Göteborgs symfoniker i Musikens hus i Uppsala
14 april 2011 17:57 | Mat & dryck, Musik | 5 kommentarerDet var konsertkväll i Musikens hus, och Birgitta och jag startade med att äta middag i husets restaurang: det blev buffé.
Konsert en onsdagskväl är ovanligt, men det berodde på att vi hade besök av Göteborgs symfoniker. Scenen i stora salen var verkligen välfylld; Göteborgs symfoniker har över hundra medlemmar.
Före pausen spelades Serenad i F-dur, opus 31, av Wilhelm Stenhammar (1871-1927). Kanske svär jag i kyrkan – Stenhammar var 1907-1922 dirigent för göteborgssymfonikerna – men jag blev faktiskt inte begeistrad. Det kan ju bero på mig och på att jag inte är någon stor beundrare av Stenhammar, men inte heller Stenhammar själv var från början nöjd med sitt verk – han arbetade om det. En annan möjlig förklaring är att orkestern faktiskt var i största laget för något som betecknas som serenad. Orkestern hade visserligen bytt dirigent, från Gustavo Dudamel till Manuel López Gómez, men den senare hade rikliga tillfällen att efter pausen visa sin skicklighet.
Det gjorde han i Symfoni nummer 5 i B-dur, opus 100 av Sergej Prokofjev (1891-1953). I det här stycket gillade jag framför allt andra satsen, Allegro marcato, även den avslutande Allegro giocoso. Här kom den riktigt stora symfoniorkesterns kraft till sin fulla rätt.
Nu blev det stående ovationer, och dirigenten och orkestern tackade genom att överraskande avsluta med ”Tico tico”, en munter låt från förra seklets begynnelse, förr ofta spelad i radio.
5 kommentarer
Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.
WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds.
Valid XHTML och CSS. ^Topp^
Gott att höra, vi är stolta över vår orkester här på västsidan. Jag ser själv fram emot valborsmässoaftonens konsert i Göteborg med Brahms och Nielsen på programmet där ”the Dude” dirigerar och Martin Fröst är gästsolist. Inte minst är jag nyfiken på vad de kan finna i den i mitt tycke svåra 1 symfonin som lätt blir platt och sövande.
Comment by Anders Nilsson — 2011 04 15 6:36 #
Till Anders Nilsson: Roligt att du får höra Martin Fröst, en riktig virtuos på
flöjtklarinett. Jag har hört honom live både i Stockholm och här i Uppsala, och vi har honom på åtskilliga CD. Jag har också hälsat på honom, i samband med ett OD-arrangemang.Comment by Enn Kokk — 2011 04 15 10:29 #
Jag minns honom särskilt från en konsert j Bergen där han spelade Mozarts klarinettmusik och after 4-5 extranummer gav en fullkomligt magisk version av ”Nature boy” som outtalat blev en hyllning till den Radka Toneff. Magiskt.
Comment by Anders Nilsson — 2011 04 16 6:19 #
Martin Fröst är KLARINETTIST, har aldrig spelat på flöjt. Du måste ha skrivit fel. MVH
Comment by Kasper Wall — 2011 04 17 15:28 #
Till Kasper Wall: Ja, det här var en simpel felskrivning.
Comment by Enn Kokk — 2011 04 17 15:31 #