Antonionis första färgfilm

Efter den neorealistiska epoken var Michelangelo Antonioni (1912-2007) den som förde in italiensk film på nya spår. I hans berättarteknik finns originella drag: en relativ långsamhet och enskildheter som tycks bilda ett till synes osammanhängande mönster.

Sitt internationella genombrott fick han med ”Äventyret” (”L’avventura”, 1960). Tillsammans med den brukar man nämna ytterligare två filmer, likaledes gjorda i svart-vitt, ”Natten” (”La notte”, 1961) och ”Feber” (”L’eclisse”, 1962). Både vissa temata och Monica Vitti som huvudrollsinnehavare förenar de här tre filmerna med Antonionis allra första färgfilm, ”Den röda öknen”, (”Il deserto rosso”, 1964).

Jag har aldrig sett ”Den röda öknen” på bio, och när jag nu har sett den för första gången, som DVD, slås jag – van som jag är att se filmer, fyllda av action – av just dess långsamhet och rader av scener, som inte för handlingen vidare påtagligt snabbt. Överraskande känns däremot filmens färgskala: Antonioni och hans fotograf Carlo di Palma använder sig ofta av kontrasterande, ibland bjärta färger, när de skildrar industrilandskapet med sina maskiner och rör, alltsammans dock mot en fond av en giftig och rökig industrimiljö.

Det dominerande intrycket av filmen är dels fonden, det ovan beskrivna, symboliskt laddade landskapet, dels, mot bakgrund av denna industriella miljö, en långsamt berättad historia om tre människor: Giuliana (Monica Vitti), som nyss har lämnat sjukhuset efter ett självmordsförsök, hennes man Ugo (Carlo Chioretti), direktör för en statlig fabrik vars arbetare strejkar, och så Zeller (Richard Harris), som har kommit till Ravenna i affärer. Zeller känner sedan gammalt Ugo och dras nu också emotionellt till Giuliana, vars äktenskap med Ugo redan tidigare knakar i fogarna. Den förgiftade mänskliga atmosfären understryks av den giftiga fabriksmiljö som finns som fond.

Det här är knappast någon film för actionälskare, däremot en historia för dem som gillar att reflektera över tiden, människorna och den av människorna formade miljön.