Titanic som symbol för mänsklighetens bräckliga liv

24 april 2011 17:58 | Musik, Politik, Prosa & lyrik | 2 kommentarer

Titanics undergång har flera gånger använts som sinnebild även för tillvarons bräcklighet. Mikael Wiehes sång från 1977 ”Titanic” är ett av många exempel.

Den estniske författaren Jaan Kaplinski skrev 1995 på det här temat prosaboken ”Jää ja Titanic”, på svenska ”Titanic och isen” (översättning Enel Melberg, Natur och Kultur, 1997). Den består av 110 korta, nästan bloggartade texter, reflektioner snarare än prosalyrik – det senare sagt eftersom Kaplinski ju är en mycket läsvärd poet.

Likväl är även Kaplinskis prosa färgad av poesins mer associativa uttryckssätt:

”Ofta skriver vi efter en plan, vi vet vad vi vill säga. Att skriva en dikt, ett poem, en essä eller berättelse är att sätta kött på benen, att klä en naken tanke i bilder och exempel, att omvandla till litteratur. Min väg är den motsatta. Jag börjar i gestalten, bilderna, associationerna och försöker genom dem komma fram till tanken och förståelsen. I begynnelsen var inte ordet, logos, utan bilderna, föreställningarna. Logos, skelettet, tanken kommer sedan. Livet kommer före meningen med livet.”

Själva Titanic-dramat löper som en tanketråd genom de här texterna, men man ska av boktiteln inte bringas tro att detta är en bok om Titanics undergång.

Det här är en bok där tanken vindlar mellan ämnen som politik, människan som en del av en vidare biologisk miljö, kulturer: deras egenart och skälen till deras undergång. Författarens egna resor leder ofta till reflektioner över filosofiska och religiösa föreställningar; han är där påtagligt intresserad av asiatiska, afrikanska och indianska förhållningssätt, i dag fortfarande i viss utsträckning bevarade hos naturfolk.

Ändå är hans eget credo inte knutet till någon religion:

”Livet har ingen mening, planeterna jorden, månen, Saturnus, solsystemet eller kosmos har inte heller någon mening.
– – –
Jag skulle vilja säga att det är förnuftigare att se livet som en estetisk kategori. Livet är som en dans eller musik, där det inte råder några kausala, utan holistiska förhållanden, där allt hör ihop och är förbundet med vartannat. På frågorna om livets eller lidandets mening kan jag bara svara att svaret är allt sammantaget.”

Vad svarar man då alla dessa ensamma, de som inte uthärdar ensamheten utan söker sällskap, hjälp eller tröst? Svaret är helt uppenbart formulerat av en människa som inte tror på religionen som stödkorsett:

”Det finns kristelefoner, det finns telefoner där man kan höra grova ryska svordomar, telefoner på vilka man kan beställa glädjeflickor. Det finns även telefoner på vilka man kan beställa varm pizza.”

Nå, att läsa Kaplinski kan också det ibland fungera som ett sätt att hantera livet och dess tillkortakommanden.

2 kommentarer

  1. Fantastiskt fin text, Enn. Gjorde mig dessutom såpass nyfiken att jag omedelbart beställde ett exemplar av Titanic och isen på Adlibris. Tack för tipset.

    Comment by Johan Sjölander — 2011 04 27 15:31 #

  2. Till Johan Sjölander: Jag har i mitt forna liv verkat också som recensent, inte bara i AiP utan också i dagspress, så då och då fortsätter jag med att även nu presentera böcker och författarskap. Här på min egen blogg kan jag nu strunta i alla dagsaktualitetskrav och skriva om det jag vill locka andra att läsa, och just nu försöker jag lyfta fram olika sidor av Jaan Kaplinskis författarskap – det kommer mera.

    Sedan Jaan Kross dog håller jag Kaplinski för att vara Estlands mest läsvärde författare. Främst är han ju poet – jag har tidigare skrivit om hans lyrik – och om du läser lyrik, vill jag rekommendera honom; jag har presenterat hans poesi i ett par tidigare bloggessäer. Men även som prosaförfattare och, i det här fallet, som essäist är han mycket läsvärd.

    Comment by Enn Kokk — 2011 04 27 16:21 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^