Sven-Bertil tolkar Evert, nu från Alderville Road

2 april 2008 19:17 | Musik, Politik | 32 kommentarer

Evert Taube är en av giganterna i svensk viskonst. När hans röst så småningom började svikta, tog sonen, Sven-Bertil Taube, vid: dels som partner vid de årliga Skansen- Gröna Lund-konserterna, dels som självständig och skicklig uttolkare, ofta med utsökta arrangemang av och orkesteruppbackning under ledning av Ulf Björlin.

Under årens lopp har sedan många artister ur ännu yngre generationer hyllat Evert och hans visor.

Nu återinträder den vid det här laget själv åldrande Sven-Bertil Taube på scenen. Det sker med CDn ”Alderville Road” (EMI 514469 2 5, 2007). Alderville Road är den gata i London där Sven-Bertil och hans familj sedan länge bor; skivan är till stora delar inspelad hemma hos familjen Taube. Det senare betyder inte, att den tekniskt skulle vara amatörmässigt gjord. Arrangörerna Johan Norberg (som är poducent och själv också medverkar bland annat på gitarr) och Martin Östergren har gjort ett fantastiskt fint jobb.

Och för att ta det sista först: arrangemangen här är mycket mer avskalade än Björlins, men de har särprägel och lyfter utmärkt väl fram innehållet i texterna.

Även Taube den yngre har åldrats. Rösten har mörknat och har inte längre den bredd den en gång hade. Men det gör ingenting. Det här har, även sångligt, blivit en mycket hörvärd skiva och då inte bara på grund av duettmedverkan av Håkan Hellström (i ”Vackert så”) respektive Lisa Nilsson (i ”Och skulle det så vara…” och ”Som stjärnor små”).

Deras medverkan gör skivan mer varierad och levande, men Sven-Bertil Taube behöver verkligen inte stöd för att komma till sin rätt. Lyssna till exempel på ”Bibbi”, ”Morgon i Ligurien”, ”Albertina” och ”Sjösalavår” eller varför inte ”Linnéa” och ”Fragrancia”, där också gitarrspelet verksamt bidrar till den läckra helheten. Till de allra bästa numren på den här skivan hör, noterar jag lite förvånat, ”Balladen om Gustaf Blom från Borås”, med sitt lätt bluesaktiga gitarrkomp.

Den här balladen är förresten ett exempel på att Evert Taube också hade en politisk sida. ”Balladen om Gustaf Blom från Borås” har en antirasistisk knorr: ”Nej, hellre snälla svarta barn än vita i Sing-Sing”.

Ibland, som i ”Här är den sköna sommaren” (”Det är krig och politik som har fördärvat vår jord”), kan jag förstås tycka, att den politiske Taube blir för allmän och generaliserande.

Men på den här CDn finns en mycket sällan spelad taubevisa, ”Målaren och Maria Pia”, som har ett politiskt budskap som går rakt in i hjärtat. Lyssna själva!

32 kommentarer

  1. Håller helt med om alla lovorden: den här skivan växer för varje gång man lyssnar på den…
    MEN en sak: det var väl ändå inte på Skansen som herrarna Taube firade triumfer, utan på Gröna Lund.

    Comment by Göran Sellgren — 2008 04 04 22:41 #

  2. Det är ju lite lustigt med Evert Taube.

    Ni har väl hört att en del av våra sydamerikanska invandrare menar att ”men Taube har ju bara stulit våra sånger och presenterat dem som sina”.

    De vet inte, och troligen inte heller dagens unga människor, att Evert själv aldrig gjorde någon hemlighet av att han hittade flera av sina melodier i Sydamerika. ”Så kom jag in i en bar och där hörde jag den här melodin som jag satte text till”. Det var bara det att de flesta svenskar på den tiden, då resor till Sydamerika inte hörde till vanligheterna precis, trodde att han fablade :-).

    Comment by Kerstin — 2008 04 05 3:54 #

  3. Till Göran Sellgren: Jo, jag gjorde en sammanblandning. Jag rättar.

    Comment by Enn Kokk — 2008 04 05 7:33 #

  4. Till Kerstin Berminge: Jo, Everts lån var många, men han skrev förstås många fina originalmelodier också.

    Och han var verkligen inte ensam om att låna: Cornelis Vreeswijk, Bob Dylan – alla har de lånat.

    Comment by Enn Kokk — 2008 04 05 7:38 #

  5. Nog är tolkningen att ”Balladen om Gustav Blom” är antirasistisk en väldig skönskrivning. Det är väl snarare tvärt om att den är rasistisk. Jag anser inte att det är att klandra utan mer ett fotavtryck av tidens anda.
    Evert Taube liksom Bellman är en skatt som speglar tiden och det är viktigt att inte förändra eller lägga värderingar i texterna.

    Comment by Joson — 2008 04 30 10:13 #

  6. Till Joson: Visst är texten tidspräglad – men knappast rasistisk.

    Comment by Enn Kokk — 2008 04 30 12:54 #

  7. Med en åsnas envishet vidhåller jag att man i Sverige under första delen av 1900-talet hade en syn på andra folkslag som inte är politiskt korrekt idag. Om vi kallar det rasism idag är det ju en modern benämning på ett fenomen som vid tiden inte var fult eller konstigt utan ett högst normalt synsätt. Det är som jag tidigare sagt, viktigt att inte förändra eller värdera skrifter som speglar dåtidens verklighet, utan se dem för just vad de är – tidsdokument.
    För övrigt har även jag jobbat på ÖK. En trevlig tidning som tyvärr inte längre existerar.

    Comment by Joson — 2008 08 28 14:27 #

  8. Till Joson: När det gäller din principiella beskrivning håller jag med dig. Men inte om dina slutsatser beträffande ”Balladen om Gustav Blom”, som ju mer gillade ”snälla svarta barn än vita i Sing-Sing”.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 28 14:40 #

  9. Nu är ni, mina vänner inte på ett känsligt område, hade nyss ett meningsutbyte om kariaktatyrer av judar i Naggen, Strix m fl
    tidskrifter vid sekelskiftet. Tidens anda? Javisst men förvisso antisemitiska. Jag hoppas att vi inom en snar framtid kommer att kunna se kritiskt på dagens Mouhammed-teckningar m m som de rasistiska alster som det är och inte avfärda (försvara) dem som typiska uttryck för det tidiga 2000-talets ”anda”.

    Comment by Anders Thunberg — 2008 08 28 18:46 #

  10. Till Anders Thunberg: Jag har här bara uttalat mig om Evert Taubes ”Balladen om Gustav Blom”.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 28 19:39 #

  11. ”Hans hud var vit, hans ögon blå, men själen den var svart”, heter det om jag inte minns helt fel i Balladen om Gustav Blom. Hur ska man tolka det?

    och i Invitation till Guatemala heter det på ett ställe:
    ” … där har jag kaffe, miljoner bönor, men ingen kvinna tillräckligt vit”.

    Eller:
    ”Jag är fri jag har sonat mitt gräsliga brott som i dråp av en neger bestod.” I någon av balladerna om Fritjof Andersson. Den raden är nog inte så svår att uppfatta som att det väl inte är så farligt att slå ihjäl en neger.

    Visst kan man fundera en del kring Evert Taubes syn på andra ”raser”, men han var ju ingalunda ensam om grumligheterna
    På tal om melodistöld:
    Flickan i Havanna (som antagligen var av afrikanskt ursprung, det är de flesta flickor i Havanna) är samma melodi som ”Är du glad av hjärtat nöjd, sjung då, sjung då”. Inget fel med det, men den är knappast knyckt på Kuba.
    I sångboken Nu ska vi sjunga finns såvitt jag vet fortfarande ”I Niggerland händer ibland att man får se vid Nilens svarta strand” Osv. för att inte tala om Albert Engströms rent antisemitiska teckningar, som inte var få. Hade han levt i dag hade han nog fått en fatwa från Israel. Å andra sidan har Karlfeldt skrivit en dikt om honom: Svarta Rudolf heter den. I den finns det också en del föga politiskt korrekta vändningar.
    Sjung och le!
    Hans O

    Comment by Hans O — 2008 08 28 20:42 #

  12. Till Hans O: Karlfeldt var väl inte direkt rasist… hans Svarta Rudolf får väl mer stoppas in i genren – gubbsjuka. Här hamnar han i samma kategori som Stig Larsson ”Jag har träffat väldigt få tjejer över 25 år som jag tycker är attraktiva. Sen kan jag tycka att tjejer är attraktiva trots att de är väldigt unga, säg runt 13 år.”

    Comment by Anders Thunberg — 2008 08 28 21:43 #

  13. Till Hans O Sjöström: Jag tycker nog att även du övertolkar Evert Taube – jag håller mig till honom – på flera punkter. Metaforen ”svart själ” är väl ganska allmän och används i alla möjliga sammanhang som inte går att knyta till något rasistiskt innehåll? Inte heller bruket av ordet ”neger” hade ju, när jag själv växte upp, nödvändigtvis någon värderande innebörd. I sin neutrala betydelse var ”neger” helt enkelt en beteckning på en person med mörk hudfärg.

    Jag känner i och för sig inget våldsamt behov av att försvara just Evert Taube; det jag vill påminna om är bara att vi ibland i dag mäter ords valörer i det förgångna med de tolkningar av dem vi gör i nuet.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 28 22:08 #

  14. Till Enn.
    Jo visst står det ”Hellre snälla svarta barn är vita i Singsing” men hur förhåller det sig då med snälla vita barn. Jo … dem tar man med sig – ibland till San Fransisco.

    Till alla.
    Debatten har tagit fart och det är trevligt. Jag hoppas det blir en ren och städad argumentation som för oss framåt.
    Jag tror vi alla älskar vistraditionen och att hålla den levande.

    Comment by Joson — 2008 08 28 22:37 #

  15. Till Enn Kokk: När du växte upp, skriver du. Jag var på 50-talet över i Vasa, vår närmaste finska stad för oss som bodde i Sundsvall. Jag minns att jag hälsade på hemma hos Lisa. Hörde följande republik från hennes mor: ”Liiisa får inte gå ut… det är neegeer på stan.” Om du hävdar att utrycket ”neger” inte hade ett rasistisk klang, så får det stå för din personliga räkning. Men hade du möjlighet att samspråka med de amerikanska jazzmusiker jag kom i kontakt på folkets park i Sundsvall och andra ställen där det spelades intressant musik, så tror jag att du kanske skulle uppleva att uttrycket inte alltid stod för något helt positivt i umgänget med det omgivande samhället.
    Att överhuvudtaget framhäva hudfärg och olika rasmässiga attribut tycker jag är väldigt irrelevant, men trots det verkar det vara en viktig komponent i t ex debatten om Obama. Att tala om raser, hudfärg etc det har alltid varit exkluderande…Här finns det inget ”då” och inget ”nu”.

    Comment by Anders Thunberg — 2008 08 28 22:44 #

  16. Anders Tunberg.

    Mohammedteckningarna och framför allt publiceringen av dem är provokativ smörja. Det har inget med tryckfrihet att göra utan är endast ett sätt att slå muslimer i ansiktet med deras egen religion. Med alla rättigheter följer ett ansvar, så även med tryckfriheten. Jag ska erkänna att jag aldrig fattat vitsen med att publicera teckningarna. Vill man demonstrera tryckfriheten finns det oändligt många fler och bättre sätt. Nu har vi dock glidit bort från ämnet, dvs om vistexter och rasism.

    Comment by Joson — 2008 08 28 22:56 #

  17. Men Anders …
    Neger vill jag nog hänföra till ”ickerasistiska” ord. Däremot är nigger ett nedlåtande och rasistiskt invektiv. Jag vet att många idag inte gillar ordet ”neger” men ”negress” är accepterat. Negroida drag är också korrekt idag. Klart är väl att vi alla lägger lite olika värde i orden och det är därför språkbruk är så viktigt.

    Comment by Joson — 2008 08 28 23:03 #

  18. Den 3/8 1936 skrev Barbro Alving (signaturen Bang) följande i DN:

    ” … men så kommer Jesse. Och så han kommer. Att se denne neger springa är så att man tappar andan. Utan ansträngning, och i en obeskrivlig vacker stil drar han han ifrån hela klungan efter sig. Han ser ut som ett stolt djur i en djungel när han springer…”

    Det handlade alltså om Owens världsrekord i ett av försöken på 100 meter i Berlin-olympiaden.

    I Bangs fall kan man möjligen förstå att hon önskade framhålla Owens rasmässiga tillhörighet – det var ju i ett Nazi-Tyskland som predikade den vita ariska rasen överhöghet över alla andra raser och människor. Alltså en slags replik till Hitler, Goebbles och de andra rasisterna på hederläktaren i Olympiastadion.
    Men det jag vill hävda med en dåres envishet: Det är och har alltid varit – och är också i dag – exkluderande att framhäva rasmässiga attribut vid olika typer av mänskliga prestationer.
    Tack och lov kan dagens 100-meterslöpare springa sina lopp utan att sportjournalister och andra behöver tala om vilken ras de tillhör….

    Comment by Anders Thunberg — 2008 08 28 23:22 #

  19. För inte alltför länge sedan sa Arne Hegefors under ett fotbollsreferat att ”Det ser svart ut på Kameruns bänk”. Detta uppfattades inte rasistiskt eller hur …

    Comment by Joson — 2008 08 29 6:43 #

  20. Till Anders Thunberg; Vi talar om en tid då alla sa ”neger”, detta oavsett om de hade rasistiska/nazistiska åsikter eller motsatsen.

    Till Joson: Arne Hegerfors’ formulering uppfattar jag som vitsig – jag har svårt att tänka mig att han själv lade någon rasistisk innebörd i vad han sa.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 29 8:52 #

  21. Vidarbefordrat mejlsvar till Joson: Hur kan du, bleke ”viting”, med sådan självsäkerhet åta dig att bestämma vad ”alla andra” accepterar? Mig närstående ”negrer” och ”negresser” har en helt annan uppfattning.

    Björn Kumm
    Journalist

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 29 11:37 #

  22. Funderingar om ord: Vi använde väl ordet neger som man i USA använde ordet Negro. Senare kom ‘coloured,’black’ och nu senast ‘african-american’. Det senaste går ju bara att användas i Amerika, syd som nord, antar jag, så passar inte i Sverige. Men ibland undrar jag om ordet ‘neger’ inte ofta användes synonymt med det kränkande ‘nigger’, beroende på sammanganget.Nog har jag i minnet en nedlåtande syn på svarta från olika håll i Sverige. Om det gällde sången ”Lilla svarta Sara” eller missionens sparbössor i form av afrikanska barn som nickedockor eller hur svarta bomullsarbetare i Louisiana framställdes i svenska geografiböcker in på 50-talet, visst visar tonen rasism ibland. Håller nog med Anders Thunberg här.

    Sedan vill jag naturligtvis påpeka att ingalunda finns antisemitiska karikatyrer i Sverige enbart i det förgågna. Man drar här upp muhammed-teckningarna men borde samtidigt dra upp förekomsten av nidbilder på judar; sorgligt nog finns exempel på antisemitiska framställningar i text och bild i media i nutid och på svenska bloggar och inte bara på nynassarnas. Vänstern är inte bättre än andra vad gäller fördomar. Fördomar är en ”equal opportunity employer”!

    Comment by A-K Roth — 2008 08 29 15:23 #

  23. Björn Kumm:
    Vart har du fått ifrån att jag är vit? Det är något du bara förutsätter och sen är det en sanning för dig. Jag tycker nog att du ska ta och läsa en gång till vad jag skriver innan du börjar med tillmälen som ”med sådan självsäkerhet åta dig att bestämma vad “alla andra” accepterar?”.
    Jag hoppades att denna linan skulle vara utan personangrepp men så blev det inte.

    Comment by Joson — 2008 08 29 15:48 #

  24. Enn Kokk:
    Det är precis vad jag menar. Språkbruket ”skvallrar” om det är illa menat eller inte. Sen ska det väl inte förnekas att vissa människor är mer reciptiva och kanske även mer lättstötta än andra. Jag lever i förvissningen att också personen (avsändaren) och kontexten är av avsevärd betydelse.

    Comment by Joson — 2008 08 29 16:02 #

  25. Många av oss som på 1940- och 1950-talen sa ”neger” om amerikanska boxare och andra idrottsmän eller om Louis Armstrong och andra amerikanska jazzmusiker gjorde det verkligen inte i förklenande syfte. Vi behövde inte ens ha det slags omvända lätt rasistiska utgångspunkter för vårt ordval, som kan sammanfattas i meningen att ”negrer har musiken i blodet”. Det fanns på den tiden helt enkelt inga alternativa, framför allt inte använda, beteckningar som man kunde använda.

    Det är bland annat i det här ljuset man måste bedöma ordvalet i gamla sångtexter – men man måste förstås då också ta med i bedömningen, om textförfattaren, där eller i andra sammanhang, kan tänkas ha hyst rasfördomar.

    Alltså: texter måste givetvis bedömas utifrån sin tid, med de (ibland förskräckliga) idéströmningar som fanns där. Men man måste också väga ord utifrån den valör de hade då, inte med dagens glasögon.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 29 16:39 #

  26. Tack Enn för en klok och nyanserad synpunkt. För min del får det bli slutet på detta ämne. Naturligtvis är jag gärna med och diskuterar även i framtiden.
    Vad gäller nutida visdiktare och poeter tycker jag, vad gäller språk, språkmelodi och tonsättning, att Ola Magnell är en klart lysande stjärna. Ju mer jag lyssnar desto mer brilliant är det i mina öron. ”Höstkänning” tycker jag framstår som ett mästerverk. Jag ska med glädje läsa era synpunkter om ni hörsammar den linan.

    Comment by Joson — 2008 08 29 17:38 #

  27. Till Joson: Jag publicerade under min redaktörstid på Aktuellt i politiken (s) recensioner av Ola Magnell-plattor. Kanske kommer jag att återpublicera dem till att börja med.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 29 17:52 #

  28. Problemet Enn är bara det att om man som Bang (i berömmande syfte) liknar ”negern” Jesse Owens med ett ”stolt djur i en djungeln”, så kan andra likna ”negern” som hälsade på i skånska Klippan (och där brutalt mördades) som ”gorillan” som aldrig borde ha släppts ut ur ”djungeln”…Jag kan inte minnas att jag när jag började skriva om film och skivor på 50-talet nånsin kände något behov av att tala om ”negern” Louis A, däremot om den gudabenådade ”trumpetaren” Miles D, och ”jazzambassadören” Dizzy G etc. Däremot kan jag hålla med om att jag kan ha talat om den ”svarta” blues-musiken, men då som ett kulturellt begrepp, alltså för att karaktärisera den särpräglade musik som delvis hade i sina rötter i afro-amerikanska plantagearbetarmiljöer i den amerikanska Södern…
    Jag förstår helt enkelt inte vad ”neger” klistrat på ovanstående musiker har för någon relevans?

    Comment by Anders Thunberg — 2008 08 29 20:49 #

  29. Till Anders Thunberg: Det handlar inte om någon annan relevans än att det inte fanns något annat ord för en mörkhyad människa på den tiden.

    Comment by Enn Kokk — 2008 08 29 22:53 #

  30. Jag ser fram mot att få läsa dina recensioner. Jag tycker det är roligt att vrida och vända på ord och vill i detta litterära sällskap höra er åsikt om följande; Genom att sammansätta ordet ”skap” förändras t.ex kamrat till kamratskap, broder till broderskap, sjöman till sjömanskap etc. Att vara ”gemen” är inte så smickrande men gemenskap är något helt annat.
    Ordet ”gemen” torde ha fler betydelser och det skulle vara intressant att få veta grundformerna för dessa. Kanske finns det en egen egenskap?

    Comment by Joson — 2008 08 29 23:15 #

  31. Till Joson, jag har bara läst svenska på gamla tidens gymnasier, men det är väl inte sä märkligt med suffixet ”skap”. Motsvarande finns ju också i engelskan ”ship” eller ”hood”. På tyskan finns suffixet ”- schaft”

    ”Skap” betecknar
    endera egenskap att vara eller , som i de ord nu nämner, broderskap, gemenskap etc- Eller också område där något finns, som t ex grannskap, ledarskap , sjömanskap.

    Att det är skillnad mellan ”gemen” och ”gemenskap” beror väl på ordet ”gemen” i sin tidigare använda former , tyskans ”Gemein,, Gemeinschaft” hade skilda betydelser.
    Men kanske kan du nämna några fler ord där
    ”skap” får annan mening än det ord som det sammansätts med?

    Comment by Anders Thunberg — 2008 08 30 11:46 #

  32. Jag var nog otydlig. Det är inte ordet ”skap” som ändrar betydelse utan ordet ”gemen”. Det är ju ett uteslutande negativt laddat ord som helt ändrar betydelse i sammansättningen med ”skap”.

    Comment by joson — 2008 09 21 11:01 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^