Åge Aleksandersen och Mikael Wiehe

28 mars 2008 17:01 | Musik, Politik | 12 kommentarer

Jag och Birgitta var ju nyligen och hörde Mikael Wiehe och Åge Aleksandersen i Konserthuset (Musikens hus) i Uppsala; om den konserten har jag tidigare skrivit, mycket uppskattande.

I anslutning till konserten köpte jag en CD med dem, ”14 akustiske sanger” (Tekst og musikk 509952 180323, 2008). Den finns inte att köpa i skivhandeln, säljs bara i anslutning till Aleksandersens och Wiehes turné. CDn är inspelad inför turnén och innehåller material från turnén, dock i andra versioner. Vid konserten liksom på skivan alternerar Åge och Mikael med att sjunga egna låtar, men de backar upp varandra både sångligt och med ytterligare en gitarr. Materialet på CDn är avskalade soloversioner – det känns närmast som om två trubadurer, om man nu vågar använda ett sådant ord, hade gjort en gemensam skiva.

Detta är ingen kritik; jag menar bara att sångerna låter annorlunda än i konsertsalen.

Mikael Wiehe lyckas, även i denna avskalade form, bra med några av sina paradnummer, till exmepel den sorgsna ”Titanic” och den vackra kärleksförklaringen ”Mitt hjärtas fågel”. ”Ni som tjänar på krig” – Bob DylansMasters of War” – sjunger han till starkt rytmiskt gitarrkomp. Över huvud taget lyckas han, med bara gitarren som medel, åstadkomma variation: ”Tango” beledsagas av ett vackert, nästan smäktande gitarrspel, medan den påföljande ”Du är den enda” får ett mycket hetsigare gitarrkomp.

Men låt mig här ägna utrymme främst åt den här i Sverige inte fullt så kände Åge Aleksandersen.

Redan i anslutning till konsertbesöket nämnde jag hans ”Lys og varme”; här avslutar den hela CDn:

Lys og varme

Text och musik: Åge Aleksandersen

Når mørke no har sænka sæ,
går æ stillt igjennom rommet.
Å følelsan dæm slit i mæ,
ka vil fremtida gi?

Å den arven vi har gitt dæ,
kainn vær tung å ta me sæ.
Vil du spørr oss, vil du last oss?
Vil du kaill det førr et svik?

Sola som gikk ned i kveld,
ho ska skin førr dæ min kjære.
Å føglan som e fri, dæm ska vis vei å aillt ska bli
myttji lys å myttji varme.
Tru å håp det kan du få med.
Mange tåra, tunge stunde, e æ redd førr at det bli.

Når sola jage natta bort,
så kryp du godt innte mæ.
Å gjømte de tunge tankan,
dæm æ hadd i går.
I liv og latter spør du mæ,
om rægne og om sola.
Å svaran som æ gir dæ e itj dæm æ hadd i går.

Å sola som gikk ned i kveld,
ho ska skin førr dæ min kjære.
Å føglan som e fri, dæm ska vis vei å aillt ska bli
myttji lys å myttji varme.
Tru å håp det kan du få med.
Mange tåra, tunge stunde, e æ redd førr at det bli.

Å sola som gikk ned i kveld,
ho ska skin førr dæ min kjære.
Å føglan som e fri, dæm ska vis vei å aillt ska bli
myttji lys å myttji varme.
Tru å håp det kan du få med.
Mange tåra, tunge stunde, e æ redd førr at det bli.

Sola som gikk ned i kveld,
ho ska skin førr dæ min kjære.
Å føglan som e fri, dæm ska vis vei å aillt ska bli
myttji lys å myttji varme.
Tru å håp det kan du få med.
Mange tåra, tunge stunde, e æ redd førr at det bli.

Här i Sverige blev den känd genom Björn Afzelius, och den blev också en dansbandstryckare, vilket leder tanken fel i fråga om textens innebörd. Åge Aleksandersen berättade vid konserten, att han skrev den till sin nyfödda dotter, och inte minst hans solonummer av den på CDn präglas av den innerlighet som följer av detta.

Annars är det kanske inte så förvånande, att just dansbanden har fastnar för Aleksandersen; många av hans melodier är sådana. Och texterna – här är ett exempel från CDn, fint framfört av Aleksandersen – har också element, som bör locka också dansbanden och deras publik, vilket inte ska tolkas nedsättande:

Dains me dæ

Text och musik: Åge Aleksandersen, 1977

Vi ropa høgt opp mot himmeln,
og vi hadd så my og gi
og vår’n deinn hadd vi i oss,
og du hærlige tid.
Ein sped liten bekk dein vart snart te ei elv
uten fossa og stryk
og nei vi koinn itj kvælv

Og vår’n dein vart avløst av sommern
og vind dein va mild og blid
og vi tok aillt sammen med oss
og enda så koinn vi gi.
Ein sped liten bekk dein vart snart te ei elv
uten fossa og stryk
og nei vi koinn itj kvælv.

Æ har så løst te å dains med dæ,
stryk dæ over håret å vær god mot dæ.
Det e så my æ skoill ha sagt te dæ,
men æ får liksom itj te å sei det.

Æ har så løst te å dains med dæ,
stryk dæ over håret å vær god mot dæ.
Det e så my æ skoill ha sagt te dæ,
men æ får liksom itj te å sei det.

Og løvet vart gult og trærn visna
og det kom storm og regn
og høsten dein hadd vi i oss
ja dein skoill bli der læng
Ein sped liten bekk dein vart snart te ei elv
med fossa og stryk
og nei vi koinn itj kvælv

Æ har så løst te å dains med dæ
stryk dæ over håret å vær god mot dæ
Det e så my æ skoill ha sagt te dæ
men æ får liksom itj te å sei det.

Ja løvet vart gult å trærn visna.
Å det kom storm å regn,
å høstn den hadd vi i oss,
ja den skoill bli der læng.
Ein sped liten bekk dein vart snart te ei elv
med fossa og stryk
og nei vi koinn itj kvælv.

Æ har så løst te å dains med dæ
stryk dæ over håret å vær god mot dæ
Det e så my æ skoill ha sagt te dæ
men æ får liksom itj te å sei det.

Æ har så løst te å dains med dæ
stryk dæ over håret å vær god mot dæ
Det e så my æ skoill ha sagt te dæ
men æ får liksom itj te å sei det.

Åge Aleksandersen har en god blick för livet som det är, på gott och ont. Ett exmepel är ”Skin sola”, som ursprungligen fanns med på CDn ”Lys og varme” (1996) – den finns förstås med också på den här konsert-CDn:

Skin sola

Text och musik: Åge Aleksandersen

Sjelden tør æ sei te’ dæ æ træng’ dæ
leng’ sia æ sa at du var god,
at du e alt for mæ og ingen annan
kan få mæ te’ å føl’ som æ gjør no
Liv i lag e ikke lett å levva,
gråt og latter det går hand i hand,
kanskje hadd’ vi tenkt oss nokka anna,
men åran dem har vist det e nok sånn
Skin sola
på jorda
på dæ og på mæ

Dansen den har ikke gått på rosa
bukettan må æ sei dem har vært få
men vi tar med oss kun den gode stunda
og enda flere trur æ vi skal få
Så penna mi den fer no så forsiktig
for store ord dem passe itj på dæ
men gode ord som æ mein helt oppriktig
æ tør å syng at æ e glad i dæ

Skin sola
på jorda
på dæ og på mæ

Så æ hadd tenkt at du skull’ få ei vise
og visa den skull’ verra berre di
æ kan ikke gi dæ nå’n ber’ gave
kanskje e det det einast æ kan gi
Så penna mi den fer no så forsiktig
for store ord dem passe itj på dæ
men gode ord som æ mein helt oppriktig
æ tør å syng at æ e glad i dæ

Skin sola
på jorda
på dæ og på mæ

Egentligen liknar Aleksandersen mer den redan nämnde men döde Björn Afzelius än Mikael Wiehe – och kanske är det just därför Wiehe har valt att uppträda i par med Aleksandersen.

Därmed gör han helt uppenbart Aleksandersen en stor tjänst: sjöng inte Aleksandersen på norska utan i stället på svenska, vore han rimligen en mycket älskad artist även här i landet.

Och ändå: är den norska jag har återgett ovan så svår att begripa för svenskar? Vi borde inte behöva så mycket översättning, grannar emellan.

12 kommentarer

  1. Jag håller bara delvis med dig om att norska inte borde behöva översättas för svenska läsare. Med lite övning, kompletterad med inlärning av något hundratal skiljaktiga ord och uttryck, kan man läsa norska obehindrat. Det vill säga den variant som kallas bokmål. Men sedan har vi den norska som Aleksandersens texter tydligen är skrivna på, nämligen nynorsk. Den är betydligt svårare att ta sig igenom.

    Comment by Börje i Torp — 2008 03 29 12:32 #

  2. Till Börje i Torp: Jag kan hålla med dig om att nynorsk är svårare för oss här i Sverige.

    Comment by Enn Kokk — 2008 03 29 12:36 #

  3. Till Börje i Torp: Nynorsk?? En nordnorsk dialekt är det fråga om i Alexsandersens fall. Det är en dialekt som inte är så svårt att förstå för en svensk, om man bara vänjer sig med alla diftongerna som förekommer( något man som också måste lära sig om man ska förstå skåningar)
    Jag har sett en del föreställningar med Tromsö-teatern, där man mycket verkingsfullt har brukat nordnorska lokala idiom. Nynorskan däremot bygger huvudsakligen på lokala dialekter från väst-Norge. De nordnorska språkvarianter ingick inte i Ivar Aasens insamlingarbete, när nynorskan på 1800- talet konstruerades.
    I Sverige har t ex Norbottensteatern också använt sig av dialekter, i deras fall olika norrbottniska sådana.

    Comment by Anders Thunberg — 2008 03 29 15:23 #

  4. Tack för rättelsen beträffande dialekten. Jag har tyvärr ingen erfarenhet av att tala med personer som talar nordnorsk dialekt, men jag kan tänka mig att att talad nordnorska inte är så svår för oss svenskar. Texter som är skrivna på dialekt kan emellertid vara rätt jobbiga att läsa. För min del gäller det även för de svenska dialekter som jag är uppvuxen med.

    Comment by Börje i Torp — 2008 03 29 17:22 #

  5. Till Börje i Torp: Jag bodde en tid på 70-talet i Norge. Då rådde det mycket strikta förhållanden vad gäller de båda officiella språken, dvs bokmål ( det forna danska ämbetsmannaspråket) och nynorskan ( alltså det på 1800-talet konstruerade landsmålet). Det reglerades t ex i procent hur mycket landsmål som skulle finnas i radion och televisionen.
    När jag på 90-talet återvände till landet hade något hänt. De lokala dialekterna (inte nynorskan) hade kommit på bred front och blivit accepterade inte bara i regionala programmen utan också i riksprogrammen. Något liknande kan väl sägas ha hänt i Sverige. Men det var först på 80-talet som skåningar t ex släpptes fram som nyhetsuppläsare i radion. Men nu verkar det som om
    vi har fått vara med om en återgång till tidigare förhållanden. Ska t ex en skåning, dalmas eller göteborgare vara med i offentliga sammanhang verkar som det regionala idiomet tonas ner och anpassas till en variant av mälardalssvenskan. Även riksdagen som tidigare har varit så en härlig provkarta på lokala tungomål verkar ha blivit väldigt enhetlig språkligt sätt. Kanske kommer vi om 20-30 år bara få uppleva ett enda svenskt tonfall i TV och radio?

    Man skulle annars tro att vår anpassning till EU skulle ha inneburit att det ”lokala” språken skulle ha fått uppleva en renässans på bekostnad av ”national-svenskan”. Så har skett med samiskan och tornedalsfinskan men inte med övriga språk/dialekter.

    Comment by Anders Thunberg — 2008 03 29 18:14 #

  6. Som översättare som också har översatt norska (Dag Solstad, Hans Fredrik Dahl) måste jag säga att jag håller med om att norska inte behöver översättas till svenska. I regel blir det sämre. I varje fall blir det som med alla andra översättningar annorlunda. Problemet med översättningar från nordiska språk är att om de inte blir gjorda blir böckerna inte lästa. Väldigt många svenskar dras med en högfärdig åkomma nämligen vanföreställningen att det inte går att förstå norska och danska. Men egentligen är svenska, norska och danska samma språk och det är garanterat lättare att förstå danska än älvdalsmål och för de flesta svenskar (utom Lena Willemark och några hundra till) och också det tungomål som jag själv ibland använder, trots att det räknas som en svensk dialekt. Men det påminner mer om Åge Aleksandersens språk än om det som talas till exempel i Sofo (Söder om Folkungagatan). Återinför undervisninge i nordiska språk i grundskolan!

    Comment by Hans O — 2008 03 31 16:26 #

  7. Till Hans O Sjöström: Rätt så, Hans O!

    Comment by Enn Kokk — 2008 03 31 23:38 #

  8. Hej

    Åge har aldrig sjungit nynorsk

    Han är trönder

    Där pratar man inte nynorsk. Man pratar trönderskt

    Nynorsk gör man längre norrut. Ta reda på fakta.

    Comment by Tony Kurt Westerbwerg — 2008 08 20 2:08 #

  9. @Tony, nynorsk talas väl inte längre norrut utan sydväst om Tröndelag? Alla fakta man kan önska finns väl i Anders Thunbergs kommentar?

    Comment by Bo Strömberg — 2008 08 20 12:51 #

  10. Tony Kurt Westerberg: Om du läser riktigt, så ska du finna att jag påpekar att Åges språk är en dialekt som Ivar Aasen INTE lät sig influeras av när han var med och skapade nynorskan. Man kan dra paralleller med vår jämtska? Eller göteborgska respektive skånska. Sjunger t ex på Peps på svenska? eller på skånska? Det senare tycker jag är riktigare. Hur är det med Björn Afzelius? Skånska? När du samtidigt skriver att ”nynorsk” talar man längre norrut, så undrar jag om du inte missuppfattat saken… nynorskan var främst påverkad av västnorska dialekter, som t ex dialekterna i Sund-Möre, varifrån Aasen själv kom, och från vestlandsfjellske idiom.

    Comment by Anders Thunberg — 2008 08 20 13:56 #

  11. Hei
    Det jeg tenkte skrive var att Åge er fra Namsos.
    I Namsos snakker vi ikke nynorskt.
    Det er ingenting feil med nynorskt, men vanskelig.
    Jeg har bott i Stockholm siden 1976 og har
    lite vanskelig med visse ord på norsk.
    I gymnasiet var vi tvungen å lese nynorsk.
    Det var ikke bra.
    Jeg kjenner Åge fra ”barnsben” og var på konsert
    i Stockholm med Åge og Wiehe. Veldig bra.
    Sjelv flytter jeg snart till Spania.0736269296

    Comment by Tony Kurt Westerberg — 2008 10 04 11:42 #

  12. herregud är ni dumma i huvudet eller. min pappa bodde i namsos i 30 år han var född i namnsos tror han vet vad ha pratar om.

    en dotter

    Comment by Caroline Westerberg — 2010 02 10 18:26 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^