det ju finns överallt. Borde inte Lappland blir en självständig samisk stat exempelvis?

   Comment by Kerstin — 2008 08 11 2:09 #

10. Till Kerstin Berminge: Frågan om samerna har jag redan kommenterat i ett tidigare svar.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 11 8:38 #

11. ”varför ska jag vara en minortitet i din stat, när du kan vara en minoritet i min” som makedoniens förre president uttryckte det. Att tro att man kan skapa etniska stater är en galen 1800-tals förställning som lett till två världskrig och mängder med folkmord. Vi måste bevara nuvarande statsgränser och istället se till att människor omfattas av individuella demokratiska rättigheter. Vi måste också se till att minska gränsernas betydelse.

    Comment by Lennart Nilsson — 2008 08 11 10:58 #

12. Till Lennart Nilsson: Och varför ska flera tiotals miljoner kurder förvisas till att vara minoriteter i fyra olika länder i stället för att få bilda en egen stat?

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 11 11:10 #

13. Huruvida osseterna skall ha självständighet är något som jag inte alls är främmande för. Men vad som har hänt den här veckan har primärt inte med sydosseternas frihetssträvan att göra. Det här är rysk militär imperialism på 2000-talet.
    Vad som hänt är att sydossetisk milis helvilt börjat skjuta på georgiska trupper vid demarktionslinjen några dagar innan OS-invigningen, utan att de så kallade ryska fredsbevarande trupperna lyfter ett finger. När georgierna svarar på anfallet så finns det vips några tusen ”frivilliga” ryssar tillsammans med en marschfärdig rysk armé på gränsen mot Georgien som kan gå in medan världen är upptagen med sport i Kina. Är det en slump? Nej, som vi nu märker handlar det snarare om att Putin vill avsätta en demokratisk vald president i ett litet grannland. Vi får inte vara så lättlurade.
    Några som inte är det, är de som vet vad rysk imperialism och ockupation handlar om, nämligen våra baltiska grannar: http://www.am.gov.lv/en/moscow/news/template/?pg=10731
    Så lär från våra demokratiska grannationer och inte ett fascistiskt Ryssland. Först var det försök till giftmord på Ukrainas president, sedan det famösa bråket om statyn i Estland, och nu detta.

    Comment by Niklas Lindgren — 2008 08 11 11:28 #

14. Till Niklas Lindgren: Min text tar inte i något avseende ställning för ryssarna i den här konflikten. Rysk imperialism, bland annat mot de baltiska staterna (jag är själv est), har jag tidigare själv skrivit kritiskt om. Jag kan inte förklara din kommentar med annat än att du sannolikt är en tillfällig besökare på min blogg.

    Det avvikande (från normalkommentarerna om konflikten) med min text är att jag inte heller reflexmässigt ställer upp för Georgiens rätt att få behålla överhögheten över Sydossetien.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 11 11:38 #

15. Min mening med inlägget är snarare att jag tycker det är att skjuta bredvid målet att diskutera osseternas självständigehtsträvan just nu. Den här veckans händelser handlar snarare om Georgiens överlevnad som en självständig och demokratisk stat i händerna på Putins Ryssland.

    Comment by Niklas Lindgren — 2008 08 11 11:57 #

16. Till Niklas Lindgren: Också om Rysslands långvariga och orättfärdiga press mot Georgien har jag tidigare skrivit, med stark sympati för Georgien.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 11 11:59 #

17. Analysen bör vidgas. Ryssarna försökte russificera de baltiska starena. Nu ser jag i DN en kommentar från en sydossetier att han anser att georgierna påverkar landet i ungefär samma riktning.

    Kulturella inriktningar gör att många folkslag vill ha ett eget land. Det kanske kunde räcka om de får rimlig självstyrelse utan inblandning.
    Baskerna har säkert inte blivit mindre benägna att ställa till trubbel i Spanien.

    Små länder hamnar ändå i beroendeställning av den ena eller den andra.

    Comment by Leif Ekstedt — 2008 08 11 12:00 #

18. ”Ett folk, ett språk ett land” är en nationalromantisk idé som just, som Lennart Nilsson skriver ovan, skapat många problem. Olikheterna skapar inte problemen, det är idéerna som gör det och makthavares syften och intressen.
    Det är ju också så att man inte kan dra några enkla och självklara gränser utifrån den här idén, precis som du själv egentligen visar ovan.
    Vad exakt är ett språk exempelvis, var går gränsen mellan dialekter? Är verkligen svenska och norska två helt olika språk, är svenskar och norrmän två ”olika folk” eller handlar det egentligen om två varianter av samma språk och att vi är ”samma folk”? Är det inte lika stor skillnad mellan skånska och norrländsk dialekt som mellan svenska och norska? Har Israel rätt att försöka fördriva palestinierna, som har en annan religion och ett annat språk och som betraktas som ”ett annat folk”?
    Blandar man sedan in frågan om majoritet/minoritet, hur stor ska majoriteten vara i förhållande till minoriteten för att en splittring ska vara följdriktig? Samerna var ju i majoritet inom vissa områden innan svenskarna började invadera och lägga beslag på deras renbetesområden.
    Det är just frågan om ”majoritet/minoritet” som ligger till grund för Israels försök att fördriva palestinierna. De senare kan ju annars bli i majoritet i Israel, och det vill de styrande judiska israelerna inte, just för att man grundar sig i idén ”ett folk, ett språk, ett land”.
    Man trasslar in sig i fullständigt hopplösa gränsdragningar och problem när man talar för denna princip menar jag och skapar bara allvarliga och onödiga mellanmänskliga problem. Lägger man dessutom in tidsdeimensionen så blir hela frågan hopplöst komplicerad och omöjlig att reda ut i praktiken. Det finns alla varianter att visa upp som exempel, sådana där man skapat problem pga olikheter mellan grupper av invånare och sådana där man inte har sådana problem. Det går helt enkelt inte att hitta en logiskt hållbar princip här, en klart tillämpbar definition av språk eller av folk.
    Enligt min uppfattning finns det bara en hållbar princip, den att verka för att människor ska kunna samsas, samverka och leva tillsammans även om de har olika språk, olika religioner och olika kulturer, för vi är alla människor och har alla i grunden så mycket gemensamt att man inte behöver bråka om de skillnader som föreligger mellan grupper i dessa avséenden. Man lyckades bra med detta i Jugoslavien en tid, där religionen inte alls spelade någon roll förrän somliga makthavare började utnyttja den nationalromantiska tanken för egna politiska och maktmässiga syften.
    Frågan är alltså: Exakt vem/vilka talar för den nationalistiska principen? I vilket syfte gör han/de det? Vilka intressen företräder den/de som gör så och vilka medel har han/de att propagera för sina syften?
    Jag ska inte säga att jag har rätt vad gäller principen att man bör verka för att människor inom olika områden ska kunna samverka även om de har olika religioner ex. men ett vet jag, det handlar nästan aldrig om att ”olika folk, olika språk, olika kultur” i sig skapar problem. Det handlar nästan alltid om hur makthavare agerar och om hur de styr inom områden där vi har den här typen av olikheter i befolkningarna, och det har man inom nästan vartenda geogarfiskt område, på ett eller annat sätt, som du själv påpekar ovan.

    Comment by Kerstin — 2008 08 11 12:17 #

19. Till Kerstin Berminge: Naturligtvis finns det beaktansvärda synpunkter och invändningar också i det du skriver. Men försök på allvar inta en principståndpunkt motsatt min: Vad skulle i så fall ligga till grund för gränsdragningen mellan stater? Erövringar, och hur långt eller nära i tiden i så fall? Av kolonialmakter godtyckligt dragna gränser, i Afrika eller Irak eller Kaukasus? Och om nationalstaten är en i grunden felaktig konstruktion, borde du väl välkomna en ytterligare federalisering av EU?

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 11 12:28 #

20. Enn Kokk:
    Nu har jag inte sagt att alla stater är idealiskt sammansatta och att allting måste/bör förbli som det är, och inte heller något om Ossetien. Jag säger bara att nationalromatik inte är en acceptabel grund för bildandet av stater, eller för utbrytningar etc. Jag säger att det inte går att konstruera en enhetlig och oantastlig pricnip för statsbildningar. Alltså får man väga in många och specifika faktorer i varje situation.
    Vad gäller mitt motstånd mot EU så handlar det om demokrati. EU är inte en demokratisk organisation och därför borde vi inte ha gått med. EU är storfinansens önskedröm. Vore den inte det och vore EU demokratiskt organiserat kanske jag hade varit mindre negativ.

    Comment by Kerstin — 2008 08 11 15:28 #

21. Till Kerstin Berminge: Jag tror inte att det är nationalromantiker jag är. Däremot har jag i mitt bagage erfarenheter som flertalet infödda svenskar av naturliga skäl inte har: Jag har av omständigheterna tvingats att tänka mycket på språklig och annan identitet.

    Och i mitt fall är heller inte EU-skepsisen knuten bara till fråga om mer eller mindre demokrati på det federala planet. Ett av de viktigaste skälen till min bestående EU-skepsis är att jag ser den västeuropeiska federationen (liksom den ryska! och tidigare den sovjetiska) som ett hot mot mångfalden, mot de demokratiska nationalstaternas Europa.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 11 15:43 #

22. Jag läser ett tjugotal bloggar varje dag, och bland dessa är diskussionen om det som nu händer mellan Ryssland och Georgien ett hett ämne. Dessvärre tycks den nya ”nationella rörelsen”, som är allt annat än ny, ställa in sig i Putins led, i ett slags förmodat rättfärdig USA-skepticism. Jag kan inte låta bli att plocka fram en äldre text ur en av mina böcker, eftersom mitt engagemang för de albanska frihetssträvandena tycks sammanfalla med det aktuella skeendet. Alltså: en albansk författare och en brittisk författare i ett ämne som känns kusligt aktuellt.

    När Salman Rushdie i sin essäsamling Överskrid denna gräns skriver att förespråkare för ett multietniskt Kosova har fel – ”Mr Blairs idealiska Kosovo är en dröm” – så formulerar han en klassisk realpolitisk dogm: det är som det är, och nu får vi acceptera det. Alltså: fördrivna bosnier, serber, kroater, ungrare, romer, albaner – får alla vara så goda att finna sig i det nya Balkan, som dels cementerat orättvisorna, dels varit alltför villiga att samarbeta med ”demokrater” som i en eller annan mening varit de forna polisstaternas krets. Daytonavtalet gav ingen fred, men ett vapenstillestånd som när som helst kan brytas. Se bara på Belgradregimens ”demokratiska” sammansättning, se hur de extremt nationalistiska kretsarna i Kroatien formerat sig på nytt. Det folk som kanske drabbats värst – romerna – talar ingen med medlidande om, därför att de anses ”få skylla sig själva”. Men det är folken – alltid folken – som används som instrument av regimer. Det var när Milosevic i Kosovo Polje sa: ”Man ska aldrig mer få slå en serb” som klartecken för mer än tio års massakrer gavs. Och så många som var villiga att följa honom! Och så många albaner som var redo att följa maningen att fördriva Kosovas serber! Nationalismen sitter i våra ryggrader och blåser på när tillfälle ges.
    Ismail Kadaré tycks vara av en helt annan uppfattning. I sin bok Tri Kenge zie per Kosoven – som finns på norska under titeln Tre sørgesanger for Kosovo – berättar han om Kosovas historia som en gemensam serbisk-albansk historia. Kadaré visar hur 1389 års slag på Trastfältet används för att genomdriva det som händer från 1989 och framåt – hur en 600 år gammal krigsskådeplats så att säga renoveras och åter tas i bruk. Människorna i Kosova, säger Kadaré, har alltid varit sin historias fångar, all fiendskap och allt hat har varit den kedja som fjättrar både serber och albaner vid det förflutna, och gjort friheten till ett omöjligt projekt.
    Ungefär så tycker jag att skillnaden mellan Rushdie och Kadaré kan formuleras. Vem av dem ligger närmast en väg att förespråka? Vem av dem kan sägas peka på en alternativ framtid – som inte bara bäddar för en ny omgång etnisk rensning och massakrer?

    Är det så motsättningen ser ut nu också, eller är det helt andra förutsättningar?

    Comment by Thomas Nydahl — 2008 08 11 16:38 #

23. Är inte pudelns kärna varför Sydosseterna och
    Abchaserna inte vill bo i Georgien?

    Comment by Stefan — 2008 08 11 17:01 #

24. Till Thomas Nydahl: I det slags konflikter som vi nu ser i Kaukasus och som nyss tog sig förfärliga uttryck på Balkan finns alltid ledande aktörer vars manövrer ofta leder till krig och, ännu värre, massakrer på civila och folkfördrivning.

    Å andra sidan är den stora massan av människor i konfliktområdena inte viljelösa får, som låter sig drivas hit eller dit. En konflikt som den nu i Georgien med omnejd har rimligen också en djupare grund: en folkgrupp känner sig förfördelad eller rent av förtryckt av majoriteten i det land folkgruppen i fråga tvingas tillhöra trots att den är i majoritet på sitt eget geografiska område.

    Kloka politiker i en multietnisk stats ledning försöker lösa den här sortens konflikter genom fredliga överenskommelser, vilka ytterst kan innebära ändrade gränser. Den klokheten har uppenbarligen inte den georgiska ledningen haft. Och den som tror att Rysslands agerande är förestavat av omsorg om osseterna och abchaserna är, för att använda ett mycket milt uttryck, naiv.

    Att sydosseterna och abchaserna efter de väpnade strider som har ägt rum skulle vilja återinträda i Georgien förefaller att vara en mycket idealistisk tanke. Risken är att de i det här läget kastar sig i famnen på Ryssland – bara för att senare få uppleva, att deras områden kommer att fyllas av allt fler ryssar.

    Alltså förordar jag en alternativ lösning, som i fallet Ossetien skulle innebära en förening av de båda Ossetien till ett enat, självständigt Ossetien.

    Men jag är väl medveten om att det ska mycket till för att Ryssland ska släppa ifrån sig Nordossetien. Den ryska ledningen fruktar nämligen vad som är en realitet: Det finns fler delar av den ryska federationen som i så fall skulle vilja följa Ossetien i spåren.

    Det hemska med den här sortens konflikter, om man alltså inte lyckas bilägga dem fredligt, är att de förorsakar så djupa sår, att det knappast är möjligt att rulla tillbaka historien. Den etniska rensningen i forna Jugoslavien var vidrig. Men just för att den var så vidrig kommer dess resultat att bestå: Vem vill flytta tillbaka till ett område som nu bebos av ens fiender i det nyss avslutade inbördeskriget, människor som kanske har varit direkt delaktiga i massakrer på ens vänner, familjemedlemmar och anhöriga?

    På den punkten måste jag dess värre ge Salman Rushdie rätt.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 11 18:06 #

25. Fast Enn:
    Jag måste nog ändå hålla med dig om att en av orsakerna till att EU är en farlig organisation även av de orsaker du anför här. I och med att EU:s målsättning, att blanda folk och tvinga dem att känna sig som européer, samtidigt som man faktiskt uppmuntrar till en slags nationalism och ger människor en känsla av att de inte har något inflytande över processerna, också utgör faktorer som gör att jag är negativ till EU och säger att det snarare är ett krigsprojekt än ett fredsprojekt.
    Det är svårt nog att främja samverkansmålet och försöka arbeta bort all nationalism, och skapar man ett politiskt monster som EU då serverar man i praktiken en massa galningar ännu fler både anledningar och möjligheter att utveckla en ruskig nationalism och att använda den i maktpolitiska syften. Så helt oenig med dig är jag faktiskt inte.

    Comment by Kerstin — 2008 08 12 21:08 #

26. Till Kerstin Berminge: Att man känner sig hemma i sitt eget språk och i sin egen kultur behöver ju inte ta sig chauvinistiska uttryck, inte heller manifesteras i fientlighet mot andra språk- och kulturkretsar. Själv tror jag att om man är trygg i det egna, är det också mycket lättare att acceptera andras avvikelser.

    Ett EU-samarbete, som toge hänsyn till sådana olikheter och lät medlemsländerna utvecklas utifrån sina egna förutsättningar och i egen takt, alltsammans – allra viktigast! – med aktivt deltagande av medborgarna i medlemsländerna i stället för genom byråkratiska direktiv och domstolsutslag uppifrån, tror jag skulle göra många av oss som är starkt EU-kritiska mycket mer positiva.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 12 23:15 #

27. Det ser ut, ser jag nu, som om jag var onykter när jag skrev senaste kommentaren ovan. Det var jag faktiskt inte, ändrade bara ett par gånger och så blev satsbyggnaden alldeles galen, men med god vilja kanske det gick att förstå ändå.
    Så är vi överens om det du skrev senast -också :-).

    Comment by Kerstin — 2008 08 12 23:44 #

28. Till Kerstin Berminge: Hav tröst! Jag begrep.

    Ibland när felskrivning eller syftningsfel kan leda till att läsaren missuppfattar texten, gör jag varsamma rättningar i andras texter. Men jag är väldigt försiktig med det.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 13 12:20 #

29. Insiktsfullt av Enn! Tycker inte det handlar om nationalromantik. Samtidigt kan jag hålla med dem som inte kan förbise Putins ambitioner i konflikten. Vill också protestera Kerstins Berminges simplistiska anspelning på arab-israeliska konflikten. ”Försöka att fördriva” låter inte vettigt; ingen försöker fördriva israeliska araber. Klyscha!

    Comment by A-K Roth — 2008 08 13 12:58 #

30. A-K Roth:
    Tänk vad tillfälligheterna kan åstadkomma, att du råkar dyka upp så fort någon så mycket som andas kritik av Israels politk är ju fantastiskt. Undrar hur stor sannolikheten för det är? Har du testat att spela på lotto? Där borde du kunna håva in förmögenheter med din fantastiska träffsäkerhet.

    Comment by Kerstin — 2008 08 14 1:29 #

31. Ingen tillfällighet, Kerstin Berminge, att jag läser Enn. Jag följer denna blogg nån gång i veckan, när jag har tid, trots att jag ibland – bara ibland, bara lite vätte, en lit’n grut – är oense med Enns politik, för den svenska kulturens skull. Tack vare Enns artiklar köpte jag t.ex. en deckare av Kjell Eriksson,handling i Uppsala och Öregrund, poliskvinna som heter Ann Lindell, i Sverige i somras och läser den med glädje just nu. Tack Enn!(Märkvärdigt hur mycket kaffe alla poliser i svenska deckare dricker!)

    Jag känner med dig, Kerstin. Du måste uppleva det som mycket orättvist att du inte alltid kan häva ur dig vad som helst obemärkt.I feel your pain. Du får trösta dig med att du på din egen blogg får bestämma både innehåll och vilka som får kommentera. Sedan sysslade du inte ovan med att ”andas kritik av Israel”; kritik av Israels och alla länders ageranden är naturligtvis viktiga saker. Du kom med en mycket allvarlig anklagelse, en jag ser som falsk och propagandistisk.Ingen tillfällighet det.

    Comment by A-K Roth — 2008 08 14 3:18 #

32. Då A-K Roth
    rekommenderar jag dig läsning av en annan lögnare, en ny bloggare som skriver om Israels historia, om du, mot min förmodan, inte har hittat den än, nämligen bloggenDESSA MINA MINSTA BRÖDER. Det finns uppenbarligen många som ljuger hejdlöst om det snövita Israel, från vanligt lögnaktigt folk som jag till historiker, judiska såväl som kristna, och statsvetare av facket.
    Jag känner djupt med dig och förstår att du har det jobbigt med att tillbakavisa alla oss lögnare.

    Comment by Kerstin — 2008 08 14 17:20 #

33. Enns principiella resonemang verkar en klockren ”avskrift” av de principer som Josef Stalin hävdade i skriften ”Den nationella frågan”, 1913,
    ( går att läsa på

    http://damaskus.nm.ru/nation/index.html

    och de resonemang som Vladimir Iljitz Uljanov (Lenin) för i ”Om nationernas bestämmanderätt”, 1916. (finns att läsa
    http://www.marxists.org/svenska/lenin/1916/01/01.htm (där han hyllade de svenska arbetarnas ställningstagande i unionsstriden)

    Så blev det nu inte, allt det som Stalin och Lenin förespråkade.

    Om Enn därtill har rätt i sitt påpekande att ålänningar inom nationalstaten Sverige förmodligen inte skulle få den autonoma ställning och de fördelar som EU erbjuder , så är väl slutsatsen – som alla debattörer
    här borde kunna ena sig om – att det handlar om teori och praktik och skillnaden däremellan…

    Comment by Anders Thunberg — 2008 08 14 19:43 #

34. Det räcker så bra, Kerstin, om du slopar sarkasmen och kommer med vettig, belagd och balanserad kritik om det icke(!) snövita Israel, om det står i din makt att göra det vill säga. Vem har påstått att något land eller specifikt Israel är snövitt? Inte jag. Israeliska människorättsorganisationer arbetar mot den diskriminering och de orättvisor som finns; domstolar ägnar sig åt fall av felageranden. Men fler svenska ensidiga syndabockstänkare hjälper varken israeler eller palestinier. Det blir bara pinsamt falskklingande. Det generella påstående du kom med kan lätt avfärdas. Det var helt enkelt inte sant.

    Comment by A-K Roth — 2008 08 14 19:53 #

35. Till Anders Thunberg: Ser man till Sovjetunionens historia, inser man, att skillnaden mellan teori och praktik sen blev mycket stor.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 14 20:10 #

36. Ja just därför kanske vi mer borde ta fasta på praktiken än på de vackra principerna. Också i den här frågan.

    Comment by Anders Thunberg — 2008 08 14 20:14 #

37. Till Anders Thunberg: Problemet är att praktiken i det här fallet (liksom i fallet Sovjetunionen) är så motbjudande att man söker efter lösningar, som följer acceptabla principer.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 14 20:23 #

38. Så det är fel att kritisera Putin och kräva ett slut på Rysslands 1800-talsagerande? För att det finns en annan lösning som följer alla ideal… men som inte är praktisk politik. Den kom f öv nyss en replik från Tallin, värd att del av.

    http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_1563801.svd

    Comment by Anders Thunberg — 2008 08 14 20:48 #

39. Till Anders Thunberg: Jamen, även jag kritiserar ju den ryska aggressionen – men jag kan också se att Georgiens fastklamrande, även med vapenmakt, vid sina två utbrytarenklaver bidrar till att få dessa att kasta sig i armarna på Putin. Och ur den famnen kommer de sedan att ha ytterst svårt att ta sig loss.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 14 20:56 #

40. Jag förstår poängen, måhända var det i en liknande ”famn” som esterna höll på att hamna i under andra världskirget efter händelserna sommaren 1940 – och kunde ha blivit fast i ifall Nazi-Tyskland hade segrat?

    Comment by Anders Thunberg — 2008 08 14 21:02 #

41. Till Anders Thunberg: Jo, det fanns ester som efter tvångsinförlivandet av Estland i Sovjetunionen och massdeportationerna av ester till Sibirien först hälsade tyskarna som befriare. Men om vi bortser från de övertygade nazisterna förbyttes den här välviljan snart mot en misstro också mot tyskarna. De visade sig nämligen inte ha slagits för Estlands frihet utan för att införliva landet med sitt eget Lebensraum.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 14 21:41 #

42. Ja Enn, som sydossetierna, som den självständiga minoritet som de är, i sinom tid förmodligen ska upptäcka – ”som ryssar”. Att ha en stormakt över sig är nog betydligt besvärligare än att samarbeta inom en mindre småstat…Här exemplet Finland visavi Åland. Kunde det inte vara en framkomlig väg för Sydossetien? Och varför inte också en framtida EU-anknytning /associationsavtal?/ för Georgien? Båda samer och ålänningar har ju stärkt sin ställning i sin nationalstat – genom EU. Vi skall väl heller inte glömma de strategiska råvarumässiga intressen som finns i regionen och där Ryssland har alternativa intressen och vill göra Europa beroende av sig som råvaruproducent.

    Comment by Anders Thunberg — 2008 08 14 23:28 #

43. Till Anders Thunberg: Frågan är om inte den bron är bränd nu. Och då hamnar den stora andel av ossetierna som bor i Nordossetien ändå i ett annat land.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 14 23:31 #

44. När det gäller konflikten mellan Georgien och Ryssland (läs Ryssland och USA) är de svenska medierna präglade av den gamla rysskräcken. Inte blir man mer optimistisk av en neutral insats från Sveriges sida när man ser att Fredrick Federley, som har Condoleezza Rice som idol och hejar på när Israel dödar palestinier, ska ordna säkerheten i Europa. Fredrick Federley som bl a applåderade när riksdagen tog den kraftigt försämrade sjukvården och som skriver så urflippat på sin blogg fick mig att skriva nedantående brev till centerpartiet.

    Inte en skattekrona till uppstädning efter Federleys luder

    Öppet brev till centerpartiets ordförande, vice statsminister Maud Olofsson

    På en av Fredrick Federleys två bloggar varav den ena mest handlar om hans festande på lyxkrogar och nattklubbar runt Stureplan och andra överklassens vattenhål kan man läsa de mest häpnadsväckande saker. Och min fråga är hur en person som Fredrick Federley kan få en så framträdande roll i centerpartiet?
    Karln är i varje fall 30 år fyllda men tycks leva ett totalt innehållslöst liv som han fullständigt omdömeslöst skriver om på sin blogg. Jag är inte det minsta pryd och hans utstvävningar och promiskuösa liv vore mig totalt ointressant om han inte var ledamot av Sveriges riksdag. Och att jag liksom övriga skattebetalare är med och betalar hans lyxtillvaro och uppstädning efter hans luder. Hetero eller homosexuell spelar ingen som helst roll för min bedömning av Federleys fåniga tonårsliv.
    Men vad har Federley för mognad och omdöme när han dessutom skryter offentligt med sina bedrifter? Är han ett lämpligt föredöme för politiskt intresserade unga människor med sina fyllefester? Har han några krafter kvar för ett seriöst riksdagsarbete som är nog så betungande?
    Tidigare har han gått i konkurs med sin salladsbar och skamlöst låtit leverantörer och staten stå för alla kostnader utan att ta ett enda öre från sitt riksdagsarvode eller övriga uppdrag. Och så undrar politiker varför politikerföraktet växer. Inte blir det mindre efter att ha läst Federleys dagbok på hans blogg. Din partikamrat och favorit tycks sakna all form av sans och förnuft.
    Fredrick Federley är heller inte vilken politiker som helst. Han har varit förbundsordförande i Centerns Ungdomsförbund. Han tillhör centerns innersta krets och är en ständig gäst i tv-sofforna som representant för centerpartiet. Han sitter bl a i den tunga EU-nämnden och även som ledamot av OSSE (Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa). Det ger rysningar. Vad har vi för politiker i dag egentligen?
    Med min bakgrund i Centerpartiet är det fullkomligt obegripligt att en person som Fredrick Federley kan åtnjuta något som helst förtroende. På min tid som riksombudsman var centerns ungdomsförbund närmast också ett nykterhetsförbund. En person som Fredrick Federley skulle aldrig ens ha kommit på tal som kandidat på en centervalsedel till riksdagen.
    Och i dag är tydligen rent svineri en merit i nya centern.

    Så här skriver Federley på sin blogg på sin knaggliga svenska

    (citat)
    Singel i stan
    Published: 2008-06-08, 11:19

    Har under en månad dejtat en kille. I natt drog han från Lino och sov hos någon annan. Min nyckel hade han i väskan. Sover aldrig borta men i natt fick jag vackert göra det.

    Det kom sms som förklarade att han var på sjukhus, att hans föräldrar tog hand om honom osv. Men så var det inte. När jag i morse ringer hans föräldrar och frågar hur han mår efter sjukhusbesöket han sa att han gjorde mitt i natten så vet de ingenting. De tror att han sover hos mig som vanligt.

    SMS som är söta med kärleksförklaringar som i dag när han kommer med nyckeln bara vara fyllda med lika mycket lögn som historien om sjukhuset.

    Ja fy fan. Nu tar vi nya tag och städar ur lite luder ur garderoben. (slut citat)

    Alldeles nyligen stod Federley och bölade och hulkade i riksdagen och åkallade sin mamma när han svek i FRA-frågan. Hoppas hon inte läser sin sons blogg.

    Här är ett annat exempel: samma dag.

    (citat)
    Så kör vi
    Published: 2008-06-08, 17:49

    Jaha. Vad gjorde man då i morse när man inte kom in i sin lägenhet? Jo jag passade på att styra upp ett kalas utanför Lino. Det innehöll allt från mer eller mindre gifta bögar, internationella storsminköser och en hord minors.

    Det blev allsång, bad i Riddarfjärden och sedan blev det frukost på Sheraton. Det var det enda som var öppet som vi hittade och det fick väl duga.

    Ringde snabbt in Caesar i dag och vi lunchade indiskt i Sjöstaden. Sen fick Linda Holgersson den briljanta idén att vi skulle åka till Lisa på udden.

    Några timmar senare är jag hemma och alldeles grisrosa. Varför är inte pappa latino eller något så jag slapp detta?

    Snart kommer Helena hit. Vi ska piffa till det som går att rädda. Sen kommer Caesar och vi går alla till linda för att käka. Därefter gör vi bejublad entré på Patricia. Britterna är ju på plats och måste underhållas. Får dra det vid senare tillfälle.

    Passade på att ringa hem till Syster Ida och göra klart för henne att hon ska sätta sig på tåget och haka på i kväll. Och visst kommer hon.

    Ja, om centern gör ett katastrofval år 2010 eller till och med åker ut ur riksdagen så vet ni alla vad det beror på. (slut citat)

    Ja, man kan ju hoppas att stockholmarna har så gott omdöme att Fedeleys farhåga slår in. Om han blir nominerad. Blir han det och det blir känt bland gamla hederliga centerpartister vilken riksdagskandidat man håller sig med i huvudstaden dyker partiet utan tvekan under 4-procentspärren.
    Blir en så totalt omdömeslös person som Fredrick Federley omnominerad så är detta ett skrämmande tecken på att centerpartiet har spårat ur och allvarligt skadar den redan maskstungna representativa demokratin.
    Jag upprepar min fråga till Maud Olofsson. Hur har Fredrick Federley kunnat segla upp som en av centerns mest kända och framträdande politiker?
    Enligt sin blogg var han en av de ytterst få centerpartister som fick träffa Condoleezza Rice vid Utrikesdepartementets middag i samband med den nyligen avhållna Irakkonferensen i Stockholm.
    ”Att få skaka hand med Condolezza har länge varit min våta dröm” skrev Federley på bloggen.

    Med vänliga hälsningar

    Rune Lanestrand
    http://www.smabrukaren.se

    Kopia till centerns gruppledare Roger Tiefensee

    Comment by Rune Lanestrand — 2008 08 15 9:18 #

45. F’låt, Enn, men Kerstin Berminge bad mig läsa en blogg ”Dessa mina minsta bröder” och jag har nu tittat på den.
    Kerstin: Jag ser att bloggen Dessa Mina Minsta Bröder är skriven av Egon Berglund, inte helt okänd av mig.

    Egon om Israel: ”…samarbetar med en stat som så uppenbart bryter mot det mesta[sic] av mänskliga rättigheter…”

    Vad jag tog in: Tydligen koncentreras det på att verka mot samarbete med Israel. Samtidigt sprids genom bloggen och dess länkande till Rawia Morras blogg synen att kristna palestinier far illa – och enbart av israeler. Då jag har informationen att kristna palestinier i t.ex. Betlehem har terroriserats och drivits bort av extrema islamistiska grupper under palestinskt styre medan alla människor har full religionsfrihet i Israel kan jag bara bedöma bloggen som inte uppriktig. En uppriktig blogg hade naturligtvis behandlat brott och orättvisor på båda sidor av konflikten. Jag tror inte du kommer att kunna övertyga mig att ensidigt skuldsättande är hälsosamt.

    Comment by A-K Roth — 2008 08 15 20:18 #

46. Bäste Rune Lanestrand! Han har väl lärt sig av Anna Sjödin för sjutton! Det är så våra ”framtidspolitiker” lever upp våra skattepengar! Har du vaknat först nu?

    Comment by Lars Rudström — 2008 08 15 23:21 #

47. ”Kerstin” är en patetisk reminicent av Palmes tongångar. ”En gång kommunist, alltid kommunist”. Inget fel i det, men hon blir ganska tråkig tycker jag i sin retorik. Jag ber ”Kerstin” att här beskriva hur många gånger hon har varit i Israel, på Västbanken, på Gazaremsan, i de arabiska delarna (östra) i Jerusalem. Hur många av dessa israeler har hon pratat med? Hur många av de riktigt gamla kibbutzerna, tex Sde Nehemia eller Amir, eller Kfar Blom har Kerstin besökt? Hur många genuina palestinier känner Kerstin i dessa områden? Hur många i Egypten? Om hon vill kan jag gärna delge henne mina ”long talk” med alla mina palestinska och israeliska vänner sedan över femtio år.
    Mvh
    Lars Rudström
    Bara undrar!

    Comment by Lars Rudström — 2008 08 15 23:35 #

48. Till Lars Rudström: Palme ”en gång kommunist, alltid kommunist”? Jag har alldeles nyligen lagt ut en länk till hela texten i 1975 års socialdemokratiska partiprogram, som jag var med och skrev med Palme som ordförande i programkommissionen. Det programmet innehöll en häftigt kritisk granskning av kommunismen.

    Kerstin Berminge kan säkert svara för sig själv, men så där enkelt är det inte. Jag har själv besökt Israel, och jag har en gammal vän som har arbetat på kibbutz. Lika full kan man väl, som vi, ha kritiska synpunkter på Israels politik?

    När det gäller din replik till Daniel J om demokratisk socialism, rekommenderar jag åter igen länken till 1975 års partiprogram plus det jag skrev om detta program. Läser du detta med öppna ögon kommer du att finna, att socialdemokratin med ”demokratisk socialism” ingalunda menade det slags kommunistiska modell, som tillämpades i av dig uppräknade stater.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 16 8:47 #

49. Enn, jag känner mig nog ganska övertygad om att Palme och hans medarbetare inte ville ha någon form av sovjetiskt styre i det egna landet, Sverige. Men utrikespoitiskt då? Jag störs av att det förekom offentliga utspel och engagemang med diktaturregimer och socialistiska våldsgrupper som…ja, jag behöver inte ge detaljer; du kan dom!

    Vad säger det om ens solidaritet med alla människor om man inte unnar folk i tredje världen den frihet från tyranni man värnar om när det gäller sitt eget land? Det enda man hoppas är att alla lär sig av historien.

    P.S. och OT: Har nu läst färdigt ”Den hand som skälver” av Kjell Eriksson, den jag köpte i Sverige. Mycket engagerande! Märks att KE är trädgårsmästare! Vi har en bokhandel här som specialicerar sig på deckare. Där kan jag nog få tag på svenska deckare i översättning. Nu håller jag på att komma in mig i ”Skumtimmen” av Johan Theorin. Början är lite känslig då det handlar om ett litet barn som försvann för länge sen och mammans lidande. Man ryser redan. Sen lär det komma mystiska sägner etc. Handling på Öland. Finns det deckare som har handlingen vid Höga Kusten? Skuleskogen och skulegrottan skulle vara bra ”setting” för ett brott. Där levde ju rövare för länge sen

    Comment by A-K Roth — 2008 08 16 13:13 #

50. Till A-K Roth: Det förekom kontakter med vänsterregimer i tredje världen men då förstås i förhoppningen om att kunna bidra till en annan utveckling än den som fanns i Sovjetunionen.

    Kerstin Ekman har ju skrivit om de där trakterna men inte i deckarform.

    Vad jag vet var Kjell Eriksson på en presentationsturné i USA tillsammans med bland andra Håkan Nesser. Det betyder att han alltså finns utgiven också på något amerikanskt förlag, jag vet dock inte vilket.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 16 14:00 #

51. Ja, Enn, att det förekom kontakter med vänsterregimer i tredje världen är väl naturligt och väntat. Det gjorde väl de flesta länder. Var det inte USA under Nixon som tog nya kontakter med Kina också? (Det skrevs tom en opera om Nixon in China) Det jag talar om är offentliga manifestationer och uttalanden som jag tycks minnas överskred vanliga diplomatiska kontakter.

    Comment by A-K Roth — 2008 08 16 14:17 #

52. Till A-K Roth: Även jag har deltagit i demonstrationer riktade mot USA under vietnamkriget – inte för att jag ville ha kommunism där utan för den de små nationernas rätt som till exempel Olof Palme predikade.

    Jag och samme Palme demonstrerade också 1968, då mot Sovjetunionens kväsande av upproret i Tjeckoslovakien.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 16 17:41 #

53. Till Lars Rudström: Ovanligt simpelt inlägg från Lars Rudström. Jag har nog varit medveten om den tilltagande dekandensen inom partierna och delar av dess ungdomsförbund längre än du. Men jag rycker inte på axlarna och accepterar att så är det. Den som inte reagerar och säger ifrån tiger och samtycker. Och det kan jag inte tänka mig. Utan kritik får vi inte ett bättre partiväsen, inte bättre politiker eller för den delen en bättre demokrati.

    Comment by Rune Lanestrand — 2008 08 17 22:46 #

54. Nja, jag hade nog i sinnet inte demonstrationer mot USAs krigföring – dessa var ju utbredda även här – utan min uppfattning att Palme samtidigt verkade stötta Nordvietnams och andra kommunistiska länders i Indokina krigföring. I retrospekt kunde man tycka att det var stöd och uppmuntran som gick fel. Mycket har skrivits om hur klokt det var att Sverige engagerade sig med somliga figurer i olika länder och organisationer som vär kända för att ha begått hemska brott. En sak att vara emot krig; en annan att inte vara vaksam om vilka man tar sida med.

    Comment by A-K Roth — 2008 08 18 4:31 #

55. Till A-K Roth: Palme är ju berömd för sitt jultal i radio 1972 mot de amerikanska bombningarna av Hanoi. Men inte betydde det att han var för den kommunistiska regimen i Nordvietnam!

    Jag har ju helt nyligen lagt ut en länk till 1975 års socialdemokratiska partiprogram, som jag var med om att skriva med Palme som ordförande i programkommissionen. Vad både han och jag tyckte om kommunismen framgår där med all önskvärd tydlighet.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 18 9:19 #

56. Det enda jag egentligen är säker på är att politiker är politiker. Och det var Palme också. Enligt Palmecentret var han en duktig agiterare/agitator(?). Jag kanske är ute på hal is men jag ser det som att han använde den förmågan selektivt. Jag har ett distinkt minne av att han marscherade tillsammans med Nordvietnams moskvaambassadör. Om Palme hyste starka farhågor om hur ofta makten har missbrukats i kommunistdiktaturer märktes det inte i talet han gav. Kan tyckas O.K. men Nordvietnam förblev tyranni med långa listor brott mot folkstammar som ansågs illojala, massakrer (Hue) etc. Senare kom båtfolket. Vietnameser i USA har sitt att berätta.

    Man kan också läsa hos somliga kritiker att Palme varnade mot att syssla med ”anti-Soviet agitation”eller ”anti-Sovietism” 1984, att han var ovillig att kritisera Khmer Rouge alltmedan tidningar rapporterade om folkmordet, att han talade solidariskt och medhållande på besök hos Honecker och Castro. Å andra sidan är det väl det statschefer sysslar med på statsbesök.

    Jag är inte ensam om att ha intrycket att Palmes regering kan ha varit alldeles för benägen att tro gott om olika ledare från vänsterhåll och hållit relativt tyst när de kunde ha agiterat mer som de förvisso gjorde mot somliga. Obs, detta är inget försvar av USAs position. Hade JFK följt de Gaulles råd hade USA som nation besparats en förödande tid.

    Liknande om konflikten i Mellanöstern förstås. Agiterande mot en sida, gemensamma demonstrationer och ovillighet att skarpt kritisera den andra. Det är så jag upplever Palmes legacy. Man ser det ju än idag när Palmecentret bjuder in folk som är direkt och väl belagt, ska vi säga, folkhatande. Men det är en annan skandal. Fred!

    Comment by A-K Roth — 2008 08 18 17:35 #

57. Den vietnamdemonstration du syftar på arrangerades av Svenska kommittén för Vietnam, som stöddes av socialdemokraterna och fackförbund men också av till exempel folkpartiets och centerns ungdomsorganisationer. Det är riktigt att Nordvietnams ambassadör oplanerat anslöt till demonstrationen, där Palme var huvudtalare.

    När det gäller öststatskommunismen, arrangerade socialdemokraterna 1968 landsomfattande demonstrationer mot Sovjets inmarsch i Tjeckoslovakien. Palme, med sitt skarpa språkbruk, kallade vid en socialdemokratisk partikongress det tjeckiska ledargarnityret för ”diktaturens kreatur”.

    När det gäller Castro och Cuba fanns det ganska långt fram i tiden förhoppningar om att regimen där skulle få en mer demokratisk inriktning. Där kan man nog hävda att USA starkt bidrog till att mer beständigt driva in Cuba i den sovjetiska fållan.

    Men om det senare, liksom om svenska och socialdemokratiska hållningar i israelfrågan, har jag tidigare skrivit.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 18 21:51 #

58. A-K Roth: Rekommenderar dig att läsa den nytillkomna bloggen http://www.nyhetsbanken,se
    och särskilt läsa där om Kambodjas elände i Strefan Lindgrens svar på Peter Englund.

    Comment by Sixten Andréasson — 2008 08 18 22:14 #

59. Tack för länk, Sixten

    Comment by A-K Roth — 2008 08 19 14:14 #

60. Bildt äventyrar Sveriges säkerhet

    Det är ytterst olyckligt att moderaternas utrikespolitiska hök Carl Bildt sitter på posten som utrikesminister i en tid då USA med Georgien som ombud har lyckats att skapa spänningar även i vår del av världen.
    Bildts lika odiplomatiska som högljudda och omogna agerande ökar på spänningen då han tycks ha samma primitiva syn på Ryssland som George Bush och Condolezza Rice. Det är inte bra för vårt lands säkerhet att Sveriges utrikesminister driver samma aggressiva utrikespolitik som Bushadministrationen.
    Det är ett ödes ironi att det är en högerman som så definitivt bryter med den framgångsrika svenska neutralitetspolitiken som infördes av den förste bernadotten, Jean-Baptiste Bernadotte som tillträdde den svenska tronen 1818. En snart 200-årig alliansfri politik som gett oss längre fred än något annat land i Europa. Den har trots svåra lägen förvaltats hyggligt av tidigare utrikesministrar men som nu trampas i smutsen av Carl Bildts primitiva krigsretorik.
    Det är både beklämmande och farligt att Sverige inte längre vågar driva en självständig utrikespolitik utan helt går i USA:s ledband. Sverige har allt att vinna på att ha goda relationer även med sin granne i öst. Och säkert finns det inom Alliansen mer lämpade kandidater till den viktiga posten som utrikesminister.
    Personligen saknar jag förre utrikesminister Jan Eliassons balanserade uttalande. Han företräder en lugnare, mer diplomatisk och traditionell svensk utrikespolitik. Det kan man göra utan att för den skull sympatisera med den ryska inrikespolitiken eller Putins avskyvärda bombningar av Grozny. Men när den staden jämnades med marken av ryska trupper och milis teg både Bush och Bildt Bush för det låg utanför USA:s aktuella intressesfär.
    Det finns anledning påminna om att adelsmannen Carl Bildt är en högst otidsenlig produkt av det kalla kriget och som gjorde sitt politiska genombrott genom att med en papegojas envishet anklaga Sovjet för att kränka svenska farvatten med sin ubåtsflotta. Anklagelser som sedan visat sig mer eller mindre grundlösa. Nu har han hittat en ny orsak att ensidigt fördöma Ryssland utan att på minsta sätt väga in att det faktiskt var Georgien uppbackade av USA som först gick till anfall mot Sydossesien.
    Man ska heller inte glömma att Carl Bildt blivit rik på sina ryska oljeaktier och ogillar att det inte längre är fritt fram att exploatera och ta hem orimliga oljevinster från det fattiga Ryssland. Den långsiktiga taktiken från USA och de transnationella olje- och energibolagen är att försvaga, omringa och isolera Ryssland så mycket som möjligt för att ohämmat kunna exploatera naturtillgångarna i forna Sovjetunionen. Det är hos Lundin Oil och hos de västliga energijättarnas ologopol Sveriges utrikesminister har sina politiska sympatier. Detta styr hans agerande i så hög grad att det äventyrar vårt lands säkerhet.

    Rune Lanestrand

    Comment by Rune Lanestrand — 2008 09 01 22:36 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.