Sommar med Patrik Sjöberg
5 augusti 2011 15:35 | Media, Musik, Ur dagboken | 3 kommentarerÄven jag, annars komplett ointresserad av idrott, kände förstås till höjdhopparen Patrik Sjöberg, långt innan han kom ut med att han hade utnyttjats sexuellt av sin tränare, till lika styvpappa Viljo Nuosiainen.
Jag har stor medkänsla med honom och med andra i hans situation, tycker verkligen att han genom att gå ut i offentligheten har gjort en viktig opinionsbildande insats. Samtidigt har jag förundrats lite över att han inte satte sig till motvärn – riktigt så aningslös var jag nog inte i motsvarande ålder.
När jag i dagens Sommar-program hör honom berätta sin droghistoria, anar jag ett mentalt samband: Om man tror att den sortens toppidrott som han har ägnat sig åt ska gå att förena med drogbruk, är man nog faktiskt naiv.
Med tanke på att Patrik Sjöbergs Sommar-program innehöll så pass intressanta ingredienser, fann jag det ändå förvånansvärt lite engagerande. Kanske var det röstläget eller sättet att berätta som åstadkom detta, men jag hade – trots hörvärda enskildheter som historien med Totta Näslund i New York – ofta svårt att riktigt engagera mig i programmet.
Om pratet var lite malande, var musiken, ofta med drag av party music, desto piggare. För egen del uppskattade jag särskilt att få höra Tottas bluesband, J J Cale och så ”Lust For Life” med Iggy Pop.
3 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Att peka ut en död man har jag ingen sympati för och som ej kan försvara sig.
Comment by Bo Grahn — 2011 08 05 15:52 #
Till Bo Grahn: Men finns det någon rimlig anledning att anta att det Patrik Sjöberg har berättat inte är sant?
Comment by Enn Kokk — 2011 08 05 16:28 #
Fortfarande väcker berättelser om övergrepp starka olustkänslor hos många. Jag lyssnade på Märta Tikkanen och Birgitta Stenberg, som i ett program svarar på lyssnarfrågor. Där undrade en kvinna om hon skulle umgås med sin mor, trots att mamman var alkoholiserad och hade slagit sina döttrar när de växte upp. De båda damerna tyckte att hon skulle uppvisa en förlåtande attityd, eftersom alkoholism är en sjukdom. Jag reagerade på misshandeln – det kan man knappast ursäkta med ”sjukdom”, det är ju en straffbar handling. Sedan handlar det ju mycket om ifall förövaren uppriktigt har ångrat sig och bett om förlåtelse. Jag tror på att rycka täcket av alla slag av utnyttjande. I Sjöbergs fall finns ju ett flertal likartade berättelser, och ofta handlar det om barn och ungdomar utan riktig kontakt med en eller båda föräldrar. Behovet av vuxna är så monumentalt att det kan leda till att man accepterar mycket för att få bli sedd. Hans program var inte så bra genomfört, men viktigt. För övrigt är ditt tålamod med kommentarer väldigt stort, Enn
Comment by Ann Christin Sandlund — 2011 08 06 13:03 #