Klarspråk om ”valfrihet”

21 februari 2008 17:52 | Politik | 7 kommentarer

I en debattartikel i Aktuellt i politiken (s) nummer 7 2008 talar Peter Persson, ordförande i Jönköpings arbetarekommun och ledamot i socialdemokraternas programkommission, samt Margareta Persson, riksdagsledamot (s) från Jönköping, klarspråk om hur socialdemokratin har fallit till föga för högerns definition av frihetsbegreppet och, som en följd därav, gett upp den gemensamma och sammanhållna skolan. Partiet manövrerade fel i tron att föräldratrycket för fler friskolor var så omfattande. De båda författarna fortsätter:

”Vi tror det var en felsyn. Det var egentligen resursbrister som tvingade fram en ‘röstamedfötterna-reaktion’. I stället för förmodade föräldrakooperativ och lokala initiativ fick vi en friskolekoncernvåg som sköljt över vårt land.

Den har omvandlat skolan från gemensam angelägenhet och nytta till ‘jag väljer det bästa’ och någon annan ska ha det sämsta samtidigt som hundratals miljoner av skattepengar blir vinstmedel.”

De båda Persson konstaterar, att det är en mycket stor majoritet socialdemokrater som plågade har åsett denna utveckling och funderat över hur den ska kunna vändas: från i dag världens kanske mest liberala skolsystem tillbaka till en gemensam skola, där barn med olika bakgrund av både demokratiska och sociala skäl får mötas. Skolan borde inte minst vara ett medel för ekonomiskt rättvis fördelning: ”För många har omvandlingen blivit ett ofrivilligt val till längre skolväg och mer segregerad skola.”

Persson & Persson fortsätter:

”Om vi drabbades av aningslöshet eller trycktes tillbaka på skolans område så vill vi varna för motsvarande utveckling vad gäller vård och omsorg.

De som påstår att ägandet inom detta område inte spelar så stor roll borde betänka den politiska högerns aktivism för att privatisera. För dem är ägandet avgörande. Privata vårdföretag kan inte ge de gamla mer resurser och välfärd. Socialdemokraternas diskussion borde handla om konflikt med borgerligheten i resursfrågan.

Vi tror att borgerlighetens systemskifte inom vård och omsorg handlar om trestegspolitik. Först ska man förföriskt tala om vårdgarantier och fritt val där det fria valet ensidigt är inriktat på val av företag och inte verksamhetens inriktning och omfattning.

I nästa skeende kommer så kallad valfrihetscheck eller fritt val att kunna kompletteras med egeninsats för att förbättra kvaliteten, Därmed skapas omedelbart skilda förutsättningar beroende på ekonomi. I fortsättningen kommer diskussionen om begränsningar i välfärdskuponger och eget val handla om varför man ska betala skatt när standarden blivit så mycket lägre och då spränga de sista resterna av välfärdsstaten.

Vi är inte där än – långt därifrån – men socialdemokratin måste djupare ideologiskt ta sig an en problematisering av hur borgerligheten driver oss till reträtter inom välfärdspolitikens område.”

I detta och i inläggets genomskådande slutkläm instämmer jag helhjärtat:

Vi tror att det mest moderna ibland faktiskt är att ta strid för det vi har vunnit och inte följa med mot den förmenta modernitet som borgerligheten utpekar men som egentligen bara är en återgång till det som en gång var.”

7 kommentarer

  1. Äntligen några sossar som fattat de mänskligt utsorterande effekter som ofelbart följer i spåren av privata företags vinstkalkylerande inom välfärden!
    Barns undervisning, människors sjukhusvistelser och omvårdnaden av våra skröpliga kroppar på ålderns höst skall inte skötas i en personell anda av privata företagsägares lönsamhetskalkylerande vinstmaximeringsintressen!
    Men det är detta som just nu sker och alltmer genomförs av dessa borgerliga högerallianser överallt i Sveriges kommuner och landsting när världens bästa offentligt drivna välfärdssystem, inom skola, vård och omsorg privatiseras i allt raskare takt.,
    Varför skall vi låta anomnyma ägare som sitter oåtkomliga i sina hermetikst tillslutna direktions- och styrelserum med hjälp av marknadsfunsdamentalistiska högerpolitiker, sätta den kommande dagordningen för vår välfärd!
    Vi har facit i hand sedan tidigare av denna marknadsliberala politik från Thatchers England, Reagans och Busharnas USA och inte minst från det konkursbo som nyliberalen och högerpolitikern Ralph Lédel efterlämnade sig i Stockholms landsting!
    Jag vill inte ha alliansens allt mer cyniska och hårdare utanförsamhälle där allt och alla värderas i pengar och där mottot är att ”sköt dej själv och skit i (eller sko dej på) andra”.

    Comment by Bengt Nilsson, röd gråsosse — 2008 02 21 18:39 #

  2. Hej Enn,
    Tack för Din trevliga blogg! Jag tittar in här dagligen sen en tid tillbaka och det har blivit ett måste. Tycker det är så skönt att det finns åtminstone en normal socialdemokrat kvar i det här landet. Vad hände med de andra? Mina generationskamrater (50-talisterna) känner jag inte igen. De svängde av åt höger nån gång och blev kvar där… Ja, så känns det i alla fall för mig. Vad gäller den s.k. valfriheten så står den mig upp i halsen. Tvånget att välja är inte kul. Trots detta har jag idag gjort ett helt frivilligt och trevligt val – inhandlat en CD med Sven-Bertil Taube ”Alderville Road”. Den rekommenderar jag varmt.

    Comment by Helene Gunnarsson — 2008 02 21 19:17 #

  3. Till Helene Gunnarsson: ”Alderville Road” med Sven-Bertil Taube har även jag. Har till och med tänkt skiva om den – men jag svämmar hela tiden över av fler idéer än jag hinner realisera.

    Jag är ännu äldre än du och känner heller inte alltid igen mig. Men Peter Persson, som jag refererar, är en sjäsfrände. Och vi är flera än man ibland kan tro!

    Comment by Enn Kokk — 2008 02 21 20:22 #

  4. Fantastiskt bra att det talas klarspråk. Om grundskolan (det var länge sen jag hade egna erfarenheter av den) litar jag på andras erfarenheter och speciellt en f d rektor (som kommer ut med bok i år) att det viktigaste problemet är inte betygskalans antal steg, utan just friskolorna. De utarmar ekonomiskt och ideologiskt den likvärdiga skolan för alla. Den var s och fp en gång helt överens om och majoriteteten av föräldrarna.
    Kritik fanns mot att vi var rigida i Sverige – och det kan ha varit riktigt. Borde släppt fram andra pedagogiska metoder att försöka. Det var nog riktigt, men kunde lösts inom grundskolornas ram eller genom fria skolor med en sorts kontrollerad försöksverksamhet. Men det är ju inte vad det handlat om de sista 10-15 åren. Man har tillåtit nästan vad som helst i frihetens namn. Med förödande resultat.

    Comment by Sixten Andréasson — 2008 02 21 21:33 #

  5. En mycket klarsynt analys.

    Socialdemokratin måste vara en frihetsrörelse, både för individen och klassen. Den pedagogiska uppgiften är att peka på att liberalernas frihet blir en frihet baserat på tillgång till pengar och rätt ursprung, inte verklig frihet för alla.

    Hur många upplever att deras frihet har ökat genom att de kan välja skola, el-/telefonbolag, eller taxi? Är inte frihet något större än så?

    Folk vill ha individuell frihet, men det finns ochså ett rättvisepatos, man vill att det ska vara något som alla har möjlighet till. Det fanns något i den gamla socialdemokratiska agitationen just om skolpolitiken som jag tycket var en fin bild, den om det begåvade arbetarbarnet som inte fick läsa vidare.

    Ungefär så borde en bra s-politik vara på många områden, alla ska ges möjlighet att utvecklas så långt de kan, utan att hindras av sina materiella eller klassmässiga förutsättningar.

    Comment by Jörgen Lindell — 2008 02 25 0:18 #

  6. Till Jörgen Lindell: 1948, när jag inte ens var tonåring, fanns det en socialdemokratisk valaffisch, som gjorde ett djupt intryck på mig. På bilden syns i förgrunden en ung kille med paketcykel, i bakgrunden några firande ynglingar i studentmössa. Text:
    begåvad men fattig
    ge honom lika chans
    välj ARBETAREPARTIET Socialdemokraterna

    Den här bilden hade det där dubbla budskapet: skapa frihet åt klassen och därmed åt individen inom klassen.

    Det gick bra för mig i skolan. Men jag kom från en fattig invandrarfamilj.

    Undra på att jag tidigt blev socialdemokrat,

    Comment by Enn Kokk — 2008 02 25 10:51 #

  7. Min bakgrund kanske inte skulle betecknas som invandrarfamilj, men vi levde nära gränsen till Norge och äktenskap över gränsen var vanliga. Min far återvände till Sverige först i början av skolåldern och hade hela livet igenom svårt att skriva svenska. Min mor – som också föddes i Norge – hade det lättare i skolan och hon formulerade en sats som säger mycket om hur deras generation upplevde samhället och skolan:

    Prästens son skall bli präst om han så är dum som en kålrot och torparns son skall bli torpare om han så är ett geni.

    Så även jag blev och förblev socialdemokrat/arne

    Comment by arne engkvist — 2008 02 25 11:18 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Bo Strömberg.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^