Svårtolkat resultat i Eurovision Song Contest

15 maj 2011 13:06 | Media, Musik | 2 kommentarer

Jag såg finalen i Eurovision Song Contest och fann inte skäl att i några avgörande avseenden ändra mina egna betyg från de båda semifinalerna. Hustrun, som satt med framför TV-apparaten för sällskaps skull, är alls inte intresserad av den här sortens musik, men bidrog ändå till underhållningen genom att då och då fälla dräpande omdömen om artisternas kläder och frisyrer.

Jag tycker att årets resultat är ovanligt svårtolkat – jag hittar liksom ingen linje i tittarnas och juryernas val.

Som det musikfreak jag är, gladde jag mig åt att kompis/grannlandsröstningen åtminstone tycks ha minskat i betydelse, men min grundattityd på den här punkten får mig också att inte känna någon särskild glädje över Azerbajdzjans till stor del svenskbyggda seger eller Sveriges egen tredjeplats. Bättre låtar fanns det faktiskt. Och sämre också.

Som några av er kanske minns, sågade jag redan i mitt semifinalkåseri, mitt forna hemland Estlands bidrag, så jag blev verkligen inte förvånad över näst sist-placeringen.

Men det fanns mycket annat i resultatet som förvånade mig.

Varför hamnade till exempel Litauen snäppet högre än två andra grannländer som hamnade i bottenligan, Island och Finland – framför allt det finska bidraget hade varit värt en betydligt bättre placering.

Det senare gäller i ännu högre grad Irlands bidrag, som nu ändå kom åtta.

Fem av finalisterna hade inte hamnat i finalen via semifinalerna utan gått dit direkt, och åtminstone två av de här bidragen hade faktiskt sina kvalitéer. Av dem klarade sig också Italiens mycket bra – ”Madness of Love” med Raphael Gualazzi hamnade till slut på andra plats. Själv tror jag att det snarare var den musikaliska inramningen – pianoklink och trumpet med sordin – än sången som vann den europeiska publikens hjärtan. Mycket bra var också tyska Lenas återkomst med ”Taken by a Stranger”, som avgjort borde ha hamnat på en högre plats än nu tionde.

Men varför publiken röstar som den röstar vet vi ju i grunden inte. Fast man kan ju ana att också utommusikaliska faktorer – klädsel, scenshow med mera – spelar en stor roll för hur en jättepublik med mycket olika förmåga att bedöma musik röstar. Märk till exempel att Moldavien med sitt dumstrutnummer, ett stycke fartig musikteater, tog sig ända upp på tolfte plats.

2 kommentarer

  1. F d Jugoslavien har blviit många länder som röstar på varandra och det ger många poång i sammanhanget.

    Många invandrare röstar på sina f d hemländer (se Bosnien-Herzegovinas höga poäng i detta fall).

    Också f d sovjetstater röstar i hög utsträckning på varandra (se t ex Ukraina, Georgien, Moldavien denna gång.

    Också i Norden har vi en stor ömsesidighet i att rösta på varandra.

    Comment by Kasper Wall — 2011 05 15 21:15 #

  2. Det är ju egentligen fantastiskt hur huvudsjukdomen kan undgå alla förståsigpåare och ESC-uttolkare? Men som vanligt är alla livrädda för att åsamka detta komiska lilla narrprogram skada.
    Jag har roat mig med att räkna om rösterna på ett anständigare sätt, där man tänker sig den omöjliga tanken att den pinsamma, men kritikimmuna grann- och blockröstningen, förhindras. D v s inget land får rösta på grannar, politiska blockkollegor eller intressesfärpartners.
    Hudå, tänker alla kejsarens-nya-kläder-hyllare. Så kan vi väl inte göra? Det är ju inte…..(vaddå?)
    Resultatet blir då desto storsvenskare. Vår egen kattarpsstjärna Eric Saade vinner överlägset! Han fick poäng från alla block, och väldigt lite från Danmark-Norge-Island-Finland. Då vinner man lätt!!!
    Grattis Sverige. Och grattis det land/de länder som vågar
    säga ifrån och kräva lite logik i komiken.

    Comment by Rolf Liljeblad — 2011 05 18 20:17 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^