Ett djungeläventyr
1 april 2008 14:45 | Barnkultur | 4 kommentarerEn bok för alla strävar trots regeringens onda anslag vidare. Jag fortsätter att göra det som går, att prenumerera på barnböckerna; man är väl morfar.
I den senaste sändningen fanns en liten pärla, Jan Lööfs ”Pelle i djungeln” (publicerad i original så sent som 2005). Den bör vara perfekt för snart sexårige Viggo.
Jan Lööf är både tecknare och författare, och han åstadkommer här, som i så många andra fall, en perfekt helhet av dessa sina båda talanger.
Bilderna är både tydliga och fantasieggande, färgrika och detaljerade på ett sätt som väcker en nyfiken och observant fem-sexårings intresse: Hur bygger man en trädkoja? Vad är det för djur som gömmer sig i djungelns frodiga grönska?
I Pelles kojbyggarberättelse integrerar Jan Lööf historien om Tarzan, nu gammal och trött och för säkerhets skull kallad Tarsan, samt hans apa. Med hjälp av apan bygger Pelle ett helt fantastiskt nytt trädhus åt Tarsan; det har till och med toalett, med hjärta på dörren och allt.
Därefter förses den här historien med ett modernt hot mot djuren, i det här fallet apan, som Pelle och Tarsan förstås räddar ur fångenskapen och buren.
Och sen slutar historien med att Pelle vaknar på golvet i sin trädkoja under tillblivelse. Har han drömt alltsammans? Men det har han nog ändå inte: Hans nya fina såg är borta. Han måste ha glömt den i djungeln!
4 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Valberedning är knepigt! Visst har man en tendens att hamna där när man vill avgå. Valberedningen som är det kanske viktigaste uppdraget. Jag är säker på att ditt kontaktnät är enormt och att du kommer att göra ett gott jobb, men underlig ordning är det tycker jag!(Också i en och annan valberedning)
Comment by Simone — 2008 04 01 15:41 #
Till Simone: Jag räknar inte med att sitta mer än ett år i valberedningen heller.
Comment by Enn Kokk — 2008 04 01 15:44 #
Jan Lööf är knepig. Min väg in var Felix och Ville (jag är detta tilltrots inte så gammal som det föranleder en att tro) och jag började samla innan jag lärde mig ta på mig genusglasögonen. Att en numer gammal (nåja) man på 60- och 70-talen ritade gamla 50-talsnostalgiska pojkdrömmar utan en brud i sikte må vara hänt, men att idag fortsätta att sprida normer om att det bara är pojkar som får göra aktiva och roliga grejer känns lite mindre kul.
Men hans tecknande har betytt våldamt mycket för mitt eget. Nästan lika mycket som Svenska MAD för mitt språk.
Comment by Enar Nordvik — 2008 04 09 0:37 #
Till Enar Nordvik: Också jag har ett kärleksfullt förhållande till Jaan Lööf. Jag publicerade till exempel hans ”Felix” som fortsättningsserie i Aktuellt i politiken (s). Du kan läsa mer under Kulturspegeln, Serier.
Den aktuella boken har jag dock inte tolkat på det sätt du gör. Dess Pelle är en ensam liten kille med skapande fantasi. I storyn finns över huvud taget inga andra än den åldrade Tarzan/Trasan och hans gamla apa.
Bokstories kan se ut på många sätt, men inte tänkte jag så här när jag läste den: Vad synd att det inte också fanns en liten tjej som fick vara med och bygga kojan eller vara med i djungeläventyret.
I dag finns det ju massor av böcker med tjejer i huvudrollen. Jag läste nyss en som jag ska återkomma till.
Comment by Enn Kokk — 2008 04 09 9:26 #