Beethoven och Strauss i Stockholms konserthus

31 mars 2008 13:16 | Mat & dryck, Musik, Ur dagboken | 4 kommentarer

Vi har ju numera ett fantastiskt konserthus här i Uppsala, men då och då åker vi också till Konserthuset i Stockholm, när det är intressanta program där.

Till en konsert i går hade vi köpt biljetter i förväg, så vi fick bryta upp från Klaras treårskalas för att åka vidare till Stockholm; farmor Kristina skjutsade oss till Uppsala C – tack!

Eftersom vi därmed hann med ett lite tidigare tåg, fick vi hyggligt med tid för att före konserten äta middag i Stockholm. Vi valde en gammal bekanting, Sala Thai (Sawadee, rättar mig min hustru) ganska nära Konserthuset. Och eftersom vi valde en kötträtt med den starkaste formen av thaikryddning, bör maten ha kunnat motverka eventuella smittoeffekter från vår fortfarande förkylda dotter Kerstin.

Gårdagens konsertprogram ingick i en serie, där stora symfoniorkestrar gör framträdanden i främst de nordiska huvudstäderna. Kvällens symfoniorkester var tyska NDR (= Norddeutsche Rundfunks) Sinfonieorchester under ledning av Christoph von Dohnányi. Och det var verkligen en upplevelse att få höra en så stor och en så välspelande orkester.

Kvällen inleddes med Ludwig van Beethovens (1770-1827) ”Pinaokonsert nummer 4 i G-dur” från 1806, för övrigt den pianokonsert där Beethoven för sista gången själv framträdde som pianosolist med orkester. Beethovens roll som pianosolist innehades här av Yefim Bronfman, född 1958 i Tasjkent men sen 1973 bosatt i Israel. Jag hade aldrig hört honom tidigare men är efter den här konserten klart imponerad. Samspelet med symfoniorkestern, som spelar en framträdande roll i det här verket, fungerade också utmärkt.

Besvikna blev vi däremot över programmet efter pausen och då inte bara för att vi enligt det ursprungliga programmet skulle ha fått höra något annat. ”Ein Heldenleben” (”Ett hjälteliv”) opus 40 av Richard Strauss (1864-1949) visade sig vara ett svårartat fall av programmusik: vi får i tur och ordning möta Hjälten, Hjältens kritiker, Hjältens hustru, Hjälten på slagfältet, Hjältens fredsarbete och Hjälten som drar sig tillbaka. Nej, inte heller musikaliskt tyckte jag det här var intressant.

4 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget.

  1. Det var inte Sala Thai utan Sawadee vi åt på.

    I det ursprungliga programmet stod det Stravinskys Eldfågeln som andra nummer. Det hade sannerligen varit bättre!

    Comment by Birgitta Dahl — 2008 03 31 15:04 #

  2. Du har så rätt, Birgitta! Jag ursäktar mig med att vi under middagen talade också om Sala Thai.

    Comment by Enn Kokk — 2008 03 31 15:17 #

  3. Hej Enn! Jag var också på konserten, men gick upp på konserthusvinden efter paus för att öva själv…verkar som jag gjorde rätt i det!

    Men det var en fin Beethoven!

    Hoppas ni båda har det fint. Ylva Magnusson

    Comment by Ylva — 2008 03 31 21:39 #

  4. Till Ylva Magnusson: Hej Ylva! Om musik kan man som bekant ha olika meningar; en stor del av publiken applåderade också Richard Strauss. Men enligt min mening gjorde du rätt.

    Comment by Enn Kokk — 2008 03 31 23:41 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^