Sorgesång till bluesgitarr
17 maj 2011 22:30 | Musik | 1 kommentarRolf Wikström framträdde live på Strandhotellet här i Öregrund i augusti förra året, och jag var förstås där. Jag har alla hans skivor, både blues och annat, men för mig är han ändå främst en bluesman.
När han nu ger ut CDn ”Istället för tystnad” (Black Light 02, 2011, distribution Border), är det rätt länge sen det sist kom ut någon ny skiva med honom.
Jag känner inte till hela bakgrunden till detta, men av den nya plattan framgår det att han har drabbats – och jag använder då avsiktligt just det ordet – av att hans mor har gått bort. En av den nya CDns starkaste låtar, ”Arton nätter, nitton dagar”, handlar om hennes dödskamp och längtan efter att komma hem igen. Där finns också ett långt gitarrsolo, en sorgesång till bluesgitarr.
I den låten får Roffe fin körassistens av Caroline af Ugglas. Hon förekommer också i en annan låt, ”När vi har kommit hem”, där hon har en ännu mer framträdande roll: hon sjunger där duett med Rolf Wikström.
Allt på den här plattan är inte blues; så är till exempel den inledande låten, ”Led mig hem, gamla väg”, en John Denver-låt, i original ”Take Me Home Country Roads”.
Annat är skrivet av Wikström ensam. En av de bästa egna låtarna är ”Längtan, ge dig av”.
Wikström spelar ofta med en ganska liten kompgrupp, ibland alldeles ensam, och det är förresten alltid roligt att uppleva honom som instrumentalist, som i den avslutande ”Krigsmannen”, där han spelar tolvsträngad gitarr.
Men musikaliskt allra roligast är nog ändå ”Jag är glad”, där en hel grupp bistår honom med häftigt komp.
1 kommentar
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Jag vet få musiker som kan skriva så svarta texter som Roffe Wikström, när han är på det humöret. Som att börja en låt med ”Min farsa dog i cancer”… eller från ”När allt har blivit sagt”: ”Jag var fem år när jag förstod att varje människa är som en ö och alla saknar bro”. Man vill väl inte hålla med alla gånger men nog har det funnits stunder i livet när det känts så.
Comment by Olof Öberg — 2011 05 20 8:09 #