Än så är det långt till vår

I går packade vi, och i dag åkte vi till Öregrund för sommarhalvåret.

Vi har inte bil – inte ens körkort – och åker för det mesta buss 811 till och från Öregrund. Vi har var sitt seniorkort för helår; det gäller för övrigt för resor i hela Uppsala län, till exempel för resor till och från Arlanda. Men två gånger per år beställer vi i stället en stor skåpbil från Öregrunds taxi och fraktar i ett svep allt vårt pick och pack till respektive från Öregrund: kläder, böcker, skivor, arbetsmaterial, krukväxter, barnbarnens leksaker med mera. Skåpbilen blir fullpackad ända upp till taket. Det är ett rationellt sätt att använda bil, och vi har råd med det, eftersom vi annars inte har kostnader för bil.

Vädret är grått, men ibland bryter solen fram. Här och var ser vi längs vägen lite snö på fälten. Uppland har ju egentligen inte haft någon snövinter i år, men den allra senaste tidens snöfall har satt lite spår, även om det mesta redan har smält bort. Hur som helst är det här ingenting mot det som till exempel har drabbat Västsverige.

I vår trädgård är det likadant: lite pudersnö på skuggiga ställen, ganska vattensjukt på stora gräsmattan. Vid husgaveln blommar snödroppar och vintergäck.

Jag går runt och tittar mig omkring, när vi har fått in allt bagaget. I vintras eldade Birgitta upp de sista resterna av stapeln med det nu halvruttna rivningsvirket vi hade i talldungen, och jag ser nu, hur fint det blir med en öppen markyta mot bergknallen bakom. Birgitta talar redan om att jämna ut marken och så gräs där. Det här kommer Viggo och Klara att gilla, när de kommer hit och hälsar på i sommar; de ska stanna en hel vecka hos morfar och mormor är det sagt.

Men under påsken kommer det knappast att bli något utearbete. Det gråkalla vädret, med risk för både regn och snö, kommer uppenbarligen att hålla i sig.

Vi använder dagen för att komma i ordning: plockar in kläder i garderober och skåp, sorterar in skivor och böcker; Birgitta går ut i trädgården och tar in stora knippen av körsbärskvistar. Mellan varven duschar hon våra hitmedflyttade krukväxter och ställer dem på plats i de blåa, spröjsade fönstren. Värmen från elementen tränger undan kylan. Trevnaden sprider sig i huset.

Tillsammans går vi till Konsum och handlar. Inte bara mat för dagen – det finns mycket som behöver fyllas på i kylen, när man inte har bott här på månader.

På Konsum länsar jag lådan under lökbehållaren men får inte ihop tillräckligt mycket för påskaftonens äggmålning på estniskt vis. Men då kommer vår konsumängel, Marina: från lagret hämtar hon tre jättepåsar med skal av gul lök – lökskalen har hon samlat åt oss, eftersom hon vet, att vi vill ha sådana till påsk. Förra året började hon själv förresten att måla ägg på estniskt vis – hennes mamma kommer också från Estland – efter att ha hört sig för om hur jag bär mig åt. Tack för hjälpen, snälla bussiga Marina!

Att åter handla på Konsum i Öregrund är över huvud taget som att komma hem igen. Vi både hälsar på och pratar lite med alla som jobbar där. De känns verkligen som gamla vänner.

Större delen av påsken kommer det här gamla paret att tillbringa i varandras sällskap, och det är verkligen inte det sämsta. Men vi får åtminstone ett besök: sonen Matti och hans Karin kommer hit och hälsar på under början av helgen.

Men redan i morgon bryts den annalkande helgfriden: Jag ska stiga upp tidigt och ta 811an in till Uppsala. Det är sammanträde i kulturnämnden.

Men på kvällen kommer jag tillbaka till Birgitta och friden här i Öregrund.