Sommar med Underbaraclara Lidström

27 juni 2011 16:43 | Media, Musik, Politik | 8 kommentarer

Jag fortsätter mitt lyssnande på Sommar, i dag med Clara Lidström, i bloggosfären känd som Underbaraclara. I den senare är hon en stjärna, med besökssiffror som kan slå vem som helst med häpnad. Hon kan leva på sitt bloggande plus en del journalistiska sidouppdrag.

Hennes musikval i programmet är välavvägt utan att valet av artister och låtar direkt överraskar eller får en att lyssna extra i just det sammanhang de spelas i: Lisa Nilsson, Tomas Andersson Wij, Monica Zetterlund, Jan Johansson, Sophie Zelmani, Aretha Franklin, Diana Ross, John Lennon, Bob Dylan… På samma sätt löper den talade delen av programmet utan att vare sig sätta några djupa spår hos mig eller att få mig att lyssna extra noga. Möjligen kände jag en viss sympati för hennes val att bo ganska isolerat någonstans på den västerbottniska landsbygden. Missförstå mig nu inte: jag känner ingen som helst antipati mot den här unga damen.

Efter programmet går jag vidare till hennes blogg för att få ytterligare ledtrådar om vad det är hos henne som drar. Bloggen innehåller många bilder (foton) och är ganska vardagsinriktad, dess texter är korta och välskrivna utan att gnistra. I ett avseende vill jag ge henne en komplimang: hon ger då och då uttryck för ett feministiskt engagemang som verkar genuint – många andra som vill nå många läsare fegar ju med att uttrycka åsikter, som andra kan finns kontroversiella.

Jag unnar henne gärna alla hennes läsare, men jag förstår ändå inte, varför så många läser hennes blogg.

Det här varför väldigt många läser vissa bloggar och vilka i så fall vore faktiskt värt att diskutera. Någon som har en bra analys av detta?

8 kommentarer

  1. Att du tycker att hennes inlägg inte ”gnistrar” är ju en smakfråga. Jag tycker hon skriver väldigt bra och absolut att det finns inlägg som är väldigt bra och hennes tankar runt feminism är välformulerade. Feminism är något som jag tycker genomsyrar hela hennes blogg, och inte bara då och då. Många läser hennes blogg för att hon är duktig på pyssel och do it yourself-tips och hennes inredningsstil tilltalar många. Många andra läser hennes blogg för att livet på landet är inspirerande, att någon vågar göra det där man drömmar om. Många ytterligare läser hennes blogg för hennes skarpa feministiska analyser och tankar. Jag tror inte det går att generalisera fram en anledning till varför folk läser hennes blogg, olika aspekter tilltalar olika människor.

    Det finns ju ingen blogg som passar för alla. Du kanske inte finner storhet i Claras blogg, men det betyder ju inte mer än att bloggen inte faller dig i smaken. Att tro att din smak är normerande är ju lite naivt kanske ;)

    Comment by hanna - happy happy fangirl — 2011 06 27 17:36 #

  2. Till Hanna: Jag är bara uppriktigt nyfiken.

    Comment by Enn Kokk — 2011 06 27 17:46 #

  3. Man läser väl de bloggar som skriver om det som intresserar en. Vad är det för intressant med sönderbombandet av Libyen, det dödande och lemlästande av människor som Sveriges regering och riksdag medverkar i i allas våra namn i jämförelse med vilken märkesjacka bloggaren Lill-lullan har köpt och kommit över billigt, eller tårtan som Mumsgumman bakade igår?

    Comment by Kerstin — 2011 06 27 20:17 #

  4. Till Kerstin Berminge: Man måste ju inte göra ett val mellan ytterligheter – det liv vi lever består av mångahanda ting. Underbaraclara visar upp ett genuint feministiskt engagemang, men jag gissar att hennes läsare – således oerhört många – kanske främst lockas av hennes vardagsbetraktelser. Men varför så många? Jag är ju själv gammal publicist, och jag skulle gärna, seriöst, vilja ha fler förslag om varför en blogg som Underbaraclaras lockar sådana otroliga mängder av läsare.

    Comment by Enn Kokk — 2011 06 27 20:26 #

  5. Jag lyssnade också på hennes program, av samma anledning som du, nyfikenhet. Jag har hört hennes ”husmorstips” i P1 under våren.

    Jag har också tittat in på hennes blogg, som är trevlig och välskriven. Varför hon är så populär har jag ingen aning om, jag är nog inte hennes målgrupp. Jag kan tänka mig att hennes livsval ligger i tiden nu – det är mera radikalt idag att gå tillbaka till ett slags femtiotalsliv, än att göra karriär och bo i stan. I alla fall för dem som är födda på åttiotalet. Mina barn är födda 1983, 1984, 1988 och 1989. Tre av dem tycker att det är mindre intressant att jobba mycket, materiella saker är ointressant osv. En bor i ett gammalt hus på landet. Ingen tänker bo i stan i framtiden.

    Vi ser väl kanske den första av en slags variant på den förra gröna vågen? Samtidigt håller ju stan på att bli grönare också, det är ju inte självklart längre att det är på landet man lever mest grönt.

    Clara skriver ju faktiskt inte om märkesjackor och hennes bakande och pysslande är nog i dagens läge så radikalt det kan bli. Valet mellan för trånga jeans och rymlig femtiotalskjol är ett exempel på just den sortens feministiska avståndstagande som det bh-lösa var förr.

    Dessutom är hon kristen, norrlänning, väljer att få barn tidigt, och allt detta verkar mycket genomtänkt, inte en slump eller slarviga livsval. Hon hade ett ganska tvärsäkert tonfall i sitt program, som nog mest är en följd av hennes ungdom. Jag känner igen så mycket i mina egna livsval, förutom det kristna, fast jag prövade den livshållningen också i min ungdom. Nu vet jag inte om jag skulle ha blivit läst av många om jag hade skrivit om flytten (tillbaka för min del) till landet, det medvetna valet att vara hemma med mina barn, att avstå från framtida pension, att göra all mat från grunden osv. Åttiotalet var kanske det mest materiella årtiondet av alla under förra seklet, och vi var verkligen i minoritet.

    Men precis som för Clara var vårt val mycket medvetet och jag kände mig verkligen radikal och inte så litet självbelåten på den tiden. Den känslan går över, tron på att man har gjort de optimala valen krockar med verkligheten, för det finns verkligen inga optimala val i livet. Allt har en baksida hur man än vänder sig. Jag kanske inte skulle välja detta liv igen, om jag skulle göra valet idag, men inte för det materiella, mera för att det var så himla slitsamt.

    Jag har läst en hel del unga bloggare, hbt-bloggare, modebloggare, och allt annat också. Det finns en brokig skara därute. Jag tittade in hos fenomenet Kissie, som är en 20-åring som skriver om sina plastikoperationer, sin galopperande viktnedgång och sitt uteliv i Stockholm. Där har du kanske Claras raka motsats? Hon har ännu fler besökare per dag, kanske för att det är en freakshow, kanske för att hennes liv fortfarande lockar vissa ungdomar. Särskilt medveten är hon inte i alla fall, och hon skriver inte särskilt god svenska. Det är dock inget krav längre, hon skriver precis som många ungdomar som inte fixar godkänt i kärnämnena. Det är en merit bland hennes läsare. Jag har haft otaliga ”Kissies” bland mina elever.

    Jag blir ju förstås förfärad över de bilder hon lägger ut på sin magra kropp med enorma silikonbröst, men dessa bilder speglar också vår tid. Intressanta tidsdokument, men den här livsstilen (Slitzbruden på Stureplan) är definitivt på utdöende.

    Comment by Ann Christin Sandlund — 2011 06 28 7:02 #

  6. Till Ann Christin Sandlund: Tack för en utförlig och faktiskt mycket intressant analys! Jag kan tänka mig att hon representerar livshållningar som ligger i tiden och därför lockar andra, särskilt sådana som inte är till freds med sina egna liv. Men den reflektion jag gör är att det livsrecept hon ger ju inte är möjligt för så värst många fler: 20.000 unga tjejer skulle för all del kunna bosätta sig i en stuga på landet men knappast kunna försörja sig där, i vart fall inte av att blogga. Fast människor vill ju drömma…

    Det var precis en sådan här diskussion jag ville ha till stånd, eftersom jag kände att jag själv inte hade svaren.

    Comment by Enn Kokk — 2011 06 28 8:35 #

  7. Jag läser hennes blogg för den feministiska vinklingen som finns. Speciellt tanken om att tjejer ska hjälpa varandra och inte inrätta sig i den manliga normen för att komma fram. När hon pratade om feminism i programmet lyssnade jag noga. Dock missade jag när hon pratade om sin tro och gud.

    Comment by k — 2011 06 28 10:53 #

  8. Jag tror att människor läser hennes och andra människors vardagsbloggar av samma anledning som de tittar på en såpa – man tycker att man lär känna en person och får en inblick i deras vardag och så går man in lite titt som tätt för att se vad som händer, trots att det inte är särskilt spännande…

    Comment by Freja — 2011 07 17 11:55 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^