Socialdemokratin stärks i Estland

För ett par veckor sen – den 18 augusti – var jag i Stockholm på ett seminarium i ABF-huset, ”Baltiska staternas självständighet 20 år”. Seminariet arrangerades utöver av ABF av Olof Palmes internationella center och Socialdemokraterna och var väl lite av en påminnelse om att den svenska socialdemokratin också gjorde viktiga insatser för de baltiska staternas frigörelse. Jag vet ganska mycket om det här, eftersom jag på den tiden – formellt i egenskap av socialdemokratiska partiets nordiske och baltiske sekreterare – höll i många av trådarna, både de synliga och de osynliga. Den sittande svenska regeringen har gjort sitt bästa för att ”glömma bort” socialdemokratins insatser, men jag tror att det här seminariet på olika sätt bidrog till att öppna ögonen på helt andra än de från början inblandade. Jag söktes själv upp av en person verksam inom utrikesförvaltningen, som hade fått tips av en forskare att gå på vårt seminarium och som nu hade slagits av hur lite av det som där kom fram som vederbörande visste. Och jag hade i samband med den måltid som efter seminariet serverades på min gamla arbetsplats Socialdemokratiska aprtistyrelsen, 68an tvärs över gatan, ett långt samtal med den enda av inledarna jag inte tidigare kände, Argita Daudze, chef för säkerhetspolitiska avdelningen i Lettlands utrikesdepartement. Så vitt jag vet är hon inte socialdemokrat, men eftersom hon, trots att hon inte är exillett, talar och läser svenska, hade hon bland annat varit på Södertörns högskola och där läst mina där deponerade baltiska rapporter, ursprungligen skrivna för socialdemokratiska partiets VU. Och utan att gå till överdrift: hon var klart imponerad av vad jag där hade skrivit.

De båda övriga baltiska deltagarna var Vytenis Andriukaitis och Marju Lauristin, båda tidigare ordförande i var sitt socialdemokratiskt parti i Litauen respektive Estland. Med Lauristin talade jag länge under lunchen som föregick seminariet, bland annat om det hoppfulla läget för hennes parti, som jag strax ska återkomma till. Under seminariet nämnde hon tre ester i Sverige, bland dem mig, som hade betytt mycket för den estniska socialdemokratins återfödelse, och i kaffepausen därefter kramade hon om mig och sa: ”Du, den estniska socialdemokratins dopfadder!”. Den kristna liknelsen är ju inte min, men erkännandet värmde.

Seminariet hölls ihop av Pierre Schori, och de svenska inledarna var Björn von Sydow (som jag reste med i Estland under självständighetskampen), Urban Ahlin och Birgitta Dahl.

Jag antar att det kommer mer om socialdemokratin och Baltikums frigörelse i de memoarer Birgitta håller på att skriva – alla de här borgarna, som i dag tycka ha förträngt socialdemokratins insatser i Baltikum, kommer då att få en motbild som det inte kommer att bli lätt att förtränga. Hon berättade om våra gemensamma resor – jag var med – från 1985 och framåt, förstås med tonvikt på våra besök, också på de allra första socialdemokratiska kongresserna, i Estland, Lettland och Litauen.

Som jag tidigare har nämnt, går det nu stadigt uppåt för de estniska socialdemokraterna. I valet i början av mars fick Eesti sotsiaaldemokraatlik erakond 17,1 procent. I TNS Emors augustimätning är partiet uppe i 24 procent, vilket ger partiet andraplatsen i mätningen.

Det ledande regeringspartiet, nyliberala Reformierakond (Reformpartiet), har fortsatt nedåt och får nu 29 procent, medan dess koalitionspartner, det nationalkonservativa Isamaa ja Res Publika Liit (Förbundet Fäderneslandet och Res Publika), som i valet var lite större än ESDE, trots en liten uppgång i gallup nu får 18 procent.

En gång i världen tävlade det lätt vänsterpopulistiska Keskerakond (Centerpartiet) med Reformierakond om att vara Estlands största parti, men i valet i början av mars var partiet på grund av upprepade skandaler och inre splittring nere i 23,3 procent. I augustimätningen är partiet nere i 21 procent.

Keskerakond har just haft kongress och har, trots något så ovanligt som en seriös motkandidat till den tämligen enväldige partiledaren Edgar Savisaar, valt om Savisaar som partiordförande. Men den här gången samlade motkandidaten Jüri Ratas en så stor andel av kongressombudens röster, att man kan tala om splittring – röstsiffrorna blev 925-643.

Savisaar styr alltså fortfarande skeppet, men det är ett skepp som tar in vatten och som har fullt av myterister ombord. Socialdemokraternas partiledare Sven Mikser har gjort ett mycket försiktigt formulerat uttalande, vars kontenta dock är att socialdemokraterna är beredda att pröva inträde i sitt parti av centerpartister som överger Savisaar.

I opinionsmätningarna kan man redan se en sådan överströmning. Men det skulle inte förvåna om också medlemmar samt förtroendevalda i kommuner och kanske rent av i riksdagen (Riigikogu) tar det här steget.