Sakari Oramo intar Konserthuset
18 maj 2008 16:34 | Mat & dryck, Musik, Trädgård, Ur dagboken | 4 kommentarerSakari Oramo är blivande chefdirigent för Stockholmsfilharmonikerna. Han kommer närmast från City of Birmingham Symphony Orchestra men är också bland annat chefdirigent för Finska radions symfoniorkester. I lördags eftermiddag fick Birgitta och jag, trägna gäster på olika musikevenemang, bland annat på Konserthuset i Stockholm, möjlighet att med egna öron konstatera, att Oramo är ytterligare en i raden av ytterst skickliga finländska (och estniska, ska man kanske tillägga) dirigenter. Ofta lägger man ju, av naturliga skäl, märke till dirigenters kroppsspråk, men hos den sobre Oramo anar jag mer av analytisk förmåga: det sätt på vilket han förmådde filharmonikerna att, mycket inkännande, tolka verk av ganska olika karaktär tyder på att inte bara känsla utan också intellekt här spelar en betydelsefull roll.
Sakari Oramo har gjort sig känd för att arbeta mycket med ny musik, och den här konserten startade med ett verk från 1995/2005, svensken Jörgen Dafgårds (född 1964) ”Veils”. De slöjor titeln syftar på är de dimslöjor som drar över de ängar och skogsgläntor, där älvorna dansar. Dragningen till saga och magi finns också i Dafgårds musik, och Oramos och filharmonikernas framförande lockar åtminstone mig till att försöka få tillfälle att höra mer av Dafgård.
Magnus Lindbergs ”Violinkonsert” från 2006 hade utgått ur programmet, detta eftersom violinisten Lisa Batiashvili, som Lindberg har tillägnat sin komposition, hade fått förfall.
Solister i Wolfgang Amadeus Mozarts (1756-1791) ”Sinfonia concerante”, Köchel 364, från 1779, var britten Lawrence Power, viola, och norskan Marianne Thorsen på violin. För egen del blev jag särskilt tagen av Thorsens virtuosa spel och detta verkligen inte för att hon hade fått hoppa in på kort varsel. Eftersom även Thorsen har verkat i Storbritannien, kan man förmoda, att Sakari Oramos kännedom därifrån om båda solisterna kan ha bidragit till att de nu hamnade på Konserthusets scen. Dirigentbyten kan ibland ha det goda med sig, att de tillför en orkester nytt blod. God mozartkänsla var det hur som helst i det här framförandet.
Efter pausen blev det programmusik av Nikolai Rimskij-Korsakov (1844-1908): ”Scheherazade”, opus 35, från 1888. Scheherazade var som bekant den persiske vesirens dotter, hon som natt efter natt – i ”Tusen och en natt” – räddade sitt liv genom att ständigt berätta nya, spännande och oavslutade sagor för kung Shahriar, han som annars lät avrätta sina hustrur direkt efter bröllopsnatten. Trots att jag har läst ”Tusen och en natt” och således är bekant med grundhandlingen, hade jag problem med att tillräckligt handfast tolka musiken i termer av det som berättades, om Sindbad Sjöfararen och annat.
Men trots att jag hyser en viss skepsis till programmusik, fann jag Rimskij-Korsakovs verk i genren intressant, nämligen rent musikaliskt (då alltså bortsett från det tänkta innehållet). Här vill jag också särskilt framhålla konsertmästaren Joakim Svenhedens solospel på violin som starkt bidragande till det njutbara resultatet.
* * *
Från Stockholm tog vi efter konserten tåget till Uppsala, men eftersom vi skulle åka vidare till Öregrund, gjorde vi en paus för att äta middag. Vi gjorde det på Uppsala C, där det – i nordändan av stationshuset – faktiskt finns en utmärkt restaurang, Bistro Hijazz, som serverar mat vars kulinariska rötter finns i östra medelhavsregionen.
Vi valde Kuzu guveç, en het gratäng i stengods: lamm, champinjoner, aubergine, paprika, tomat, vin och bladtimjan. Mycket gott med ris och spanskt vin till!
Därefter tog vi bussen ut till ett kallt och regigt Öregrund.
Det här vädret riskerar att knäcka både humlorna och pollineringen av fruktträden. Må sommaren komma tillbaka!
4 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Som ämnet handlar om klassisk musik undrar jag om du kan bistå med lite information? Kan bli lite långrandigt men ska försöka hejda mig.
Bakgrund:
Vi har sedan några år en ny dirigent, Mario Venzago, på Indianapolis Symphony Orchestra, ISO kallad. Han var tidigare dirigent i Göteborg och återvänder med förkärlek, verkar det, dit ibland. Han arrangerade under mars och maj en sorts ”Scandinavian mini-festival of music” om sammanlagt två kvällar och jag blev indragen så smått av chefssekreteraren, Cassie, kort för Cassandra, på ISO som jag känner. Vi har f.ö. haft säsongbiljetter på ISO varje år sedan 1974 så har sett några dirigenter komma och gå, Izler Solomon, John Nelson, Raymond Leppard och nu har vi högt uppskattade, glade och humoristiske Mario Venzago med den raka ryggen. Därför var det intressant att läsa om Sthlms nye dirigent.
Venzago hade talat med planerare på ISO med nostalgi om svenskt valborgsmässofirande i Göteborg och om andra skandinaviska seder och ville ha skandinavisk atmosfär i lobbyn. Jag informerade om en norsk grupp, Sons of Norway, och om min svensk-skandinaviska loge, Vasaorden, som kunde stå för lite atmosfär. Jag deltog därefter på ett planeringsmöte på ISO.
Problemet:
När jag tittade på vårprogrammet såg jag finsk (tekniskt sett inte i Skandinavien men O.K.), dansk och norsk musik. Ingen svensk! Dock ville Mario ha svensk/skandinavisk atmosfär han upplevt i Göteborg.
Jag blev nog ganska så lite sur och sa till Cassie på telefon: ”There is no Swedish music on the program!” Hon rapporterade detta till Mario Venzago som rapporterade tillbaka, ordagrant: ”There isn’t any[Swedish music]!” Detta blev en krigsförklaring!
Cassie har sagt att Mario Venzago ville träffa mig och få mitt utlåtande om Carl Nielsens Sinfonia Simplice, den 6:e. Det var första gången denna framförts någonsin av ISO. Jag kan inte Nielsen så bra men är gramse på att det inte blev någon svensk musik, inte ens en fem-minuters overtyr! Så nån gång kommer vi att presenteras för varann av Cassie efter en concert.
Råd:
Har du eller någon annan några musikförslag jag kan ge Venzago, om bara på pin kiv? Jag frestats att säga om schweitziska klockor eller choklad: ”There isn’t any”! (Venzago är schweitzare) men kommer att vara snäll och belevad. Han borde ha kommit i kontakt med svensk musik i Sverige? Antar att han inte blev begeistrad.
Funderingar hittills:
Googlade om Wilhelm Stenhammar och kom fram till att han var Göteborgs förste dirigent. En vasamedlem som är f.d. musikprofessor sa att han var instumental (pardon the pun) i att föra fram Nielsen och även Sibelius(?) i begynnelsen. Vad skulle passa bättre än att Venzago då iom sina göteborgska anknytning framförde något av Stenhammar på en skandinavisk musikfestival? I så fall vad?
Tänker även på Alfvén, Peterson-Berger, Lars-Erik Larsson, Karl-Birger Blomdahl, och inte minst Franz Behrwald men vill ha namn på musikstycken.
Eller är jag ute och cyklar? Finns det inte svensk musik som står sig internationellt? Ska jag bojkotta ISO?
Annars var konserten den 10:e maj helt underbar: Sibelius Finlandia, Nielsens Symphony No. 6 och Griegs A-minor Concerto for piano and orchestra, Op. 16 med Garrick Ohlsson som solist. Stående ovationer, två encorer (Chopin) av jätten Ohlsson med de stora men magiska händerna!
På förhand tack!
A-K Roth
Comment by A-K Roth — 2008 05 20 16:37 #
Till A-K Roth: Mitt aktuella problem är att vår stora skivsamling finns i Uppsala, medan jag själv befinner mig i Öregrund.
Alltså är det lättast att komma på kända och populära stycken som Franz Berwalds ”Drottningholmsmusiken”, Hugo Alfvéns ”Midsommarvaka” (”Svensk rapsodi” nr 2) och Wilhelm Petersson-Bergers ”Frösöblomster”, den senare dock skriven för piano – men den finns kanske för pianosolist med bakomliggande orkester? Lars-Erik Larsson tycker jag vore ett utmärkt val, framför allt då den i år 50-årsjubilerande (skriven 1938) ”Pastoralsvit”. Men av Larsson kan jag också tänka mig ”Liten serenad för stråkorkester”. Även Karl-Birger Blomdahls konserter för viola och orkester respektive violin och stråkorkester vore väl tänkbara. Eller pröva något riktigt nytt, som Benjamin Staerns ”Bolla för naturtrumpet och stråkorkester”, som jag nyligen skrev om efter att ha hört.
Mitt problem vis à vis flera av de moderna kompositörerna – Hans Gefors, Karin Rehnqvist och Sven-David Sandström – är att jag har hört sångverk med musik av dem, medan du väl är ute efter orkesterverk. Men om din dirigent har arbetat i Sverige, bör han rimligen känna till verk också av nutida svenska tonskapare.
Comment by Enn Kokk — 2008 05 20 21:09 #
Till A-K Roth: Kanske ska du inte vara så svensk-nationalististisk och helt enkelt accepetera att Norge och Finland ägde genierna på det musikaliska fältet?
Inga namn behöver väl nämnas? För att ändå ge dig lite argument inför mötet med Mario Venzago vill jag tipsa dig om om just den av Enn nämnde Lars-Erik Larsson f n är föremål för jubilieumsfirande – 100 år skulle han fyllt i år. Om du går in på Sveriges Radios hemsida och klickar dig fram till P 2, så finner du en hel del verk av LEL som spelas och som du förhoppningvis också kan ta del av på webben. SR har en avancerad webbsida som ger möjlighet till att lyssna på både det ena och det andra via Internet. Jag bifogar här programmet för hundraårsfirandet i P 2.
P2 firar Lars-Erik Larsson
Den 15 maj är det 100 år sedan Lars-Erik Larsson föddes. Han är Sveriges kanske mest älskade tonsättare med ett brett tilltal och en popularitet som få andra uppnått. Det firar P2 med en rejäl satsning.
Måndag den 12 maj inleder Sveriges Radio P2 jubileumsfirandet. Det bjuds på direktsända konserter, porträtt, önskeprogram och klassiska inspelningar de kommande tre veckorna.
– Lars-Erik Larsson var otroligt mångsidig. Som kompositör var han nyfiken och provade att skriva musik i alla möjliga stilar. Han kunde komponera enkelt och det bidrog till hans popularitet, säger Curt Carlsson, producent på P2.
Klassisk förmiddag i P2 rymmer de kommande veckorna både välkända och mindre kända verk av Lars-Erik Larsson, samt inspelningar där han själv dirigerar. På själva jubileumsdagen torsdag den 15 maj koras lyssnarnas favoritverk av Lars-Erik Larsson i Önska i P2. Lyssnarnas 10-i-topp-lista tas fram genom en omröstning på sr.se/p2/onskaip2 den 13-15 maj. Programmet sänds i P2 torsdag 15 maj kl 09.00.
Curt Carlssons två program ”Jag vill att musik skall leva… den måste sväva” ger en bild av kompositören och dirigenten Lars-Erik Larsson. Åren 1937-43 verkade han som tonsättare och dirigent vid dåvarande Radiotjänst och under den tiden komponerade han sina mest uppskattade verk: Pastoralsvit (1938) den lyriska sviten Förklädd gud (1940). Hur det gick till berättar han om i programmen. Första delen sänds i P2 söndag 18 maj kl 14.00, andra delen sänds söndag 25 maj kl 14.00.
Måndag 12/5
kl 10.03 Klassisk förmiddag Klarinettconcertino, ”Hyllning till Mozart”.
Tisdag 13/5
kl 10.03 Klassisk förmiddag ”De nakna trädens sånger”.
Onsdag 14/5
kl 10.03 Klassisk förmiddag ”En spelmans jordafärd”.
Torsdag 15/5 – 100-årsdagen!
kl 09.00 Önska i P2 Lyssnarnas 10-i-topp-lista med Lars-Erik Larssons populäraste stycken redovisas, efter omröstning på Önskas hemsida 13-15/5.
kl 10.03 Klassisk förmiddag ”Pastoralsvit” samt Lars-Erik Larsson dirigerar musik av Stenhammar, Kallstenius och Wirén. Verket komponerades under åren då Larsson verkade som tonsättare och dirigent vid Radiotjänst. Hans samarbete med dåvarande teaterchefen Hjalmar Gullberg resulterade bland annat i komponerandet av några lyrisk-musikaliska sviter där diktläsning och musikavsnitt varvades. Ett av dessa program hette Dagens stunder, ur vilket Larsson valde ut några avsnitt som sedan låg till grund för Pastoralsviten.
kl 19.30 P2 Live Klassiskt Christer Johnsson spelar Saxofonkonsert i direktsänd konsert från Berwaldhallen.
Ladda ner en artikel om konserten här (pdf-fil)!
Fredag 16/5
kl 10.03 Klassisk förmiddag Violinkonsert.
Lördag 17/5
kl 10.00 CD-revyn. I programmets andra timme visar Curt Carlsson på de intressantaste inspelningarna av ”Förklädd Gud”.
kl 20.55 Stråkkvartett nr 2, ”Quartetto alla serenata”.
Söndag 18/5
kl 14.00 Om musik ”Jag vill att musik skall leva…den måste sväva”. Det första av två program om tonsättarjubilaren Lars-Erik Larsson av Curt Carlsson.
Sänds även på tisdag kl 12.30.
Måndag 19/5
kl 10.03 Klassisk förmiddag Flöjtconcertino.
Tisdag 20/5
kl 10.03 Klassisk förmiddag Tre citat för kör.
kl 12.30 Om musik ”Jag vill att musik skall leva…den måste sväva”. Det första av två program om tonsättarjubilaren Lars-Erik Larsson av Curt Carlsson. Från söndagen.
Onsdag 21/5
kl 10.03 Klassisk förmiddag Oboeconcertino.
Torsdag 22/5
kl 10.03 Klassisk förmiddag Pianosonatin nr 3.
Fredag 23/5
kl 10.03 Klassisk förmiddag Fagottconcertino.
Lördag 24/5
kl 22.45 Missa brevis.
Söndag 25/5
kl 14.00 Om musik ”Jag vill att musik skall leva…den måste sväva”. Det andra av två program om tonsättarjubilaren Lars-Erik Larsson av Curt Carlsson. Sänds även på tisdag kl 12.30.
kl 22.00 P2 Live Klassiskt Christer Johnsson spelar Saxofonkonsert i konsert med Sveriges Radios Symfoniorkester från Berwaldhallen 15/5.
Tisdag 27/5
kl 12.30 Om musik ”Jag vill att musik skall leva…den måste sväva”. Det andra av två program om tonsättarjubilaren Lars-Erik Larsson av Curt Carlsson. Från söndagen.
Torsdag 29/5
kl 19.30 P2 Live Klassiskt ”Förklädd gud” i direktsänd konsert från Berwaldhallen med Radiokören och Helsingborgs symfoniorkester.
Ladda ner en artikel om konserten här (pdf-fil)!
Fredag 6/6
kl 10.03 Klassisk förmiddag Barococo.
kl 19.30 P2 Live Klassiskt Lars-Erik Larsson-konsert med Malmö symfoniorkester. Ostinato, Saxofonkonsert (solist: Jörgen Pettersson), Musik för orkester och Pastoralsvit. Konsert 15/5, Malmö konserthus.
Comment by Anders Thunberg — 2008 05 20 22:27 #
Tack för det, Enn och Anders! Det hjälper enormt! Ja, nog inser jag att Grieg och Sibelius är genierna men något litet svenskt skulle ha varit fint. Nu såg jag på programmet ett litet fotografi av en vas från Rörstrand, signeread Alf Wallander, som finns på Indianapolis Museum of Art, som illustration på skandinavisk musik. Var nog tänkt att representera något svenskt; en brödsmula.
Comment by A-K Roth — 2008 05 20 23:04 #