Höst i Roslagen

24 februari 2008 11:33 | Prosa & lyrik | Kommentering avstängd

I Folket i Bild nummer 43 1937 finns en dikt av Emil Hagström med det Roslagen som miljö, där den sollefteåfödde skalden skulle komma att rota sig:

Höst i Roslagen

Vinden blåser vart den vill
– jag reste och du blev kvar
där Roslagens vårar och löften gro
i väntan på mognad och svar.
Hör, bränningen slår som en klocka
tungt, tungt då kvällen står röd,
en visa som vaknar och vandrar
mot en höst som vi kalla för död.

Dagen är kort och natten står
helt nära vad stunden gav.
Hör, bränningen utanför väggen slår
tungt, tungt över visa och grav.
Och hösten, som röd över Roslagen går,
den värker och blöder med många sår
och den kommer med jord över skymmande år
då vintern är nära.

No Comments yet

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^