Sommar med Margot Wallström
29 juni 2008 15:20 | Musik, Politik, Ur dagboken | 10 kommentarerJag lärde känna Margot Wallström på den tiden då hon satt i socialdemokratiska partistyrelsen och jag själv var denna församlings sekreterare. Margot är en trevlig person, lätt att ha att göra med. Hon hörde definitivt till dem som uppskattade mina sammanträdesförstörarlappar, bland annat denna som hon bad att få behålla: ”Socialministern bara mururoar sig!”
Till Margots egenskaper hör en idealism, som oftast, men inte alltid, är en tillgång för den som bär den. Den lilla inskjutna reservationen ovan gäller förstås hennes närmast gränslösa entusiasm för det europeiska samarbetet.
Men kanske måste man ha den här entusiasmen för att kunna fungera som EU-kommissionär. Jag råkar känna en person som före henne fick budet att bli svensk EU-kommissionär men som – trots att vederbörande verkligen inte var EU-motståndare – såg så många problem kring det jobbet, att svaret på Göran Perssons fråga blev nej.
Men Margot, med sin positiva och idealistiska läggning, sa alltså ja. Margot har som miljökommissionär åstadkommit goda saker, men hon har också drabbats av den blinda fläck, som tycks drabba nästan alla i maktposition i EU-systemet: Hon förstår inte att allt det goda hon och alla andra vill uträtta i Bryssel sammantaget lätt blir till en spiral som steg för steg minskar demokratins verkningskrets, inte heller att den federala demokratiska överbyggnad man försöker kompensera förlusten av nationell demokrati med i en union med skilda språk och kulturer och i avsaknad av en gränsöverskridande offentlig diskussion lätt blir mest kosmetika.
Alltså blev hennes kommentarer i dagens sommarprogram om Irlands nej, genom att hon till exempel inte förmår se skillnaden mellan beslut i folkomröstningar respektive parlament, häpnadsväckande platta.
Annars var mycket i hennes sommarprogram trevligt och hörvärt. Som till exempel historien om sonen som middagstalare och busfrö.
Annat var starkt berörande: Anna Lindh, vars tragiska död hon återvände till, kände jag själv inte bara från VU och partistyrelsen; eftersom Anna var SSUare från mitt eget län, kände både jag och Birgitta henne från unga år. Dessutom är Rolf Annerberg, som överbringade dödsbudet till Margot, en gammal vän till mig och framför allt Birgitta – han var Birgittas statssekreterare.
Det här sommarprogrammets roligaste inslag var nog det Margot sa apropå att hon brukar tillfrågas om sin relation till Göran Persson. Hon sammanfattade svaret i en sentens om skillnaden mellan att utöva makt respektive lagledarskap och spelade sedan Gunde Johanssons ”Torparvisa” i upprockad version med Sven-Ingvars.
10 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Smått besviken på Margot Wallströms sommarprogram. Kanske hade jag för höga förväntningar på att få höra något särskilt vass och profilerat som motiverar att vederbörande tillfrågas att delta i ett Sommarprogram? Att vi t ex älskar våra barn är kanske inte särskilt märkvärdigt att få höra.
När Margot Wallström skulle berätta om vad hon uträttat i EU så återkom hon ständigt till sin roll som miljökommissionär, pekade bl a på genomförandet av kemikalielagen. Det var nog klokast så, för på informationsområdet (hennes nuvarande syssla) förefaller EU fortfarande leva kvar i stenåldern. Vi ska inte syssla med ”propaganda” förklarade hon. Vår uppgift är i stället ”att lyssna”. Men det är ju just på den punkten som EU i dag framförallt brister. Det gäller inte bara ifråga relationen medborgare-EU-institutioner utan också i hög grad internt i EU-byråkratin. Oönskade perspektiv och opinioner förtigs och informationer förs inte vidare till toppen. Sammanställningar över synpunkter från medlemsländerna ”tvättas” och ”silas” och når på sätt inte den högsta ledningen. Det här finns det whistle blowers som kan berätta om, men inte vågar gå ut offentligt med om, eftersom erfarenheter från dem som har gjort det inte är de bästa. Det här är lite trist att behöva konstatera och det kan möjligen förklara varför Margot Wallström och andra i för sig ärliga idealister upplever att dom har ett opinionsstöd som dom inte har. Varje gång folk ute i medlemsländerna öppet reagerar och säger nej till något blir man i Bryssel alltid så överraskade…
Comment by Anders Thunberg — 2008 06 29 17:32 #
Lyssnade också på Margot Wallströms sommarprat. Hade inte väntat mig en så utmanande och självgod propaganda för EU utan minsta tecken till självinsikt eller självrannsakan. Det är ju faktiskt så att det är Margot Wallström som har som sin främsta uppgift att kommunicera med folken i Europa. Vilket hon har misslyckats med totalt.
Förklaringen till sitt misslyckande kom tydligt fram när hon jämställde parlamentens beslut med en folkomröstning om det nya EU-fördraget.
Tänk så fort det går att få hybris och bli blind för vad som rör sig bland folket. En helt annan bild än den hon gav av sig själv i sommarpratet kan ses på en film från debatten i EU-parlamentet efter folkomröstningen på Irland.
I den debatten är tyvärr Wallström lika nedlåtande som sin ordförande José Barossi mot de som krävde att EU skulle respektera Irlands ställningstagande till Lissabonfördraget. Det är en het debatt som förstås helt förtigits i svenska medier. Ska det rapporteras från Bryssel ska det vara positivt tycks vara kommenderat. Filmen inns på http://www.nejtilleu.se
Rune Lanestrand
Comment by Rune Lanestrand — 2008 06 29 23:01 #
Nu berör jag ett helt annat ämne än bloggartikeln, men jag har letat på olika ställen men inte fått svar på min undran kring Nils Karleby. Så jag kom att tänka på dig Enn eftersom du är en person som besitter stor kunskap om arbetarrörelsen; Jag undrar jag om du vet var Karleby är begraven? Sitter nämligen och skriver SSU Helsingborgs historia:
http://www.helsingborg.ssu.se/content/view/20/33/
Comment by Martin Tunström — 2008 06 30 1:49 #
Martin: Nu lyckas jag inte hitta något belägg för det men någonstans i bakskallen sägs det mig att det är på Norra kykogården/Norra begravningsplatsen som Nils Karleby ligger begraven. ARAB och/eller ABF Stockholm har ett häfte som heter någonting i stil med ”I arbetarrörelses spår” som är en genomgång av olika historiska platser i Stockholm med betydelse för arbetarrörelsen. I den finns det även en del gravar utsatta. Jag har för mig att Karlebys är en av dessa.
Comment by Fredrik Jansson — 2008 06 30 2:26 #
Till Martin Tunström: Jag vet faktiskt inte var Nils Karlebys grav finns, men Fredriks råd verkar vara ett spår att följa. På Arbetarrörelsens arkiv i Stockholm finns också en del människor med ett fantastiskt kunnande i frågor som den här.
Comment by Enn Kokk — 2008 06 30 9:19 #
Hej Enn och Fredrik,
Tack för svaren! Vem tror ni är bäst att kontakta på ARAB?
http://www.arbark.se/inst_kontakta.htm
Comment by Martin Tunström — 2008 06 30 10:09 #
Till Martin Tunström: Stellan Andersson, om han inte är på semester eller har gått i pension. Han är den som i årtionden har skött partiets arkiv.
Comment by Enn Kokk — 2008 06 30 10:28 #
Tack Enn, har nu skickat ett brev till Stellan! Fick föresten hem den av dig författade boken ”Vitbok – Militärens hemliga nätverk i arbetarrörelsen” idag. Har man lite kvällsläsning utöver ”Arbetets söner” och liknande franska band om arbetarrörelsen.
Comment by Martin Tunström — 2008 06 30 14:18 #
Till Martin Tunström: Lägg märke till att också min ”Vitbok” är en bok om den aktuella tidens arbetarrörelse. Jag tror att du kan lära dig mycket om den tidens fackliga strider där till exempel.
Comment by Enn Kokk — 2008 06 30 14:27 #
Martin: En annan som kan tänkas ha koll är Björn von Sydow. Han skrev ju efterordet till ”Socialismen inför verkligeheten” (tillsammans med Tage Erlander) när den kom i nytryck på 70-talet. Han verkar vara en Karlebyist av rang.
Comment by Fredrik Jansson — 2008 06 30 16:21 #