På distriktskongress (s) i Tierp

6 april 2008 9:25 | Politik, Ur dagboken | 24 kommentarer

Lördagen tillbringar jag och Birgitta på socialdemokraternas distriktskongress i Tierp. Jag måste alltså skjuta upp det melodikryssande som normalt hör till mina lördagsförmiddagsvanor. Nå, så småningom kommer krysset att läggas ut på webben.

Tillsammans med många andra partivänner från Uppsala åker vi med Upptåget från Uppsala C. Det är sällan passagerarna på ett tåg har en så massiv (s)-majoritet. Vi ägnar resan åt att läsa morgontidningarna, inköpta i Pressbyrån – vi har tidningarna omställda till Öregrund, där vi ju normalt bor så här års.

På distriktskongressen i Tierp lånar partistyrelsens gäst Marita Ulvskog – vi är gamla vänner, så hon har satt sig med mig och Birgitta – min Dagens Nyheter inför sitt framträdande inför kongressen. Ur P C Jersilds kolumn ”Dina pengar” hämtar hon siffror om det påstått mycket omfattande fusket i socialförsäkringssystemet. Jag citerar motsvarande avsnitt i Jersilds artikel:

”Hur var det då med fuskandet? Försäkringskassan börjar nu bli klar med sina granskningar. Beträffande föräldrapenningen har man hittat att 1,6 procent betalades ut fel. I denna siffra ingår också sådana utbetalningar som beror på missförstånd eller tekniska brister. För barnbidragens del ligger de felaktiga utbetalningarna på 0,22 procent. Dock blir dessa till synes blygsamma procenttal mer oroande om man omvandlar dem till reda pengar. Svinnet i föräldrapenningen är 229 miljoner, motsvarande förlust i barnbidraget landar på 50 miljoner.”

Men det handlar alltså om små belopp, om man jämför med vad som totalt betalas ut.

Bidragsfuskare går det bra att kontrollera, till exempel genom hembesök, konstaterar Jersild. När det gäller skatteflykt är myndigheterna däremot mer hjärtnupna – nu handlar det plötsligt om personlig integritet. Så här lyder avslutningen i Jersilds artikel (som Marita Ulvskog också citerar delar av):

”Beträffande Liechtenstein lär det finnas uppgifter ända från 1992 – men Skatteverket har tidigare antytt att man inte tänker gräva alltför djupt i det förgångna. Men om myndigheten – med regeringens goda minne? – ger kraftiga skatterabatter, kan ju hederliga skattebetalare få för sig att det här landet styrs av nollor. Ju fler nollor i det undanhållna beloppet, desto större benägenhet att se genom fingrarna med fusket.”

Under distriktskongressen genomförs också ett antal temaseminarier, och jag och Birgitta har valt att delta i ett med rubriken Konkurrensutsättning; det har Marita Ulvskog som inledare och Lena Rönnberg som samtalsledare.

Om ni trodde att detta seminarium befolkades av konkurrensutsättningsentusiaster, trodde ni fel. Jag konstaterade att flertalet inlägg gick ut på att hejda den pågående privatiseringsvågen. Senare under dagen tog kongressen också ett uttalande i samma riktning.

Över huvud taget kunde man av den här distriktskongressen bara dra slutsatsen, att det nu åter går en våg av radikalisering (i meningen socialdemokratisk traditionalism) genom socialdemokratin. Distriktsstyrelsen visade sig i sina motionsyttranden och i debatten lyhörd för detta, och i ett par fall då den inte gjorde det åkte den på välförtjänt storstryk. En motion med krav om demokrati i köparlandet som villkor för svensk vapenexport antogs, en annan om förändrade och skärpta villkor för start av friskolor likaså.

I slutet av kongressen höll fru Dahl från Svartbäcken i Uppsala för gästernas räkning ett litet anförande som var minst lika mycket en uppfordrande appell som det var ett tacktal, och så avslutades kongressen i sedvanlig ordning med att deltagarna tillsammans sjöng ”Internationalen”, varvid de – på socialdemokratiskt maner – höll varandras uppsträckta händer i refrängen.

Till Tierp kommer vi, vilket Birgitta också aviserade från talarstolen, snart tillbaka. Årets Första maj-talare där heter Birgitta Dahl.

Då kommer jag säkert också att åter igen träffa min bloggarkompis Erik Laakso, tidigare ordförande i Tierps arbetarekommun men vid den här kongressen ansvarig för en tillfällig filial till sin järnvägskiosk.

24 kommentarer

  1. Till Enn: Hålla handen under Internationalen, gillar du det?
    Det har jag aldrig lyckats förlika mig med!!!

    Comment by Mats Rosin — 2008 04 06 10:21 #

  2. Björn Kumm har per mejl lämnat följande kommentar:

    ”En motion med krav om demokrati i köparlandet som villkor för svensk vapenexport antogs, en annan om förändrade och skärpta villkor för start av friskolor likaså.”
    Detta har enligt din förnämliga blogg partidistriktet i Uppland beslutat. Särskilt det där om vapenexporten låter bra. Då kan vi med gott samvete fortsätta exportera kikarsikten och precisionsvapen och mycket annat till USA, en framstående demokrati, och inte låtsas om att de ska användas i Irak för att mera träffsäkert avliva motståndare till den stora demokratin.

    Om vår lysande export till det stora landet i väster skrev jag i Dagens Arbete tidigt 2006 en artikel under rubriken ”Blågula kanoner” bland annat följande:

    -Vi går ut på en stor internationell marknad. Vi tar fram nya produkter i samarbete med de verkligt stora drakarna. Och i det här samarbetet blir vi mycket starka, säger Tomas Samuelsson, VD för SAAB Bofors Dynamics.
    För egen del har Bofors Dynamics redan haft stor amerikansk försäljningssuccé med sin målstyrda robot Excalibur. Excalibur är inte riktigt färdig än, men amerikanska armén har gjort en första beställning för 60 miljoner svenska kronor.
    Både i USA och runtom i världen går gamla svenska klassiker bättre än någonsin. En sådan klassiker är pansarskottet AT 4, en annan granatgeväret Carl Gustaf som såg dagens ljus redan 1948.
    Pansarskottet AT 4 ses i sin nyaste version som idealiskt för s k urban krigföring, dvs kamp hus för hus i stadsmiljö, sådan som amerikanska trupper bedrivit i irakiska Fallujah. 100 000 AT 4 har redan sålts till USA, där Bofors också har licenstillverkning.
    Carl Gustaf heter i sin modernaste version M 3 med eldrör tillverkat i kompositmaterial vilket gör geväret mycket lättare. Eldrören görs hos gamla FFV i Eskilstuna, som ingår i SAAB Bofors Dynamics. I dag svarar s k understödsvapen av typen AT 4 och Carl Gustaf för hälften av Saab Bofors Dynamics´ omsättning på 3 miljarder kronor.
    -Vi är världsledande, säger SAAB Bofors Dynamics´ VD stolt. Och det är de amerikanska kraven som är pådrivande.
    I tip-top uppdaterad version används Carl Gustaf-systemet av USA:s Special Operations i Irak.
    -I Irak, säger Tomas Samuelsson, får vi vara med.
    -Det stämmer med våra exportregler. Vad några kulturskribenter i Aftonbladet (Åsa Linderborg och Erik Wijk, DA:s anmärkning) än påstår. Det har Göran Persson sagt.
    -Visst är det här politiska produkter, säger Tomas Samuelsson. Har du inte stöd i ditt eget land, kommer du inte fram i de stora internationella sammanhangen. Gör man en samhällskalkyl och räknar efter hur mycket det kostar att framställa dessa vapen och hur mycket de inbringar, kommer den kalkylen att sluta positivt, mycket positivt för Sverige.

    Björn Kumm

    Comment by Enn Kokk — 2008 04 06 18:10 #

  3. Till Mats Rosin: För egen del har jag inga problem med det. Jag ser det som en gemenskapshandling.

    Comment by Enn Kokk — 2008 04 06 18:11 #

  4. Till Björn Kumm: Jag har för egen del inga invändningar mot vad du skriver. Dock var det faktum att motionen vann en framgång jämfört med den luddigare skrivning som distriktsstyrelsen hade fått ihop.

    Comment by Enn Kokk — 2008 04 06 18:13 #

  5. Jag måste säga att jag aldrig riktigt har förstått den utomsocialdemokratiska traditionen att stå enskilt och med knuten näve under Internationalens refräng. Jag tycker också att det är ett uttryck för samhörighet mellan de som sjunger att hålla händerna. Men man undrar ju hur och när dessa olika traditioner satte sig.

    Vad gäller vapenexporten så är det väl – låt vara bara formellt – fortfarande förbjudet att exportera vapen till krigförande länder. ”Problemet” är ju att ingen förklarar krig längre. Man krigar bara ändå. Men det borde vara en bra utgångspunkt: ingen vapenexport till krigförande länder eller diktaturer.

    Men det är skönt när styrelser får backa. Det tyder på att demokratin fungerar hyfsat ändå.

    Comment by Fredrik Jansson — 2008 04 07 11:48 #

  6. Till Fredrik Jansson: Jag är inte riktigt säker på hur länge den socialdemokratiska traditionen har funnits, men jag tror att den är relativt ny: Kommunisterna har länge praktiserat knuten näve, och när det sena sextiotalets och det tidiga sjuttiotalets många sekter började använda den här hälsningen igen i större skala, mötte socialdemokraterna den – det är min gissning – med att hålla varann i händerna.

    Comment by Enn Kokk — 2008 04 07 15:48 #

  7. Till Fredrik Jansson: Vem har förespråkat knuten näve i stället för hålla handen? Inte jag i alla fall. Men att stå och hålla varann i hand har jag känt mig främmande för, ända sen den sedvänjan smög sig in i rörelsen – i början av sjuttiotalet? – och det gör jag fortfarande. Jag gillar helt enkelt inte kollektiv intimitet. Men ungefär samma känsla har jag förresten också inför hälsningskramandet. Kanske lider jag av beröringsskräck…

    Comment by Mats Rosin — 2008 04 07 16:08 #

  8. Till Mats Rosin: Det har nog inte så mycket med beröringsskräck att göra. Min gissning efter många års vänskap, är att det är den lilla men mycket sympatiska syndikalisten i dig som protesterar mot den kollektiva intimiteten.
    Allt gott!

    Comment by Tomas Wennström — 2008 04 07 18:51 #

  9. När sextonåriga linnesömmerskan Emma Ries, i Czernowitz /
    stod inför undersökningsdomarn /
    blev hon befalld att förklara varför /
    hon spred revolutionära flygblad /
    vilket var belagt med tukthusstraff /
    Som svar reste hon sig och sjöng Internationalen /
    När undersökningsdomarn skakade på huvudet befallde hon: Res er! /
    Det är Internationalen! /

    Bert Brecht

    Comment by Anders Thunberg — 2008 04 08 3:17 #

  10. Mats Rosin: Jag utgick från att det var det som var alternativet eftersom det är det enda alternativ jag sett. Jag antar att göra varken eller också är ett alternativ, men jag har då inte lagt märke till eller registrera det som sådant.

    Comment by Fredrik Jansson — 2008 04 08 10:45 #

  11. Hålla handen inför Internationalen är väl inte olikt hålla handen i kyrkan? Precis så görs t.ex. i Unity-kyrkor vid mötets slut. Religion som religion; bara att inse.

    Comment by A-K Roth — 2008 04 09 16:30 #

  12. Till A-K Roth: Religion är det också sånt som amerikanska fotbollslag ägnar sig åt före ”kick off”, när man kopplar armarna om varann?

    Comment by Anders Thunberg — 2008 04 09 21:05 #

  13. Till A-K Roth: Apropå religion vill jag påminna om den här, i dag sällan sjungna versen i ”Internationalen”:

    I höjden räddarn vi ej hälsa,
    ej gudar, furstar stå oss bi.
    Nej, själva vilja vi oss frälsa,
    och samfälld ska vår räddning bli.
    För att kräva ut det stulna, bröder,
    och för att slita andens band,
    vi smida medan järnet glöder
    med senig arm och kraftig hand.

    Hela texten plus en bakgrundskommentar hittar du ovan under Kulturspegeln, Sångtexter.

    Comment by Enn Kokk — 2008 04 09 22:20 #

  14. Till Björn K och Enn: Är jag politiskt naiv? Men i en tid då ledande amerikanska presidentkandidater och stora delar av den amerikanska opinionen tycker att det är fel att amerikaniska soldater (med vapen) befinner sig i Irak, finns det då svenska socialdemokrater som tycker att det är fullt OK att svenska vapen används Irak? I ett av FN ej sanktionerat krig. Har USA blivit angripen av Irak? I anfallskrig ska väl inte våra svensktillverkade vapen kunna användas? Om det är OK, vad är det då för principer vi försvarar?

    Comment by Anders Thunberg — 2008 04 09 22:54 #

  15. Varför har ”di gamle” så svårt med sitt samvete inför svensk vapenexport? Varför har inte SAP under sina 65 år under de snaste 75 åren i regeringsställning tvingat svensk vapenindustri att stoppa all tillverkning? Ni slingrar er som vanligt mellan arbetstillfällen, blandekonomi och moralisk obeslutsamhet. Lägg ner all vapenindustri i Sverige så får ni sinnesro! Varför tvekar ni? Vapen är till för att döda. Oavsett om de är till för försvar eller anfall. Eller har ni andra mål med försvarsindustrin som inte vi vet om?

    Comment by Lars Rudström — 2008 04 10 1:42 #

  16. ”Upp till kamp emot kvalen, sista striden är här..” Vad är det dagens socialdemokrater demonsterar emot? Ni har haft makten i decennier, ändå demonsterar ni. Mot er själva? Att Sverige nu under kort tid har en icke-socialistisk regering har ju inget att göra med era demonstrationer och sånger de senaste 70 åren.

    Comment by Lars Rudström — 2008 04 10 1:46 #

  17. Till A-K Roth: ”Religion som religion”? Ja, det är just den sortens missförstånd som jag befarar att handi-i-handandet kan bidra till att sprida.

    Comment by Mats Rosin — 2008 04 10 6:59 #

  18. Till Anders Thunberg: Dina frågor är helt berättigade.

    Comment by Enn Kokk — 2008 04 10 9:58 #

  19. Till Lars Rudström: Du glömmer bort det ursprungliga skälet till att Sverige en gång byggde upp en stor vapenindustri: neutralitet/alliansfrihet i krig. I en krissituation skulle man inte vara beroende av vapenimport, speciellt inte från något land som kanske självt var en part i det krig Sverige ville hålla sig utanför.

    Ur det där föddes också det dilemma vi här diskuterar. För att kunna utveckla ständigt nya vapensystem till rimligt pris, måste man också ha exportintäkter.

    Och så är vi där, vid den fråga vi här diskuterar: Vem ska få och vem ska inte få köpa svenska vapen?

    Comment by Enn Kokk — 2008 04 10 10:04 #

  20. Till Lars Rudström: ”Internationalen” skrevs 1871, i samband med Pariskommunens fall, och det är självklart att samhället har förändrats sedan dess. Men texten är, eftersom den så väl speglar den ursprungliga arbetarrörelsens tankar, intressant redan av det skälet – läs mer under Kulturspegeln, Sångtexter.

    Men man kan för den skull gilla känslan i texten: upproret, solidariteten med förtryckta och annat sådant.

    Och sist men inte minst: jag och många andra anser det viktigt att arbetarrörelsen behåller sin historiemedvetenhet, vetskapen att rörelsens kamp i dag – om än inriktad på delvis nya saker – är en del av en mer än hundraårig strävan.

    Comment by Enn Kokk — 2008 04 10 10:27 #

  21. Konkurrensutsättning!
    Jag undrar, om det kunde ha varit nyttigt för distriktskongressen att inbjudit någon som pratat om fördelarna med konkurrensutsättning. Det är väl för mycket begärt att medlemmarna tyngda av tradition och idelogiskt sementerande hade tagit något intryck av talaren men något frö kunde kanske ha fallit på hälleberget. Om inte är det alltid nyttigt att höra motståndaren tala. Kanske börjar någon att fundera vid hemkomsten i nattens sena timma.
    I dag pratade jag med min träningskompis. Han väntar på en operation för vristen och har väntat sedan i höstas. Tyvärr hade han fått beskedet att operationen var framflyttad till hösten. Om svensk sjukvård varit mer konkurrensutsatt kanske han hade kunnat vända sig till en annan utförare av operationen eller möjligen hade han redan varit åtgärdad.
    Jag tror att för mycket gammal ideologisk smörja av den typen som Marita Ulvskog med kamrater är representanter för mer skadar speciellt svensk sjukvård än göt nytta för densamma.

    Comment by Inge Johansson — 2008 04 10 15:42 #

  22. Till Inge Johansson: Också socialdemokrater har, enligt min mening, trott alltför mycket på det du predikar. Förespråkare för konkurrensutsättning har verkligen inte fattats inom det här partiet.

    Vad jag försöker beskriva är att pendeln nu håller på att slå tillbaka till en mer traditionell syn. Och det tycker jag är bra!

    Comment by Enn Kokk — 2008 04 10 16:03 #

  23. Det är trist om vi ska ha debatt om för och mot konkurrensutsättning. Många ting passar utmärkt för att bli konkurrensutsatta. För den som bott i ett land som Italien med djupa mönster av lokala och nationella monopol, såväl privata som gemensamsägda, men ofta ineffektiva och korrumperade, är det svårt att inte välkomna ett uppbrytande av monopolen. Och vem vill här i landet försvara t ex asfaltkarteller som sätter konkurensen ur spel när det gäller anbud till exempelvis kommunala vägprojekt? Problemet med den privatiseringsvåg som företrädesvis de borgerliga har stått bakom är att den fungerat som en ”överideologi”, alltså att den inte är resulatet en kylig analys om vad som är bra för medborgarna i allmänhet utan ett led i en politisk strategi att skapa ett samhälle med större klyftor mellan människor… Men varför skall vi säga nej till att konkurrensutsätta ineffektiva organisationer och system? Ja menar kan vi kapa onödiga kostnader får vi mer pengar och resurser över till en solidarisk välfärdspolitik…Och för övrigt så bör vi väl inte glömma att det inom arbetarrörelsen finns en stark historisk tradition att söka olika kooperativa lösningar… allt behöver väl inte drivas i kommunal och statlig form? När det från borgerligt håll förs fram doktrinära privata lösningar kunde vi väl som alternativ peka på att det finns många andra vägar att bryta upp monopolen…och som inte behöver leda till ökade klyftor i samhället…

    Comment by Anders Thunberg — 2008 04 10 17:37 #

  24. Till Anders Thunberg: Det finns fullt upp av verksamheter, där inte heller jag förespråkar monopol. Men på välfärds- och utbildningsområdena skapar de privata alternativen helt uppenbart nya klyftor, som i varje fall jag inte vill ha.

    Comment by Enn Kokk — 2008 04 10 21:40 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^