Dagar i kulturens tecken

12 mars 2008 14:35 | Mat & dryck, Musik, Politik, Ur dagboken | 4 kommentarer

Efter Aftonbladet-artikeln om Mikael Wiehes kollaps under turnén var jag förstås orolig över om konserten i Uppsala med honom och Åge Aleksandersen på tisdag kväll skulle bli av. Jag kollade under dagen flera gånger hemsidan till Uppsala konsert & kongress men hittade inget meddelande om att konserten skulle ha ställts in.

Birgitta och jag hade bestämt att vi skulle äta middag ute före konserten, på någon restaurang nära vårt konserthus, och följaktligen gick vi för säkerhets skull först in i Konserthuset och kollade läget: Jo, Mikael och Åge hade anlänt.

Alltså gick vi tvärs över Vaksalagatan till Konsertbaren, KB, för att äta middag. Där hade vi aldrig varit, men det såg trevligt ut, och menyn innehöll flera saker vi kunde tänka oss. Och middagen blev mycket riktigt god.

Det är intressant att se, att Konsert & kongress-komplexet på Vaksala torg har lett till att vi har fått allt fler utmärkta restauranger i området. Vi har fler kvar att pröva.

Jag har också hört att Katalin, som ligger mellan Konsert & kongress och Uppsala C, visserligen har förlorat konsertgäster till sin nya stora granne men i gengäld har fått fler restauranggäster.

Stora salen i Konserthuset, där konserten med Wiehe och Aleksandersen ägde rum, var inte riktigt fullsatt – hade Aftonbladets larmartikel om Wiehe skrämt bort sista minuten-publik? – men det är en stor sal, och det var ändå mycket folk där. Många vänstermänniskor förstås: Wiehes gliringar till alliansregeringen och annat sådant gick hörbart hem.

Musikaliskt blev det en fin konsert. Wiehe och Aleksandersen sjöng växelvis på svenska och norska, ibland i samma sång, sjöng också ibland med på det språk som inte är det egna modersmålet. Musiken – med växling mellan olika gitarrer – var rent akustisk. Kvällens artister var både samspelta och samsjungna.

Av Wiehe sjöngs sådant som ”Titanic”, ”En sång till modet” och ”Mitt hjärtas fågel”. Åge Aleksandersens låtar är tyvärr – jag ska återkomma till dem – inte lika kända här i Sverige, men jag vill nu åtminstone nämna hans ”Lys og varme”, som Björn Afzelius. vän till både Aleksandersen och Wiehe, gjorde känd här i Sverige under titeln ”Ljus och värme”.

Jag hade hoppats på att jag skulle få höra Dylan på norsk – Aleksandersen har gjort en fin sån skiva – men när det gäller Dylan-låtar, var enda numret Mikael Wiehes hårtslående tolkning till svenska av ”Masters of War”, ”Ni som tjänar på krig”. (Text se Kulturspegeln, Sångtexter.)

Bland extranumren fanns en sång av Rudolf Nielsen – läs mer under Kulturspegeln, Musik – och en av Dan Andersson, ”Omkring tiggarn från Luossa”. Mot bakgrund av vad Wiehe tidigare har tyckt och sagt om Dan Andersson, kände han sig uppfordrad att förklara sig: Jo, Sofia Karlsson och Åge Aleksandersen hade fått honom att ändra sig. Så nu sjöng och spelade han med.

Åge Aleksandersen har gjort en Dan Andersson-CD, som jag dess värre inte har hört. Det jag hörde nu övertygade mig omedelbart om att jag borde skaffa den.

Till salu vid konserten fanns däremot en CD, producerad inför den här turnén med Åge Aleksadersen och Mikael Wiehe, ”14 akustiske sanger” (Tekst og musikk, 2008). Den finns inte i skivhandeln utan säljs bara under turnén, så jag köpte den förstås, signerad av båda artisterna.

Jag ska återkomma till den här skivan och därmed, mer detaljerat, till låtar som ingår i turnéprogrammet.

* * *

Tidigt upp onsdag morgon: jag ska på kulturfrukost på Reginateatern. Gråkallt och jävligt väder. Men inne på Regina vankas varmt kaffe och ostfralla. Och så en kavalkad över aktualiteter i kulturlivet här i Uppsala.

I programmet ingick elever vid Musikskolan, som spelade Vivaldi för oss: inte bara avsnitt ur ”Vintern” utan också – hugnesamt! – ur ”Våren”.

Mer kultur i skolan: vi fick också ett smakprov ur Uppsala Waldorfskolas, klass åttas, uppsättning av William Shakespeares ”En midsommarnattsdröm”.

Värden, Paul Kessel, presenterade Reginateaterns spännande vårprogram – vi fick bland annat, som förberedelse för ett Povel Ramel-program, se Jacke Sjödin jonglera med purjolök – och Kent Wennman Tant Gröns kulturoas, Uppsalas nyaste kulturscen; glimtar (arkeologi, Astrid och Akademiska) gavs också av vad Upplandsmuseet har att bjuda.

Anna Starbrink och Tapio Hovebro berättade om planerna på att 2014 få Uppsala utnämnd till Europas kulturhuvudstad – men de planerna är än så länge inte tillräckligt långt gångna för att jag kan redogöra för dem. Dessutom har vi konkurrens, till exempel av min gamle vän Tomas Wennström uppe i Umeå.

Den här tidiga timmen på Reginateatern, en vanlig onsdagsmorgon, avslutades med poesi av Omar Khayyam, på både persiska och svenska.

* * *

Och snart blir det barnkultur. Birgitta och jag ska tillbringa kvällen hos Viggo och Klara.

Viggo har deklarerat, att det är morfar som ska läsa godnattsaga för honom.

Men dess förinnan ska Birgitta steka prinskorv – ingen restaurangmat i kväll, inte!