Tid för barnen

23 maj 2008 13:56 | Politik | 9 kommentarer

Med två små barnbarn i närheten påminns jag ständigt om det som också var min och Birgittas lott när våra barn var små: tiden vill aldrig räcka till.

I vissa avseenden tror jag faktiskt att situationen, trots en mycket mer utbyggd barnomsorg än den vi hade tillgång till, har hårdnat för många småbarnsföräldrar. Attityden hos arbetsgivarna har hårdnat. Vi tillhörde en generation som fick kämpa hårt för bättre villkor för barnfamiljerna, men framför allt jämställda män applåderades också för insatser, som egentligen var självklarheter men som upplevdes som pionjärinsatser. Nu har tempot i arbetslivet skruvats upp, och alltför många arbetsgivare ser inte med blida ögon på anställda som går ner i tid eller vabbar ofta.

Här behövs en motoffensiv.

Det förslag socialdemokraterna presenterade som motförslag till högeralliansens, främst kristdemokraternas vårdnadsbidrag innehåller en del saker att applådera.

Veronica Palm (s), vice ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott, berättade om förslagen på Svenska Dagbladets Brännpunkt den 20 maj 2008:

”Vi vill undersöka om föräldraförsäkringen kan utvecklas med vardag-med-barn-tid. Tanken är att tiden ska delas mellan föräldrarna och kunna användas till ledigheter efter ordinarie föräldraledighet.

Exempelvis kan vardag-med-barn-tid användas som en förlängd semester, kortare arbetsdagar eller att vara med på förskolan.”

I så fall är följande också viktigt:

”Vi vill utreda möjligheten till en jämställdhetsbonus till de arbetsgivare som uppmuntar män till att ta ett aktivt föräldraansvar.”

”Vi vill ha ett mer tillåtande och flexibelt arbetsliv, som bygger på flexiblare arbetstider ur ett arbetstagar- och föräldraperspektiv. Därför tror vi på att utveckla arbetet med jämställdhetsplaner på arbetsplatserna och ett förstärkt arbetsmiljöarbete som bland annat tar utgångspunkt i småbarnsföräldrars vardag.

Vi är också övertygade om att mer inflytande över arbetstider är ett viktigt steg på vägen.”

9 kommentarer

  1. Tillåt mig att svära i kyrkan. Flexiblare arbetstider det är verkligen något som borde ha införts för länge sen. Här är det bara personaladministratörernas tröghet som måste besegras. Men när vi står inför sådana gigantiska uppgifter som att klara sjukvård/omsorg, vård och pensioner – ja hela trygghetssystemets fortbestånd, så är det inte ”bonusar” och arbetstidsförkortningar som
    vi behöver. Tvärtom bör vi arbeta mer och generera mer resurser för det som är gemensamt. Vi får allt färre arbetstimmar.., studietiderna blir längre, folk pensionerar sig allt tidigare, samtidigt som medelslivslängden har ökat..

    Medan tidigare generationer har haft ett arbetsliv på
    åtminstone 40-45 år så kalkylerar många unga i dag med att arbeta endast 25-30 år. Ja t o m ännu färre år, eftersom man samtidigt tänker sig att trappa ner och ägna sig åt sina hobbies, när man kommit upp golfspelaråren. Och dessutom vill man alltså vara bonusledig en del av tiden? Hur kan en sån ekvation gå ihop?
    Jag tror vi måste inse att vi inte kan hinna med allt samtidigt i livet. Men, invänder någon, när vi har småbarn och har svårt att hinna med allt? Kanske borde Veronica Palm och andra som kräver nya fräscha välfärdsreformer också lite fråga sig om vi inte i en kort period av livet kan slå ner på våra privata konsumtionsdrömmar och jämlikt gå ner i arbetstid, när barnen är små och behöver vår uppmärksamhet…kanske kan det vara bra att också ha nånting kvar att drömma om och att förverkliga, när barnen har flygit ut ur boet? Säkert finns det enskilda grupper i välfärdssamhället som behöver ökade stöd… här får vi inte tveka att satsa -.— men generella kostnadskrävande reformer som går ut på att förkorta arbetstiden för alla…? ska vi verkligen satsa på sådant? Jag tror att jämliken och tryggheten vinner på att vi satsar på en arbetslinje…

    Comment by Anders Thunberg — 2008 05 23 16:30 #

  2. Till Anders Thunberg: Jag håller i princip med dig. Men det här är inte en generell arbetstidsreform à la sex timmars arbetsdag – förslaget gäller småbarnsföräldrar. Det är man under en period i livet, där utgifterna är som störst och när det är allra svårast att för egen maskin finansiera kortare arbetstid.

    Comment by Enn Kokk — 2008 05 23 19:10 #

  3. Men betänk, Enn, att varje svenskt barn måste betalas av samhället på flera sätt med stora belopp: barnbidrag varje månad, föreskoleplatser (10.000 kr i månaden enligt SKL:s jämförelsetal)en föräldraförsäkringen som bygger på lönenivån,
    mycket omfattande hälso- och sjukvårdsinsatser redan från havandeskap och framåt, omfattande investeringar i kommuner för idrott, kultur och övrig fritid…. Något kan väl åtminstone medelklassföräldrar med dubbla inkomster klara av och ta ifrån sina egna resurser…Om svenska medelklassföräldrar inte klarar att föda barn med dagens stora transferingar och tjänster hur kan då människor i tredje i världen och i andra kulturer ge sig in på ett sådant vågspel att skaffa sig barn?… och hur kunde våra föräldrar överhuvdtaget tänka sig skaffa sig barn…? Jag stödjer en barnvänlig politik. Utan den hade vi kanske inte fött över 100.000 barn per år (dagens siffra), kanske hälften (som t ex Italien), så de kollektiva satsningarna i Sverige har varit en välsignelse. Men tyvärr riskerar dom att gå i graven, om inte föräldrar kan hålla tillbaka lite av sin orealistiska anspråk på samhällets resurser för egen del…

    Comment by Anders Thunberg — 2008 05 23 20:27 #

  4. Till Anders Thunberg: Det här är barnen, och deras föräldrar, värda i stöd av oss andra. Vi måste se det här både från barnens och föräldrarnas synpunkt: de viktiga småbarnsåren kommer aldrig tillbaka!

    Comment by Enn Kokk — 2008 05 23 20:34 #

  5. Jo jag inser det. En gång under min yrkeskarriär blev jag erbjuden ett ytterst glassigt jobb, ett jobb som ytterst få hade chansen att få… det skulle dock innebära att jag under en sommar måste avstå ifrån att tillbringa några viktiga sommarveckor med ett barn… jag tackade nej till det glassiga jobbet. Gick jag misste om något? eller vann jag något? Allt kan väl inte räknas i pengar och karriär.

    Comment by Anders Thunberg — 2008 05 23 20:50 #

  6. Till Anders Thunberg: De flesta småbarnsföräldrarna gör avkall på saker på det här sättat. Men vi talar också om barnens rätt till sina föräldrar.

    Comment by Enn Kokk — 2008 05 23 22:53 #

  7. Till Enn Kokk: Ja, men hur vet vi egentligen hur föräldrar använder en ökning av fritiden? Av längre semester eller en förkortad arbetsvecka? Kanske används den också för sånt som inte direkt kommer barnen till del? Det har gjorts en del avslöjande mätningar hur mycket aktiv tid som föräldrar använder för umgänge med sina barn…alltså vid sidan av alla andra aktiviteter, TV-tittande, bilkörning, hobbies och annat. Har själv levt i många sammanhang med barn. Inte bara i enda kärnfamilj. Inte så sällan har mammor och pappor i väsentlig grad varit upptagen med att ”förverkliga sig själva”. Vid sådana tillfällen har jag varit glad över att det funnits daghem med duktig personal och hög standard som kunnat ”kompensera” föräldrarnas tillkortakommande. Men kanske har det i fråga daghemmen skett en kontinuerlig kvalitetsförsämring som följd av kommunala besparingar?. Måhända behöver vi (s) satsa pengar på att höja kvaliteten på barnstugorna – för barnens skull? För att de skall bli sedda.

    Comment by Anders Thunberg — 2008 05 24 0:46 #

  8. Till Anders Thunberg: Det sista behöver vi säkert också.

    Jag kan hålla med om att det mest tveksamma i (s)-förslaget är att man ska få förlänga semestern – men även det kan ju användas så, att föräldrarna tar ut förlängd ledighet i var sin ända av den gemensamma semestern, så att föräldrasamvaron med barnen på så sätt förlängs. Men viktigare är nog att ge föräldrar med långa arbetstider och arbetsresor möjlighet att något förkorta barnens tid på dagis. Delar man dessutom tiden mellan föräldrarna, kan ingen av dem smita från sitt ansvar.

    Comment by Enn Kokk — 2008 05 24 6:55 #

  9. Till Enn Kokk, (s)-förslaget gäller generell för småbarnsföräldrar alltså. Det är ganska många det.
    Vad jag har förstått är det dock ingenting som hindrar att dagens föräldraförsäkring, den generöste i världen, tas ut i form av kortare arbetstid. Några heltidsmånader i föräldrarförsäkring räcker ganska långt om den
    t ex tas ut i form av 4-5 timmars förkortad arbetstid.De medelklassföräldrar som känner sig så pressade kanske borde fundera på den lösningen? Den betalas ju av samhället helt och fullt. Samtidigt som lagstiftningen borde öppna för möjligheter till en flexiblare arbetstid och ett större svängrum för ”föräldra- och barnvänliga” lösningar.Det senare en utmärkt sida av (s)-förslaget. Det finns en del berömliga arbetsgivare som har kommit långt på det här området och som har visat att flexibliteten t o m är en tillgång för företaget. Ett exempel är SKF i Göteborg. Men (s)-regeringar (inklusive ministern Mona Sahlin) har haft svårt att åtadkomma något konkret när det gäller nödvändiga reformer på arbetstidslagstiftningens område. Så t ex har det i många herrans år varit ett fackligt krav att
    folk som går på deltid ska få rätt att gå upp i arbetstid, t ex när nya tjänster tillsätts. Men inte ens inom stat- och kommun har det varit möjligt att genomföra en sådan förnuftig och arbetsbefrämjande reform.

    Comment by Anders Thunberg — 2008 05 24 11:08 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^