16 kommentarer

1. Tack för denna text om Kreisky, en politiker som -tyvärr- blir alltmer bortglömd även här i Österrike. Jag skall snarast skaffa mig de texter du skriver om.

   Jag bor inte långt från den villa där Kreisky bodde. För några år sedan när någon hade föreslagit att Kreisky borde få en staty i Stockholm skrev jag ett blogginlägg om Statyernas samkväm, bl.a. om villan och några flyktiga ”möten” med Kreisky, som regel dock enbart på andra sidan det säkerhetsstaket som omgärdade hans trädgård.

   Kreiskys memoarer är fascinerande läsning och innehåller mycket intressanta skildringar av tiden i Sverige. För dagens postmoderna socialdemokrati i Österrike spelar han inte längre någon roll. Jag undrar om detsamma kan sägas om Palme i Sverige?

   Som jag berättar i mitt blogginlägg fick Kreisky en gatstump i centrala Wien uppkallad efter sig. Det märkliga med denna gata är att det inte finns en enda dörr som vetter mot den och följaktligen inte heller något hus med denna adress. Så vänder dagens Österrike ryggen åt Kreisky.

   Comment by Bengt O. Karlsson — 2008 04 14 13:35 #

2. Till Bengt O Karlsson: Tack för en intressant kommentar. Arbetarhistoria finns på webben men håller just nu på att byta till ny adress, så jag tror inte att man för närvarande kan få upp artiklarna i det allra senaste numret.

   Comment by Enn Kokk — 2008 04 14 17:16 #

3. Hej Enn!
   Jag har ett vagt minne av Bruno Kreisky arbetade några år på Konsum Stockholms huvudkontor, Magnus Ladulåsgatan 21, Södermalm. Undra om Konsum har uppmärksammat Kreiskys minne tex med en staty?
   Hälsningar
   Rustan Rydman
   Stockholm

   Comment by Rustan Rydman — 2008 04 14 19:12 #

4. Rustan: Ingen staty men i KF:s arkiv finns det en inspelad intervju med BK om hans tid vid Konsum Stockholm. Han är också med på några sidor i min kommande bok. BK var austro-marxist, tyckte att socialister inte skulle hjälpa till och ”hålla patient vid liv”, dvs det dödsdömda kapitalistiska systemet. Han tillhörde vänsterflygeln i ungdomsinternationalen – där också Hjalmar Mehr fanns, medan Torsten Nilsson – vars förtjänst det stor del var att BK kunde komma som flykting till Sverige – fanns hemma på samma internationals högerflygel.

   Comment by Anders Thunberg — 2008 04 14 21:07 #

5. Anders: Din kommande bok verkar vara intressant, det sägs att du ska skriva om Karin Lanneby (spion under kriget?). Hoppas att Enn kommentar boken på bloggen.
   Hälsningar
   Rustan Rydman
   Stockholm

   Comment by Rustan Rydman — 2008 04 15 14:17 #

6. Det finns ett intressant utbyte mellan svensk och österrikisk socialdemokrati, även om man under mellankrigstiden officiellt låg långt ifrån varandra. SSU Stockholm var länge influerade av austromarxismen. Något som går tillbaka på ungdomsinternationalens läger i Wien på 1920-talet och framförallt Hjalmar Mehrs internationella kontakter. Under andra världskriget blev ju sedan Stockholm en naturlig tillflyktsort för (bland annat) österikiska socialister på flykt, däribland Bruno Kreisky. Att dessa sedan influerades av den svenska modellen när Österike skulle byggas upp efter kriget är intressant. Även om man kanske skulle ha önskat att lite mer av de gamla austromarxistiska tankegångarna hade fått vara kvar. Förövrigt lär ett bostadskomplex i Wien vara uppkallat efter Olof Palme (det finns ju en gammal Wientradition att döpa bostadskomplex efter socialistiska ledare som går tillbaka på Karl Marx-hof).

   Comment by Fredrik Jansson — 2008 04 15 19:11 #

7. Till Fredrik Jansson: Jag undrar om inte det var mer av artighet gentemot det gamla värdlandet som BK säger sig ha mycket att tacka Sverige. Läser du Klaus Misgelds distanserade sätt att behandla saken och Kreiskys egna memoarer (som finns översatta till svenska) så ska du finna att Kreisky hade alldeles personliga skäl att idealisera Sverige och de svenska erfarenheterna men att han samtidigt dementerar att han lyckats med att överföra den ”svenska modellen” till Österrike.
   Han skriver på sid 275 i memoarerna att det varit omöjligt att ”överföra den svenska modellen till Österrike” då det hade varit ”omöjligt redan på grund av skillnaderna i de båda ländernas situation och historiska bakgrund”. Misgeld hävdar också att Kreisky i sina memoarer lägger fram ”en ganska tillrättalagd beskrivning av svensk ´reformism´ som han försökt vidareutveckla. ”Detta stycke hör kanske inte till de mest lysande i memoarerna.” Annorlunda blir det, enligt Misgeld, när Kreisky tar upp den svenska ”aktiva konjunktur- och sysselsättningspolitiken, socialpolitik, bostadsbyggande, skattepolitik och givetvis ´stockholmsskolan´. ”Mycket av detta var till stor nytta för mig,” summerar han (sid 276) och kritiserar samtidigt den under mellankrigstiden inte minst i Österrike rådande ´gammal-marxistiska-fatalistiska uppfattningen´enligt vilken någon förändring av det kapitalistiska systmet inte var möjlig.”, sid 277 i memoarerna.

   Comment by Anders Thunberg — 2008 04 15 21:16 #

8. Till Anders Thunberg: Men också Kreisky själv säger ju i det du själv citerar, att han faktiskt i vissa avseenden blev påverkad av sina erfarenheter i Sverige – vilket naturligtvis inte är liktydigt med att han svalde den svenska modellen med hull och hår.

   Comment by Enn Kokk — 2008 04 15 22:05 #

9. Till Fredrik Jansson: I Wien finns ”Per-Albin-Hansson-Siedlung” som är ett bostadsområde uppkallat efter Per Albin Hansson. Bygget startade 1947. Per Strömberg har skrivit en liten uppsats om detta i tidskriften Valör nr 2-3 2003. Uppsatsen finns också att läsa på Pers hemsida.

   Comment by Kristina Strömberg — 2008 04 15 23:48 #

10. Här i Wien finns alltså en Olof Palme Hof i tionde distriktet som är ett s.k. Gemeindebau med ca 400 bostadslägenheter. (Det finns f.ö. många platser med svensk anknytning i Wien, en hel stadsdel t.o.m. dels från 1600-talet, dels från tiden under och efter andra världskriget. Ett intressant ämne som dock inte hör hemma här.)Per-Albin-Hansson Siedlung har ett stort antal asvenska gatunamn men är tyvärr numera ganska förfallen och ghettoiserad.

    Med all tillbörlig respekt ställer jag mig litet tveksam till Anders Thunbergs uppfattning om Kreisky och Sverige. Naturligtvis förstod Kreisky att ”den svenska modellen” inte direkt kunde överföras till Österrrike med dess helt avvikande sociala och politiska struktur. Men som politiker och människa tog han stora intryck av Sverige och det svenska samhället. Jag vill nog påstå att K. kom till Sverige som en ganska dogmatisk socialist och återvände som pragmatisk socialdemokrat. Att han i hela sitt liv var en hängiven och egentligen okritisk Sverigevän är nog höjt utom allt tvivel.

    Comment by Bengt O. Karlsson — 2008 04 16 9:53 #

11. Till Bengt O: respekt behövs inte … jag är en spörjande person och undrar lite om vad som hänt ”Per Albin Hansson-Siedlung” – det förfall och den ghettoisering, som du refererar till, är det någon motsvarighet till det vi sett hända med stora delar av vårt eget storskaliga sociala bostadsbyggande? Miljonprogrammets misslyckade satsningar. BK intervjuade jag en gång på Socialistinternationalens möte i Oslo (1974?) och fick då höra hans utläggningar om moderna svenska kök med inbyggda kryddburkar och sopnedkast i trappuppgångarna. Vid det tillfället överraskade han åtmistone mig genom att vara kritiskt frispråkig gentemot partivännerna i Israel. De hade, menade han, ett ovanligt kort minne, när det gällde egna ”terroristiska” aktioner i landets förflutna.
    Den associationen får mig att tänka på några rader som f d österrikaren Harry Schein har om Kreisky i sina memoarer. Schein skrev i Expressen
    just efter kriget en kritisk artikel om österrikisk politisk opportunism (à la Qualtinger) och blev då uppringd av en för honom okänd landsman, Kreisky, som livligt polemiserade mot vad han skrivit. ”Ja men är det då inte sant då”, sa Schein. ”Jovisst, men därför får man inte skriva det”, replikerade Kreisky. BK verka ha varit en politiker med många intellektuella bottnar och mycket klarsyn.

    Comment by Anders Thunberg — 2008 04 16 14:11 #

12. Till Anders Thunberg: Ja, parallellen är ganska träffande. Systemet med ”Gemeindebau” var ett av socialdemokratins största sociala projekt genom tiderna och bidrog länge till att befästa deras makt i ”das rote Wien.” Sedan dröjde det mycket länge (tills för kanske 5 år sedan) innan man tillät immigranter och icke-österrikare att komma i åtnjutande av de subventionerade bostäderna. Mycket (men inte allt) är nedslitet och illa underhållet. Just i Olof Palme Hof pågår just nu en strid eftersom man anser att det privata företag som sköter underhållet tagit ut för stora avgifter av hyresgästerna. Inget nytt under solen alltså.

    Det där med sopnedkasten återkommer i K:s memoarer.

    Jag vet inte hur stort sanningsvittne Harry Schein var och har inte läst hans memoarer. Historien verkar litet okaraktäristisk, men vad vet jag. Din referens till opportunism och Qualtinger syftar väl på monologen ”Herr Karl” – en klassiker. Det tog mig åtskilliga år att förstå vad han sade.

    Kreisky var f.ö. inte ambassadör i Stockholm som det står ovan. Åtminstone enligt memoarerna var det han som satte upp ambassaden efter kriget men han var sedan något slags legationssekreterare. Den förstae ambassadöreen var ”Baron Paul Winterstein”. Ganska roande är att K. skriver att han inte hade några pengar för ändamålet men dels använde den lön han fick från KF utan att – vid den tiden – arbeta så mycket där, dels fick han till slut en blankocheck från UD (!) för att täcka de nödvändiga utgifterna. Men allt blev, skriver K., ”auf Kronor und Öre zurückbezahlt.”

    Comment by Bengt O. — 2008 04 17 17:18 #

13. Till Bengt O: Jag var (som du kanske förstått SAP-medlem) före min journalistiska period och är det på nytt igen – av ”medborgerlig nödvändighet”. Men jag vill erkänna: den socialdemokratiska bostadspolitiken och dess okänslighet för kulturella och arkitektoniska värden och ideal är mycket beklaglig, även om jag kan förstå vad som en gång var bevekelsegrunderna för den. Att den bristande hållningen gentemot kulturella värden och tradition sitter djupare och är mer utbredd än den hjalmar-mehrska synen på ”almar” och värdet av klara-bebyggelsen det kan var och konstatera genom se vad hur man hur man har förvandlat det som en pång var Bobergs underbara ”Rosenbad”. Jag hörde att Mona Sahlin var stolt över ”renoveringen”, vilket säger mycket. Rosenbad var en gång Stockholms vackraste restaurant med en oslagbar utsikt över Riddarfjärden. Det var ett rum för alla oss stockholmare. Nu har den reducerats till ett lunchställe för centralmaktens tjänstemän. Och övriga delar av huset har slaktats och förändrats till oigenkännlighet. Mycket trist!

    Men tillbaka till Wien och Kreisky. Borde man inte påminna om att influenserna Sverige-Österrike har varit ömsesdiga? Wien var ju den första större stad som fick en socialistisk majoritet. Wien var först i världen med att satsa på ett socialt bostadsbyggande i ett mänskligt format? Wien blev faktiskt också den kanske viktigaste inspirationskällan för radikala arkitekter och bostadskooperatörer (HSB m m) i Sverige. Det var alltså österrikarna som var först ute och svenskarna som tog efter… Skillnaden är väl bara att österrikarna hade en större respekt för tradition och boendekultur och byggde i en mänskligare skala… därför åker i dag studiegrupper till Wien för att studera 20-talets socialistiska byggande där, men knappast till Sverige för att ta del av det svenska miljonprogrammets resultat.

    Comment by Anders Thunberg — 2008 04 17 21:40 #

14. Jag vill inte att historien om Kreisky ska filtreras genom mitt läsminne. Så här skriver Schein på sid 56 i ”Schein”, Bonniers 1980. Jag tycker att historien bör finnas på webben, nu när folkbiblioteken är hotade under en regering som svävar på målet vad gäller kulturpolitikens mål:

    ++++”Naturligtvis nöjde jag mig inte med att hålla mitt starka politiska engagemang privat. På något sätt skulle det exponeras. Ett lämpligt tillfälle erbjöd sig i samband med Moskvaavtalet 1943, i vilket de allierade enades om sina krigsmål, däribland att befria Österrike.

    Med mina erfarenheter – sedermera bekräftade av mera mogna samtidsvittnen och historiker – var det naturligt att jag tyckte att distinktionen mellan det nazistiska Tyskland och det ockuperade Österrike var väl artificiell. Dessutom råkade jag komma ihåg att de österrikiska socialdemokraterna under fredsförhandlingarna 1919 av segrarmakterna begärt att Österrike skulle anslutas till Tyskland. Man trodde inte att det lilla landet skulle klara sig självt, bedömde dessutom chanserna för en progressiv samhällsutveckling vara större i Tyskland än i det katolska och reaktionära Österrike.

    Jag skrev en artikel, protesterade mot Moskvaavtalet och skickade den till en tidskrift som hette NU, ett försök av Åhlén & Åkerlund att skapa en motsvarighet till TIME och Newsweek.
    Man accepterade min artikel. Antagligen var den skriven på en erbarmelig svenska och behövde tvättas av redaktionen.

    Artikeln lyckades som bekant inte påverka de allierades vilja att befria Österrike. Däremot blev jag uppringd av en tjänsteman på KF. Han anklagade mig för att vara opatriotisk.
    -Men är det inte sant, det jag skrev, svarade jag, en aning konfunderad.
    -Visst är det sant, sa han. Men en österrikare skall inte skriva så här om sitt fosterland.
    Mannen hette Bruno Kreisky. Jag älskar denna historia och berättar den varje gång jag träffar någon från Österrike. Den uppskattas aldrig efter förtjänst. En patriotisk jude – på flykt från sitt land och sina landsmän, angelägen om att tysta sanningen om de krafter som hotar hans eget liv.
    Om det finns någon rättvisa här i världen bör en sådan bli regeringschef i sitt sålunda älskade fosterland. Kreisky blev mer än det. Han är landsfader. Symbiosen mellan honom och Österrike är pervers. Han vördas, älskas med en lidelse som endast kan bottna i dåligt sanvete.
    Hegel tyckte att det var fel på verkligheten om den inte stämde överens med teorin. Han hade gillar Kreisky.” +++++

    Comment by Anders Thunberg — 2008 04 18 0:18 #

15. Tack, Anders Thunberg, för denna text ur Scheins memoarer. Det ställer ju ovanstående i ett delvis annorlunda ljus. I Österrikes självständighetsförklaring citeras de allierades Moskvaprotokoll. ”Die Regierungen Großbritanniens, der Sowjetunion und der Vereinigten Staaten von Amerika kamen überein, daß Österreich, das erste freie Land, das der Hitlerschen Aggression zum Opfer gefallen ist, von der deutschen Herrschaft befreit werden muß. På denna lögn lever det österrikiska samhället än idag vilket är en av anledningarna till att Österrike aldrig gjort upp med sitt förflutna, detta i motsats till Tyskland.

    Kreisky drog sig inte för att ta med både medlöpare och SS-officerare i sin regering och förvaltning. Han ansåg detta vara nödvändigt i krissituationen efter kriget. Man kan jämföra med situationen i dagens Irak där USA rensat ut alla baathister ur arme och förvaltning med kaos som följd. (Jag tar inte ställning till vad som är rätt och riktigt, bara konstaterar fakta).

    Intressant är att för några veckor sedan inbjöds den f.d. tronpretendenten Otto von Habsburg att tala i parlamentet. Man kan tycka vad man vill om honom men han har alltid varit en glödande antinazist. I sitt tal utgjöt han sig över Österrikes offerroll på ett sådant sätt att f.d. förbundskanslern Schüssel blev tvungen att ta till orda och påminna om den skuld som trots allt vidlåder Österrike.

    Utan några fakta kan jag bara konstatera att jag känner ett lätt obehag inför Scheins berättelse. Som historieberättare gjorde han sig bra, som historiker mindre.

    Comment by Bengt O. — 2008 04 18 21:18 #

16. Till Bengt O: Känner dina kontakter där nere möjligen till någonting om prinsen (Ferdinand?) av Liechtenstein? Han som var i Sverige under kriget? Och en tid var gift med en dotter till senare flygvapenchefen Nordensköild? Det sas att han livnärde sig i Sverige bl a genom att sälja olika titlar. Min e-post-adress är mitt namn med små bokstäver och punkt och sedan efter snabelaet ”comhem.se”. Beträffande dina obehagskänslor inför Scheins ord, så kanske du bör tänka på att Harry Schein själv fick lämna Österrike som tonåring, eftersom hans mor var judinna. I Sverige lät han döpa sig i Svenska Kyrkan. Av Erik Bergman, Ingmar Bergmans far. Den här dopuppgiften har Schein aldrig lämnat ut, men den finns att ta del av i kyrkboken. Alltså även i det fredliga Sverige kunde man som judisk flykting uppleva hotet från det södra grannlandet. Schein hörde alltså till dem som hade en personlig anledning att angripa den österrikiska lögnen.

    Comment by Anders Thunberg — 2008 04 18 23:45 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.