Melodikrysset nummer 29 2011

25 juli 2011 18:55 | Media, Musik, Politik, Ur dagboken | 4 kommentarer

Som vanligt besöktes min blogg av många krysslösare i lördags, men själv var jag för tagen av det som hände i Norge för att då klara att ägna mig åt mitt och många andras i och för sig oskyldiga lördagsnöje, Melodikrysset. Först i dag har jag kunnat förmå mig till att lyssna på krysset på webben.

Särskilt svårt var inte det här krysset. Jag kan för egen del bara komma på en enda artist, som jag inte har lyssnat på, men eftersom Anders Eldeman dels sa att det var en australisk-amerikansk artist, dels nämnde titeln på den låt som spelades, ”Jessie’s Girl”, måste den vi hörde ha varit Rick Springfield.

Dessutom hade vi vid det laget redan genom en annan betydligt lättare fråga fått alla bokstäver i förnamnet utom den första. Den som sjöng tillsammans med Jerry Lee Lewis i ”Evening Gown” var nämligen Mick Jagger.

På samma sätt kunde den som inte visste att det var Enya (Brennan), på irländska Eithne Ní Bhraonáin, som sjöng ”Dreams Are More Precious”, få hjälp av ett annat, delvis sammanlöpande förnamn.

Vi hörde nämligen Sonya Hedenbratt i ”Kärleken är ingenting att ha”. Den förekom i Hasse- & Tage-revyn på China 1964 ”Gula hund”. Jag och Birgitta såg den där; dessutom har jag revyn på video.

Anders Eldeman har ofta en förkärlek för par, så strax efter låten ur ”Gula hund”, fick vi höra signaturen till ”Rosa Pantern”, där Peter Sellers spelade komissarie Clouseau.

Mera färg: ”Leende guldbruna ögon” med Sten och Stanley fanns bland mina föräldrars skivor, och jag tror att våra barn, på besök hos farfar och farmor i Juniskär, kallade den för guldstensskivan. Tar jag inte fel, var min yngste bror Mikko också ute och dansade till den låten.

Jan Sparring kan mycket väl också ha funnits bland mina föräldrars LP-skivor, men det minns jag inte säkert. Fast många av deras skivor var från relativt tidigt 1970-tal, då Sparring spelade in sin version av ”Nån däruppe måste gilla mig” – även den förekommer väl förresten i dansbandsversion. Sparring själv blev frälst och religiös sångare efter att ha varit operasångare – basbaryton – och efter en ännu brokigare ungdom, då han bland annat var boxare.

På 1950-talet, då jag själv fortfarande bodde i Juniskär och gick i skola i Sundsvall, spelade man ofta i radio en melodi som kallades ”Swedish Rhapsody”. Men den är egentligen äldre, skriven av Hugo Alfvén. Dess populärnamn är ”Midsommarvaka”, vilket alltså skulle ge oss den högtid Eldeman ville att vi skulle skriva in i krysset, midsommar.

Senare, när jag pluggade i Uppsala, började min håg stå till politisk musik, och i den kategorin fanns, åtminstone delvis, den tidige Bob Dylan. Men Dylan var redan från början en mångdimensionell musikskapare, och bland det jag också lyssnade på tidigt fanns hans ”Mr. Tambourine Man”, den som i dag skulle ge oss ordet tamburiner. Jag hade i många år den här låten på ett band som jag spelade när jag städade hemma; jag hade den också med på jobbet på redaktionen för Aktuellt i politiken (s) där jag var chefredaktör. Nu finns det här bandet vid musikanläggningen på glasverandan i sommarhuset i Öregrund.

Och apropå politik: Svante Thuresson går ju knappast att klassificera som en politisk sångare, men faktum är att jag en gång har hört honom live vid ett socialdemokratiskt valmöte i Stockholm. I dag fick vi höra ett smakprov från hans pinfärska CD: ”Stockholm, Stockholm” (som han för övrigt kallade Guds utvalda stad).

Jussi Björling har jag aldrig hört i något politiskt sammanhang, men hans gamla paradnummer ”Till havs” har jag faktiskt hört vid en vietnamsoaré som Kulturarbetarnas socialdemokratiska förening (KSF) anordnade på Uppsala stadsteater. Jussi var för sin del tenor, vilket är svaret på den andra frågan som illustrerades av ”Till havs”.

Från Jussi kan steget synas långt till Melodifestivalen, men så här är det ju i Melodikrysset: genrer och olika slags artister blandas vilt. Sarah Dawn Finer sjunger för övrigt ofta bra, även om jag inte tycker att hennes bidrag i Melodivestivalen 2009, ”Moving On”, hör till musiklivets yppersta pärlor.

Och det är svårt att inte charmas av Cher, till exempel när hon sjunger ”Dark Lady”. Hennes fullständiga namn, Cherilyn Sarkisian, i vart fall efternamnet, avslöjar att hon har armeniskt påbrå.

I min värld är dark ladies med armeniskt påbrå välkomna de också, för att nu även avslutningsvis hamna där jag började.

4 kommentarer

  1. Norgehändelserna lägger ju sordin på allt, men livet måste gå vidare, trots allt.
    Därför en kommentar till melodikrysset nr 29:
    Vad avser ”Leende guldbruna ögon” gissar jag att du blandat ihop det en del…
    I dansbandstappning slog låten rejält med Vikingarna 1977, på LPn Kramgoa låtar 5. Stefan Borsch sjöng med bandet då. (De har senare spelat in den med Christer sjögren oxo.)Hade dina föräldrar den?
    Sten & Stanley spelade in låten först 1988 på en LP Musik, dans och party 4(men versionen vi hörde i lördags var förmodligen från 2009), och LPn med dess låtar inspelningen 1988 slog väl dåligt.
    Sven Ingvars skiva med ”guldstenen” du nämner är troligen LPn med Sven Ingvars, ”Guld”, från 1975, vilken har en bild av en stor guldklimp på framsidan, men låten är inte med på den.

    Comment by Gunnar Bergquist — 2011 07 25 21:54 #

  2. PS. Men Sven Ingvars kom iofs med låten på LPn Playa Blanca 1976, som inte heller sålda bra.

    Comment by Gunnar Bergquist — 2011 07 25 21:56 #

  3. Till Gunnar Bergquist: Ja, jag erkänner oförbehållsamt att jag har blandat ihop det. Som jag redan tidigare har bekänt, är dansband inte riktigt mitt gebit.

    Comment by Enn Kokk — 2011 07 26 9:54 #

  4. Cherilyn Sarkisian LaPierre har även indianskt påbrå.(onödigt vetande)

    Comment by Hans — 2011 07 27 19:02 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^