Lena Willemark: Älvdalens elektriska

9 maj 2008 15:27 | Musik | 4 kommentarer

Lena Willemark är en artist jag alltid gärna hör på, som sångerska, som instrumentalist på fiol och i alla de olika konstellationer som hon har förekommit och förekommer i. Jag har haft lyckan att höra henne inte bara på CD utan också från scen.

Som många andra förknippar jag henne med kulning, en form av locksång efter kreatur framförd i mycket höga register. I de trakter där kulning praktiserades (till exempel i Västerdalarna; Lena kommer från Evertsberg) fanns ofta också fäbodar.

Men Lena sjunger ofta och gärna även folkliga sånger och psalmer, både à capella och till komp. Det gör hon på rikssvenska men även på älvdalsmål, som en del språkvetare är benägna att klassificera snarare som ett eget nordiskt språk än som en svensk dialekt.

Jag ska ge er ett exempel:

Immiln blaunkk
sos wär an nytwaidh.
Knåjtnevå ev an upp
so int nogh add kummidh i.
Og ljosedh kwedh och stjåv
mes edh wåler nidh.
Og fugler flågu.

Jag kan inte älvdalsmål men hittar i det häfte som följer med Lenas CD ”Älvdalens elektriska” (Amigo AMCD 757, 2006) följande översättning:

Himlen utan en fläck
– som rentvättad.
Denna tyngdlösa glädje –
öppnande handflator.
Och sången skimrar
som en ström av ljus.
Och fåglarna flög!

Melodin, en polska, är från Evertsberg. Men texten har Lena lånat från författaren Yaşar Kemal, och Gunnar Nyström har översatt den till älvdalsmål. Folkmusik bär ett arv men behöver inte vara inåtvänd. Som ytterligare ett bevis vill jag anföra medverkan på den här skivan från Haci Ahmed Tekbilek, som i några låtar spelar ney (turkisk flöjt) eller mey (ett oboeliknande turkiskt blåsinstrument).

Vi kan då ta och presentera också övriga medverkande musiker. Lena spelar, utöver att förstås sjunga, fiol och altfiol. Mikael Augustsson spelar dragspel och bandonéon (ett slags minidragspel). Leo Svensson spelar cello. Verf Lena Egardt spelar fiol. Och Mikael Marin, som jag har hört tillsammans med Lena på skivor och konserter med Väsen, spelar altfiol.

Tillsammans åstadkommer de här ofta fantastisk musik. Ett exempel är den redan nämnda ”Immiln blaunkk”. Mycket fin är också den avslutande låten, ”Dejlig rosa” (”Jag vet en dejlig rosa”). För egen del blev jag kanske allra mest tagen av den minimalistiska (Lena på fiol och Leo Svensson på cello) ”Mikkelkwenn” efter Ekor Anders Andersson, ett stycke som i konstfullhet inte står den klassiska musiken efter.

Mycket annat vore värt ett omnämnande, men jag nöjer mig med att avslutningsvis ge en kort förklaring till CDns titel. ”Älvdalens elektriska” är den ljudanläggning driven av ett bilbatteri, som Lena många gånger har använt vid fältinspelningar från sina gamla hemtrakter.

4 kommentarer

  1. Fast Evertsberg ligger ju i Österdalarna, men de kular där med. På Malungs folkhögskola, där jag en gång i tiden med prostens son Hans Frödin och blivande pastorn i Missionsförbundet Sten Bjurström och några till brukade kika på flickorna som badade bastu i källarvåningen, finns det utbildning i kulning där min kusin Karin och hennes man Ulf en gång i tiden träffades. Där gick också Karins storebrors väninna Maria Paz från Chile, en kvinna som också duger att titta på. När hon hade gått folkmusikkursen reste hon ner till Chile och kulade i Atacamaöknen. Det var en helt vidunderlig upplevelse har hon berättat. Den finaste kulning jag själv har hört var kring Bergsjön (?) i Göteborg där ett antal kvinnor stod och ropade till varandra eller hur man nu ska säga. Efter det kunde man ta det ro att bilen stannade i en rondell på vägen därifrån och inte ville vara med längre.
    Med bastun i folkhögskolan var det så här: Frödin, Bjurström och jag spelade i musikskolans blåsorkester som råkade ha övningar samma kväll som flickorna på folkhögskolan badade. Av någon anledning fanns ett litet hål i innerfönstret där det inte bildades någon imma och framför detta lilla titthål trängdes vi efter orkestövningens slut. Vad vi såg minns jag däremot inte mycket av.

    Comment by Hans O — 2008 05 12 23:10 #

  2. Till Hans O Sjöström: Naturligtvis Österdalarna – väderstrecken måste ha snurrat runt i huvudet på mig.

    Comment by Enn Kokk — 2008 05 12 23:15 #

  3. Jättebra inlägg! Den där mikkelkwenn måste syfta på Ekor Anders låt Mikkelkwennfossin(utgavs på Sonet på 70-talet). Det skulle betyda ungefär ‘Mickelkvarnforsen’. När jag hör Lenas musik:”kenne ig mi kwikk i fotum”-känner jag kvick i fötterna..
    Nu måste jag sluta:”ig kenne mi swettu”-jag känner mig svettig.

    Intressant inlägg, verkligen

    Mvh

    Sverigedemokraterna

    Comment by Håkan Liljeberg — 2008 10 08 14:38 #

  4. Till Håkan Liljeberg: Jag har ingen invändning mot vad du skriver i sak, men har verkligen Sverigedemokraterna som parti – vilken partiinstans i så fall? – ställt sig bakom texten?

    Comment by Enn Kokk — 2008 10 08 15:10 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^