Regeringsskifte i Danmark – men för S och SF gick det ändå inte tillräckligt bra

Parti Partileder Stemmer % +/ – Mandater +/ –
A Socialdemokratiet Helle Thorning-Schmidt 881.534 24,9% -0,6% 44 -1
B Radikale Venstre Margrethe Vestager 336.149 9,5% +4,4% 17 +8
C Det Konservative Folkeparti Lars Barfoed 174.563 4,9% -5,5% 8 -10
F SF – Socialistisk Folkeparti Villy Søvndal 326.118 9,2% -3,8% 16 -7
I Liberal Alliance Anders Samuelsen 176.473 5% +2,2% 9 +4
K Kristendemokraterne Bjarne Hartung Kirkegaard 28.157 0,8% -0,1% 0 ±0
O Dansk Folkeparti Pia Kjærsgaard 436.335 12,3% -1,5% 22 -3
V Venstre, Danmarks Liberale Parti Lars Løkke Rasmussen 948.291 26,7% +0,4% 47 +1
Ø Enhedslisten – De Rød-Grønne Kollektiv ledelse 236.982 6,7% +4,5% 12 +8
– Uden for partierne – 1.832 0,1% ±0 0 ±0
I alt (valgdeltagelse: 87,7%) 3.546.434 100% — 175 —
I Folketinget har också de självstyrande områdena Färöarna och Grønland vardera två mandat. På Färöarna har det ena av de två mandaten gått till socialdemokratiska Javnaðarflokkurin och det andra till Sambandsflokkurin, som ansluter sig till den borgerliga oppositionen i Folketinget. Båda de valda från Grønland kommer att ansluta sig till det rödgröna/socialliberala blocket: socialdemokratiska Siumuts representant så väl som Inuit Ataqatigiits representant. De här representanterna tar inte ställning i regeringsfrågan utan utövar senare sin rösträtt i olika sakfrågor – men det rödgröna/socialliberala blocket har ju en knapp majoritet ändå utan deras hjälp.

Socialdemokraterna under ledning av Helle Thorning-Schmidt vinner regeringsmakten och tar statsministerposten, men varken röstandelen eller tillbakagången med ett mandat är något att yvas över. Hon är en partiledare som, fast bortsett då från den i Danmark mycket speciellt hanterade flykting- och invandrarfrågan, lite grann liknar Mona Sahlin. Hennes egentliga politiska karriär började i EU-parlamentet i Bryssel. Dess förinnan mötte jag henne i mitt jobb som de svenska socialdemokraternas nordiske sekreterare; hon hade under en tid en liknande funktion i sitt parti. Det lite märkliga med samarbetet inför valet i Danmark är att hon lyckades forma ett partisamarbete med främst Vänsterpartiets politiska motsvarighet, Socialistisk Folkeparti. För detta har SF fått betala ett mycket högt pris, – 3,8 procent = – 7 mandat.

Lysande har det däremot gått för de två andra partierna i den mycket lösa rödgröna/socialliberala alliansen. Socialliberala Radikale Venstre har ökat med 8 mandat (+ 4,4 procent). Radikale Venstre är Danmarks mest invandrarvänliga parti och har säkert tagit väljare från både S och SF, som mer har anpassat sig till den nu fallna borgerliga regeringens politik. Det som också bidrar till att locka vänstersinnade till Radikale Venstre är att det här partiet är ett riktigt socialliberalt parti, inte någon motsvarighet till Folkpartiet i Sverige. Enhedlisten är mindre ett parti än en röd-grön koalition: i det här partiet ryms både mycket radikala socialister och gröna aktivister, som i Sverige skulle ha röstat på Miljöpartiet. I flykting/invandrarfrågan står partiet nära Radikale Venstre. Nu ökade Enhedslisten med hela 8 mandat (= 4,5 procent) – det är helt uppenbart att många besvikna SF-väljare den här gången valde Enhedslisten.

I samklang med framför allt Radikale Venstres framgång är det invandrarfientliga Dansk Folkepartis i och för sig inte våldsamma tillbakagång. Men det som ändå främst förklarar regeringsskiftet är Konservative Folkepartis hattande och genomklappning i valet. Det ledande regeringspartiet Venstre, som trots sitt historiska namn står ganska långt till höger, har till och med gått lite framåt.

Slutligen kan noteras att det danska folketingsvalet i hög grad har varit ett mobiliseringsval. Valdeltagandet är det högsta på 27 år. Valet har alltså varken vunnits eller förlorats på grund av att något partis väljare har stannat hemma.