Det är inte lätt att vara en liten åsna

1 april 2008 17:38 | Barnkultur | Kommentering avstängd

En för mig spännande ny bekantskap är Rindert Kromhouts (text) och Annemarie van Haeringens ”Lilla Åsnan och födelsedagspresenten” (översättning Angelica Trap, En bok för alla, 2008, först publicerad på svenska 2002, nederländsk originalutgåva 2001).

Det här parets första bok om Lilla Åsnan, ”Lilla Åsnan kan själv!”, belönades i Nederländerna med 2000 års Kiekboekprijs för bästa bilderbok, och jag känner själv stor entusiasm för uppföljaren ”Lilla Åsnan och födelsedagspresenten”.

Och för att åter igen referera till aktuella barnbarnserfarenheter: den här boken tror jag är mitt i prick för fem- snart sexårige Viggo, men jag tror också att den, trots inte alltför kort text, kan läsas för Klara, som nyss fyllde tre.

För att ge en bildreferens: Annemarie van Haeringens bilder har, vad gäller färgval och gestaltning, något som en smula påminner om Quentin Blake.

Rindert Kromhouts text tror jag mycket väl fångar erfarenheter, som är aktuella för vår femårige Viggo, inte bara för att den som ska få födelsedagspresenten heter likadant som hans bäste vän, Jakob. Jag tänker inte ens på det faktum, att Viggo nu är i den åldern då man blir bjuden på födelsedagskalas hos kompisar, i hans fall dagiskompisar.

Det lilla drama som är den här bokens är att dess Lilla Åsna får gå med sin mamma till leksaksaffären och välja ut en fin present till Jakob (som verkar vara en jak). Jakob väljer en fin drake, en sån där som man kan flyga med, men börjar snart ångra sig, just för att den är så fin – och för att han nog skulle vilja ha den själv.

Så han föreslår mamma Åsna, att Jakob i stället ska få en av hans gamla nallebjörnar – draken kan Lilla Åsna då ju behålla. Men det går mamma Åsna inte på, inte heller på att draken plötsligt är borta. (Den är illa gömd i lilla åsnans säng.)

Så Lilla Åsna går med sin mamma till Jakob för att gratta honom, och Jakob blir förstås jätteglad. Lilla Åsna får till och med flyga draken en stund tillsammans med Jakob.

På hemvägen äger följande konversation rum:

”Vad glad Jakob blev för draken”, säger mamma Åsna. ”Det var en fin present du hade valt ut åt din kompis. Verkligen snällt av dig.”

”Ja…” säger lilla Åsnan.

Och så hemma igen:

”När fyller jag år, mamma?”

”Snart, min vän, mycket snart…”