Sommar med Nanne Grönvall

4 juli 2011 15:50 | Media, Musik, Politik | 7 kommentarer

Nanne Grönvall har jag hört live en gång, på en socialdemokratisk partikongress. Jag vet inget om hennes politiska åsikter, men det slags sociala och klassmässiga bakgrund hon berättade om i dagens Sommar-program brukar inte så sällan indikera, att man har även sitt politiska hjärta till vänster.

Det slags erfarenheter från barndomen och ungdomen hon redovisade är inte så vanliga i Sommar-programmen – de flesta av dem som är sommarvärdar brukar tidigt ha fått lära sig hur man hanterar alla de där besticken och de fint vikta servetterna man möter på fina middagar, det som Nanne berättade om. Även jag med min egen arbetarklassbakgrund har hårdhänt tvingats lära mig alla de där koderna; jag minns fortfarande hur jag tidigt under min tid i Uppsala blev bjuden på en familjemiddag och inte förstod att min placering bredvid värdinnan innebar att jag måste tacka för maten.

Nannes uppväxt innehöll massor av saker som brukar indikera att det kommer att gå åt helvete med musik. Musik blev det ju så småningom, men alla de helveten som kantade hennes väg lyckades hon manövrera sig bort från. Hur är nästan obegripligt: Hon är frukten av ett tonårsföräldraskap, en relation som ganska snart sprack. Hennes mor hade svåra och återkommande missbruksproblem. Mormodern, ändå ett slags hjälte i den värld Nanne växte upp i, försörjde sig som spritlangare – i sitt Sommar-program berättade Nanne bland annat historien om busarna som lyckades ta sig in i mormors lägenhet för att råna henne men där en i den här ligan inte visade sig tillräckligt hårdhudad, när lilla Nanne gråtande kom ut från toaletten där hon hade gömt sig.

I ett fall hade en av låtarna Nanne spelade, hennes egen ”Hatar älskar”, en direkt adress till hennes nu för övrigt döda mamma. Men också i övrigt hade den musik som hon hade valt ett starkt känslomässigt utspel. Också flera av låttitlarna balanserade på den knivsegg som har varit hennes livs scen: både ”Bad Reputation” och ”Like An Angel Passing Through My Room”.

Programmet avslutades ändå med Bette Midler och ”The Rose”.

7 kommentarer

  1. Man blir rätt trött på alla som skall berätta om sina föräldras mörka sidor. Det började med Jan Myrdal för många år sen och det accelererar hela tiden. Nu har man gått vidare och anklagar döda bekanta för det ena och andra, som P Sjöberg. Finns det ingen som många lyssnar på som kan sätta en etisk gräns?

    Comment by Bo Grahn — 2011 07 04 19:33 #

  2. Till Bo Grahn: Det är ju inte så ofta som det sker, men jag har förståelse för att man kan ha behov av att redovisa sådant som gör ont. Nanne Grönvalls berättelse var ju heller inte hatisk, och hennes upplevelser i barndomen och ungdomen är en del av henne.

    Comment by Enn Kokk — 2011 07 05 8:38 #

  3. Jag tror att det finns många som har verkligt svåra upplevelser som behöver komma fram. Nanne levde ju uppenbarligen i svår misär, och efter mina år i arbete med barn och ungdomar vet jag att det fortfarande är så. Missbruk går före allt, även de egna barnen. Och du kan väl inte mena, Bo Grhan, att vi ska förtiga sexuella övergrepp? I Viljo Nousiainens fall är det ju många som har vittnat om hans ständiga övergrepp.

    Nannes program var, trots det mörka, fyllt av kärlek och styrka. Hon lyckades vända sitt liv till något mycket bättre. Nu vill hon ge barn och ungdomar ett hopp. Det är svårt att blotta sitt elände. All heder åt Nanne.

    Comment by Ann Christin Sandlund — 2011 07 05 9:41 #

  4. Tillbaka i etern efter fulla dagar av endera hammaren eller penseln. Att leva utan dator och tidnigar är en upplevelse utanför det vanliga och sedan sortera noga i TV tablån ger radion en chans, fast visst lyssnas det på radio stup i kvarten.
    Oftast 1:an men ibland trams 4:an.
    Hörde Nanne i bilen hela vägen ner mot Upsala. Bitvis rörande men jag kände ett sorts, ursäkta känslan men ett trams på något sätt…..jag kunde inte sätta mig in klart i det hela.
    Kanske för att det är så långt ifrån min egen uppväxt, som fast den var fattig tarvlig och i mycket genljöd den av min fars svek och spritens fördärvlighet.
    Mina föräldrar skilde sig efter ett äktenskap där jag kom på sladden. Mor var 38 och hade två nästan vuxna barn, mina helsyskon då 15 och 17 år gamla. Men så jävligt kanske det inte var som för Nanne men det var ju Stockholm och inte Kramfors………..

    Comment by Urban Sjölander — 2011 07 05 11:37 #

  5. Nanne som sommarpratare var som jag ser det alldeles utmärkt. Beskrivning av en verklighet som visar hennes kraft att bygga sitt liv och samtidigt hedra sin familj. En beskrivning av en kvinna med kraft att påverka sitt liv .
    Bo Grahn kan väl notera att beskrivningen förefaller realistisk. Barnet växer upp och går sin egen väg. Hon älskade sin mamma !

    Comment by Leif Ekstedt — 2011 07 05 14:21 #

  6. Och ändå kan man aldrig riktigt lära sig överklasskoderna. De är fördolda för oss som inte är födda in i den. Det där med en massa bestick är ju lätt, men det där andra, de där små detaljerna, som alltid avslöjar en inför en ”riktigt överklassare”, det undrar jag om man någonsin kan lära sig.

    Comment by Kerstin — 2011 07 06 2:17 #

  7. Det är väl vad man fick lära sig som barn:
    -sköt dig själv och skit i andra (då kan du alltid i världen ärligt vandra).

    Comment by Urban Sjölander — 2011 07 06 10:36 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^